söndag, juli 01, 2012

Bonnes-Mares 1978 (Drouhin), Romanée-Saint-Vivant 1995 (Drouhin), Pavillon Rouge du Chateau Margaux 2000, Chateau Grand-Puy-Lacoste 1999, Grange 1991


Röda vinerna på midsommardagen var bra bortsett från några underpresterare. Som vanligt blev det fransk övervikt.

Romanée-Saint-Vivant 1995 följer min tidigare åsikt om Drouhin som producent, stabil men slätstruken. En bourgogne som inte håller grand cru-nivå, bra finstämd frukt med trätoner, viss mineralkänsla men stumt. Peter tror att den är i en tunnel, kan en Pinot ligga i en tunnel vid 17 års ålder, vad vet jag.

Sen kommer vinet som helt motsäger min bild av Drouhin. Bonnes-Mares 1978 är helt enastående. Fantastisk doft av tryffel, mulljord, orientalisk kryddor, röd sirlig frukt, citrusskal, svårbeskrivet vin.

Finlemmad smak med enormt djup av gammalt trä, kryddor, röd fin frukt, blommor. Stort på alla sätt.
Så ok, på toppnivå när allt sitter så kan Drouhin göra verkligt stora viner, det var kul att få uppleva.

Pavillon Rouge 2000 underpresterar tyvärr. Förra gången var det massivt men med stort djup. Nu känns det som vinet ligger i en lite jobbig mellanfas, vinet saknar klassiska drag och är väl plufsigt och ostrukturerat. Visst är det komplext med mängder av frukt, givetvis väldigt gott men det saknar udden och stringensen för sin nivå. Det kan kanske plana ut till något väldigt bra, det är fortfarande ungt men jag är inte säker. En besvikelse idag så jag hämtar en annan bordeaux som motvikt. En annan dag med annat motstånd hade det här dock framstått som ett väldigt bra vin.

Istället öppnar jag ett vin som hittills alltid överpresterat i en klassisk stil, Grand-Puy-Lacoste. Sista flaskan av 1999 och den här håller måttet. Bredvid Pavillon så upplevs det här som ett klart bättre vin trots att priset är en knapp tredjedel numera, Pavillon har ju dragit iväg rejält.

Mycket välstrukturerat och klassiskt vin med cederträ, viol, finstämd frukt, bra utvecklat men kan lagras flera år till. Mycket, mycket bra vin. Ett av få bordeauxviner som fortfarande kostar som det smakar.

Sen kommer ett vin som går på knock direkt. Vilken explosion av nyanser, vilket djup och vilket vin. Grange med ålder är svårslaget.

Också ett vin som är svårbeskrivet med djup, karaktär och komplexitet på en sällsynt nivå. Helt enastående bra med tät frukt utan att vara det minsta svulstigt, blommor, kryddor och balanserade fat. Smaken klingar kvar i minuter, fantastiskt.
Det är utvecklat med sina 21 år och har lagrats något varmt så det är nog mer färdigt än det annars hade varit men det här är ett vin som kan lagras minst lika länge till.

1 kommentar:

Guran i vinkällaren sa...

Kan bara hålla med. En Grange med ålder, ofta hög ålder (sista årg. 80 var knappt färdig 2010)är svårslagen. Det gäller bara att hålla fingrarna i styr - svårt numera - man blir mer och mer otålig....