Mandrone di Lohsa 2002

Mandrone di Lohsa blir imponerande bra med ålder och även anmärkningsvärt Bordeauxlikt. 80% Cabernet Sauvignon, övriga druvor är petit verdot, alicante bouschet och carignan.

Tydliga steniga cabbdrag med blommor, blyertspenna, viol och lakrits. Ingen övergjord modern känsla utan strukturerat och bra med frisk syra och lagom tanninbett. Mycket bra vin som kan klara ytterligare lagring och väldigt bra leverans för priset.

Mandrone di Lhosa 2002

Mandrone di Lhosa är ett rejält lagringskrävande vin som fortfarande, från ett ”svagt” år, inte alls är fullgånget.

Rejält koncentrerad kärnig doft med drag av bärlikör, bitter choklad, valnöt och lite örtiga grästoner. Doften är betydligt mer italiensk än andrasorteringen Lhosa jag drack för ett tag sedan. Väldigt bra men visar inga direkta mognadsdrag.

Lyfter mycket med luft då mer bordeauxlika drag av viol och ceder kommer fram på bekostnad av de italienska dragen.

Smaken är inte lika massiv och kärv som ungt men fortfarande är den rejält kraftigt. Smaken följer doften med ett ovanligt bra italienskt uttryck av ett cabernetbaserat vin. Ingen överdriven rostad känsla eller muggiga russintoner som alltför ofta blir resultatet. Mycket bra vin som det inte är nån som helst brådska med att dricka upp.

Lohsa 2002 vs Princeps 2005

Både Lohsa och Princeps är två bordeauxinfluerade italienska viner med Cabernet Sauvignon som dominerande druva.

Lohsa är en andraselektering av Polizianos Maremmavin ”Mandrone di Lohsa” och Princeps görs av den Umbriska producenten Castello delle Regine och släpptes rätt nyligen på bolaget. Priset vid inköp var mer eller mindre lika, men Lohsa har jag haft i flera år.

Lohsa har den klart mest bordeauxlika doften med violtoner, cederträ, finstämd mörk frukt. Här är det 80% CS och inga italienska druvor. Det italienska visar sig bara i form av en lätt bitter kärnighet, den här sista flaskan dras dock med en lätt murken/muggig ton jag inte riktigt uppskattar. Flaskvariation förmodligen, den borde inte ha kunnat börja tappa redan nu.

Princeps är betydligt mer genuint italiensk i stilen med surkörsbär, örter, citrusskal och bittermandel. Här är det 60% CS, 20% sangiovese och 20% merlot. Lite dovare cabtoner finns med gräs och ett uns paprika. Lite mer grovhugget och rustikt än Lohsa. Bra vin för slanten men Lohsa vinner rätt enkelt trots den något svaga flaskan.

Les Terrasses 2002 och Lhosa 2002

Terrasses är Alvario Palacios enklaste Prioratvin, mest Carinena, en del Garnacha och lite Cabernet.
Mörk dov doft med mycket rostade örter och tobak. Gräs, mörk frukt och en del fat. Det är inte dåligt men känns så otroligt ointressant att jag inte kan med att dricka det utan öppnar en Lhosa istället.

Lhosan behöver en kort stunds luftning för att öppna upp sig. Djup fin Cabernetdoft med viol, blyerts, gräs, järn, blommor och en omisskännlig Italiensk ton av lite surkörsbär och ett kärnigt drag. Gott och balanserat med fint parfymerad bärig frukt gräs, viol, lakrits och en lätt kärnighet. Det är mer Bordeaux än Italien över det även om det finns ett Italienskt drag. Väldigt gott vin.

Terrassesen blir roligare efter ett par dagar i flaska då den känns lite ruffigare med ett lätt stick av balsamvinäger, inte lika slimmad och snygg men betydligt mer intressant.

Lohsa 2002

Det här har alltid varit bra men helt plötsligt har det hoppat till en helt ny nivå. Tertiära nyanser har kommit fram och det har en mycket djupare ton. I och med den utvecklingen har den bittersyrliga Italienska karaktären delvis försvunnit och det känns betydligt mer Bordeauxlikt i stilen. Som en fin Saint Julien med lite ruffiga kanter.
Det här är inte andravinet som jag trott tidigare utan en helt unik cuvée gjord enbart för Sverige från den i teorin svaga årgången 2002 vilken prisdumpades för vår marknad. Tack för det.

Komplexare än någonsin med tät fin mörk frukt, lakrits, lavendel, viol, cederträ, mörk choklad, valnöt, borstat stål och lite tryffeltoner. Väsensskilt från den senast druckna Maremman, Kalle Anka-vinet Tenuta Belguardo.

Tät och för första gången rätt mjuk smak, inte alls samma strävsyrliga italienska bittermandelkänsla som tidigare, kaffe, lakrits, mörk komplex frukt, basilika, enormt gott vin.

Kvalitetsmässigt motsvarar det en klassisk men fruktdriven Bordeaux i 400 kronorsklassen, så 169 för några år sedan känns helt ok. Jag har druckit det några gånger sedan senaste inlägget men det är först nu jag känner att det finns anledning att krafsa ner några kommentarer i min ”vindagbok”. Jag borde ha sparat alla flaskor så här länge, vilket bra köp det visat sig vara.

Ruinart 2002, Finca Dofí 2001 och Tenuta Belguardo 2003.

Ruinart 2002 var ett vin jag reagerade på för några veckor sedan då jag provade en blandad kompott av bubbel. Jag köpte genast några flaskor och nu är det dags att se om intrycket står kvar.

Toppkvalitet på doften med superfina lätt jästiga mineraltoner, bröd, tät mogen gul frukt som är alldeles lagom insmickrande med mycket nougat och nötter. Förra gången tyckte jag att det hade Ruinarts udda drag av rågummi, det känner jag inte den här gången. Nu känns det mer ”normalt”.

Smaken är krämigt tät utan att kännas tillrättalagd. Superfin komplex frukt med kaffe, choklad, blommor och lagom rostade toner. Bra syror och långt mineraligt avslut. Det är förvånansvärt moget och tillgängligt för ålder och årgång men det kommer nog bli ännu bättre i flera år.

Att det här kostar lika mycket (349 kr) som andra stora kvalitetsproducenters standardbuteljeringar verkar helt koko men det är bara att tacka och köpa ännu fler flaskor innan det rättas till. Bästa champagneköpet i vanliga sortimentet just nu enligt mig.

Finca Dofí har jag haft en del onda aningar om, jag var inte så nöjd förra gången jag provade det. Det är sällan det känns som dyr Priorat motiverar sitt pris, det blir ofta mest kompakt och lite ointressant.

Nu överraskar den och är oväntat snygg med bra balans och väldigt komplex frukt med en del tobak, rost, vildhallon, nötter, rostade örter och fat. Det verkar faktiskt som det här viner tjänar på längre lagring.
Gott och bra till maten. Att den dricks bredvid vinet nedan hjälper säkert, allt känns fräscht och balanserat bredvid Tenuta Belguardo 2003. Kamerabatterierna dog lagom tills det var dennas tur så bilden är ”lånad”.

Att försöka dricka Tenuta Belguardo 2003 är som att dricka ett avkok av bränt trä, helt rubbat vin utan tillstymmelse av balans eller djup. Det finns ingen som helst ”stuffing” i det här som kan stå upp mot den brända träkänslan. Ett av de sämsta spontanköp jag gjort. Tycker man extremt hårt rostade ekfat är det godaste som finns kan man ju köpa på sig några av flaskorna 2007 som släpps imorgon, jag kommer inte göra det.

Mandrone di Lohsa 2002

Det här vinet består huvudsakligen av Cabernet Sauvignon med 10% Petit Verdot och 10% Alicante Bouschet.
Kompakt stor doft med dov mörk frukt och lätt brända toner. Allt annat än elegant men det är mycket komplext med fina toner av mörk bitter choklad, ved, rostade pinjenötter, kaffe, fat, örter, russin och nejlika. Det blir än mer aromatiskt med lite luft.

Smaken är helt i linje med doften med rejält med tanniner, det är rejält kärvt och har en kompakt krävande struktur. Ingen som helst urvattnad 2002-känsla, den har precis börjat bli tillgänglig.

Mycket bra och komplext med syrlig frukt, örter, fat och mycket chokladtoner. Väldigt bra, det här är nog den första flaskan som har varit någorlunda tillgänglig.
2006'an lär behöva minst lika lång tid.

Lohsa 2002

Lohsa 2002 är andravinet till Mandrone di Lohsa, Polizianos Maremmasatsning. 80% Cabernet Sauvignon, 10% av vardera Alicante och Petit Verdot. Kusten klarade sig bättre än inlandet det vobbliga året vilket det här vinet tydligt visar upp.
En mycket tät Cabernetdominerad doft slår upp mot en, tät nästan lite likörlik frukt med mörka dova nyanser av plommon och slånbär, ekfat, läder och en fin örtighet, rostat kaffe, vinet visar upp en fin balans mellan druva och ursprung. Ett mycket komplext och enormt bra vin för sina minst sagt överkomliga 169 kr, luftas helst ca 2 timmar. Just nu ett av systembolagets mest prisvärda vin enligt mig, imponerande!