Sedvanligt vintabberas på midsommardagen

Fût de Chene 2000 (Henri Giraud)

Giraud håller till i Aÿ och gör således Pinot-dominerat bubbel. Denna tappning har efter denna årgång inlemmats i deras nya prestigecuvée Argonne och finns alltså inte längre.

Doften är dovt maffig med tydliga fattoner, finstämt mogna drag av svamp och lite bokna äpplen, smör och nötter. En ovanligt kraftig tung smak med mjuka syror och brödiga drag ger en upplevelse som är som en högklassig Chassagne med bubblor, ungefär. Väldigt bra och gott som passar bättre till mat än som fördrink.

Meursault ”La Sève du Clos” 2008 (Ente)

La Sève du Clos kommer från Entes äldsta stockar, + 100 år.

En i viss mån Meursaulttypisk doft med snygga fattoner, krossad sten, grillad citron och rostad mandel. Saknar lite expressvitet och meursaulttyngd i början och upplevs alldeles för ung, ett barnarov. Dagen efter är detta det vin som förbättrats mest.

Smaken är stram och snygg med en stålighet som påminner mer om Puligny. Väldigt bra vin som smakar ”dyrt” men som behöver flera år till innan den kommer öppna upp sig.

Pinot Gris ”?” 1995 (Zind-Humbrecht)

Till en tartar smaksatt med lätt asiatiska inslag passade denna bäst.

Fet och kryddig med lätt jordiga och flintiga drag. Komplex och utvecklad.

Mjuk mild känsla från syrorna och mycket tertiära drag. Här gissade jag fel och var mer inne på en än äldre chenin. Flaskan försvann och minns inte vilket gård den kom ifrån.

Dominus 1997

Slank och mogen doft i en komplex stram skrud. Cigarrlåda, rost och blyerts får allas tankar åt Bordeuax och närmare bestämt Pauillac vilket inte är det minsta konstigt. Om man inte som jag vet vad det är så gissar man fel.

Tät och god på hög nivå i klassiskt torr slank stil. Om något så saknar jag lite aromatik. Andra flaskor har varit ett snäpp vassare men man kan inte klaga.

Chateau Palmer 1989

Denna har den aromatik jag saknade lite i Dominusflaskan. Alldeles strålande bra med bordeauxlika drag av rost, cigarrlåda och viol.

Den blommiga känslan under alla mörka bär leder mig till att gissa Margaux, området, och jag hugger till med Palmer som hus. Bingo! Missar dock året. För mig kvällens vin, sjukt bra.

Chambolle-Musigny ”Le Clos de L'Orme” 2005 (Sylvain Cathiard)

För en Bourgogne upplevs denna väldigt tät, både till utseende och doft. Dovare känsla än normalt med lite jordiga drag, nötter och ett besynnerligt drag av spearmint. Kompakt och komplext, på tok för ungt vin som förmodligen kommer utvecklas strålande.

Vega Sicilia 1960

En mycket åldrad flaska utan etikett, ”mystery bottle”,vi leker detektiver med korken som kommer upp nästan hel. Förmodligen en Unico, de gjorde inte så många olika viner då.

Örtig och slank med rödsyrlig frukt, den saknar dock djup för att vara riktigt bra. Väldigt karaktärsfull och intressant dock med klara kvaliteter. Förmodligen inte optimalt lagrad.

Spätburgunder ”Sankt Paul” 2009 (Becker)

Väldigt fruktig och aromatisk pinotdoft. Känsla som en modernt vinifierad Bourgogne av hög klass, ska jag vara petig, och det ska jag, så kunde gärna faten varit mindre framträdande. Söta röda bär, lera, citrusskal och mjölkchoklad är nyanser jag krafsat ner.

Graham's Vintage Port 1970

Klart mogen men med positiv utveckling kvar, vilket jag väntade mig. Djupt och komplext med återhållen sötma, tobak, torkad frukt och citrus. Mycket gott till goda ostar. Nog näst bäst under kvällen men jag tror Taylor's 70'a slår denna med en noslängd.

Sketch 2010

Sketch är rätt omskrivet för att Raul Perez lagrar flaskorna under havsytan. Produktionen är liten från endast ett fat på 700 liter.

Doften är anmärkningsvärt komplex för en albarino med en havslik mineralitet. Krämig djup smak med fräschör, bra syror och drag av stenfrukt. Bästa alban som finns men väl dyr för dess absoluta kvalitet.

Goliardo 2010

Goliardo är en fatlagrad albarino från samma vingård som Sketch men som lagras på fat, på land. I övrigt ska det vara samma råmaterial.

Tät lite fet doft och smak med diskreta fattoner. Rätt kraftig för en albarino med örtig frisk smak med längd och djup. Bra för en albarino, bättre än det mesta men ett steg under Sketch.

Cabernet Sauvignon 2002 (Heitz)

Inköpta för en högst överkomlig peng för ett antal år sedan. Då var de något trista och endimensionella. Dagens pris är dock något svettigt.

Lagring har dock gjort underverk för det här vinet. Moget och finstämt intryck av murket trä, viol, riktigt komplex frukt och torkat gräs. Väldigt snyggt och bra. Utvecklingen har varit strålande på denna. Oväntat bra i en mild lättgillad mjuk stil helt utan svulstighet, okomplicerat gott. Helt drickfärdig.

Sex sällsynt bra viner på en bättre måndag

Här i veckan var vi sex vinroade människor som träffades och drack några goda viner, bland annat en annan vinbloggare, konjären. Reglerna var ett vin per person som hälldes blint för de andra. Tre viner per omgång. Alltid en kul gissningslek.

 

Echezeaux 2007 (Daniel Rion)

Det här vinet har jag druckit förr och visste vilket det var. Ytterst fin doft med drag av mossa, vildhallon, citrusskal, tät lite sötaktig frukt med stort djup.

Med luftning blir smaken rätt mjuk med mycket tät komplex frukt, en välgjord och tillgänglig Echezeaux trots sin unga ålder. En kaskad av söta röda bär, citrusskal och blommor. Mycket bra. Flera var inne på någon nya-världenpinot vilket jag inte var helt med på, det låter mer i linje med brodern Patrices viner.

Spätburgunder 1999 (Meyer-Näkel)

Klart udda lite murken doft med långt gången mognad. Gammalt trä, lakrits, krut, ett uns arrak och söta fruktaromer.

Mjuk sötaktig silkig frukt åt det röda hållet, rejält åldersstigen, citrusskal, salmiak.

Mycket svårgissat, jag var inne på någon rejält gammal grenache av klassiskt och bra snitt. Klar överraskning och betydligt yngre än vad alla trodde.

Côte-Rôtie 2000 (Jamet)

Mitt vin. Som vanligt väldigt aromatisk med mängder av blommor och röd frukt, lätt rökiga animaliska drag och rejält med lavendel och andra rostade örter.

Efter lite virrande kom de andra fram rätt bra till vad det var. Bra men inte alls på samma nivå som 98'an.

Opus One 1986

Här var det enkelt, trodde vi.

Rejält mogen underbart djup doft, cederträ, viol, mogen finstämd frukt, tydlig ton av lera och järnmalm, blyertspenna. Strålande!

Mjuk mogen smak av klassiskt snitt. Imponerande komplext och bästa vinet under kvällen. Underbart gott vin.

Att det var bordeaux kändes självklart. Efter lite diskussion lutade vi åt Pessac och då isådanafall ett av de bättre slotten. Kvällens mest tappade hakor när flaskan avtäcktes och förmodligen det bästa amerikanska vin jag druckit.

Mas de Daumas Gassac 1982

Även denna var väldigt finstämd i klassisk stil med tydliga drag av cederträ, malen sten, dov mörk frukt, viol och mint.

Trots en del utveckling så känns den ännu lite ung med rejält av tanniner, lera, pinjenöt. Först arketypisk Bordeaux för att sen stänga ner sig lite och få lite andra drag. Definitivt Cabernetbaserat.

Om vi drog oss söderut på förra vinet kändes Medoc rimligast här. När det inte var Bordeaux så var vi rätt lost. Imponerande bra och galet ungt för ett 30 år gammalt vin, det kommer hålla i 30 till (det står på baksidan att vinet bör lagras mellan 5-50 år). Ca 75% cabernet sauvignon, resten merlot, malbec, cabernet franc och sydfranska druvor. Sällsynt informativ baksidestext.

Côte-Rôtie Brune et Blonde 2003 (Guigal)

Om de två tidigare var klassiska så var det här väldigt modernt. Yvig och extemt hårt fatad doft som inte visar någon direkt druvkaraktär. Örter, röd och mörk frukt, rostat kaffe, plommonkompott.

Massivt och rätt komplext, rätt gott trots sina svulstiga drag men i en lite svår fas.

Cote-Rotie kändes ingenstans, jag var mer inne på ett monstervin från Toskana. Kan kanske bli nåt om många fler år, årgången spelar nog stor roll för stilen.

Summa sumarum: Två pinot, två Cabernet och två syrah. Men ändå så olika, väldigt kul och lärorikt. Alla slank ner lätt med helstekt rådjurssadel och tillbehör.

Bortsett från någon enstaka annan sysselsättning är det här nog det roligaste jag vet. Tänk, vin är ett av få ämnen man kan vara oense om och ändå komma helt överens.

Havens Bourriquot 2004

Havens konkade för några år sedan i finanskrisens efterdyningar. Det här är deras toppvin inspirerat av Cheval Blanc, alltså huvudsakligen Cabernet Franc med en del Merlot. En liten favorit i sin prisklass. Jag hade lite svårt för deras Syrah och Merlot som jag tyckte var lite flabbiga men den här gillar jag skarpt.

Rejält fruktigt och komplext vin med bra djup. Gräs, choklad, dov fin frukt, mogen paprika och basilika. Väldigt bra med tydlig mognad, inte alls alltför svulstigt och de gröna CF-tonerna är rejält neddämpade.

Mjuk fyllig smak som följer doften. Mjuka sammetslena tanniner och rätt låg syra. Ett okomplicerat gott vin som är lagom moget med mycket och inställsam frukt utan att slå över.

Chateau Pichon-Lalande 1966 (375 ml), Pol Roger 1996, Riesling Alte Reben 2006 (Schloss Gobelsburg), Riesling IDIG 2005 (Christmann), Hautes-Côtes de Nuits ”Clos-Saint Philibert” 2008 (Meo-Camuzet), Meursault ”Clos de la Barre” 2003 (Comtes Lafon), Felix Callejo Family Reserve 2005, Dominus 1997, Solaia 1990, Chateau Leoville-Poyferre 1998, Chateau Suduiraut 2003, Grahams Vintage Port 1983

Middag hemma hos Konjären med sedvanlig extremt ambitiös mat och stora mängder vin, och vinglas.

Chateau Pichon-Lalande 1966 (375 ml)

Två parallella flaskor varav den ena hade luftats en timme medan den andra var nyöppnad. Extremt mogen doft med känsla av skeppsvrak, svamp, sågdamm etc. Den luftade har dock betydligt mer frukt och är angenämare, lite högre syra.

Med lite tid i glasen blir den luftade allt mer syrlig och börjar tappa medan den andra lyfter en del och går om. Uppenbarligen bra med viss luftning för även så här pass gamla viner, men inte för länge. Mycket kul test.

Pol Roger 1996

Komplex finstämd doft med en del mognad. Klassisk bra Champagnestil, förslagsvis blandade druvor med bröd, nougat, aningens stum men lyfter i glaset. Även bubbel behöver luft.

Tät och god med mjuka citrustoner, inte stort men riktigt bra. Blev klart förvånad att det var en 96'a, den har inte alls den syrastruktur som 96'or brukar ha.

Kände inte alls igen den från den flaska jag drack förra vintern, klart bättre, men jag hade visst reagerat på den atypiskt mjuka syran även då. Och hur kan den här flaskan se helt annorlunda ut än min, nåt lurt?

Riesling Alte Reben 2006 (Schloss Gobelsburg)

Väldigt tydlig fruktdriven Rieslingdoft, mycket tropisk fruktkänsla, petroleum.

Gott på ett rakt och på sätt och vis lite banalt sätt som jag alltmer tycker många österrikiska Rieslingar dras med, saknar lite stringens. Fet och oljig.

Riesling IDIG 2005 (Christmann)

Intressant jämförelse med Rieslingen ovan, helt annorlunda. Betydligt mer subtil frukt och ett under av mineralitet som drar mot ostronskal och krita. Växer med tid. Rätt imponerande.

Fokuserad underbar tät smak som inte har några glapp, grym mineralkänsla. Lägre syra än jag mindes vilket gör den lite mjäkig men annars är den ytterst bra.

Hautes-Côtes de Nuits ”Clos-Saint Philibert” 2008 (Meo-Camuzet)

Ung doft med bra rökig mineralkänsla och en del fat. Snyggt och bra med karaktär, mycket frukt och citrus.

Ungt stramt med markerad syra och fat som inte riktigt satt sig. Komplext i på ett stenigt sätt med bra frukt. Grym pris/kvalitetleverans.

Meursault ”Clos de la Barre” 2003 (Comtes Lafon)

Mjukt och nötigt, fetma, viss mineralitet, komplext av hög kvalitet med skitsnygg fathantering.

Koncentrerat och fylligt med lite låg syra, fetma, väldigt bra. Syran tyder på varmt år men frukten känns förvånansvärt outvecklad. Mina Meursaulter från 2004 senast var betydligt mer utvecklade. Lurigt, trodde den var yngre.

Felix Callejo Family Reserve 2005

Väldigt ungt med fin blommig karaktär, syrén, muskot, choklad, ekigt med bra potential.

Supertät och kompakt, ungt fatig, bitter choklad. Kan bli alldeles storartad med många år till på flaska. Inte övergjord.

Dominus 1997

Dov superfin doft med stall, äpplighet, snygga fat i klassisk/europeisk stil, läder och mörk frukt.

Läskande och gott i klassisk stil, cederträ, markerad syra. Den beter sig lite konstigt i glaset som om den fick lite väl lång luftning innan och blir konstigt rödsyrlig. Direkt ur karaffen är den dock grym och väldigt Bordeauxlik. Inte lufta för mycket i framtiden.

Solaia 1990

Speciell blommig doft med lite yogurtkänsla, viss avrundad syltighet. Svår att sätta fingret på.

Slimmat och snyggt, markerad syra och rätt stramt. Svår, jag hade lite problem med denna.

Förvånad att det var en gammal Solaia, drack 94'an för nåt drygt år sedan vilken var massivt fruktig i tydligt cabbig stil. Den här har inte åldrats med samma grace.

Chateau Leoville-Poyferre 1998

Sista rödvinet dominerar, helt strålande bra. Supersnyggt i lyxig förpackning, finstämd, orientaliska kryddor, cederträ, dov frukt. Vilket doftvin.

Slimmad utvecklad dov frukt med ännu frisk syra, violigt och snyggt, den lyxiga känslan är grym. Spöar mina Las Cases 1994 vilken dag som helst. 98 är en klart underskattad årgång.

Chateau Suduiraut 2003

Tog med denna då en annan 2003'a var vådligt utvecklad för ett tag sedan. Denna var bra men lyfte inte riktigt, kompakt och komplext med mycket botrytis och fat.

Gott men inte alls stort, klassisk Sauternes med lite låg syra men inte alls på väg att mogna för fort.

Grahams Vintage Port 1983

En första flaska var konstig. Den andra var renare och bättre, ännu lite ung precis som min flaska i vintras men annars väldigt gott. Klassiskt i lättare stil i linje med året.

George de Latour Private Reserve Cabernet Sauvignon 1995 (Beaulieu Vineyards) och Magill Estate Shiraz 2002 (Penfold's)

George de Latour Private Reserve Cabernet Sauvignon 1995 (Beaulieu Vineyards)
Jag hoppades mycket på det här med sitt rykte och höga betyg. Först blir jag lite besviken, det är bra men har inte det där riktiga djupet som riktigt stor Napacab. Mogen lite träig frukt med gräs, tobak, lakrits, cederträ, mogen gul paprika och ett drag av basilika. Men luft lyfter det betydligt och får en klart komplexare frukt.

Mjuk mild smak som är helt mogen. Mörk frukt, lite mintig, typiska drag av mogen gul paprika som i doften. Rätt klassisk utan någon sötfruktig känsla även om jag som vet vad det är upplever det som rätt typisk Napa. Kanske inte lika massiv som många andra, rätt lätt för en jänkare.
De andra tror dock att det är en Bordeaux med mognad. Bra men inte riktigt så bra som jag hoppades på, inte i nivå med Dunn 94.

Magill Estate Shiraz 2002 (Penfold's)
Stort och imponerande bra vin. Tät djup doft utan att vara övergjort eller svulstigt. Bland den täta peppriga röda frukten finns det även inslag dov mörk frukt, cederträ och blyertspenna som får mig att tro att det finns en del Cabernet med, men det gör det visst inte. Lite bränt tegel, örter och kaffe ger det lite extra struktur.

Lång koncentrerad smak med imponerande intensitet och djup. Viss mognad men med ett tanninbett och koncentration som kommer ge det här vinet ett väldigt långt liv. Ruggigt bra och kvällens bästa röda vin för mig. Så här ska Australiensisk Shiraz göras, kan de inte avsätta en praoplats för Ben Glaetzer här.

Vinbloggarkväll

Efter att att ha druckit vin med en annan vinbloggare för några veckor sedan går det snabbt. Nu dricker jag vin med ett helt gäng vinbloggare. M ställer fram vinvänlig dundergod anka efter ungefär hälften av vinerna. Alla viner dricks blint utan att vi ens vet vem som har haft med sig flaskan. Givetvis var jag helt fel ute några gånger men det är halva nöjet. Tempot är högt och det blir mest snabba anteckningar i strikt provarstil. Det här är nog inget kul att läsa annat än för mig själv.

Vin 1
Ett glas välkomstvin sticks i handen.
Återhållen rätt neutral doft med vegatativa aromer, jäst, örter, grön frukt.
Smaken har lite krämighet vilket balanserar de gröna tonerna. Ok bra men inte stort på nåt sätt.

Jag är inne på Grüner Veltliner 2009 men hittar inga tydliga vitpeppartoner vilket gör att jag har Albarino som andrahandsval. 

Facit: Albarino 2009 i ful blå flaska. Minns inte namnet.

Vin 2
Min flaska Ossian 2008.
Tät muskulös doft med exklusiva rostade fat, rökiga mineraltoner och musselskal, gräs, salmiak, gul lite exotisk frukt.
Intensiv mycket god smak i fet men torr stil, djup tät frukt och fina mineraltoner på ett sätt som imiterar en toppmeursault av modernt snitt.

De andra gissar på bättre vit Bourgogne (Meursault 1:er Cru till Corton-Charlemagne) vilket är en bra gissning, hade någon gissat på Verdejo hade jag blivit stum av förundran.

Facit: Ossian 2008.
120 år gamla Verdejostockar från Rueda. 100% fat. Ca 260 kr, enormt prisvärt.

Vin 3:
Komplex sötfruktig doft, chokladig i inställsam stil, aningens utveckling; 2005 eller 2006, smultronbärig och en hel del fat i form av lakrits etc.
Rätt mjuk smak med unga fatiga aromer som känns lite spretiga, hög syra, gott i modern stil.

Svårgissat, södra Frankrike?

Facit: Flor de Pingus 2007.
Peter Sissecks andravin. Kul men inte värt slantarna.

Vin 4:
Stor fatig doft med komplex nebbidoft, lera, plommon, kaffe, gräs.
Tät i oväntat mjuk stil, mognad, mint, nypon, hallon, apelsinskal, en obalanserad ekbeska stör en del men riktigt gott.

Måste vara en något överekad Nebbiolo av hög kvalitet.

Facit: Barolo "Bric del Fiasc" 2003.
Mycket bättre än jag minns Bric del Fiasc, trots året, eken stör mig dock även här.

Vin 5:
Megastor aromatisk doft, vulkanstenig känsla, salmiak, dov mörk frukt, cederträ, myntan och den mogna gula paprikan tar mig till Napa av dyrt slag.
Tät och fatig djup smak, mycket komplext och gott, choklad, utvecklad men ännu en bit kvar till full mognad.

Facit: Dunn ”Howell Mountain Cabernet Sauvignon” 1994


Här går gissningarna mellan traditionell Napa och modern Bourdeaux. Efter tag mot Pessac, jag kan Pape Clement vilket bäst passar in och det är det absolut inte. Min grundgissning var rätt. Förmodligen kvällens godaste vin.

Vin 6:
Tydlig mognad med svamptoner, viol, örter, bränt tegel, lite syrlig röd frukt och citrusskal, arrak. Det här påminner mig om mogen Brunello av hög klass.
Mjuk och väldigt fruktig med en blandning av röda och mörka bär, viol, apelsinskal, lång mycket komplex smak, tobak. Dundergott.

Jag är inne på Brunello. Ingen vill kännas vid vinet trots påstötningar varvid jag börjar undra om det kan vara mitt vin. Efter att ha planterat den iden i skallen är jag låst vilket är helkorkat. Det känns som Toscana men Guado är ju helt annorlunda.
Den känner jag senare igen efter en tiondels sekund. De andra har luftat och smakat på sina viner innan, det ska jag också göra nästa gång för att minska risken att göra bort mig.

Facit Barolo "Cicala" 2001.
Här visar sig för första men inte sista gången min oerfarenhet av mogen toppnebbiolo. Mycket bra läxa, jag ska försöka köpa gammal Nebbiolo.

Vin 7:
Choklad och lite mint, läder, tobak, blandad röd och mörk frukt, stall, lite blommor.
Mjuk smak med blandad frukt, te, örter, lakrits, rätt stumt, ok bra men inte mer.

Inget tydligt ursprung, södra Frankrike? Lite som Sarda-Malet från Roussillon fast sämre.


Bild ovan!
Facit: Valdicava Brunello di Montalcino 1999.
Jag har provat en Valdicava med annorlunda etikett som var mycket bättre (2002'a kanske). Konstig.

Vin 8:
Nästan överdrivna salmiaktoner, sönderkokt sylt i typisk senskördad stil, tegel, vanilj i mängder.
Löjligt extraherad smak, fat och sylt i en ohelig allians, alkoholen slår igenom. Varför görs detta?

Något av mina hatobjekt från förmodligen Australien, Shirazdominerat, som dock känns rätt dyrt.

Facit: Savitar 2004 (Mitolo)
Det står faktiskt ”Late Harvest” på baksidan. Hade de inte jäst ut det hade det kanske varit gott med ett litet glas till en chokladdessert.

Vin 9:
Köttigt med röd frukt, Syrah?, gräs, svart te, rejält fatigt, ungt och stumt i svårbedömd stil.
Röd frukt i stum sluten stil, ekbeska som stör, lakrits, rätt trist just nu men det kommer nog hända en del, obalanserad alkohol förstärker den grovhuggna känslan.

Det här är också obalanserat men är inte alls lika syltsliskigt som vinet ovan. Modern och överextraherad Syrah, jag tänker på en del kompakta Kaliforniska Syrahviner jag provat? När G säger att det är hans vet jag direkt vad det är.


Bild ovan!
Facit: La Peira 2008.
Syrah från södra Frankrike. Bättre än de jag provat innan men fortfarande långt från min vinsmak.

Vin 10:
Karaktärsfull finstämd mogen doft, blommor, lera, röd frukt, svamp, lite mint.
Läskande och fräscht men saknar lite djup, lera, blommor, mjukt med söt röd frukt.

Här känner jag bara att jag inte känner igen det, när de andra gissar på Nebbiolo med drygt 30 års ålder förstår jag varför. Jag drar mest paralleller med gammal Brunello igen men har lärt mig att det nog innebär gammal Nebbiolo. Är mer på runt 1990.

Facit: Barbaresco ”Gallina di Neive” 1998 (Bruno Giacosa)
Mycket gott men inte stort. Bra lektion i gammal Nebbi. Och varför dessa mognadstoner?

Vin 11:
Mitt vin alldeles säkert. Stjälkigare än tidigare, mogen gul paprika som påminner mycket om Napa, cederträ och gräs, blyertspenna, tjära, balanserat och läskande med fin hallonfrukt men lite grön.
Mogen paprika, dov komplex frukt, kaffe, choklad och gräs.

Kan inte vara något annat än min Guado al Tasso 1997.

Facit: Guado al Tasso 1997. Cabernet Sauvignon, Merlot och Syrah från Bolgheri.


Vin 12:
Örtigt och lite stjälkigt, kött, röd frukt, slånbärsris, läder, brända örter, rejält sötfruktigt-hallon.
Smakrikt med viss fräschör, ok bra syra, röd frukt, mjukt i ok bra men lite slätstruken stil.

Grenache/Syrah från södra Frankrike, Pape?

Facit: Hermitage "La Chapelle" 2003
Ha! Ingen som helst känsla av norra Rhonedalen och jag trodde aldrig att det kunde vara ren Syrah. Här vill jag påstå att det är vinet som är atypiskt, inte jag som är helt fel ute. Dock betydligt bättre än de La Chapelle jag provat senast.

Vin 13:
Intensivt fruktigt med mycket blommor, viol och blyerts, kött, läder, fin komplex frukt.
Intensiv och djupt komplex, ungt druvig, fat, smultron, inställsam men bra och intressant i annorlunda stil.

Så pass sötfruktig och blommig att jag är inne på någon udda Syrah/Cab-blandning med sina blyertstoner men inget passar riktigt in. Gott är det.

Facit: Kopar Villanyi Cuvée 2006 (Gere)
Cabernet Franc-baserat vin från Ungern med mycket Merlot, inte min normala domän. Dålig gissning men imponerande bra vin. Villanyi är visst ett bergsområdet nära Kroatien väl lämpat för vin. Kopar är en specifik vingård i söderläge inom Villanyi, vad skulle man göra utan internet.

Vin 14:
En sista slurk vin som varit öppet en dag. Extremt typisk Nebbi så som jag känner igen det. Stramt med hög syra, nypon och rosor.

Facit: Barbaresco Asili 2004 (Produttori del Barbaresco)
Ett kap för 26€. Jobbigt ungt nu men med stor potential.

Det här var en kul provning med många nya bekantskaper, både ur vin- och personaspekter. Jag provade ungefär lika många mogna toppnebbiolo som jag dittills provat innan. Och Dunnflaskan var väldigt minnesvärd. Min Ossian visade var skåpet ska stå när det gäller Verdejo, viket var väntat. Tack allesammans. Var det bara jag som kände mig något matt efter 14 viner?

Havens Bourriquot 2004

Det här är Havens premiumvin av huvudsakligen Cabernet Franc, rätt ovanligt för att vara Napa. Den uppenbara förebilden är Cheval Blanc. Förutom 70 % CF är resten Merlot.

Doften är fruktig men inte så sötfruktig som många andra Napaviner, det här har en rätt återhållen stil för sitt ursprung. Örter och mörka bär som slånbär blandas med pomerans, plommon, en del ekfat, mynta, tobak och choklad. De vegetabiliska CF-tonerna tar inte överhanden utan ligger mest bakom som en krydda. Det är verkligen en nyansrik och intressant doft som blir allt bättre med luftning.

Smaken är smakrik men fräsch med örtig plommonfrukt, körsbär, slånbär, kaffe och citrusskal. Det är en mycket komplex smak med intressant palett och bra längd. Visst är anslaget lite amerikanskt men den känns inte påträngande sötfruktig.

Det här är ett sånt vin man hittar någonting nytt i varje gång man stoppar ner näsan i glaset. Mycket bra och än en gång tycker jag att det är ett av de mer intressanta vinerna från USA på marknaden. Andra har provat för ett tag sedan med lika gott resultat. Jag tror det här vinet har framtiden för sig så jag lägger ner några flaskor, ett av ytterst få viner från USA jag köpt på mig.

Dominus 2001

Dominus är Christian Moueixs projekt i Yountville, Napa Valley, där Dominus är gårdens förstavin. Första årgången var 1983, årgång 2001 består av 81% Cabernet Sauvignon, 10% Cabernet Franc, 5% Petit Verdot, 4% Merlot. 40% av vinet lagrades i nya franska ekfat, resten gamla fat.Första sniffen ger ett intryck någonstans mellan USA och Bordeaux, det är absolut ingen fruktbomb utan strukturerat med dammiga inslag men det finns något i frukten som ger en indikation på att druvorna har växt bortom Moueix’s vanliga domäner. Doften är mer primär med mer drag av röda bär än den dova mörkfruktiga doft jag hade väntat mig. Först är intrycket en liten besvikelse men jag häller upp lite mer och efter en kort stund känns kvaliteten helt klart. Intressanta kryddiga nyanser som muskot och nejlika svävar över en tät doft av plommon, mörk bitter choklad, hallon, lakrits och cederträ. Smaken är tät med en bra lite krämig känsla, vinet bär upp sina 14% alkohol utan problem.
Det är svårt att inte börja jämföra det här med Bordeauxviner, viner som ploppar upp som är lite i samma stil är tex Clos Fourtet,. Det känns konstigt mycket högra stranden trots att det huvudsakligen är Cabernet Sauvignon.
Ett mycket bra vin men inte i paritet med sitt pris, jag betalade runt hälften mot nuvarande marknadspris men även för den pengen finns det Bordeauxviner som levererar bättre. Det lyfter rejält med luftning så några års lagring skulle förmodligen göra mycket för det här vinet.

Havens Bourriquot 2004

Havens Borriquot 2004 består av 70% Cabernet Franc och 30% Merlot.
En mycket djup och komplex doft slår upp från glaset. Doften har sötfruktiga drag i enlighet med sitt ursprung men det finns en säregen fräsch örtighet som bryter igenom och lyfter det här vinet över många av sina konkurrenter i samma prisklass. Smaken är tät och personlig, rätt ekig men även med spår av citrus och gräs som balanserar den täta frukten och gör den enormt god och intressant. Förmodligen är det den höga andelen Cabernet Franc som tillför en gräsighet/örtighet vilket gör att vinet lyckas kännas balanserat trots sin kompakta struktur. Hade vinet å andra sidan inte haft en så tät struktur hade jag nog stört mig på de Cabernet Franctypiska lite kartiga nyanserna av grön paprika vilket oftast diskvalificerar C.F. viner från Loiredalen.
WS förstår givetvis inte det här vinet och placerar det under många konkurrenter som jag avfärdar som ointressanta syltviner. Ett av de bästa vinerna från USA på systembolaget och värt sitt rätt höga pris.