Pommard ”La Chaniere” (Marechal) 2004

Det här vinet har alltid varit ett säkert kort men jag har aldrig druckit det med så pass ålder.

Den har hållit ihop väldigt bra och utvecklat finstämda tertiära drag av undervegetation, gammalt trä och tryffel. Det finns inga gröna drag som årgången kan föra med sig, för sin appellation och pris är detta lite sensationellt bra.

Djupt komplex smak med tät frukt, fräscht med balanserad syra och lagom mognad. Jabbar klart över sin matchvikt. Borde köpt mycket mer men har iaf några flaskor kvar. Helt drickfärdig.

Pommard 1966 (Chateau de Corton-André) och Mountford Estate Pinot Noir 2008

Två, väldigt, olika uttryck av pinot noir hamnade bredvid varandra.

Pommarden var åldersstigen och örtig i en klassisk stil, som alltid med så pass gamla viner var det i början svårt att tydligt känna en druvarom, nyanserna flyter ihop med så pass mycket mognad. Slank frisk smak med drag av jord, skeppsvrak, svamp, röd syrlig frukt, citrus. Ingen av de bättre gamla röda bourgogner jag druckit, saknade lite frukt, men en kul erfarenhet.

Mountford kändes, givetvis, purung i jämförelse. Snygg och djup frukt med en första tendens av tertiära aromer av röd finstämd frukt, en del fat, sandelträ och apelsinskal. Gissningarna gick mot en modern burgundisk producent vilket borde vara ett bra betyg. Mjukheten och draget av smörkola kunde indikera nåt annat men mycket bra i sin stil.

Pommard ”La Chaniere” 2010

Jag har senaste tiden köpt lite nya årgångar av viner i mellanprisklass som kan vara intressanta att lagra. Ett av dessa var detta, ett vin varav jag drack upp min sista 2002'a nyligen. Den var god i en lite Nya Zeeländsk-liknande fruktig stil, kunde ha sparats längre.

Det här är ungt och primärt med rödsyrlig frukt, känns lite ovant att dricka en så pass ung Pommard. Mycket citrustoner, balanserade fat, örter och kryddor, lite fatiga chokladtoner kommer fram med mer luft. Bra men inte alls stort, på nåt sätt känns det lite enkelspårigt. 2010 är en uppenbar toppårgång men jag velar lite om jag jag investera i några flaskor.

Det levererar dock väldigt bra för priset, det måste man tillstå, men jag lutar nog mer åt Azelias Barolo i samma prisklass, den var intressantare.

Pommard ”La Chanière” 2002 (Marechal)

Marechals Pommard har varit en favorit i många år som fortfarande kostar under 300. Den senaste flaskan var tyvärr defekt.

Doften är Pommardtypisk i en traditionell dov stil med drag av mulljord och valnöt. Frukten känns finstämd i örtig stram stil, ingen fläskighet med överdrivna chokladtoner. Väldigt klassiskt.

I smaken känns ett första tecken på mognad men det är inte alls fullmoget utan kommer nog nå sin topp om ytterligare 5-10 år. Stram örtig frukt, markerad syra, snyggt och slankt med bra djup och komplexitet för nivå och pris. Huvudsakligen ett matvin.

Dagen efter har den tappat lite frukt och att dricka det utan mat till är aningens krävande. Sånt här borde jag köpa mer av.

Pommard ”La Chaniere” 2002

Det här är ett vin jag tyckt om tidigare och har köpt på mig ett par årgångar av. Dock var jag inte så förtjust i 2005'an, oväntat. Normalt sett bra pris för en Pommard av bra kvalitet.

Den här Bourgognen har en traditionell stil utan så direkt och insmickrande frukt utan mer kryddig med nejlika, sandelträ, ett uns läder, valnöt, citrusskal, vanilj och mörk bitter choklad, inga direkta mognadstoner. Det tar någon timme innan den lyfter men blir riktigt bra med mer cederträ och grafit.

Smaken är väldigt fräsch med stram Pinotfrukt, vildhallon blandas upp med mer syrliga bär som rönnbär, krita, apelsin. Riktigt gott i sin strama stil, några år till på flaska kommer göra det här vinet gott. Det är mer lagringskrävande än vad jag väntat mig.

Volnay 1:er Cru "En Caillerets Clos de 60 Ouvrées" 1999, Pommard "La Chanière" 2004

Volnay 1: Cru öppnar jag inte så värst ofta, men nu då jag tänkte öppna en "En Caillerets Clos de 60 Ouvrées" av Le Pousse d'Or från 1999 gick jag och köpte en Pommard 2004 av Marechal som jag minns som ytterst bra och prisvärd. 2002'an var alldeles underbar medans jag tyckte 2003'an var lite obalanserad och märkt av det extrema året.


Volnay 1:er Cru En Caillerets Clos de 60 Ouvrées 1999 (inte ett så PR-mässigt namn...) är fortfarande ung i färgen. Doften är medelstor med finstämda typiska Pinotnyanser, det är ännu rätt stramt och känns lite stumt så den får åka ner i en karaff medans jag går en promenad och handlar middag. Efter några timmars luftning växer den en del, den har rätt dova nyanser för att vara en Volnay med jord, piptobak och mörk frukt kombinerat med mer klassiskt bäriga nyanser. Det är ett väldigt bra vin, mycket kraft för en Pinot Noir, men på nåt sätt saknar det den det där extra som gör att ett vin verkligen lyfter. Efter ytterligare tid blir den mer expressiv, man kan skymta lite tryffel och blommor bakom den kompakta fasaden. Mycket bra men inte så bra som den borde vara. WS verkar vara inne på mitt spår.

Pommard "La Chanière" 2004 (Maréchal). Den här Pommardvinet brukar vara en favorit och den här 2004’an införlivar alla mina förväntningar. En stor komplex doft slår emot mig, det här vinet får mig att le när jag häller ner den i karaffen. Det så otroligt mycket nyanser och karaktär i det här vinet, röda bär, kaffe, citrusskal, mjölkchoklad, lite ved etc. Det är rejält tryck i syrorna och den behöver mycket lång luftning i nuläget. Tyvärr är vinet precis så bra som den brukar vara vilket gör att jag nog blir tvungen att göra av med en massa pengar på fler flaskor. Pommarden vinner faktiskt matchen idag trots att Volnayvinet ligger betydligt högre i pris och ranking.