Tre bra luncher i London

Den årliga matresan blev ett återbesök till London. Därför lägger jag upp ett inlägg om tre bra till väldigt bra luncher. Ska försöka få upp de andra också.

Apsleys

Apsleys ligger i ett exklusivt hotell vilket har satt sin prägel på restaurangen. Pampig inredning i lyxig stil ackompanjeras av en hord av personal.

Bakom matinriktningen står Heinz som driver trestjärniga La Pergola i Rom. Inriktningen är alltså italiensk.

Här tog vi blandat mellan deras lunchmeny och a la carte. Sommelieren var kunnig och gav oss mycket uppmärksamhet när han förstod att vi var intresserade. Valet föll på ett vin jag inte visste fanns, en malvasia 2011 av Miani. Hade helt missat att han gjorde rena malvasiaviner.

Rätterna, rakt igenom, låg på en anmärkningsvärt hög nivå. Jag åt en soppa på gröna ärtor som slogs över perfekta pastakuddar med lamm i, finstämt och mycket välgjort.

En annan förrätt, pork belly, var en av de bästa rätterna vi smakade under hela den här matresan. Kombinationen av köttkvalitet som jag sällan mött och perfekt tillagad med en underbar krispig ovansida lyfte den till stor höjd. Enormt bra.

Min varmrätt på långbakat lamm var även det mycket bra, mer på tvåstjärnig än enstjärnig nivå. ”Pork bellyn” var dock bäst och hade inte skämts för sig på vilken trestjärnig restaurang som helt.

Till det ett bra Nerellobaserat vin i modern stil jag inte kände till.

Desserten var mer normal bra men väldigt god och fräsch.

Vi drack även ett par glas port, Warres 1970 och 1963. 63'an var klart mer komplett då den uppnått full mognad till skillnad från 70'an som skulle tjäna på ytterligare lagring.

Stark rekommendation och borde höjas upp till två stjärnor baserat på vårt besök.

Dinner by Heston Blumenthal

Dinner har gjort sig mycket uppmärksamhet med sin mat inspirerad av recept från uråldriga brittiska kokböcker. Alla rätter har ett årtal efter sig vilket visar från vilken tid den kommer från. Att det är Blumenthal som står bakom gör nog även sitt till uppmärksamheten.

Här tog vi rätter från den vanliga menyn för att få en mer fullödig bild av deras mat. Två förrätter, en varmrätt och en dessert per person. Då fick vi möjlighet att testa igenom ett rätt stort antal rätter.

Maten var genomgående bra men stod inte ut på något sätt, råvarukvaliteten märkte inte heller ut sig som på Apsleys. Vi satt och diskuterade huruvida den var värd en stjärna, nivån låg på låg till mellannivå av en stjärna. Av de ställen vi var på med stjärnor var det här klart sämst. Dagen efter upptäckte vi att de hade fått en andra stjärna några dagar tidigare vilket framstår som helt fel, men det förklarar varför det var så mycket folk på en tisdag lunch. Det här stället kan man hoppa över sett till kvaliteten. 

Desserterna var dock extremt bra.

Vinet blev en Vosne-Romanée av Bichots buteljeringar från Clos Frantin, riktigt bra för sin nivå och helt öppen och tillgänglig efter lite luft.

Meat Fruit. Mandarin, chicken liver and foie gras parfait, grilled bread..

Earl Grey Tea cured Salmon. Lemon salad, gentleman's relish, wood sorrel & smoked roe..

Salamugundy. Chicken oysters, salsify, marrow bone, & horseradish cream.

Black foot Pork Chop. Spelt, ham hock, turnip & Robert sauce.

Brown Bread Ice Cream. Salted butter caramel, pear & malted pear syrup.

HKK

HKK har startats av gruppen bakom Hakkasan vilken har en stjärna sedan länge. Satsningen på HKK är att det ska vara deras flaggskepp på en klart högre nivå. Andy Hayler ger dem betyg på en motsvarande tvåstjärnig nivå.

De serverar en 15-rätters meny som visar på en väldig bredd inom olika delar av det kinesiska köket. Det finns givetvis toppar och dalar på en så pass stor meny men mittensegmentet var extremt bra med pekingankan och deras tre dumplings som största utropstecken.

De två rätterna vidgade verkligen mitt perspektiv när det gäller dessa rätter, alldeles strålande.

HKK fick sin första stjärna några dagar innan och det skulle inte förvåna mig om de får en till.

Sällsynt givande och lärorik restaurangupplevelse. Rekommenderas starkt.

Dryckespaketet till passade bra ihop även om det inte var några stora dryckesupplevelser. Allt från vitt och rött vin till sake och te

Poulet de Bresse puff.

Cherry wood roasted Peking duck

Dim sum trilogy.

Lobster in egg white with organic natural yogurt.

Sugar snap, maitake mushroom and lily bulb in XO sauce.

Australian green abalone in royal sauce.

Åldersstudie av gammal Bourgogne

Förra veckan blev jag inbjuden till en liten historisk vinstudie av framförallt röd Bourgogne. Otroligt fascinerande och lärorikt för mig som inte har druckit så här pass gamla bordsviner tidigare.

De här vinvännerna har sedan många år köpt upp rejält gamla viner som ligger och samlar damm i deras källare. Kollar man tex ”vinmannens” noteringar så inser man att så här gamla viner inte är nåt nytt under solen i hans vinvardag. 49'an är det numera äldsta vanliga bordsvin jag druckit.

Chateau Cheval Blanc 1962

Det första intrycket är mer mot madeira än mot Saint Emilion vilket säger en del om det här vinets mognad. Extremt ålderstigen med lätt aggressiva oxiderade toner av rancio, brända nötter, citrusskal. Bakom detta skönjs ett rätt vackert vin med en del gräs och järn, men det är mer intressant än genuint gott.

Markerad syra och lite brända oxiderade drag, nötter, rost, jord, fascinerande och eget men väl åldersstiget. Känslan av gammal mulljord var ett drag som återkom flera gånger.

Nuits-Saint-George 1949 (Pierre Ponnelle)

Även det här är väldigt gammalt men av annan karaktär. Inga madeiratoner utan mer silkig lite utmattad frukt med drag av skeppsvrak, jord, svamp.

Mjuk sirlig smak med liknande drag som doften, jord, gammalt trä, jod. Fascinerande och väldigt lärorikt.

Saint-Romain Rouge 1955 (Roland Thevenin et Fils)

Om den förra hade tappat sin Pinotfrukt så är den här rejält mogen men har ett underbart djup av frukt kvar. Enastående finstämd och komplex med lätt drag av krut, viol, blommor, söta röda bär, jord, tryffel. Fantastisk doft.

Mjuk silkig smak med mycket mognad, trä, tryffel, svamp och vildhallon. Kanske inte täthet som en Grand Cru, nivån av appellation avslöjar sig lite grann men det här var en enastående vinupplevelse. Svårbeskrivet, efter ett par timmar börjar den tappa en del. Hur en ”enkel” Saint-Romain från 1955 kan vara så här bra är över mitt förstånd.

Nuits-Saint-George 1966 (Maison Leroy)

Ett annat anslag i mer klassisk mineralig stram stil, gräs, återhållen röd frukt, orientaliska kryddor, citrus. Väldigt bra och otroligt nog känns det som den kan utvecklas ytterligare.

Smaken sitter ihop otroligt bra utan glapp någonstans i syrabetonad klassisk stil. Rent kvalitetsmässigt så är det här ett snäpp bättre än Saint-Romainvinet men är lite mer krävande, på ett positivt sätt, och lite mindre hedonistiskt. Kanonbra vin och bästa Maisonbuteljering jag druckit.

Vosne-Romanée 2009 (Meo-Camuzet)

I början känns det här något reduktivt och slutet men med bra potential. Mycket koncentrerat med finstämd frukt, lera, citrus, fat, örter.

Stram smak i ung tät stil. Mycket bra potential och med luft växer det en hel del. Koncentrationen och helhetskänslan tyder på att det här, framförallt sett till det modesta priset, kan komma att leverera enormt bra.

Volnay 1:er Cru ”Les Taillepieds” 1997 (Domaine Montille)

Montilles viner är kända/ökända för att kräva mycket lagring vilket även det här vinet indikerar.

Det finns inget som helst insmickrande med här vinet. Det handlar mest om stram örtig röd frukt, citrus, fat, lera, jord, svart te, blommor. Känns mer som en supertraditionell outvecklad nebbiolo.

Rejält hög syra i kombination med lite vek stram örtig röd frukt gör att det inte upplevs som helt balanserat i nuläget. Intressant och komplext, gott till maten men det skulle behöva 20-30 år till på rygg. Längden går inte att klaga på, det smakar dock mer Montille än Volnay.

Morey-Saint-Denis 1:er Cru 1990 (Domaine Lambrays)

Rejält tät i muskulös stil, en hel del fat, dovt nötig, jord, kaffe, mycket bra. Klart bättre än de förra flaskorna vi druckit.

Tät frukt och mycket snyggt med drag av sandelträ, kaffe, svart te, finstämd röd frukt. Betydligt fruktigare och komplexare än tidigare flaskor som har upplevts lite träigare och stummare.

Cabernet Sauvignon 1994 (Leeuwin Estate)

Och sen till sist något helt annat. Mycket tät cabernetdoft med grafit, piptobak, cederträ, gräs, paprika, basilika, ett litet störande grönt vegetativt drag. Rätt massivt och fruktdrivet men utan att vara alltför svulstigt. Jag gissade på USA.

Lång och god, helt klart hög kvalitet men det gröna draget stör helhetsupplevelsen, mörk tät frukt, kaffe, mogen paprika, fat, viol. Mycket bra men kanske något finesslös.

Vosne-Romanée 2005 (Sylvain Cathiard) och Échezeaux 2007 (Daniel Rion)

Vosne av Cathiard är, givetvis, väldigt bra. Tät Vosnetypisk doft av nötter, blommor, örter, röd aningen träig frukt och annat i en rätt stram lagringskrävande stil som är väldigt bra men lite krävande.

Tät smak som följer doften med röd frukt, örter, lakrits, citrus, tätt men silkigt. Riktigt bra men fortfarande lite lagringskrävande stumt.

Efter denna dricker vi en Grand Cru av den ena av bröderna Rion, de är enligt hörsägen djupa ovänner. Helt enligt klassificeringen så spöar det här klart det tidigare vinet trots svag årgång mot bra. Stor och enormt aromatisk doft i ungt bärig och blommig burgundisk stil. Exotiska kryddor och citrusskal, stort på alla sätt bortsett från att det ännu är helt primärt.

Det är framförallt i smaken dess ungdom visar sig med en markerad ung syra som lägger sig en del med luftning men det är redan väldigt gott och komplett. Tät parfymerad smak med stort djup, väl ungt men med stor potential. Wow, det här kommer bli fantastiskt om några år, bästa Pinoten på länge.

Daniel Rion har hamnat lite under bourgogneradarn vilket uppskattas då priserna är modesta, framförallt för högre klassificeringar.

Vosne-Romanée 1996 (Jadot) och Gevrey-Chambertin ” Les Jeunes Rois” 2002 (Geantet-Pansiot)

Vosne-Romanée 1996 (Jadot)
Det här är en bourgogne i klassisk stil med syrliga röda bär, lite gräs, rätt mycket mineralkänsla som drar mot kalk. Jag har inte druckit det här vin tidigare men tror att det nog skulle upplevts rätt obalanserat om det dracks tidigare. Nu har mognaden gjort det trevligt mjukt med fina lädertoner, kaffe, torkade sviskon och lite svamp. Komplex och friskt med bra komplexitet även om det inte lyfter till de riktiga höjderna. Det känns som om vi plockade det vid precis rätt tidpunkt.

Smaken är frisk med mycket citrustoner, gräs, syrliga röda bär, bitter choklad, lite som att tugga på en krita blandat med rönnbär och hallonkärnor. Lagom med ved. Bra och kul men tyvärr så måste man ju upp en bra bit högre för att få riktig toppkvalitet på röd Bourgogne.


Gevrey-Chambertin ” Les Jeunes Rois” 2002 (Geantet-Pansiot)
Efter Marsannay-vinet av Geantet-Pansiot som visade sig så bra öppnar jag en Gevrey-Chambertin av samma producent till ankbröst. Det här vinet har även det en rätt modern touch med söta röda bär, mjölkchoklad, läder, pomerans, utvecklade nyanser av svamp, mossa och kryddor.

Smaken är sötfruktig utan att bli kladdig, mängder av söta röda bär, mjölkchoklad, syran är högre än i Marsannayvinet men har börjat lägga sig en del, det här vinet kommer tjäna på ytterligare några års lagring även om tanninerna redan milda. Ännu ett mycket bra vin men med tanke på att det här vinet faktiskt kostar en del så känns det inte alls lika prisvärt som Marsannayvinet var. De 25-30 liter svamp jag hittade på några timmar skymtar i bakgrunden.

Vosne-Romanée ”Clos de la Fontaine” 2002 (A.-F. Gros)

En mycket fin Pinotdoft osar upp med ett antal extra komponenter som lyfter det här vinet en bit ovan de andra röda Bourgogner jag druckit på senaste tiden. Förutom en tät doft av röda bär finns kryddor som kanel och nejlika. Sandelträ, ceder, jord, blommor och lite mjölkchoklad kommer också fram. Det tar dock runt tre timmar innan det verkligen lyfter då frukten blir alltmer komplex och balansen mellan frukt och syra sitter ihop riktigt bra. Då, efter rejäl luftning blir vinet mycket bra med ett fascinerande doftspektrum. Syran är markerad som den ska men helt i fas med övriga komponenter. Mycket bra och komplext vin med ovanligt bra djup, den behöver dock lagras ytterligare några år.