Vinbloggarkväll

Efter att att ha druckit vin med en annan vinbloggare för några veckor sedan går det snabbt. Nu dricker jag vin med ett helt gäng vinbloggare. M ställer fram vinvänlig dundergod anka efter ungefär hälften av vinerna. Alla viner dricks blint utan att vi ens vet vem som har haft med sig flaskan. Givetvis var jag helt fel ute några gånger men det är halva nöjet. Tempot är högt och det blir mest snabba anteckningar i strikt provarstil. Det här är nog inget kul att läsa annat än för mig själv.

Vin 1
Ett glas välkomstvin sticks i handen.
Återhållen rätt neutral doft med vegatativa aromer, jäst, örter, grön frukt.
Smaken har lite krämighet vilket balanserar de gröna tonerna. Ok bra men inte stort på nåt sätt.

Jag är inne på Grüner Veltliner 2009 men hittar inga tydliga vitpeppartoner vilket gör att jag har Albarino som andrahandsval. 

Facit: Albarino 2009 i ful blå flaska. Minns inte namnet.

Vin 2
Min flaska Ossian 2008.
Tät muskulös doft med exklusiva rostade fat, rökiga mineraltoner och musselskal, gräs, salmiak, gul lite exotisk frukt.
Intensiv mycket god smak i fet men torr stil, djup tät frukt och fina mineraltoner på ett sätt som imiterar en toppmeursault av modernt snitt.

De andra gissar på bättre vit Bourgogne (Meursault 1:er Cru till Corton-Charlemagne) vilket är en bra gissning, hade någon gissat på Verdejo hade jag blivit stum av förundran.

Facit: Ossian 2008.
120 år gamla Verdejostockar från Rueda. 100% fat. Ca 260 kr, enormt prisvärt.

Vin 3:
Komplex sötfruktig doft, chokladig i inställsam stil, aningens utveckling; 2005 eller 2006, smultronbärig och en hel del fat i form av lakrits etc.
Rätt mjuk smak med unga fatiga aromer som känns lite spretiga, hög syra, gott i modern stil.

Svårgissat, södra Frankrike?

Facit: Flor de Pingus 2007.
Peter Sissecks andravin. Kul men inte värt slantarna.

Vin 4:
Stor fatig doft med komplex nebbidoft, lera, plommon, kaffe, gräs.
Tät i oväntat mjuk stil, mognad, mint, nypon, hallon, apelsinskal, en obalanserad ekbeska stör en del men riktigt gott.

Måste vara en något överekad Nebbiolo av hög kvalitet.

Facit: Barolo "Bric del Fiasc" 2003.
Mycket bättre än jag minns Bric del Fiasc, trots året, eken stör mig dock även här.

Vin 5:
Megastor aromatisk doft, vulkanstenig känsla, salmiak, dov mörk frukt, cederträ, myntan och den mogna gula paprikan tar mig till Napa av dyrt slag.
Tät och fatig djup smak, mycket komplext och gott, choklad, utvecklad men ännu en bit kvar till full mognad.

Facit: Dunn ”Howell Mountain Cabernet Sauvignon” 1994


Här går gissningarna mellan traditionell Napa och modern Bourdeaux. Efter tag mot Pessac, jag kan Pape Clement vilket bäst passar in och det är det absolut inte. Min grundgissning var rätt. Förmodligen kvällens godaste vin.

Vin 6:
Tydlig mognad med svamptoner, viol, örter, bränt tegel, lite syrlig röd frukt och citrusskal, arrak. Det här påminner mig om mogen Brunello av hög klass.
Mjuk och väldigt fruktig med en blandning av röda och mörka bär, viol, apelsinskal, lång mycket komplex smak, tobak. Dundergott.

Jag är inne på Brunello. Ingen vill kännas vid vinet trots påstötningar varvid jag börjar undra om det kan vara mitt vin. Efter att ha planterat den iden i skallen är jag låst vilket är helkorkat. Det känns som Toscana men Guado är ju helt annorlunda.
Den känner jag senare igen efter en tiondels sekund. De andra har luftat och smakat på sina viner innan, det ska jag också göra nästa gång för att minska risken att göra bort mig.

Facit Barolo "Cicala" 2001.
Här visar sig för första men inte sista gången min oerfarenhet av mogen toppnebbiolo. Mycket bra läxa, jag ska försöka köpa gammal Nebbiolo.

Vin 7:
Choklad och lite mint, läder, tobak, blandad röd och mörk frukt, stall, lite blommor.
Mjuk smak med blandad frukt, te, örter, lakrits, rätt stumt, ok bra men inte mer.

Inget tydligt ursprung, södra Frankrike? Lite som Sarda-Malet från Roussillon fast sämre.


Bild ovan!
Facit: Valdicava Brunello di Montalcino 1999.
Jag har provat en Valdicava med annorlunda etikett som var mycket bättre (2002'a kanske). Konstig.

Vin 8:
Nästan överdrivna salmiaktoner, sönderkokt sylt i typisk senskördad stil, tegel, vanilj i mängder.
Löjligt extraherad smak, fat och sylt i en ohelig allians, alkoholen slår igenom. Varför görs detta?

Något av mina hatobjekt från förmodligen Australien, Shirazdominerat, som dock känns rätt dyrt.

Facit: Savitar 2004 (Mitolo)
Det står faktiskt ”Late Harvest” på baksidan. Hade de inte jäst ut det hade det kanske varit gott med ett litet glas till en chokladdessert.

Vin 9:
Köttigt med röd frukt, Syrah?, gräs, svart te, rejält fatigt, ungt och stumt i svårbedömd stil.
Röd frukt i stum sluten stil, ekbeska som stör, lakrits, rätt trist just nu men det kommer nog hända en del, obalanserad alkohol förstärker den grovhuggna känslan.

Det här är också obalanserat men är inte alls lika syltsliskigt som vinet ovan. Modern och överextraherad Syrah, jag tänker på en del kompakta Kaliforniska Syrahviner jag provat? När G säger att det är hans vet jag direkt vad det är.


Bild ovan!
Facit: La Peira 2008.
Syrah från södra Frankrike. Bättre än de jag provat innan men fortfarande långt från min vinsmak.

Vin 10:
Karaktärsfull finstämd mogen doft, blommor, lera, röd frukt, svamp, lite mint.
Läskande och fräscht men saknar lite djup, lera, blommor, mjukt med söt röd frukt.

Här känner jag bara att jag inte känner igen det, när de andra gissar på Nebbiolo med drygt 30 års ålder förstår jag varför. Jag drar mest paralleller med gammal Brunello igen men har lärt mig att det nog innebär gammal Nebbiolo. Är mer på runt 1990.

Facit: Barbaresco ”Gallina di Neive” 1998 (Bruno Giacosa)
Mycket gott men inte stort. Bra lektion i gammal Nebbi. Och varför dessa mognadstoner?

Vin 11:
Mitt vin alldeles säkert. Stjälkigare än tidigare, mogen gul paprika som påminner mycket om Napa, cederträ och gräs, blyertspenna, tjära, balanserat och läskande med fin hallonfrukt men lite grön.
Mogen paprika, dov komplex frukt, kaffe, choklad och gräs.

Kan inte vara något annat än min Guado al Tasso 1997.

Facit: Guado al Tasso 1997. Cabernet Sauvignon, Merlot och Syrah från Bolgheri.


Vin 12:
Örtigt och lite stjälkigt, kött, röd frukt, slånbärsris, läder, brända örter, rejält sötfruktigt-hallon.
Smakrikt med viss fräschör, ok bra syra, röd frukt, mjukt i ok bra men lite slätstruken stil.

Grenache/Syrah från södra Frankrike, Pape?

Facit: Hermitage "La Chapelle" 2003
Ha! Ingen som helst känsla av norra Rhonedalen och jag trodde aldrig att det kunde vara ren Syrah. Här vill jag påstå att det är vinet som är atypiskt, inte jag som är helt fel ute. Dock betydligt bättre än de La Chapelle jag provat senast.

Vin 13:
Intensivt fruktigt med mycket blommor, viol och blyerts, kött, läder, fin komplex frukt.
Intensiv och djupt komplex, ungt druvig, fat, smultron, inställsam men bra och intressant i annorlunda stil.

Så pass sötfruktig och blommig att jag är inne på någon udda Syrah/Cab-blandning med sina blyertstoner men inget passar riktigt in. Gott är det.

Facit: Kopar Villanyi Cuvée 2006 (Gere)
Cabernet Franc-baserat vin från Ungern med mycket Merlot, inte min normala domän. Dålig gissning men imponerande bra vin. Villanyi är visst ett bergsområdet nära Kroatien väl lämpat för vin. Kopar är en specifik vingård i söderläge inom Villanyi, vad skulle man göra utan internet.

Vin 14:
En sista slurk vin som varit öppet en dag. Extremt typisk Nebbi så som jag känner igen det. Stramt med hög syra, nypon och rosor.

Facit: Barbaresco Asili 2004 (Produttori del Barbaresco)
Ett kap för 26€. Jobbigt ungt nu men med stor potential.

Det här var en kul provning med många nya bekantskaper, både ur vin- och personaspekter. Jag provade ungefär lika många mogna toppnebbiolo som jag dittills provat innan. Och Dunnflaskan var väldigt minnesvärd. Min Ossian visade var skåpet ska stå när det gäller Verdejo, viket var väntat. Tack allesammans. Var det bara jag som kände mig något matt efter 14 viner?

Pernand-Vergelesses 1:er Cru 2002 (Laleure-Piot), Guado al Tasso 1997, Leoville-las-Cases 1994

Pernand-Vergelesses 1:er Cru 2002 (Laleure-Piot)

Nu har den här tappat sin unga feta känsla, eken har helt integrerats och vinet har nått en ny fas.

Lite stum i början men ändå mycket bra med subtil ek, flinta, plommon, fina citrustoner och lite krämig/gräddig känsla.

Smaken är tät med frisk bra syra, mineraltoner, ek, gråpäron, äppelskal och halm. Bra klassisk Bourgogne som ligger lite i en mellanfas.

Guado al Tasso 1997

Första flaskan jag drack av det här i juni var helt enormt bra även om jag föredrar 1998'an som är stramare och lite mer subtil. Den här flaskan är väldigt fruktig i klar nya världenstil med tät mogen frukt, läder, mycket choklad och rostat kaffe, lite örter och körsbär.

Upplevelsen är direkt och okomplicerad vilket gör att den känns lite svulstig vid sidan av Leoville las Cases. Dock är det ett mycket bra vin med stort djup och karaktär. Den är så pass fruktig att den kommer överleva flera år till men jag tror inte den blir så mycket bättre.

Leoville-las-Cases 1994

Eftersom mina 94'or är i en sådan bra fas just nu passar jag på att dricka en till. Doften är öppen och tillgänglig direkt från flaskan. Mycket komplex och finstämd med nyklippta blommor, kaffe, mörk choklad, tobak, gräs, mängder av sten och mineraler, Strålande fin doft.

Smaken är inte så väldans tät men mycket välbalanserad och komplex med tät frukt, mycket cederträ, viol, gräs och kaffe. Ren njutning i mogen klassisk stil med mycket mineralkänsla. En flaska som försvarar sina höga Parkerpoäng.

Paleo Rosso 1999

Det här vinet görs av Le Macchiole i Bolgheri, samma producent som gör de än mer exklusiva Syrah- respektive Merlot-baserade vinerna Scrio och Messorio. Vinet består av 75% Cabernet Sauvignon och 25 % Cabernet Franc, en druvblandning som senare har ändrats och från och med årgång 2001 är det ett rent Cabernet Franc-vin. Jag har inte provat någon årgång av Paleo sedan den förändringen men det ska visst vara till det bättre.

Först får jag en lätt volatil känsla med balsamiska stråk. De volatila syrorna försvinner snabbt med luftning, örtig cabbig frukt samsas med ursprungstypisk känsla av körsbär och bittermandel. Även lakrits, cederträ, gräs och svart te. Kanske lite endimensionell (alltså för vad man väntar sig av producent, område, ålder etcetera).

Efter en knapp timmes luftning lyfter det en hel del och får tätare lite sötaktig plommonfrukt. Den känns klassiskt skolad utan någon vaniljig ek eller hög alkohol utan mer stram och örtig, som en blandning mellan Bordeaux och Toscana.

Smaken är fräsch och tät med mycket viol, lakrits, kaffe och örter. Lagom syra i typiskt Italienskt utförande men samtidigt så mogen att den har fått en viss avrundning. Lagom stram och trevligt nog helt utan modernt ekiga smörkolanyanser. Riktigt bra vin med tät frukt och komplex parfymerad karaktär, framförallt efter ett par timmars luftning. Stramare och mer europeiskt Cabernettypisk än Guado al Tasso som har mer moderna drag.

Guado al Tasso 1997

En stor Cabernetdoft slår upp. Dov och kraftig med tydligt mintiga drag i nästan Australiensisk stil, basilika och andra örter kommer också fram, även citrus, kaffe, mörk bitter choklad och krossade mörka skogsbär. Det här är kraftigt och mycket komplext i en rejält fruktig stil, möjligtvis finns det en körsbärskärnig nyans som skvallrar om ursprunget men annars är den rätt internationellt format.

En flaska jag öppnade för ett par veckor sedan var helt öppen och tillgänglig men den här känns lite mer stum och knuten så den får en sväng i karaff. Den första luftningseffekten gör mycket men det tar flera timmar innan den öppnar upp sig helt.
Smaken är kompakt med numera nedmejslade tanniner som är alldeles lagom, mörk tät frukt med tydligt mintiga drag, det kommer även fram en del röda bär, rostat kaffe och mörk bitter choklad. Den lite internationellt fruktiga doften följs trevligt nog inte upp med en sötfruktig smak utan är helt torr och lagom stram med fin mognad.
Mycket bra vin med imponerande djup kombinerat med fräschör och kanonlång eftersmak, enormt gott.

Det här är bättre än år 2000 men inte riktigt lika bra som 98’orna (om de är som de ska). Förutom 60% Cabernet Sauvignon finns det 30% Merlot samt 10% Syrah och andra druvor. 96 poäng av WS som ger 98’an ett snäpp lägre betyg (95). Jag är dock mer för 98’an som är stramare och ger mer associationer till Frankrike än Australien.

Guado al Tasso 2000

Den här flaskan serverades till en början blint, ett bra sätt att göra en opartisk bedömning av ett vin. Att det var ett mycket bra vin i glaset var uppenbart. Djup fin doft med lite vediga nyanser som drar mot grafit och ett uns balsamiska nyanser som påminner om någon svårdefinierad barrträdsdoft, lite stall, vildhallon, brända örter, plommon, grafit, kaffe och lite syrligare nyanser som körsbär. Min gissning var ett Cabernetbaserat vin från Toscana, Mandrone di Lohsa var det vin som ploppade upp. En helt ok gissning när det visade sig vara Guado al Tasso 2000, 60% Cab, 30% Merlot och 10% Syrah. Mycket bra men inte i samma liga som 1998’an, jag ansåg att min flaska Chateau Grand-Mayne 1998 var bättre men D föredrog sin Guado al Tasso (vinskadad av att ha bott i Toscana enligt mig) men det var en rätt jämn match.
Priset på Guado al Tasso har tyvärr gått överstyr enligt mig och det finns bättre supertoscanare för mindre pengar på marknaden.

Guado al Tasso 1998

Guado al Tasso 1998 var det något år jag drack senast. Alltid ett bra vin med kärnig Cabernetfrukt. 1998 var ett toppår framförallt vid kusten. 60% Cabernet Sauvignon, 30% Merlot, 10% Syrah.

I början är doften lite sluten men växer mycket med luftning. Komplex och djup doft av gräs, grafit, plommon, kakao, rostat kaffe, bigaråer, brända örter och lite rost.

Smaken är tät och subtil med rätt bordeauxlik frukt kombinerat med en liten italiensk kärnighet. Mörk dov frukt, plommon, kaffe och mörk bitter choklad samt gräs och mogen paprika. Inte lika kompakt och fruktig som jag minns de bästa flaskor jag druckit av det här men givetvis väldigt bra. Jag är inte helt nöjd med denna flaska men då ska man minnas att förväntningarna på det här är rätt uppskruvade så man får sätta det lite negativa intrycket i relation till det. Den borde även ha luftats längre. Denna flaska försvarade inte sina 95 poäng av WS, något som andra flaskor har gjort flera gånger tidigare, ett par snäpp under den här gången.