Barbaresco ”Serraboella” 2005 (Cigliuti) vs Barolo 2005 (Cesare)

Cigliutis Serraboella är verkligen ett favoritvin och den här flaskan är precis så bra som väntat. Väldigt aromatisk och fruktdriven för en nebbiolo, blommor, örter, balanserade fattoner som låter frukten skina igenom. Extremt bra.

Cesares Barolo vid sidan om framstår mest som grovt överekat och endimensionellt. Det är svårt att hitta några nebbitoner över huvudtaget. Mest rostade och träiga drag, fullkomligt överkörd av Barbarescon trots att priset är ungefär detsamma.

Kommer inte köpa fler Cesare men köper snarast fler Cigliuti.

Barolo 2008 (Azelia)

En nyhet rätt nyligen på SB, jag brukar gilla Azelias viner.

Vid öppnandet blir jag lite besviken på en rätt stum och ointressant doft och smak. Efter runt en timme kickar det dock igång rejält med druvtypiska drag av blommor, lera, citrusskal, rönnbär och örter. Stramt vin i lite krävande stil men det passar mig.

En riktigt bra nebbi som definitivt behöver luft eller lagring. Det här vore klart värt att lägga ner några flaskor av.

Barolo Albe 2007 (Vajra)

Nu har jag provat och druckit det här vinet i lite olika sammanhang. Framförallt på senare tid har det verkligen ”satt” sig på ett sätt det inte riktigt hade för några månader sedan.

Doften visar på en balanserat modern/traditionell stil med tät frukt utan att dras med störande dominans av fat. Väldigt finstämt och bra med klassiska nebbiattribut som blommor, nypon, teblad och surkörsbär.

Slank och fräsch men ändå med mängder av karaktär, imponerande bra. Mycket gott vin som verkligen smakar Barolo och är förvånansvärt tillgängligt med tanke på sin ringa ålder.

Att få en sån här leverans av Barolo för under 200 är sällsynt. Fontanafreddas variant för ett par tjugor mer är inte i närheten. Det här kommer det inhandlas betydligt mer av.

Vigneto Bucerchiale (Selvapiana) 2006 och Barolo ”Vigna Giaschini” 2006 (Corino)

Selvapiana blev plötsligt en bloggfavorit för nåt år sedan, här, här och här. Jag hittade och gillade det här vinet i och med årgång 2003 som var en sällsynt bra variant av det varma året och givetvis fyllde jag på med 2006'or.

Bucerchiale 2006 är betydligt stramare, mindre öppet och fruktigt än 2003. Så långt ifrån en flaska Fonterutoli man kan komma. I början ger det inte så mycket, mest lera, syrlig röd frukt, citrus, svart te. Med luft lyfter det en hel del och får lite mer fruktiga aromer men känns hela tiden rätt återhållet.

Ett utpräglat matvin med en läskande syrastruktur som en traditionell nebbi. Stram och krävande smak av gräs, röd frukt och lite trä. Bra till maten men jag hade väntat mig lite mer tillgänglighet. Det här behöver flera års ytterligare lagring.

Barolon är betydligt mer öppen och nyanserad. Här känns även en markerad men välbalanserad dos nya fat. Koncentrerat mycket komplext vin med mängder av nebbikaraktär, rost, tegel, nypon, kaffe, röd frukt. Stort djup och väldigt bra.

Även om det har ett långt liv kvar går det här att dricka nu, frukten är tillräckligt intensiv för att balansera upp det ungt kärva draget. Faten har inte riktigt satt sig men är inte allt för stökiga. Jag gillar verkligen Corinos viner men ska vänta minst tre år innan nästa tas upp.

Blandade goda viner med minst lika god mat.

Rolig kväll med matgänget. Extremt bra mat med goda viner, väldigt lyckat. Efter påtryckningar lägger jag upp lite mer information om maten. 

Fem vaktlar fick sätta livet till.

Lyxigt snacks i form av rostat bröd med topping från Bon Llockokboken fick ackompanjera bubblet som även fungerade som matlagningsvin, alltså till oss, inte i maten.

Serrano, Monte Negro och sardell.

Chardonnay Vieilles Vignes 1998 (Legras)

Detta som var så bra förra gången känns rätt trött den här gången. Lite fadd frukt och lätt oxidativt drag. Helt ok men har sackat ihop en del. Visst är det gott men det saknar stuns och frukt för att vara riktigt intressant.

Cuvée Orphale 1998 (Saint-Gall)

Betydligt mer fruktig och komplext än det andra bubblet. Väldigt fruktigt i en rätt inställsam stil. Mycket nougat, kex, röd och gul mogen frukt.

Mjuka syror, söta citrustoner, fruktigt med bra djup, mognad och komplexitet. Väldigt bra bubbel, om än något snällt och inställsamt, för sitt pris.

Riesling Nonneberg 2004 (Breuer)

Breuer brukar alltid vara bra men flera gånger har de dragits med ett lite trött intryck och en beska som stört. Den här flaskan har inte alls de problemen utan sitter ihop perfekt med lagom långt gången mognad.

Väldigt tydlig Rieslingdoft med stort djup av grapefrukt och andra citrustoner, petroleum och andra väntade rieslingdrag. Väldans bra doft.

Lång och tät, fet smak med lagom syror och drag av lime och grapefrukt, ingen som helst beska i eftersmaken. En del tropisk frukt. 2004 upplevs som en ovanligt lyckad årgång för Nonneberg.

Extremt bra mat, bästa vi har lagat hittills på våra middagar. Rätterna var gamla favoriter från ställen som Oaxen, F/L, Bon Lloc etc.

Grymt bra odlad kaviar

Halstrad gös med kaviarsås.

Riesling Schartzhofberger Spätlese 2007 (Egon Müller)

Återigen en supertydlig rieslingdoft, att det är Mosel är även det helt uppenbart. Den känns sent skördad och rätt utvecklad. Förvånansvärt utvecklad med tanke på sin modesta ålder.

Doft av sent skördad frukt med djup och komplexitet. Redan nu en hel del petroleum, tropisk frukt. Yummy.

Supertät smak, långt och gott. Väldigt bra och häftigt, men prismässigt, nja, väl saftigt.

Här kokade vi en fond på havskräfta som vart, tillslut, enormt bra vilken smörades lätt och serverades med primörer och varsin svans kokt i 30 sekunder. Den här var givetvis före fiskrätten ovan med kaviarsåsen.

Pinfärsk havskräfta med loco god sås.

Chardonnay Les Noisetiers 2008 (Kistler)

Det här är stort och fläskigt, första tanken är en dunderfet Meursault men det är väl svulstigt och kompakt för det. Intrycket är varmare, är inne på Yattarna eller liknande. Kokos, kaffe, fat, något sen skörd, varm mogen frukt.

Smaken får mig in på Kistlerspåret. Rätt låg syra, väldigt smakrikt och komplext men definitivt inte bourgogne. Lättgillat och lättdrucket, lite mer syra och mineralitet hade uppskattats på den här prisnivån men annars är det grymt bra.

Côte-Rôtie 2003 (Jamet)

Det här var mitt vin. Tänkte det skulle var kul för mina borgognefantaster till vänner att prova det här om det det tedde sig som förra gången, vilket det gör.

Det första intrycket är väldigt burgundiskt med mängder av söta röda bär, blommor, parfym, lätta fattoner, mineral. Med luft blir det mer syrahlikt med mer kött/chark med sina lätt rökiga drag, extremt bra och karaktärsfullt.

Medelfyllig fräsch smak med röd frukt, mineral, charktoner, jord, blommor, orientaliska kryddor. Stort vin som förmodligen toppar om ytterligare några år. Skönt med en Jamet på nivå som jag förväntar mig efter en heltrist 2005'a i vintras som behövde betydlig fler år.

En dålig dag för en vaktel.

Vaktel med primörer och smörad skysås.

Barolo Rocche 2000 (Vietti)

En typisk Nebbiolo med örter, rödsyrlig frukt, tegel, nypon, teblad, rätt tydliga fattoner. Inte modern som säg Spinetta men ligger ändå en del åt det moderna hållet. Känns som den har första drag av utveckling men är fortfarande rätt ung. Mycket förvånande att den var från 2000, känns yngre.

Läskande och god i aningens modern stil, tät lite extraherad frukt men förvånansvärt ungt stum för sin ålder. En utpräglad lagringskrävande Barolo. Bra.

Avslutade med en dessert av "kräm" smaksatt med maskmydra, färska bär och tomatsorbet. Mycket jobb men god mat.

Uselt foto av dessert.

 

Riesling Smaragd Dürnsteiner Kellerberg 2005 (F. X. Pichler), Chateau Gruaud-Larose 1996, Barolo ”Bric dël Fiasc” 1998 (Scavino)

Riesling Smaragd Dürnsteiner Kellerberg 2005 (F. X. Pichler)

En flaska jag fick av en god gammal vän som tidvis bott i Österrike, tror inte den har förekommit i Sverige.

Doften är alldeles bedårande med mängder av aromer från sent skördad Riesling, tropisk frukt som ananas, persika, lätt flintig stenighet men ingen direkt petroleumton, väldigt fin blommighet av vita blommor. Insmickrande.

Smaken är rejält krämig/fet/oljig. Även här ger den sena skörden sin typiska karaktär, smaken är bra men inte alls enastående, jag saknar en del stringens och fräschör. Det blir mest oljigt och smakrikt, gott givetvis, men ändå. Den lyfter en del med luft, okomplicerat gott men jag hade nog väntat mig lite mer. Jag gillar nog Pichler mest när det gäller Grüner.

Chateau Gruaud-Larose 1996

Plockar jag en flaska i ett så ypperligt drickfönster som den förra flaskan av det här så drar jag mig inte för att dra den sista rätt snart.

Inser direkt att denna inte håller samma klass. Det osar ur den här också men mer av brett än supertät frukt som den förra gjorde. Om den förra var helt enastående så är den här bara väldigt bra, man ska inte klaga, kanske mer som man borde vänta sig, tyvärr. Stall som sagt, skeppsvrak som luftas bort, en hel del fin frukt, tobak, grafit och sedvanliga mogna bordeauxaromer. Men, inte alls det där astronomiska klippet jag hade hoppats på.

Fin balanserad smak med dova lite brettiga aromer, viol, blyertspenna, kaffe och mörk frukt. Väldigt bra och gott men inte stort. Men en fin uppvisning i klassisk Bordeaux. Helt drickfärdigt.

Barolo ”Bric dël Fiasc” 1998 (Scavino)

Bredvid Gruddan har denna klart mer inställsam frukt, den moderna touchen är rätt uppenbar även om faten har gått in helt ok. Löjligt mycket mint, bortsett den röda nebbifrukten så slår det in en hel del mer dova toner av choklad, kaffe och trä som följer med husstilen. Inte en Barolo för Bourgognefantaster. Mer kraft än subtil sirlighet. Om något så är det lite imponerande hur ung den framstår, den här kan ligga i lätt ett decennium till.

Smaken är riktigt bra med tät frukt i sötfruktig stil för en nebbi, mycket mint som sagt och mockachoklad, men var är nyponblommorna? Gott vin men för pris etc inte så hiskeligt intressant, blir inte så berörd som man borde av den här nivån av vin. Hellre Serraboella till min samling, men väldigt kul att få en chans att testa en med ålder.

Vilken trevlig kväll, tre viner som teoretiskt borde leverera på topp men som alla på sitt sätt underpresterar. Men den påtvingade fotbollstävlingen på TV var ju osedvanligt bra, till och med för mig som avskyr att titta på sport.

Barolo 2001 (Batasiolo) och Barbaresco ”Serraboella” 2005 (Cigliuti)

Får denna upphällt blint. Hmm, stor aromatisk doft, riktigt bra. Mynta, blommor, tydliga fattoner, huvudsakligen röd frukt, lite kärnbittra toner. Jag är helt inne på Brunello vilket det inte är, mycket bra i en fatig men balanserad stil.

Med erfarenhet av tidigare felgissningar i exakt samma stil då jag tog Cicala 2001 för en Brunello så gissar jag på något motsvarande vilket stämmer. Den här producenten har jag aldrig hört talas om men gillar man Aldo Conternos stil så bör man gilla det här.

Det blev en ofrivillig men intressant jämförelse då jag öppnade en Serraboella 2005. Den var precis lika anmärkningsvärt bra som tidigare. Enastående komplex nebbikänsla med stort djup och personlighet. Fantastiskt vin och ett klart snäpp bättre än Barolon. Drickbar nu men med ett långt liv framför sig.

Barolo ”San Rocco” 2005 (Azelia)

Azelia är en baroloproducent jag har fått upp ögonen för. Alla deras viner har imponerat då jag har provat dem. Nu kom jag för mig att köpa en flaska av deras vingårdsbetecknade San Rocco för en mer grundlig koll, det var den enda de hade på passagen.

I början är den lite oväntat trist och stum men efter en dryg timme förvandlas den rejält och öppnar upp sig. Väldigt komplex doft med Nebbitypiska attribut av lera, blommor, rost, röd frukt, ved och citrus. Ruggigt bra med lagom moderna drag, sista glaset är så klart det bästa.

Rejält kärv och stram smak med markerad syra. Fin djup frukt, väldigt druvtypisk, lång och läskande med en del fattoner. Ytterst bra Nebbiolo som jag gärna köper fler flaskor av, det kostar dock en del, trots det ser jag det som ett bra köp i jämförelse med liknande prissatta Nebbis.

Det här vinet kommer vinna väldigt mycket på lagring. Annars måste det luftas länge, minst en och en halv timme.

The Coppermine Cabernet Sauvignon 1997, Charmes-Chambertin 2005 (Patrice Rion), Larrivet-Haut-Brion 2005, Chasse-Spleen 1998, Chateau Conseillant 2003, Vaio Armaron Amarone 2001 (Masi), Cuvée de Vatican Reserve 2007, Barolo 2004 (Prunotto), Sagrantino di Montefalco ”Collepiano” 2001, Chateau Lafaurie-Peyraguey 2003

Snabbnoteringar av de viner som följde de vita förra söndagen.

The Coppermine Cabernet Sauvignon 1997

Det här var oväntat. Ett svårplacerat vin med drag av röd lite rökig frukt som får mig att tro att det finns Syrah iblandat i det. Australien känns mer tydligt på nåt sätt. Med tid får det mer Cabbiga drag av cederträ, gräs, blyertspenna och mint.

Fruktigt och komplext i smakrik mogen stil men det finns ingen övermogen muggig känsla. Slatten av det här stod sig hur bra som helst till kvällen efter. Gott. Jag borde köpa mer aussieviner och lagra, den klassiska stilen som den här blir ju väldans bra med ålder. Wynn's är ett annat säkert kort.

Charmes-Chambertin 2005 (Patrice Rion)

Hmm. Mängder av sötfruktig pafymerad pinotfrukt. Det saknar lite burgundisk smutsighet, jord, skepssvrak och annan ”terroir” eller vad man nu ska kalla det. Det är så pass strömlinjeformat att jag efter ha vimlat runt Volnay börjar tro att det är någon topp-Nya Zeeländare, Block X eller nåt. Gott är det iaf och alla är med på att det är hög klass... men inte högsta klass, vilket det visade sig vara.

Smaken är som doften. Gott och sötfruktigt med strömlinjeformad frukt, rätt låg syra (det är egentligen här jag börjar gå mot NZ). Inga vassa kanter någonstans. Nyttig läxa.

Larrivet-Haut-Brion 2005

Det här känns rätt forcerat och modernt utan att ha på fötterna att gå den vägen. Chokladigt och lite banalt även om det är gott och välgjort.

Fruktigt och rätt massivt i årstypisk stil men håller givetvis inte nivå med bättre slott. Gott men jämfört med Conseillant nedan framstod det som väldigt enkelt.

Chasse-Spleen 1998

Bra vin med toner av lera, kaffe, mörk fin frukt. Jag tror det är en Pessac men känner ingen specifik husstil. Svårgissat men bra.

Tät smak i klassisk Bordeauxstil som känns Cabernetdominerad med gräs, mörk frukt, cederträ, kokos. Lite strömlinjeformat men bra.

Chateau Conseillant 2003

Det är intressant att testa 2003'or från Bordeaux. Efter Tertre som var sådär provade jag några andra för ett tag sedan som också var tydligt märkta av året, även tunga namn som Trotanoy, Talbot etc, ingen höll måttet. Nu har jag kommit till den jag tror mest på. Vilket också är anledningen till att jag faktiskt köpte några flaskor för några år sedan

Ytterst komplex och snygg doft i tung plommonstil. Choklad, kaffe, örter, blommor och parfym. Det känns att det här är ett stort vin på alla sätt, bästa vinet under kvällen. Det är framförallt imponerande att det inte dras med någon 2003'ig flabbighet. Grym doft!

Ruggigt gott och bra, djup fin frukt i chokladig plommonstil, fin blommighet. Pomerolltypiskt och fantastiskt gott. Bästa bordeaux från 2003 jag druckit. Intressant jämförelse mot de 2003'or jag

provat nyligen som alla var skadade av det varma året, Trotanoy 2003 har inte en chans mot det här

Vaio Armaron Amarone 2001 (Masi)

Det här vinet lurade upp de andra på läktaren. Själv vart jag glatt överraskad då den inte alls hade samma jobbiga överextraherade känsla av russinkompott som den 1997'a jag drack för nåt år sedan.

Bra struktur med lätt vediga drag, örter och gräs. Korint och torkad frukt. Oväntat bra och inte alls så mycket jobbig Amaronekänsla, vissa årgångar av den här typen av vin, svalare år, blir helt ok med ålder. Dock var det inte någon som tyckte att kvaliteten var i närheten av priset, nu 385 kr.

Cuvée de Vatican Reserve Sixtine 2007

Ok, att jag inte tyckte om det här är som att slå in en öppen dörr. Visst känns det som ett välgjort vin men den för mig överextraherade frukten och stickiga alkoholen funkar inte. Söt kompakt portlik frukt, kirsch, ved, sylt och russin, den blommiga tonen är trevlig. Var inne på någon sötfruktig modern Priorat, nähä, en Pape alltså.

Det är framförallt i smaken det tar emot. För hög alkohol och för söt jolmig känsla. Bortsett från de dragen som får mig att se rött så är det ett välgjort gott vin. Jag fortsätter att hålla mig till traditionalister som Vieux Donjon.

Barolo 2004 (Prunotto)

Kompakt och ungt med ettriga syror. Röd örtig frukt och citrustoner. Väldigt Italienskt men saknar lite av den blommiga nyponkänslan som jag väntar mig från Nebbiolo.

Gott i ung krävande stil. Ännu känns det oförlöst med bångstyriga syror och lite stum frukt men det har bra potential.

Sagrantino di Montefalco ”Collepiano” 2001

Modern massiv frukt med mycket fat. Kaffe, choklad och mycket minttoner får en del att gissa Australien vilket inte är så konstigt som det låter. Det här är en modernt stylad Sagrantino. 

Nu, 10 år gammal, har den släppt det mesta av sin massiva tanninstruktur som den har som ung. Gott och för det nya priset på 249 kr (år 2006) är det helt ok (kostade 399 tidigare).

Chateau Lafaurie-Peyraguey 2003

Mörk färg indikerar rejäl mognad. Doft och smak visar också på hög mognad, komplext och gott men saknar lite fräschör och sting. Tungt och limmigt med saffran och tropisk frukt.

Chockerande att det är från 2003, trodde det var runt 10 år äldre. Är det så här 2003'orna från Sauternes beter sig måste jag snart dricka mina.

Barolo ”La Serra” 2003 (Gianni Voerzio)

Som väntat känns det här vinet skadat av ovarsam ekhantering. Extremt mycket tobakstoner, mörk dov frukt, rostat kaffe och en hel del oborstad ekbeska. Inte riktigt angenämt, en betydligt mer nedtonad vinifiering hade gjort det här vinet mycket bättre. Bortkastade pengar.

Barolo ”Sorì Ginestra” 2006 (Conterno Fantino) och Barbaresco ”Pajé” 2003 (Roagna)

Vi är fyra stycken som ställer två erkänt bra Nebbioloviner mot varandra. Jag har ingen direkt erfarenhet av Fantinos viner och är nyfiken på hur bra den kommer vara. Vinerna luftas några timmar.

Sori Ginestra är ett klart barnarov eller till och med värre än så, det är som att dricka fostervatten som P brukar säga. Stenhårt med ungt bångstyriga fattoner, knuten frukt och kärvt bittra druvaromer. När man försöker att se igenom alla fattoner, syra och tanniner så kan det skönjas en hel del komplex frukt och stor potential men det är svårtolkat just nu. Med viss osäkerhet så tror jag ändå att det kan bli väldigt bra och jag köper några flaskor i linje med mitt projekt att bygga ett bättre lager av toppnebbiolo. Man bör vänta till 2016, minst, innan man ska tänka på att dricka det här.

Pajé behöver också luft men är mjukt och snällt i jämförelse. Viss utveckling, tydliga minttoner, gräs, röd spänstigt frukt, tjärpastiller, nypon och blommor. Det här är väldigt gott men kanske inte den bästa flaska jag druckit. Nu börjar den bli mer tillgänglig men har ändå långt kvar till sin topp. Väldigt traditionell stil.

Vinbloggarkväll

Efter att att ha druckit vin med en annan vinbloggare för några veckor sedan går det snabbt. Nu dricker jag vin med ett helt gäng vinbloggare. M ställer fram vinvänlig dundergod anka efter ungefär hälften av vinerna. Alla viner dricks blint utan att vi ens vet vem som har haft med sig flaskan. Givetvis var jag helt fel ute några gånger men det är halva nöjet. Tempot är högt och det blir mest snabba anteckningar i strikt provarstil. Det här är nog inget kul att läsa annat än för mig själv.

Vin 1
Ett glas välkomstvin sticks i handen.
Återhållen rätt neutral doft med vegatativa aromer, jäst, örter, grön frukt.
Smaken har lite krämighet vilket balanserar de gröna tonerna. Ok bra men inte stort på nåt sätt.

Jag är inne på Grüner Veltliner 2009 men hittar inga tydliga vitpeppartoner vilket gör att jag har Albarino som andrahandsval. 

Facit: Albarino 2009 i ful blå flaska. Minns inte namnet.

Vin 2
Min flaska Ossian 2008.
Tät muskulös doft med exklusiva rostade fat, rökiga mineraltoner och musselskal, gräs, salmiak, gul lite exotisk frukt.
Intensiv mycket god smak i fet men torr stil, djup tät frukt och fina mineraltoner på ett sätt som imiterar en toppmeursault av modernt snitt.

De andra gissar på bättre vit Bourgogne (Meursault 1:er Cru till Corton-Charlemagne) vilket är en bra gissning, hade någon gissat på Verdejo hade jag blivit stum av förundran.

Facit: Ossian 2008.
120 år gamla Verdejostockar från Rueda. 100% fat. Ca 260 kr, enormt prisvärt.

Vin 3:
Komplex sötfruktig doft, chokladig i inställsam stil, aningens utveckling; 2005 eller 2006, smultronbärig och en hel del fat i form av lakrits etc.
Rätt mjuk smak med unga fatiga aromer som känns lite spretiga, hög syra, gott i modern stil.

Svårgissat, södra Frankrike?

Facit: Flor de Pingus 2007.
Peter Sissecks andravin. Kul men inte värt slantarna.

Vin 4:
Stor fatig doft med komplex nebbidoft, lera, plommon, kaffe, gräs.
Tät i oväntat mjuk stil, mognad, mint, nypon, hallon, apelsinskal, en obalanserad ekbeska stör en del men riktigt gott.

Måste vara en något överekad Nebbiolo av hög kvalitet.

Facit: Barolo "Bric del Fiasc" 2003.
Mycket bättre än jag minns Bric del Fiasc, trots året, eken stör mig dock även här.

Vin 5:
Megastor aromatisk doft, vulkanstenig känsla, salmiak, dov mörk frukt, cederträ, myntan och den mogna gula paprikan tar mig till Napa av dyrt slag.
Tät och fatig djup smak, mycket komplext och gott, choklad, utvecklad men ännu en bit kvar till full mognad.

Facit: Dunn ”Howell Mountain Cabernet Sauvignon” 1994


Här går gissningarna mellan traditionell Napa och modern Bourdeaux. Efter tag mot Pessac, jag kan Pape Clement vilket bäst passar in och det är det absolut inte. Min grundgissning var rätt. Förmodligen kvällens godaste vin.

Vin 6:
Tydlig mognad med svamptoner, viol, örter, bränt tegel, lite syrlig röd frukt och citrusskal, arrak. Det här påminner mig om mogen Brunello av hög klass.
Mjuk och väldigt fruktig med en blandning av röda och mörka bär, viol, apelsinskal, lång mycket komplex smak, tobak. Dundergott.

Jag är inne på Brunello. Ingen vill kännas vid vinet trots påstötningar varvid jag börjar undra om det kan vara mitt vin. Efter att ha planterat den iden i skallen är jag låst vilket är helkorkat. Det känns som Toscana men Guado är ju helt annorlunda.
Den känner jag senare igen efter en tiondels sekund. De andra har luftat och smakat på sina viner innan, det ska jag också göra nästa gång för att minska risken att göra bort mig.

Facit Barolo "Cicala" 2001.
Här visar sig för första men inte sista gången min oerfarenhet av mogen toppnebbiolo. Mycket bra läxa, jag ska försöka köpa gammal Nebbiolo.

Vin 7:
Choklad och lite mint, läder, tobak, blandad röd och mörk frukt, stall, lite blommor.
Mjuk smak med blandad frukt, te, örter, lakrits, rätt stumt, ok bra men inte mer.

Inget tydligt ursprung, södra Frankrike? Lite som Sarda-Malet från Roussillon fast sämre.


Bild ovan!
Facit: Valdicava Brunello di Montalcino 1999.
Jag har provat en Valdicava med annorlunda etikett som var mycket bättre (2002'a kanske). Konstig.

Vin 8:
Nästan överdrivna salmiaktoner, sönderkokt sylt i typisk senskördad stil, tegel, vanilj i mängder.
Löjligt extraherad smak, fat och sylt i en ohelig allians, alkoholen slår igenom. Varför görs detta?

Något av mina hatobjekt från förmodligen Australien, Shirazdominerat, som dock känns rätt dyrt.

Facit: Savitar 2004 (Mitolo)
Det står faktiskt ”Late Harvest” på baksidan. Hade de inte jäst ut det hade det kanske varit gott med ett litet glas till en chokladdessert.

Vin 9:
Köttigt med röd frukt, Syrah?, gräs, svart te, rejält fatigt, ungt och stumt i svårbedömd stil.
Röd frukt i stum sluten stil, ekbeska som stör, lakrits, rätt trist just nu men det kommer nog hända en del, obalanserad alkohol förstärker den grovhuggna känslan.

Det här är också obalanserat men är inte alls lika syltsliskigt som vinet ovan. Modern och överextraherad Syrah, jag tänker på en del kompakta Kaliforniska Syrahviner jag provat? När G säger att det är hans vet jag direkt vad det är.


Bild ovan!
Facit: La Peira 2008.
Syrah från södra Frankrike. Bättre än de jag provat innan men fortfarande långt från min vinsmak.

Vin 10:
Karaktärsfull finstämd mogen doft, blommor, lera, röd frukt, svamp, lite mint.
Läskande och fräscht men saknar lite djup, lera, blommor, mjukt med söt röd frukt.

Här känner jag bara att jag inte känner igen det, när de andra gissar på Nebbiolo med drygt 30 års ålder förstår jag varför. Jag drar mest paralleller med gammal Brunello igen men har lärt mig att det nog innebär gammal Nebbiolo. Är mer på runt 1990.

Facit: Barbaresco ”Gallina di Neive” 1998 (Bruno Giacosa)
Mycket gott men inte stort. Bra lektion i gammal Nebbi. Och varför dessa mognadstoner?

Vin 11:
Mitt vin alldeles säkert. Stjälkigare än tidigare, mogen gul paprika som påminner mycket om Napa, cederträ och gräs, blyertspenna, tjära, balanserat och läskande med fin hallonfrukt men lite grön.
Mogen paprika, dov komplex frukt, kaffe, choklad och gräs.

Kan inte vara något annat än min Guado al Tasso 1997.

Facit: Guado al Tasso 1997. Cabernet Sauvignon, Merlot och Syrah från Bolgheri.


Vin 12:
Örtigt och lite stjälkigt, kött, röd frukt, slånbärsris, läder, brända örter, rejält sötfruktigt-hallon.
Smakrikt med viss fräschör, ok bra syra, röd frukt, mjukt i ok bra men lite slätstruken stil.

Grenache/Syrah från södra Frankrike, Pape?

Facit: Hermitage "La Chapelle" 2003
Ha! Ingen som helst känsla av norra Rhonedalen och jag trodde aldrig att det kunde vara ren Syrah. Här vill jag påstå att det är vinet som är atypiskt, inte jag som är helt fel ute. Dock betydligt bättre än de La Chapelle jag provat senast.

Vin 13:
Intensivt fruktigt med mycket blommor, viol och blyerts, kött, läder, fin komplex frukt.
Intensiv och djupt komplex, ungt druvig, fat, smultron, inställsam men bra och intressant i annorlunda stil.

Så pass sötfruktig och blommig att jag är inne på någon udda Syrah/Cab-blandning med sina blyertstoner men inget passar riktigt in. Gott är det.

Facit: Kopar Villanyi Cuvée 2006 (Gere)
Cabernet Franc-baserat vin från Ungern med mycket Merlot, inte min normala domän. Dålig gissning men imponerande bra vin. Villanyi är visst ett bergsområdet nära Kroatien väl lämpat för vin. Kopar är en specifik vingård i söderläge inom Villanyi, vad skulle man göra utan internet.

Vin 14:
En sista slurk vin som varit öppet en dag. Extremt typisk Nebbi så som jag känner igen det. Stramt med hög syra, nypon och rosor.

Facit: Barbaresco Asili 2004 (Produttori del Barbaresco)
Ett kap för 26€. Jobbigt ungt nu men med stor potential.

Det här var en kul provning med många nya bekantskaper, både ur vin- och personaspekter. Jag provade ungefär lika många mogna toppnebbiolo som jag dittills provat innan. Och Dunnflaskan var väldigt minnesvärd. Min Ossian visade var skåpet ska stå när det gäller Verdejo, viket var väntat. Tack allesammans. Var det bara jag som kände mig något matt efter 14 viner?

Barolo ”Vigna Giachini” 2006 (Corino)

Jag provade det här som hastigast för ett tag sedan och blev rejält impad. När sen det här vinet blev sågat av diverse välkända vinskribenter vart jag lite konfunderad, inte för att jag brukar lyssna på vad de tycker men jag har iof haft fel förr (Gianni Voerzios skräpviner i färskt minne). Därför testar jag en flaska för en närmare titt, håller den måttet får en del av skatteåterbäringen gå till att fylla på Baroloförrådet.

Superfin arketypisk Nebbidoft med stor aromatik, mängder av menthol, fat, tallbarr, tapenad, vildhallon, blommor och nypon. Väldigt bra i en stil som påminner lite om Pio Cesare men med större arom – mer blommor och lite snyggare fatbehandling. Det blir ännu bättre efter nån timmes luftning.

Tät och lång smak. Det vinner mycket på luftning, nyöppnat är det svettigt hugg i syror och tanniner. Lakrits, nypon, citrusskal, teblad, djup tät frukt och som sagt ungt bra bett i tanninerna. Alkoholen är rätt hög med 14,5% men det finns så mycket syra och struktur att jag inte har något problem med det. Väldans bra och med dagens priser på bra Barolo så känns 379 kr helt ok.

Ett av de bättre Baroloköpen jag hittat på ett tag i liknande stil som Pio Cesare som sagt men bättre och en tjuga billigare, jag är helt med på Gallonis 94 poäng. Vad diverse svenska vinskribenter hade emot det här förstår jag inte alls. Svinbra Barolo som behöver minst 4-5 års lagring.

Barolo La Serra 2001

Jag fick lite mothugg när jag hackade på det här vinet i kommentatorstråd nyligen, därför rycker jag en flaska till för att se om jag det var en tillfällighet.

Det var det inte, lika dåligt och jolmigt som tidigare, eftersmaken är lätt ekbesk. Hade nog gissat på en helt annan typ av vin om jag hade fått det blint. Det smakar inte illa men har ingen som helst känsla av Nebbiolo eller Barolo.

Barolo ”La Serra” 2001 (Gianni Voerzio)

Jag inser direkt vid öppnandet att vinet är helt i linje med vad andra vinbloggare har tyckt, det här är överekat bortom all sans och vett.

Det finns/fanns nog en del fin Nebbiolofrukt i det här vinet men det dominerande intrycket är smörkolafat som i smaken ger en ofräsch ekbeska. Ett av mina sämre vinköp, tyvärr har jag några flaskor kvar. Tänk om man hade bott i USA och betalat runt 5oo sekiner för det här (vilket det kostar där), då hade jag varit riktigt sur. Det går att dricka om man väljer rätt mat och är på rätt humör, annars, som den här gången, blir det mest jobbigt.
Vogheras Barbaresco som jag drack för några dagar sedan finns med även på det här bordet och är ett betydligt bättre vin.