The Coppermine Cabernet Sauvignon 1997, Charmes-Chambertin 2005 (Patrice Rion), Larrivet-Haut-Brion 2005, Chasse-Spleen 1998, Chateau Conseillant 2003, Vaio Armaron Amarone 2001 (Masi), Cuvée de Vatican Reserve 2007, Barolo 2004 (Prunotto), Sagrantino di Montefalco ”Collepiano” 2001, Chateau Lafaurie-Peyraguey 2003

Snabbnoteringar av de viner som följde de vita förra söndagen.

The Coppermine Cabernet Sauvignon 1997

Det här var oväntat. Ett svårplacerat vin med drag av röd lite rökig frukt som får mig att tro att det finns Syrah iblandat i det. Australien känns mer tydligt på nåt sätt. Med tid får det mer Cabbiga drag av cederträ, gräs, blyertspenna och mint.

Fruktigt och komplext i smakrik mogen stil men det finns ingen övermogen muggig känsla. Slatten av det här stod sig hur bra som helst till kvällen efter. Gott. Jag borde köpa mer aussieviner och lagra, den klassiska stilen som den här blir ju väldans bra med ålder. Wynn's är ett annat säkert kort.

Charmes-Chambertin 2005 (Patrice Rion)

Hmm. Mängder av sötfruktig pafymerad pinotfrukt. Det saknar lite burgundisk smutsighet, jord, skepssvrak och annan ”terroir” eller vad man nu ska kalla det. Det är så pass strömlinjeformat att jag efter ha vimlat runt Volnay börjar tro att det är någon topp-Nya Zeeländare, Block X eller nåt. Gott är det iaf och alla är med på att det är hög klass... men inte högsta klass, vilket det visade sig vara.

Smaken är som doften. Gott och sötfruktigt med strömlinjeformad frukt, rätt låg syra (det är egentligen här jag börjar gå mot NZ). Inga vassa kanter någonstans. Nyttig läxa.

Larrivet-Haut-Brion 2005

Det här känns rätt forcerat och modernt utan att ha på fötterna att gå den vägen. Chokladigt och lite banalt även om det är gott och välgjort.

Fruktigt och rätt massivt i årstypisk stil men håller givetvis inte nivå med bättre slott. Gott men jämfört med Conseillant nedan framstod det som väldigt enkelt.

Chasse-Spleen 1998

Bra vin med toner av lera, kaffe, mörk fin frukt. Jag tror det är en Pessac men känner ingen specifik husstil. Svårgissat men bra.

Tät smak i klassisk Bordeauxstil som känns Cabernetdominerad med gräs, mörk frukt, cederträ, kokos. Lite strömlinjeformat men bra.

Chateau Conseillant 2003

Det är intressant att testa 2003'or från Bordeaux. Efter Tertre som var sådär provade jag några andra för ett tag sedan som också var tydligt märkta av året, även tunga namn som Trotanoy, Talbot etc, ingen höll måttet. Nu har jag kommit till den jag tror mest på. Vilket också är anledningen till att jag faktiskt köpte några flaskor för några år sedan

Ytterst komplex och snygg doft i tung plommonstil. Choklad, kaffe, örter, blommor och parfym. Det känns att det här är ett stort vin på alla sätt, bästa vinet under kvällen. Det är framförallt imponerande att det inte dras med någon 2003'ig flabbighet. Grym doft!

Ruggigt gott och bra, djup fin frukt i chokladig plommonstil, fin blommighet. Pomerolltypiskt och fantastiskt gott. Bästa bordeaux från 2003 jag druckit. Intressant jämförelse mot de 2003'or jag

provat nyligen som alla var skadade av det varma året, Trotanoy 2003 har inte en chans mot det här

Vaio Armaron Amarone 2001 (Masi)

Det här vinet lurade upp de andra på läktaren. Själv vart jag glatt överraskad då den inte alls hade samma jobbiga överextraherade känsla av russinkompott som den 1997'a jag drack för nåt år sedan.

Bra struktur med lätt vediga drag, örter och gräs. Korint och torkad frukt. Oväntat bra och inte alls så mycket jobbig Amaronekänsla, vissa årgångar av den här typen av vin, svalare år, blir helt ok med ålder. Dock var det inte någon som tyckte att kvaliteten var i närheten av priset, nu 385 kr.

Cuvée de Vatican Reserve Sixtine 2007

Ok, att jag inte tyckte om det här är som att slå in en öppen dörr. Visst känns det som ett välgjort vin men den för mig överextraherade frukten och stickiga alkoholen funkar inte. Söt kompakt portlik frukt, kirsch, ved, sylt och russin, den blommiga tonen är trevlig. Var inne på någon sötfruktig modern Priorat, nähä, en Pape alltså.

Det är framförallt i smaken det tar emot. För hög alkohol och för söt jolmig känsla. Bortsett från de dragen som får mig att se rött så är det ett välgjort gott vin. Jag fortsätter att hålla mig till traditionalister som Vieux Donjon.

Barolo 2004 (Prunotto)

Kompakt och ungt med ettriga syror. Röd örtig frukt och citrustoner. Väldigt Italienskt men saknar lite av den blommiga nyponkänslan som jag väntar mig från Nebbiolo.

Gott i ung krävande stil. Ännu känns det oförlöst med bångstyriga syror och lite stum frukt men det har bra potential.

Sagrantino di Montefalco ”Collepiano” 2001

Modern massiv frukt med mycket fat. Kaffe, choklad och mycket minttoner får en del att gissa Australien vilket inte är så konstigt som det låter. Det här är en modernt stylad Sagrantino. 

Nu, 10 år gammal, har den släppt det mesta av sin massiva tanninstruktur som den har som ung. Gott och för det nya priset på 249 kr (år 2006) är det helt ok (kostade 399 tidigare).

Chateau Lafaurie-Peyraguey 2003

Mörk färg indikerar rejäl mognad. Doft och smak visar också på hög mognad, komplext och gott men saknar lite fräschör och sting. Tungt och limmigt med saffran och tropisk frukt.

Chockerande att det är från 2003, trodde det var runt 10 år äldre. Är det så här 2003'orna från Sauternes beter sig måste jag snart dricka mina.

Provade en radda viner som kanske inte alla var på topp men var helt klart intressanta. Blir mest korta noteringar i tråkig stil.

Bollinger Grand Année 2002

Ung men finstämd med mycket krita, exotiskt kryddig med sandelträ, eneträ och viol. Inte alls lika nötig och oxidativ som den brukar vara.

Ungt stum och sluten men med stor potential. Citrongräs och ingefära, tät men ung som sagt. Man bör vänta flera år innan den kommer börja öppna upp sig. Men gott är det.

Det här är det enda vin som går att få tag i just nu, ett helt ok bra köp jämfört med annat bubbel i samma prisklass.

Cuvée Robert Winer 1996 (Bedel)

Udda stil med mycket dova toner av bokna äpplen, must, väl mogen, brända mandlar och lite gummi/plast.

En udda kombination av syra men samtidigt lite fadd smak. Inte så värst kul, mer intressant än god.

Meursault ”Les Tessons” 2004 (Domaine Pierre Morey)

Mycket rökiga flintastenstoner och fet rostad doft. Djupt komplex men jag minns inte fattonerna som så här markerade.

Bra syra, djup tät frukt,kritig, rostad och fet med bra drag av mineral. Mycket bra, långt och gott. Det här vinet delade upp oss en del, en del som jag tyckte mycket om det medan andra tyckte den atypiskt fläskig.

Riesling Schlossberg 2004 (Breuer)

Fet och rund mogen Rieslingdoft. Petroleum och intakt fin sötaktig frukt. Mycket bra i mogen stil.

Lång och tät, hög syra och stor kraft, mineralig, fet mogen smak. Jag gissade på 97, oväntat utvecklad.

Villa la Pagliara 1986

Rejält mogen med svamp, arrak, bränt socker, lätt unken.

Lite moget syrlig med röd frukt. Ok bra men inte stort på nåt sätt. Nån snipig övermogen Bourgogne? Kul vin som lyfte en del, helt ok.

Chateau Laroze 1959

Komplext och bra, väldigt moget, skeppsvrak, svamp och mulljord. Lätt volatil ålderssyrlig röd frukt, stål. Det händer mycket med lite luft. Blir allt mer bordeauxlik med blyertspenna och cederträ från att vara nästan burgundiskt rödfruktig.

Sirlig och lite trött smak men helt ok. Tegel, mogen med paprikatoner. Klart bättre doft än smak.

Det här är ett slott jag aldrig har hört talas om men det finns fortfarande uppenbarligen.

Chateau Poujeaux 1998

Supertät, modern med drag av sen skörd. Kaffe, smörkola, komplext och gott men lite provocerande modernt.

Mycket tät, ekig och modern med komplex frukt, gott men väl modern. Oväntat att det var Poujeaux, brukar inte uppfatta den som så modern men det är ett väldigt bra köp för sitt pris.

Chateau Leoville-las-Cases 1994

Konstigt vin. Först är den stum, sen öppnar den upp sig för att efter nån timme stänga ner sig helt. Ståligt och mineraligt i klassisk stil, lite ved och violtoner men inget djup.

Såg att den beskrivs på precis samma sätt på cellartracker. Trist då mina senaste flaskor har varit väldigt bra, kvällens flopp.

Chateau Guiraud 1997

Fadd och platt vin helt utan stuns. Känns som en trött Österrikare från varmt år. Defekt?

Offley 1970

En hel del mognad men ännu inte helt mogen. Sirlig frukt, viol, apelsinskal och lite läder. Saknar dock lite djup även om den är helt klart bra. Gammal port är alltid gott.

Chateau Potensac 1996 och Chateau Jander 2001

Potensac ägs av familjen Delon som är mest kända för Leoville Las Cases. Denna köptes för 11 år sedan. Precis som alla tidigare flaskor är den intetsägande med stum träig smak. Vek frukt, muskot, trä men inte mycket annat, trist helt enkelt.
Numera mjuk smak men nästan ingen frukt eller djup. Jag har följt det här och det har varit lika trist genom alla år. Det är såna här köp som gör att jag numera enbart köper viner som jag själv har provat innan.

För min egen och sällskapets skull öppnar jag min sista Jander 2001 för en jämförelse hur bra och prisvärt Bordeaux kan vara. Halva priset, 10 gånger bättre vin.
Jander lanserades för några år sedan för 154 kr utan att få någon uppmärksamhet, jag tyckte väldigt mycket om den och köpte några, då den senare prissänktes till 123 kr rensade jag landet på resterande flaskor.

Arketypisk Bordeauxdoft i Cabernetdriven klassisk stil (det är dock 50% Merlot i). Cederträ, blyertspenna, fin plommonfrukt, lite gräsigt men utan att vara kartigt, komplext med bra frukt. Lite sten och lera ger ytterligare ryggrad.

Torr djup smak utan moderna smörkoladrag som många enklare Bordeauxviner försöker ta som genväg. Tät frukt, gräs, mörka bär, lera, vildhallon, kaffe och mörk choklad. Här kommer Merlotdelen fram lite tydligare. Den här fräschören finns alltför sällan i Bordeaux nuförtiden.
Kanongott i en stil som påminner om bra årgångar av Poujeaux, en parallell som jag kanske drar för att det också kommer från Moulis. Så pass bra att namn som Clerc Milon kommer upp, det är faktiskt nästan så bra, Clerc Milon 2001 var ungefär såhär. Verkar kosta runt 16€ nere på kontinenten, någon borde importera det här snarast.

Chateau Pichon Longueville Comtesse de Lalande 1997 och Chasse-Spleen 1999

Pichon-Lalande 1997 ger lite perspektiv på den magnumflaska Mouton Baronne Philippe 1988 som dracks förra helgen. När jag har den här framför mig inser jag att jag överskattade förra helgens Pauillac, den var helt klart övermogen och trött, doftade mest krutrök. Pichon-Lalande 1997 visar upp allt det som den förra saknade.
Det här är ett helt underbart vin, perfekt mogen, mjuk och utvecklad men fortfarande med både fruktintensitet, fräschör och längd. Doften är underbart komplex i en fascinerande burgundisk bärig stil med vildhallon, jordgubbar och lite parfymerat blommiga drag. Förutom de Pinotliknande dragen finns mer klassiska dofter av viol, cigarrlåda, nyvässad blyertspenna, kaffe, choklad och plommon. En imponerande tät och underbart komplex doft. Ruggigt bra och ännu ett kanonexempel på hur bra årgång 1997 är i Bordeaux. Smaken är ganska lätt med tanke på område och slott men mycket komplex med en kombination av söta röda bär och dovare vediga nyanser, helt mogen men med intakt fruktsötma.

De generella fördomarna som finns mot 1997 som årgång kommer än en gång på skam om man nu inte har något emot att vinerna inte är särskilt koncentrerade eller kommer tåla lagring så värst många år till. Det stör mig inte alls, koncentration är inte samma sak som kvalitet. Doften är kanske den mest underbara hittills i år, det här är min typ av vin.

Chateau Chasse-Spleen 1999 är väldigt annorlunda mot Pichon-Lalande 1997 som dricks parallellt. Den här har betydligt modernare stil, mycket exotiska nyanser som kokos, sandelträ och nejlika. Det finns vissa drag i vinet som påminner mig lite grann om Cos d'Estournel fast inte med samma intensitet eller djup. Mycket tät smak med exotisk fruktighet och påtaglig doft av rostade nya ekfat, betydligt kompaktare än PL. Lite luft gör mycket för det här vinet och det kommer fram mer bordeauxtypiska dofter som cederträ, grafit, blod och rost. Nyansspektrat och djupet som Pichon-Lalande har kommer den inte i närheten av men är ändå ett mycket gott vin.

Frukten blir allt syltigare med mer luft och i ärlighetens namn skulle jag nog inte vara helt säker på att det var ett vin från Bordeaux om jag fick det blint, enligt deras hemsida använder de inte mer än 40% nya ekfat. Bortsett från det är det ett väldigt gott vin även om den hamnar i skymundan bredvid PL 1997 ovan.