Ruinart 2002

Den här har varit väldigt bra alla gånger jag druckit den tidigare. För 349 kr som den kostade då det begav sig var det ett sällsynt bra köp, numera betydligt dyrare.

Vad som har hänt vet jag inte, den borde inte på något sätt tippat över redan vid det här laget men nåt fuffens är det.

Doft och smak känns nedtonade med rätt stum frukt och utan djup. Som en enklare NV med viss ålder. All spänst och komplexitet är som bortblåst.

Kanske en dålig flaska, hoppas på det, annars är det bara att dricka upp kvarvarande flaskor.

Sedvanligt vintabberas på midsommardagen

Fût de Chene 2000 (Henri Giraud)

Giraud håller till i Aÿ och gör således Pinot-dominerat bubbel. Denna tappning har efter denna årgång inlemmats i deras nya prestigecuvée Argonne och finns alltså inte längre.

Doften är dovt maffig med tydliga fattoner, finstämt mogna drag av svamp och lite bokna äpplen, smör och nötter. En ovanligt kraftig tung smak med mjuka syror och brödiga drag ger en upplevelse som är som en högklassig Chassagne med bubblor, ungefär. Väldigt bra och gott som passar bättre till mat än som fördrink.

Meursault ”La Sève du Clos” 2008 (Ente)

La Sève du Clos kommer från Entes äldsta stockar, + 100 år.

En i viss mån Meursaulttypisk doft med snygga fattoner, krossad sten, grillad citron och rostad mandel. Saknar lite expressvitet och meursaulttyngd i början och upplevs alldeles för ung, ett barnarov. Dagen efter är detta det vin som förbättrats mest.

Smaken är stram och snygg med en stålighet som påminner mer om Puligny. Väldigt bra vin som smakar ”dyrt” men som behöver flera år till innan den kommer öppna upp sig.

Pinot Gris ”?” 1995 (Zind-Humbrecht)

Till en tartar smaksatt med lätt asiatiska inslag passade denna bäst.

Fet och kryddig med lätt jordiga och flintiga drag. Komplex och utvecklad.

Mjuk mild känsla från syrorna och mycket tertiära drag. Här gissade jag fel och var mer inne på en än äldre chenin. Flaskan försvann och minns inte vilket gård den kom ifrån.

Dominus 1997

Slank och mogen doft i en komplex stram skrud. Cigarrlåda, rost och blyerts får allas tankar åt Bordeuax och närmare bestämt Pauillac vilket inte är det minsta konstigt. Om man inte som jag vet vad det är så gissar man fel.

Tät och god på hög nivå i klassiskt torr slank stil. Om något så saknar jag lite aromatik. Andra flaskor har varit ett snäpp vassare men man kan inte klaga.

Chateau Palmer 1989

Denna har den aromatik jag saknade lite i Dominusflaskan. Alldeles strålande bra med bordeauxlika drag av rost, cigarrlåda och viol.

Den blommiga känslan under alla mörka bär leder mig till att gissa Margaux, området, och jag hugger till med Palmer som hus. Bingo! Missar dock året. För mig kvällens vin, sjukt bra.

Chambolle-Musigny ”Le Clos de L'Orme” 2005 (Sylvain Cathiard)

För en Bourgogne upplevs denna väldigt tät, både till utseende och doft. Dovare känsla än normalt med lite jordiga drag, nötter och ett besynnerligt drag av spearmint. Kompakt och komplext, på tok för ungt vin som förmodligen kommer utvecklas strålande.

Vega Sicilia 1960

En mycket åldrad flaska utan etikett, ”mystery bottle”,vi leker detektiver med korken som kommer upp nästan hel. Förmodligen en Unico, de gjorde inte så många olika viner då.

Örtig och slank med rödsyrlig frukt, den saknar dock djup för att vara riktigt bra. Väldigt karaktärsfull och intressant dock med klara kvaliteter. Förmodligen inte optimalt lagrad.

Spätburgunder ”Sankt Paul” 2009 (Becker)

Väldigt fruktig och aromatisk pinotdoft. Känsla som en modernt vinifierad Bourgogne av hög klass, ska jag vara petig, och det ska jag, så kunde gärna faten varit mindre framträdande. Söta röda bär, lera, citrusskal och mjölkchoklad är nyanser jag krafsat ner.

Graham's Vintage Port 1970

Klart mogen men med positiv utveckling kvar, vilket jag väntade mig. Djupt och komplext med återhållen sötma, tobak, torkad frukt och citrus. Mycket gott till goda ostar. Nog näst bäst under kvällen men jag tror Taylor's 70'a slår denna med en noslängd.

Sketch 2010

Sketch är rätt omskrivet för att Raul Perez lagrar flaskorna under havsytan. Produktionen är liten från endast ett fat på 700 liter.

Doften är anmärkningsvärt komplex för en albarino med en havslik mineralitet. Krämig djup smak med fräschör, bra syror och drag av stenfrukt. Bästa alban som finns men väl dyr för dess absoluta kvalitet.

Goliardo 2010

Goliardo är en fatlagrad albarino från samma vingård som Sketch men som lagras på fat, på land. I övrigt ska det vara samma råmaterial.

Tät lite fet doft och smak med diskreta fattoner. Rätt kraftig för en albarino med örtig frisk smak med längd och djup. Bra för en albarino, bättre än det mesta men ett steg under Sketch.

Chartogne-Taillet ”Saint-Anne” NV

Chartogne-Taillet är en Champagneproducent från Merfy som jag sprang på för flera år sedan. Den buteljering som verkligen stack ut då var deras minimala produktion av pre-phylloxerastockar av pinot meunier som de buteljerar under namnet ”Le Barres”. Nu är detta, tyvärr, inte denna men jag ser dem ändå som en något förbigången odlarproducent med egensinniga och välgjorda bubbel. De använder huvudsakligen gamla fat i sin vinifiering (om jag har förstått det rätt). Denna aktuella cuvée görs dock av alla tre huvudsakliga druvor men vilka delar vet jag inte exakt, framgår inte.

Denna flaska utan årgång har legat väl lagrad i ca 4-5 år i min källare. Doften är dov, tät, lätt brödig med första drag av mognad, mer röd frukt än grön frukt vilket förmodligen kommer sig av den stora delen röda druvor. Bra, oväntat bra, med finstämt mineralstick och kritiga drag, betydligt bättre än jag mindes den som ung. Ett bubbel som bygger på kraft mer än subtilitet men riktigt gott.

Fyllig smak av röda citrusfrukter och andra klassiska Champagnedrag. Fin längd och tät bra munkänsla, seriöst gott med mersmak. Jag kommer nog hålla utkik efter detta hus i framtiden.

Traditionell vindekadens på midsommardagen

Liksom föregående år samlades vi ett gäng och öppnade några flaskor av bland det bättre/intressantare vi har på midsommardagen. Som en julafton för vuxna.

Vilmart "Coeur de Cuvée" 1999
Jag började sedvanligt med ett bubbel. Med tanke på den svaga årgången men hur bra rosén av Vilmart var för två år sedan så verkade det här passande, synd att lagra sönder den.

Det är bra men inte så massivt och bra som jag väntat mig. Frukten känns mer återhållen än jag brukar uppleva dem. Ändå väldigt bra bubbel med ytterst bra munkänla, fylligt med gul mogen frukt, lite tropiska toner. Som en vit Bourgogne med bubblor. Att det är 100% nya fat märks inte alls, vilket ger en indikation på grundmaterialkvaliteten. Riktigt bra men ändå inte upp till förväntningarna.

Chablis 1:er Cru ”Montée de Tonnerre” 2005 (Raveneau)
Den här däremot levererade på topp. Raveneau behöver mycket tid men med tanke på det varma året och att jag inte provat någon flaska av dessa tidigare så drog jag en.

Alldeles enormt bra djup doft men mängder av mineral och finess. Faten känns mer än väntat, förmodligen spelar det varma året in i intrycket. En täthet, kvalitet och ”värme” som drar tankarna åt en högkvalitativ Puligny eller liknande. Drickfärdig men kan nog utvecklas positivt i ytterligare några år. Fantastiskt vin, kvällens vin efter Chateau Margaux enligt mig.


Riesling Pechstein 2004 (Bürklin-Wolf)
Som en intressant jämförelse så öppnade jag denna parallellt. Väldigt Bürklintypisk med stram stenig återhållen doft. Inga som helst drag av petroleum, precis som Bürklin vill ha det. Vet man som jag att det är en riesling så är det uppenbart men inte annars visade det sig. Röda äpplen, stenfrukt och blodgrape, mycket mineral. Väldigt bra vin som kan utvecklas vidare och bästa rieslingen på väldigt länge för mig.


Chateau Leoville-Barton 1953
Sen gick vi över till rött. Den första flaskan behövde inte täckas över då etiketten helt försvunnit under åren. Man kunde dock se årtalet 195?.

Rejält mogen, en smakpreferens om den var övermogen men den balanserade åtminstone nära. Ålderssyrlig smak men inte oxiderad, drag av gammalt trä, svamp, tryffel, kaffe och gräs. Kändes cabbaserat. Jag tycker det är svårt att känna tydligt ursprung när viner blir så här gamla, de olika karaktärerna smälter liksom ihop men denna gång var vi väldigt rätt ute.


Chateau Margaux 1999
Nästa vin var, givetvis, betydligt yngre vid första anblick. Ytterst bra och komplext, mycket blommor, lera, finstämd frukt med tobak, viol och cederträ. Enastående känsla i munnen, ”dyr” smak.

Jag var inne på sent 90-tal och kanske Pichon-Lalande men fick då hinten att det var högre klassat = första cru. Trodde då Lafitte pga den ”eleganta” stilen. Drickfärdig men kommer leva länge.
 

Chateau Pichon-Baron 1999
Jag hade passande nog dragit en annan bra 99'a. Denna upplevdes yngre än Margaux'n, ståligare, stramare men inte lika komplex. Mer fattoner, grus, dov frukt, cigarrlåda och allmänt väldigt Pauillactypisk, kanske lite mjuk i hullet. Visade sig vara rätt lättgissat. Denna behöver mer tid, dagen efter var ett sista glas klart bättre.


Clos de l'Oratoire 2000
Uppenbart ännu en Bordeaux men nu i klart mer modern stil och även högra stranden. Supertät aromatisk doft med imponerande djup. Choklad, blommor, orientaliska kryddor som kanel och sandelträ. En del ek i maffig stil men väldigt bra. Kände igen den sedan tidigare.  

Brunello di Montalcino Riserva 2004 (Fuligni)
Då det blev tjatigt med all bordeaux som alla hade tagit med sig ovetandes om varandras viner så öppnade jag denna. Väldigt bra i stram stil, rödsyrlig frukt, en del fat, tobak, citrus och lera. Väldigt bra men behöver fortfarande mer tid och hade tufft motstånd mot vinerna bredvid.

Chateau Montus Cuvée Prestige 1995
Denna provade jag för några veckor sedan. Då var den väldigt mogen med bonniga drag, lätt brettig, ålderstigen men intressant.

Den här flaskan är helt annorlunda, kände inte alls igen den. Här är intrycket väldigt ungt, ståligt och utan bonnig känsla. Däremot extremt bordeauxlik, jag gissade på Chasse-Spleen från typ 98. En väldigt bra Madiran men den stod sig slätt denna kväll. Det är taskigt när detta vin ter sig som sämst i klassen, för det är bra.


Coraïl 1998
Jag öppnade denna som ett mellanspel efter maten för att få lite variation i smakbilden som blev löjligt enahanda (men bra). Var helt säker på att ingen hade provat vinet innan och tror jag lovade bort min vinsamling till den som plockade det blint, ingen risk.

Coraïl består av en udda druvmix av chardonnay, savagnin, trosseau, pinot noir och poulsard. Som en mycket lättviktigt och mogen röd Bourgogne, fast ändå inte. Svårbeskrivet vin som har drag av citrusskal, krita, lera, mulljord, hallon, gräs. Inte stort men sällsynt eget och gott, fenomenalt för priset. Det går inte att placera det här vinet i normala vinkategorier som vitt, rött eller rosé men det ligger någonstans mellan en rosé och ett rött vin.

Chateua Rieussec 1999
Denna var perfekt mogen (halvflaska). Supertät tropisk frukt med mängder av botrytis i sötlimmig stil men ändå fräsch. Svingott.

Väldigt bra vinkväll men chockerande att vi inte drack någon röd Bourgogne.

Hatt et Söner, viner att undvika...

Hatt et Söner är en relativt nybildat champagneproducent som gör sina bubbel från druvor köpta av ett kooperativ. Det är ett svenskt projekt med säte i centrala Stockholm men de har visst kopplingar till Champagne sedan tidigare. De har fått en hel del pisk inom vinkretsar för att vara i stort sätt ett affärsmässigt skojeri som vinmässigt är en bluff. Nu hade inte jag provat dem tills nyligen men ser det som ett så pass intressant fenomen att jag tar upp dem trots att det inte var hemmavid jag provade dem (brukar ha det som krav annars). Hade möjlighet att testa tre viner bredvid varandra.

Första vinet är Premier Cru Blanc de Blanc NV, 349 kr. Det är varken bra eller dåligt, mest alldagligt och menlöst men jag kan inte här se varför det skulle få mer stryk än en del andra alternativ, jämför med Moët tex. Bra är det dock inte och det finns betydligt bättre köp än så här i samma prisklass. Men i sin friska men något opersonliga stil så går det ner.

Premier Cru Blanc de Blanc Extra Brut NV, 379 kr, däremot saknar helt stoppning för att få det att funka med så låg dosage som här. Här finns det inget som håller ihop delarna i vinet och en kartig grovt obalanserad skalbeska är jobbigt påträngande, helt avsaknad av frukt eller djup. Verkligen ett bottennapp, allt annat än bra.

Sista vinet är deras prestigecuvée ”Le Grand-Père” 2005 Blanc de Blanc, 899 kr. På den här prisnivån förväntar man sig ett vin på toppnivå som den Bollinger Grand Année jag provade nån dag innan. Så är dock inte fallet, frukten är stum och opersonlig, djupet obefintligt. Att köpa en årgångs-BdB av valfri välkänd producent skulle ge betydligt bättre leverans, som tex Pol Roger. Det här är ett skämt för priset, precis så illa som jag har hört ryktas om.

Deras rosé var visst defekt (flera flaskor i rad), den togs av banan innan matchen började.

Vad som är anmärkningsvärt här är att alla dessa viner inklusive den defekta rosén har kvalificerat sig från BS till fasta sortimentet nyligen. Är det någon som på fullt allvar tror att det finns så pass många inkompetenta vindrickare i Sverige som skulle stödja dessa viner. Inte bara nåt av dem, som det första som ändå var rätt ok, utan alla i den grad att de skulle passera den tröskeln? Högst tveksamt. Det här sannolikt är ett medvetet stödköp från deras egna sida enbart med syftet att få in dem i det fasta sortimentet.

Anledningen är väl att de tror att vin är som vilken annan produkt som helst, skit i produktens kvalitet utan lägg allt krut på marknadsföring etc så löser sig resten. Jag hoppas och tror att de har fel. Om man hade haft seriösa ambitioner med detta så hade man låtit projektet ta tid, lärt sig hantverket och hållit nere priserna, då hade det inte varit så provocerande som det tyvärr är nu.

Charles Heidsieck Mis en Cave 2003

Charles Heidsieck ”vanliga” cuvée är lite speciell då de anger vilket år de har lagt ned dem i källaren, sedan anges även degorgeringsår. I det här fallet 2006. Numera verkar de ha ändrat det lite så nu anges endast degorgeringsår. Vet inte om det har lett till någon försämring.

För en del år sedan så provade jag deras Mis en Cave 1996 vilket fanns på BS för 249 kr, ett enormt bra bubbel för det priset. Den här köpte jag på Gardemoen för knappa 300.

Väldigt fruktig doft i inställsam nougatig stil, mycket choklad, kaffe, söta citrustoner och brödighet. Mycket bra.

Mjuk fyllig smak med rätt låg syra för att vara Champagne. Söt citrusfrukt, nougat, rostat bröd, kaffe och mjölkchoklad. Mycket gott bubbel som är helt drickfärdigt med kanske något hög dosage.

Efter att ha varit bort från Sverige har den återlanserats av Edrington, föredetta Maxximum, för det för höga priset 459 kr, synd.

Blandade goda viner med minst lika god mat.

Rolig kväll med matgänget. Extremt bra mat med goda viner, väldigt lyckat. Efter påtryckningar lägger jag upp lite mer information om maten. 

Fem vaktlar fick sätta livet till.

Lyxigt snacks i form av rostat bröd med topping från Bon Llockokboken fick ackompanjera bubblet som även fungerade som matlagningsvin, alltså till oss, inte i maten.

Serrano, Monte Negro och sardell.

Chardonnay Vieilles Vignes 1998 (Legras)

Detta som var så bra förra gången känns rätt trött den här gången. Lite fadd frukt och lätt oxidativt drag. Helt ok men har sackat ihop en del. Visst är det gott men det saknar stuns och frukt för att vara riktigt intressant.

Cuvée Orphale 1998 (Saint-Gall)

Betydligt mer fruktig och komplext än det andra bubblet. Väldigt fruktigt i en rätt inställsam stil. Mycket nougat, kex, röd och gul mogen frukt.

Mjuka syror, söta citrustoner, fruktigt med bra djup, mognad och komplexitet. Väldigt bra bubbel, om än något snällt och inställsamt, för sitt pris.

Riesling Nonneberg 2004 (Breuer)

Breuer brukar alltid vara bra men flera gånger har de dragits med ett lite trött intryck och en beska som stört. Den här flaskan har inte alls de problemen utan sitter ihop perfekt med lagom långt gången mognad.

Väldigt tydlig Rieslingdoft med stort djup av grapefrukt och andra citrustoner, petroleum och andra väntade rieslingdrag. Väldans bra doft.

Lång och tät, fet smak med lagom syror och drag av lime och grapefrukt, ingen som helst beska i eftersmaken. En del tropisk frukt. 2004 upplevs som en ovanligt lyckad årgång för Nonneberg.

Extremt bra mat, bästa vi har lagat hittills på våra middagar. Rätterna var gamla favoriter från ställen som Oaxen, F/L, Bon Lloc etc.

Grymt bra odlad kaviar

Halstrad gös med kaviarsås.

Riesling Schartzhofberger Spätlese 2007 (Egon Müller)

Återigen en supertydlig rieslingdoft, att det är Mosel är även det helt uppenbart. Den känns sent skördad och rätt utvecklad. Förvånansvärt utvecklad med tanke på sin modesta ålder.

Doft av sent skördad frukt med djup och komplexitet. Redan nu en hel del petroleum, tropisk frukt. Yummy.

Supertät smak, långt och gott. Väldigt bra och häftigt, men prismässigt, nja, väl saftigt.

Här kokade vi en fond på havskräfta som vart, tillslut, enormt bra vilken smörades lätt och serverades med primörer och varsin svans kokt i 30 sekunder. Den här var givetvis före fiskrätten ovan med kaviarsåsen.

Pinfärsk havskräfta med loco god sås.

Chardonnay Les Noisetiers 2008 (Kistler)

Det här är stort och fläskigt, första tanken är en dunderfet Meursault men det är väl svulstigt och kompakt för det. Intrycket är varmare, är inne på Yattarna eller liknande. Kokos, kaffe, fat, något sen skörd, varm mogen frukt.

Smaken får mig in på Kistlerspåret. Rätt låg syra, väldigt smakrikt och komplext men definitivt inte bourgogne. Lättgillat och lättdrucket, lite mer syra och mineralitet hade uppskattats på den här prisnivån men annars är det grymt bra.

Côte-Rôtie 2003 (Jamet)

Det här var mitt vin. Tänkte det skulle var kul för mina borgognefantaster till vänner att prova det här om det det tedde sig som förra gången, vilket det gör.

Det första intrycket är väldigt burgundiskt med mängder av söta röda bär, blommor, parfym, lätta fattoner, mineral. Med luft blir det mer syrahlikt med mer kött/chark med sina lätt rökiga drag, extremt bra och karaktärsfullt.

Medelfyllig fräsch smak med röd frukt, mineral, charktoner, jord, blommor, orientaliska kryddor. Stort vin som förmodligen toppar om ytterligare några år. Skönt med en Jamet på nivå som jag förväntar mig efter en heltrist 2005'a i vintras som behövde betydlig fler år.

En dålig dag för en vaktel.

Vaktel med primörer och smörad skysås.

Barolo Rocche 2000 (Vietti)

En typisk Nebbiolo med örter, rödsyrlig frukt, tegel, nypon, teblad, rätt tydliga fattoner. Inte modern som säg Spinetta men ligger ändå en del åt det moderna hållet. Känns som den har första drag av utveckling men är fortfarande rätt ung. Mycket förvånande att den var från 2000, känns yngre.

Läskande och god i aningens modern stil, tät lite extraherad frukt men förvånansvärt ungt stum för sin ålder. En utpräglad lagringskrävande Barolo. Bra.

Avslutade med en dessert av "kräm" smaksatt med maskmydra, färska bär och tomatsorbet. Mycket jobb men god mat.

Uselt foto av dessert.

 

Selosse Blanc de Blanc 1990

Selosse behöver ingen närmare beskrivning, en allmänt hyllad biotomte som gör bourgognelikt bubbel som lagras på ekfat (använda fat från Dom Leflaive om jag minns rätt). Numera gör han betydligt fler blandningar än han gjorde på den här tiden. De är även betydligt dyrare numera. Det här var vårt inledande vin på vår årliga extravaganta midsommardagsfest.

Vätskenivån i den här flaskan är något oroande och det simmar runt partiklar i flaskan.

Doften är något nedtonad med rejäl utveckling av bokna äpplen, mineral, fat, krita, blodgrapefrukt. Den är skönt nog inte direkt oxiderad men var nog bättre för ca fem år sen, den har tappat en hel del frukt. Lyfter med luft och blir som en åldrad Puligny med sina fattoner och minimala mousse.

Gott men inte alls som den ska vara, smaken följer doften. Bra syra men smaken har en väl åldrad känsla med lite trött äppelfrukt. Sparad för länge, synd på så bra vin, hade han inte varit en biotomte hade ett vin av den kvaliteten inte haft nåt som helst problem med den här åldern. Stor flaskvariation.

Chateau Pichon-Lalande 1966 (375 ml), Pol Roger 1996, Riesling Alte Reben 2006 (Schloss Gobelsburg), Riesling IDIG 2005 (Christmann), Hautes-Côtes de Nuits ”Clos-Saint Philibert” 2008 (Meo-Camuzet), Meursault ”Clos de la Barre” 2003 (Comtes Lafon), Felix Callejo Family Reserve 2005, Dominus 1997, Solaia 1990, Chateau Leoville-Poyferre 1998, Chateau Suduiraut 2003, Grahams Vintage Port 1983

Middag hemma hos Konjären med sedvanlig extremt ambitiös mat och stora mängder vin, och vinglas.

Chateau Pichon-Lalande 1966 (375 ml)

Två parallella flaskor varav den ena hade luftats en timme medan den andra var nyöppnad. Extremt mogen doft med känsla av skeppsvrak, svamp, sågdamm etc. Den luftade har dock betydligt mer frukt och är angenämare, lite högre syra.

Med lite tid i glasen blir den luftade allt mer syrlig och börjar tappa medan den andra lyfter en del och går om. Uppenbarligen bra med viss luftning för även så här pass gamla viner, men inte för länge. Mycket kul test.

Pol Roger 1996

Komplex finstämd doft med en del mognad. Klassisk bra Champagnestil, förslagsvis blandade druvor med bröd, nougat, aningens stum men lyfter i glaset. Även bubbel behöver luft.

Tät och god med mjuka citrustoner, inte stort men riktigt bra. Blev klart förvånad att det var en 96'a, den har inte alls den syrastruktur som 96'or brukar ha.

Kände inte alls igen den från den flaska jag drack förra vintern, klart bättre, men jag hade visst reagerat på den atypiskt mjuka syran även då. Och hur kan den här flaskan se helt annorlunda ut än min, nåt lurt?

Riesling Alte Reben 2006 (Schloss Gobelsburg)

Väldigt tydlig fruktdriven Rieslingdoft, mycket tropisk fruktkänsla, petroleum.

Gott på ett rakt och på sätt och vis lite banalt sätt som jag alltmer tycker många österrikiska Rieslingar dras med, saknar lite stringens. Fet och oljig.

Riesling IDIG 2005 (Christmann)

Intressant jämförelse med Rieslingen ovan, helt annorlunda. Betydligt mer subtil frukt och ett under av mineralitet som drar mot ostronskal och krita. Växer med tid. Rätt imponerande.

Fokuserad underbar tät smak som inte har några glapp, grym mineralkänsla. Lägre syra än jag mindes vilket gör den lite mjäkig men annars är den ytterst bra.

Hautes-Côtes de Nuits ”Clos-Saint Philibert” 2008 (Meo-Camuzet)

Ung doft med bra rökig mineralkänsla och en del fat. Snyggt och bra med karaktär, mycket frukt och citrus.

Ungt stramt med markerad syra och fat som inte riktigt satt sig. Komplext i på ett stenigt sätt med bra frukt. Grym pris/kvalitetleverans.

Meursault ”Clos de la Barre” 2003 (Comtes Lafon)

Mjukt och nötigt, fetma, viss mineralitet, komplext av hög kvalitet med skitsnygg fathantering.

Koncentrerat och fylligt med lite låg syra, fetma, väldigt bra. Syran tyder på varmt år men frukten känns förvånansvärt outvecklad. Mina Meursaulter från 2004 senast var betydligt mer utvecklade. Lurigt, trodde den var yngre.

Felix Callejo Family Reserve 2005

Väldigt ungt med fin blommig karaktär, syrén, muskot, choklad, ekigt med bra potential.

Supertät och kompakt, ungt fatig, bitter choklad. Kan bli alldeles storartad med många år till på flaska. Inte övergjord.

Dominus 1997

Dov superfin doft med stall, äpplighet, snygga fat i klassisk/europeisk stil, läder och mörk frukt.

Läskande och gott i klassisk stil, cederträ, markerad syra. Den beter sig lite konstigt i glaset som om den fick lite väl lång luftning innan och blir konstigt rödsyrlig. Direkt ur karaffen är den dock grym och väldigt Bordeauxlik. Inte lufta för mycket i framtiden.

Solaia 1990

Speciell blommig doft med lite yogurtkänsla, viss avrundad syltighet. Svår att sätta fingret på.

Slimmat och snyggt, markerad syra och rätt stramt. Svår, jag hade lite problem med denna.

Förvånad att det var en gammal Solaia, drack 94'an för nåt drygt år sedan vilken var massivt fruktig i tydligt cabbig stil. Den här har inte åldrats med samma grace.

Chateau Leoville-Poyferre 1998

Sista rödvinet dominerar, helt strålande bra. Supersnyggt i lyxig förpackning, finstämd, orientaliska kryddor, cederträ, dov frukt. Vilket doftvin.

Slimmad utvecklad dov frukt med ännu frisk syra, violigt och snyggt, den lyxiga känslan är grym. Spöar mina Las Cases 1994 vilken dag som helst. 98 är en klart underskattad årgång.

Chateau Suduiraut 2003

Tog med denna då en annan 2003'a var vådligt utvecklad för ett tag sedan. Denna var bra men lyfte inte riktigt, kompakt och komplext med mycket botrytis och fat.

Gott men inte alls stort, klassisk Sauternes med lite låg syra men inte alls på väg att mogna för fort.

Grahams Vintage Port 1983

En första flaska var konstig. Den andra var renare och bättre, ännu lite ung precis som min flaska i vintras men annars väldigt gott. Klassiskt i lättare stil i linje med året.