Chateau Cantelys Blanc 2004

Jag har en klar fäbless för vit Bordeaux. Det här vinet har jag köpt ett flertal årgångar av och brukar se det som ett kap sett till kvalitet/pris-kvot jämfört med många kändare grannar. 2002'orna var irriterande nog väldigt ojämna vilket denna också har börjat bli, den senaste var en lätt oxiderad flopp inte värd att minnas.

Denna ligger lite år det hållet, jag saknar en del av den rena fräscha fruktigheten med sina feta dova semillondrag uppblandat med friskhet från Sauvignondruvorna även om det finns nånstans lite i bakgrunden. Lite oväntat så lyfter den med luft väldigt mycket vilket jag inte brukar uppleva med detta vin. Blir nästan så pass bra som jag vill ha dem med gummi, vax, gräs, citrusskal etc.

En klar förbättring efter nån dryg timme men fortfarande inte en av de bästa flaskor jag druckit. Men kommer det en ny årgång så kommer jag nog köpa några flaskor av dem också.

Larrivet Haut-Brion Rouge 2005

För ett par år sedan fick det här vinet en svår match bredvid några andra viner och kändes småtrist i sällskapet. Nu har det dels blivit bättre och tappat lite av sina smörkoladominerade drag samt slipper tävla med betydligt tyngre namn.

Det är rätt kompakt och massivt vilket följer husstilen och året med chokladtoner, kaffe, lite rostkänsla och lera. Komplext, bra och blir lite subtilare och mer parfymerat blommigt med luft. Gott men inte stort vin som kan lagras vidare i flera år. Sett till priset en gång i tiden så är det bra leverans.

Chateau Pape-Clement 2002 och Aalto 2006

Chateau Pape-Clement 2002

Den här brukar vara extremt bra men den här flaskan känns rätt stum och sluten när jag öppnar den. Fina Bordeauxdrag, en del fat men den saknar det rätta djupet. Med en del luft öppnar den upp sig en del men visar inte alls samma klass som tidigare. Dock fortfarande väldigt bra.

Tät lyxigt krämig smak, det finns en del finstämd frukt, kaffe och blommiga toner men den saknar den där riktiga udden. Off flaska eller trist fas?

Aalto 2006

Precis som Pape-Clement så känns den här också oväntat stum när jag öppnar den. Efter runt två och en halv timme börjar den lossna upp. 

Till slut så får den lite karaktär med bra stenig känsla, lera, rödfruktig doft, trä. Men den här saknar också djup och något som gör det intressant. Undrar om det är mer lagring som gör susen? Jag väntar flera år till på sista flaskan.

Larrivet Haut-Brion Blanc 2006

Dov och fatig doft med honung, smör, vax, gul mogen frukt. Det är rätt fläskigt men saknar den riktiga stringensen och djupet för att motivera plats bland toppen av vit Bordeaux, vilket det i och för sig inte heller anses göra.

Smaken är rätt fet med något låg syra. Tät smak med drag av gelegodis, honung, väl mogen gul stenfrukt, smörkola. Ett rätt okomplicerat vin som inte får en att tänka efter så mycket, dagens prisnivåer tycker jag inte ligger i paritet med hur det levererar, jag betalar hellre mer pengar för tex Smith-Haut-Lafitte som är så bra som det ska vara.

Kommer inte köpa igen, om inte på rea som detta.

En trio av "typ" Bordeaux

Bredvid varandra drack jag/vi, bland annat, en trio bordeuaxviner. Eller, tja, det sista var mest en väldigt välgjord kopia. I ensam majestät hade de alla förmodligen varit riktiga toppviner, egentligen synd att de tvingas jämföras, men kul. 

När jag tänker tillbaka på det så är det lite skrämmande på hur snäva de här söndagskvällarna blir, begreppet vinautism ligger nära till hands, men det är väldigt kul och lärande. En icke vinintresserad hade förmodligen hoppat ut genom fönstret efter en timme.

Chateau Pape Clement 1989

Andra gången jag dricker det här och det är minst lika bra. 23 år är inget problem för det här. Den här flaskan luftades inte utan fick utvecklas i glasen.

Ytterst finstämd klassisk doft med drag av jord, grus, blommor, cederträ, fin piptobak etc. Otroligt djup och komplex doft med intakt frukt i en fräsch stil.

Läskande smak med mogna fruktaromer, inga moderna drag, otroligt gott vin med tät frukt, rost och animaliska toner. Så här ska en bordeaux smaka.

Roc de Cambes 1998

I jämförelse med PC 89 ovan så är det här betydligt mer modernt med en hel del drag av rostat kaffe, choklad och mjukare plommonfrukt. Väldigt bra men helt annan stil. Mer sötfruktigt och utan samma mineralkänsla.

Väldigt gott vin i en direkt och rätt utvecklad lättgillad stil med tät mjuk frukt. Plommon, lakrits, choklad och balanserade drag av rostat kaffe. Att det är modernt är uppenbart men det slår inte över. Dock kommer det inte upp i Pape Clements klass. Det är en klar kvalitetsskillnad även om jag nog tror att en del fruktfanatiker nog föredragit detta, men för mig saknar den ett mått av personlighet och känns lite tillrättalagd.

Cabernet Sauvignon Merlot 2000 (Cullen)

Det här var rätt lätt att hitta rätt till, alla som fick det blint var ense om att det var från Australien. Däremot var Margaret River inte självklart, jag gissade Coonawarra, borde ha reagerat på att den där järnmalmstonen inte fanns där.

Utvecklat och komplext med finstämd gräsig cabernetfrukt som känns att komma från ett relativt svalt klimat med markerad ton av eukalyptus. Viol och cigarrlåda blandas med gräs och sötaktig mörk frukt.

Smaken är helt i linje med doften. Slankt och fräscht, gräsig mörk frukt, choklad och viol. Väldigt bra i en balanserad stil. Man köper för lite viner från Australien. Vi satt och diskuterade en stund varför Australien har hamnat i skuggan när det gäller kvalitetsviner, man får enligt mig betydligt mer kvalitet därifrån för säg 250-300 sek än från USA.

Chateau Cantelys 2004

Det är alltid lite gambling med vita bordeauxer, den senaste av de här var oxiderad. Att få en fräsch vit bordeaux med lite ålder verkar vara som att singla slant. Trevligt nog är den här helt korrekt

Örtig/gräsig doft med både Semillon och Sauvignon Blancinslag. Vax, honung, krusbär, rågummi, lite fat och citrongräs. Väldigt bra med fin mognad och fascinerande personlighet som vit bordeaux har.

Medeltät smak med karaktär. Friska citrustoner och gräs blandas med gråpäron och annan stenfrukt, lite krämiga fattoner och honung. Gott och inget bråttom att dricka upp om alla flaskor är så här.

Domaine de Chevalier Rouge 1996

Den öppnar lite tveksamt med väldigt unkna träiga aromer och krutiga drag men de här aromerna brukar luftas bort. Senare öppnar den upp sig rejält och får fram en fruktig fatig bordeauxdoft med rostat kaffe, choklad, trä, vanilj, mörk dov frukt och blyertspenna.

Mjuk fyllig smak som är rätt dominerad av fat vilket ger mycket kaffetoner och en krämig chokladig känsla. Väldigt gott och oväntat bra om man gillar den fatiga stilen, minns 1990 som rätt död och sex år är inte så mycket i skillnad. Oväntad överprestation i något överfatad stil, helt drickfärdig.

Två mogna nyinköpta Pessacer sida vid sida.

Smith Haut Lafitte Blanc 1995

Smith Hauts Lafittes rykte har inte alltid varit det bästa, när de skärpte till sig verkar det finnas olika åsikter om. Deras röda 1998 är grym så det borde ha varit innan dess. Från 1991 slutade de använda pesticider vilket kanske kan ses som en tidsmarkering. Denna var iaf billig jämfört med hur priserna ser ut nu för tiden.

Öppnar jag en 16 år gammal vit Bordeaux så förväntar mig den typiska känslan av bokna äpplen de brukar dras med. Den här har inte alls något sådant. Djupt imponerande doft som är helt intakt, fruktintensivt och perfekt moget. Lanolin finns men inte så mycket (det är Sauvignondominerat), snygga balanserade fattoner, honung, kamomill, örter, lätt petroleumton. Ruggigt bra nästan i nivå med Pape-Clements vita som är en favorit, fast annorlunda, klart bättre än den Domaine de Chevalier Blanc 1992 jag drack för inte så länge sedan.

Tät fet smak, utvecklad mogen smak men inte trött på något sätt. Vax, gul mogen frukt, ett lätt drag av brynt smör, honung, fin känsla av mineralitet som inte många vita Bordeauxer brukar lyckas få fram. Imponerande och oväntat!

Kraften och måttet av karaktär i det här vinet behöver smakrik mat för att komma till sin rätt, bortsett från att det är ett häftigt provningsvin.

Pape-Clement Rouge 1989

Om den vita Bordeauxen överraskade positivt så hade jag redan innan höga förväntningar på det här. Allt annat än extremt bra hade varit en besvikelse.

Vid öppnandet känns vinet lite instängt med en del skeppsvrak och krutrök men det lättar med luftning och frukten kommer fram alltmer. Finstämd klassisk Bordeauxdoft med cederträ och finaste piptobak blandas med dov mörk frukt, fina rostade toner, viol, gräs och örter.

Smakrik med inte massiv utan väldigt klassisk med väl mogen känsla, dock inte trött på något sätt. Läskande och fräscht med djup smak och sirlig mognadskänsla, frukten kommer fram alltmer med luft. Ytterst bra vin på topp just nu, tror inte det kommer bli bättre.

Första gången jag har köpt vin utomsocknes, det var väldigt kul och kan lätt bli en dyr ovana. Den största positiva skillnaden för mig är att det går att få tag i mogna klassiska viner av den här typen.

The Coppermine Cabernet Sauvignon 1997, Charmes-Chambertin 2005 (Patrice Rion), Larrivet-Haut-Brion 2005, Chasse-Spleen 1998, Chateau Conseillant 2003, Vaio Armaron Amarone 2001 (Masi), Cuvée de Vatican Reserve 2007, Barolo 2004 (Prunotto), Sagrantino di Montefalco ”Collepiano” 2001, Chateau Lafaurie-Peyraguey 2003

Snabbnoteringar av de viner som följde de vita förra söndagen.

The Coppermine Cabernet Sauvignon 1997

Det här var oväntat. Ett svårplacerat vin med drag av röd lite rökig frukt som får mig att tro att det finns Syrah iblandat i det. Australien känns mer tydligt på nåt sätt. Med tid får det mer Cabbiga drag av cederträ, gräs, blyertspenna och mint.

Fruktigt och komplext i smakrik mogen stil men det finns ingen övermogen muggig känsla. Slatten av det här stod sig hur bra som helst till kvällen efter. Gott. Jag borde köpa mer aussieviner och lagra, den klassiska stilen som den här blir ju väldans bra med ålder. Wynn's är ett annat säkert kort.

Charmes-Chambertin 2005 (Patrice Rion)

Hmm. Mängder av sötfruktig pafymerad pinotfrukt. Det saknar lite burgundisk smutsighet, jord, skepssvrak och annan ”terroir” eller vad man nu ska kalla det. Det är så pass strömlinjeformat att jag efter ha vimlat runt Volnay börjar tro att det är någon topp-Nya Zeeländare, Block X eller nåt. Gott är det iaf och alla är med på att det är hög klass... men inte högsta klass, vilket det visade sig vara.

Smaken är som doften. Gott och sötfruktigt med strömlinjeformad frukt, rätt låg syra (det är egentligen här jag börjar gå mot NZ). Inga vassa kanter någonstans. Nyttig läxa.

Larrivet-Haut-Brion 2005

Det här känns rätt forcerat och modernt utan att ha på fötterna att gå den vägen. Chokladigt och lite banalt även om det är gott och välgjort.

Fruktigt och rätt massivt i årstypisk stil men håller givetvis inte nivå med bättre slott. Gott men jämfört med Conseillant nedan framstod det som väldigt enkelt.

Chasse-Spleen 1998

Bra vin med toner av lera, kaffe, mörk fin frukt. Jag tror det är en Pessac men känner ingen specifik husstil. Svårgissat men bra.

Tät smak i klassisk Bordeauxstil som känns Cabernetdominerad med gräs, mörk frukt, cederträ, kokos. Lite strömlinjeformat men bra.

Chateau Conseillant 2003

Det är intressant att testa 2003'or från Bordeaux. Efter Tertre som var sådär provade jag några andra för ett tag sedan som också var tydligt märkta av året, även tunga namn som Trotanoy, Talbot etc, ingen höll måttet. Nu har jag kommit till den jag tror mest på. Vilket också är anledningen till att jag faktiskt köpte några flaskor för några år sedan

Ytterst komplex och snygg doft i tung plommonstil. Choklad, kaffe, örter, blommor och parfym. Det känns att det här är ett stort vin på alla sätt, bästa vinet under kvällen. Det är framförallt imponerande att det inte dras med någon 2003'ig flabbighet. Grym doft!

Ruggigt gott och bra, djup fin frukt i chokladig plommonstil, fin blommighet. Pomerolltypiskt och fantastiskt gott. Bästa bordeaux från 2003 jag druckit. Intressant jämförelse mot de 2003'or jag

provat nyligen som alla var skadade av det varma året, Trotanoy 2003 har inte en chans mot det här

Vaio Armaron Amarone 2001 (Masi)

Det här vinet lurade upp de andra på läktaren. Själv vart jag glatt överraskad då den inte alls hade samma jobbiga överextraherade känsla av russinkompott som den 1997'a jag drack för nåt år sedan.

Bra struktur med lätt vediga drag, örter och gräs. Korint och torkad frukt. Oväntat bra och inte alls så mycket jobbig Amaronekänsla, vissa årgångar av den här typen av vin, svalare år, blir helt ok med ålder. Dock var det inte någon som tyckte att kvaliteten var i närheten av priset, nu 385 kr.

Cuvée de Vatican Reserve Sixtine 2007

Ok, att jag inte tyckte om det här är som att slå in en öppen dörr. Visst känns det som ett välgjort vin men den för mig överextraherade frukten och stickiga alkoholen funkar inte. Söt kompakt portlik frukt, kirsch, ved, sylt och russin, den blommiga tonen är trevlig. Var inne på någon sötfruktig modern Priorat, nähä, en Pape alltså.

Det är framförallt i smaken det tar emot. För hög alkohol och för söt jolmig känsla. Bortsett från de dragen som får mig att se rött så är det ett välgjort gott vin. Jag fortsätter att hålla mig till traditionalister som Vieux Donjon.

Barolo 2004 (Prunotto)

Kompakt och ungt med ettriga syror. Röd örtig frukt och citrustoner. Väldigt Italienskt men saknar lite av den blommiga nyponkänslan som jag väntar mig från Nebbiolo.

Gott i ung krävande stil. Ännu känns det oförlöst med bångstyriga syror och lite stum frukt men det har bra potential.

Sagrantino di Montefalco ”Collepiano” 2001

Modern massiv frukt med mycket fat. Kaffe, choklad och mycket minttoner får en del att gissa Australien vilket inte är så konstigt som det låter. Det här är en modernt stylad Sagrantino. 

Nu, 10 år gammal, har den släppt det mesta av sin massiva tanninstruktur som den har som ung. Gott och för det nya priset på 249 kr (år 2006) är det helt ok (kostade 399 tidigare).

Chateau Lafaurie-Peyraguey 2003

Mörk färg indikerar rejäl mognad. Doft och smak visar också på hög mognad, komplext och gott men saknar lite fräschör och sting. Tungt och limmigt med saffran och tropisk frukt.

Chockerande att det är från 2003, trodde det var runt 10 år äldre. Är det så här 2003'orna från Sauternes beter sig måste jag snart dricka mina.

Domaine de Chevalier Blanc 1992, Hermitage Blanc 1999 (Jean-Louis Chave)

Domaine de Chevalier 1992
Djupt komplex doft i en dov tung stil med Semillontypiska drag av ylle och bivax, tropisk frukt, örter, tydliga fattoner som har gått in bra, imponerande bra doft.

Fet tät smak med markanta fattoner, fylligheten och faten balanseras upp av frisk syra och ett mineraligt drag. Den lite trötta fadda känslan som tidigare flaskor har haft hade inte denna, den här verkar ha gått in i en ny mognadsfas som gör det betydligt bättre. Sällsynt bra vit Bordeaux som verkar tåla lagring som en toppriesling.

Hermitage Blanc 1999 (Jean-Louis Chave)
Som väntat när det gäller vit Hermitage så är det här bra men det känns ändå som det är mer intressant än genuint gott. Bra är det dock, mycket stenfrukt, mineral, rostat bröd, vax, honung, en lätt oxidativ ton och en del fat.

Fylligt med fet kraftig smak, gul frukt, honung och lite känsla av alkohol. Komplext och gott men inte stort. Bra mineralkänsla och lite oväntat så växer det och blir ännu godare efter ett par dagar i kylen. Men det får klart spö av Domaine de Chevalier 1992 bredvid.

Domaine de Chevalier 1990, Arrowood Cabernet Sauvignon 1992, Cos d'Estournel 1975, Chateau Branaire-Ducru 1982, Chateau Rieussec 1961

Domaine de Chevalier 1990
Fint utvecklad doft med med typiska Pessac-toner av rost och järn. Lera, jord, gammalt trä, tydliga fattoner med rostade kaffebönor men aningens murket. Finstämd frukt.

Tydlig markerad syra på ett lite instängt sätt. En blandning av röd och mörk frukt, doften lovar mer än smaken levererar. Lite väl syrlig frukt av rönnbär som backas av mer mjuka plommontoner. Bra men inte stort på något sätt.

Arrowood Cabernet Sauvignon 1992
Jag har druckit en 80-tals flaska av Arrowood för länge sedan som jag har för mig var riktigt bra. Tyvärr är den här inte det. Banal och sötfruktig med gröna irriterande drag. Mörk blandsylt, paprika, trä, mint och kaffebönor.

Enkelt men helt ok gott. De gröna tonerna stör en hel del och det finns inget större djup i frukten. Men, lärorikt och klart värt sitt ytterst modesta pris.

Cos de Estournel 1975
Öppnar träigt och muggigt. Övermoget för min smak, jag tycker om nåt mått av frukt. Andra tycker om den bättre. Den öppnar upp sig och får lite mer frukt och en hel del citrustoner men är rätt träig hela tiden.

Ärketraditionell smak med träig frukt. Fascinerande men lite gammal och trött. Mer intressant än gott, men väldigt angenämt på sitt sätt.

Chateau Branaire-Ducru 1982
Denna är enormt bra men dras typiskt nog med en subtil defekt som inte riktigt känns som TCA utan mer som en närbesläktad variant som inte dödar frukten. För frukten finns kvar och jag tycker vinet är gott att dricka trots unkna toner som växer mer mot slutet.

Komplext och gott. Om det inte vore för defekten vore det ett fantastiskt vin som är på topp, kvällens vin av de röda, bortsett defekten.

Chateau Rieussec 1961
Nu snackar vi gammalt vin. 50 år är en ansenlig ålder även för ett sött vin. Finstämt med hjortron, mogen gul frukt, mandel, lim. Det dras med lätta ranciotoner.

Djupt komplex och det vin som, oväntat, levererar bäst ikväll. Sötman har dämpats en hel del och det kan nästan inte klassas som ett helt igenom sött vin. Len och krämig smak, som att dricka sufflé. Väldigt fascinerande och lärorikt. En anings bitterhet stör lite i bakgrunden.

En Noble One 1999 bredvid var betydligt kompaktare och sötare men inte i närheten av Rieussecens komplexitet.

Det märktes att jag hade mindre överseende med de uttorkade dragen bland de som var med. Och en kunde inte alls med Branaire-flaskan på grund av defekten men i övrigt var vi hyggligt samstämda. Sällan, eller aldrig, har jag druckit så många gamla och lärorika viner på restaurang för dessa helt otroligt låga priser. Det verkar som de inte har justerat priserna efter inköp för decennier sedan, tack för det.

Pape Clement 2002, 1996 och Cos d'Estournel 2001

För första gången dricker jag vin med en annan vinbloggare. Det är en gemensam bekant som tar med Konjären för att dricka, bland annat, två årgångar av Pape Clement. De andra tar jag nog upp senare. Han har även med sig en flaska.

Pape Clement har jag druckit förr med gott resultat. Slottet är det äldsta i hela Bordeaux, vill man veta mer kan man läsa här.

Doften hos 2002'an har ett perfekt anslag mellan traditionellt och modernt. Den känns lite mer tillgänglig än förra gången men växer med luftning. Alla fina Bordeauxtoner man väntar sig finns med som exklusiv cigarrlåda, blyertspenna, viol, tät djup frukt som är otroligt snygg. Det luktar riktigt dyrt och lyxigt. Vad jag gillar hos Pape Clement är den underbara känslan av sten och rost vilket ger vinet ett extra lyft. Smaken är ännu lite knuten men är givetvis otroligt god. Ett riktigt hedonistiskt vin med en krämig smak som klingar kvar länge helt utan gröna toner som årgång 2002 kan föra med sig. Bästa vinet i Graves år 2002 enligt Parker och jag har provat den bredvid Haut-Brion och håller med.

Magrez anklagas av en del att forcera vinerna i den moderna skolan men själv tycker jag att han om någon är den som lyckas balansera det perfekt.

1996'an är väldigt lik 2002'an med endast ett lite mer utvecklat drag av mossa, murket trä och lite rörsocker. För ett par år sedan minns jag konstigt nog den som mer utvecklad. Doft och smak är som en repetition av vinet ovan och bortsett den lite mer mogna tillgängligheten vill jag inte påstå att den här är uppenbart bättre trots det på pappret klart bättre året. Godare just nu men inte nödvändigtvis ett bättre vin på sikt. Det är nog överprestationen det svaga året 2002 som gör de så pass jämställda.
Båda vinerna kommer dock vinna på ytterligare lagring. Jag kan gott vänta runt 3-5 år innan jag provar nästa 2002'a även om de slinker ner väldigt lätt redan nu.

Konjärens flaska provar vi blint. Den första reaktionen är att det är ett väldigt bra vin med stor insmickrande doft av högsta snitt. Rätt modern med med bra ryggrad, lite som Pape Clement skulle man kunna säga. Superfin doft med en hel del fin choklad, kaffe, lera, lite basilika, plommon, sötbärig frukt av vildhallon, sötlakrits och en del vediga Bordeauxdrag. Det måste vara Merlot som dominerar. Jag är inne på en Saint Emilion av hög klass med lite moderna drag, kanske lite som Grand Mayne 1998 var för fyra år sedan eller en till och med en Pavie-Decesse. Det känns mer modernt än P-C ovan med mer smörkola vilken nog bara behöver lite mer tid för att slipas ned.

Vi får ledtråden att det är andra sidan. Merlotinslaget leder då till Saint Estephe. Det här insmickrande anslaget är det inte alla som har i Saint Estephe. En del hus dyker upp och Cos ligger nära till hands men tar man med sig en Cos lite spontant så där till någon man aldrig druckit vin med tidigare? Det gör man uppenbarligen vilket uppskattas enormt, varför har jag inte bjudit över Konjären tidigare. Den här flaskan har inte det starka draget av kokos som jag brukar känna i Cos men kvaliteten är där. Det här vinet är nog det som skulle vinna mest på lagring. Med tanke på hur öppen 1996'an var för något år sedan så skulle jag säga 4-5 år.

Chateau Cantelys 2002

Cantelys ägs av familjen Cathiard vilka även äger det mer kända Smith-Haut-Lafitte. Druvblandningen är 50/50 Semillon/Sauvignon Blanc. Jag har varit enormt förtjust i det här vinet och druckit ett antal flaskor.

Undrar om det är några månader i en varm garderob som har gjort det eller om det är en enstaka svag flaska men det här är definitivt övermoget.
Det finns kvar en del av den fina lätt fatade blandningen mellan Semillon och Sauvignon Blanc, aromatiska grästoner som blandas med gummi, ylle och lite balanserade krämiga fattoner men en irriterande ton av äppelskrutt stör helhetsintrycket. Trist.
Sista flaskan ska drickas snart, hoppas den har hållit ihop bättre.

Smith-Haut-Lafitte 1998

Smith-Haut-Lafitte 1998 är öppen och tillgänglig direkt med en stor fruktdriven doft i balanserat modern stil. Mängder av kaffe, cigarrlåda, vildhallon, bitter choklad och ett kärnigt inslag som påminner om ett italienskt vin. Mycket stort och komplext, enormt bra.

Smaken är ännu rejält stram och vinet får luftas ett par timmar. Ypperlig balans och intensiv frukt ger en smakupplevelse i den högre Bordeauxskolan, det finns en del fatiga nyanser med mycket kaffe och mörk choklad men allt sitter ihop och ger ett mycket välgjort intryck. Nejlikor, örter, bittermandel, teblad och en mineralig tegelkänsla ger det lite extra personlighet. Ytterst bra vin som lyckas leverera i paritet med de 94 poäng som WS gav den.
Andra har också provat med gott resultat, här.

Chateau Pape Clément 2002

Pape Clément är det äldsta vinhuset i Bordeaux. Det grundades 1299 av Bertrand de Goth, sex år senare då han blev utnämnd till påve döptes gården till Chateau Pape Clément. 90% av arealen på den 30 hektar lilla vingården består av röda druvor.

Doften osar enormt hög kvalitet men inte på ett självklart, inställsamt, yppigt eller sminkat sätt utan på ett stenigt, kompakt sätt. Tät frukt och sällsynt bra mineralkänsla som lyfter det här vinet ovan en normal upplevelse av bra Bordeaux. Ruggigt snyggt bygge med mörk choklad, tät plommonfrukt, lera, rost, gul paprika, cederträ, blyertspenna och en del fattoner.

Smaken är krämigt tät med fin frukt utan att vara alltför inställsam, balanserat modern. Plommon, vildhallon, mogen gul paprika, kaffe, rost och choklad. Det är balansen mellan komponenterna av frukt, fat, fräschör och under det en underbart stenig mineralkänsla som gör det här till ett av de bästa vinerna hittills i år. Ännu är det ungt och oförlöst med mycket kvar att ge men redan nu är det enormt bra.

Parker utnämnde det här till årets vin i Graves, alltså bättre än både Haut-Brion och La Mission. Haut-Brion har jag provat och jag håller helt med, jag tycker till och med hans 93 poäng känns aningens snåla, så bra är det. Dock är det ett vin som nog kan falla mellan stolarna om man ruschar förbi det i en provning och inte är uppmärksam, det är så att säga inte lika lättgillat som tex Mouton, Smith-Haut-Lafitte Larrivet-Haut-Brion ska det  vara, eller Mondotte. Ett ypperligt exempel på begreppet ”terroir” och helt klart den bästa 02'an från Bordeaux jag druckit.

Chateau Cantelys Blanc 2002

För att påminna mig själv om hur bra en vit Bordeaux kan och ska vara öppnar jag en flaska Cantelys 2002, Limbourg 2005 för någon månad sedan höll inte måttet. Cantelys är gjort av hälften vardera av Semillon och Sauvignon Blanc. Sedan familjen bakom Smith-Haut-Lafite köpte egendomen har utvecklingen gått starkt framåt och jag skulle inte bli förvånad om priset på det här sällsynt prisvärda vinet kommer att stiga en hel del i framtiden.

Det här är riktigt, riktigt bra. Sällsynt komplexitet med tyngd och fetma från Semillondruvorna och fräschör från Sauvignon Blancdruvorna. Vit bordeaux i sitt prydno med lagom mycket fatton. Lagom moget och utvecklat, helt intakt utan bokna nyanser. Doft av gula plommon, mogna gula päron, bivax, krusbär, ylle, honung, citrusskal, grönt te och kamomill. Så snygg, så intressant och precis min typ av vin.

Smaken är minst lika bra med koncentrerad, nästintill oljig känsla, det ger nästan en del skiffervibbar. Smaken är tät men samtidigt fräsch, aromerna speglar doften väldigt bra. Den har nog nått sin topp nu enligt mig och jag kommer nog dricka upp resterande flaskor i väntan på årgång 2004 vilka är minst lika bra. Yummy! Limbourg 2005 för ett tag sedan kändes betydligt äldre än den här.

Chateau du Parc 2000 och Domaine de Chevalier 2001

Chateau du Parc 2000 var en lansering på SB för knappt fyra år sedan. Det är ett rätt okänt slott, årgång 2000 anses vara det bästa vin de dittills producerat och fick rätt höga poäng av tex WS, 89-91 poäng.

När den lanserades var vinet öppet och tillgängligt med djup fin frukt. Nu har den karaktären förstärkts ytterligare. Doften är vidöppen direkt efter korken dragits ur, en modern doft med mycket fat, smörkola, rostat kaffe och mjölkchoklad. Smaken är rätt sötfruktig i ekig rund stil. Det är gott och komplext men saknar riktig Bordeauxkänsla, dock värt sina pengar. Bredvid vinet den ställdes mot upplevdes den inte oväntat som banal i jämförelse.

Domaine de Chevalier 2001 var matchens solklara vinnare. Det här vinet köpte jag i Köpenhamn för ett par hundra mindre än vad den skulle kosta i Sverige. Hjo tar 699 kr för 1998’an, också ett fantastiskt bra vin för övrigt.

Druvsammansättningen i vingården är 64% Cabernet Sauvigon, 30 % Merlot, 3 % Cabernet Franc och 3 % Petit Verdot. Mellan 40-60 % av skörden går in i förstavinet. Förstavinet lagras på mellan 40 till 60 % nya ekfat i upp till två år.

Doften är superklassisk och trollbindande. Här har inte druvorna plockats övermogna som i du Parc utan bara perfekt mogna. Doften har en del burgundiska kvaliteter med söta vildhallon och smultron, allt inlindat i en mycket fin parfymerad ton som av en nyplockad blombukett, sandelträ, cigarrlåda och ett uns choklad. Järnmalm och borstat stål ger den en klasisk stram ryggrad. Perfekt ekfatsbehandling.
Smaken är lite ungt stum till en början och behöver någon timme på sig för att få fram rätt känsla. Inte modernt kompakt utan frisk och fräsch med intakta syror. Lång och underbart komplex.
Bästa bordeaux jag druckit på länge, bortsett från Pichon Lalande 1997. Dock behöver den mer tid, minst tre år till innan nästa flaska tas upp.

Chateau Limbourg 2005

Medelstor doft med typiska nyanser av vit Bordeaux med sina vaxiga Semillontoner. Det är förvånansvärt mycket Semillonkaraktär i doften med tanke på att det bara är 40% i vinet, resterande är givetvis Sauvignon Blanc.
Annat som finns är citronjuice, honung, bokna äpplen, gräs, krusbär, bakelit och ylle. Det finns inga övertydliga ekfatsnyanser.

Smaken är medeltät med en frisk citronkänsla. Även i smaken finns väl mogna äpplen, krusbär, honung, gula plommon. Den är lite Sauvignon Blancaktigt lätt i sin struktur, mer Semillon hade varit att föredra. Det är bra men inte på samma nivå som tex Chateau Cantelys. Jag har en stor fäbless för vit Bordeaux men den här tycker jag är för lätt och saknar det djup man önskar sig på den här nivån även om det är ett bra och intressant vin. Semillonfrukten känns även redan lite trött med väl mycket äppelskrutt. Ok för priset men inte mer.

Andra har provat med lite mer positiv slutkläm.

Les Plantiers du Haut-Brion 1997

Haut-Brions odlingar av vita druvor består av 63 % Semillon och 37 % Sauvignon Blanc, det här är deras vita andravin vilket fanns på beställningssortimentet för några år sedan.
Första sniffen ger underbara nyanser av mogen Semillon av bra kvalitet. Allt man förväntar sig som bivax, vått ylle, honungspastiller, linoleummatta och gula äpplen finns där. Doften är komplex och personlig, dock märks inte Sauvignon Blanckomponenten, möjligtvis tillför den en viss mintighet.
Smaken är betydligt mindre intressant än doften, vinet har låg syra och lyfter inte riktigt. Den är oljig och len med mogen frukt och bra längd men saknar den smakrikedom som en vit Bordeaux på den här nivån borde ha. Det tar ett tag att vänja sig vid den oväntat neutrala och oljiga smaken, till rätt mat kan den nog fungera bra men så som vi dricker den är det mer intressant än riktigt god. Dock kan man sitta och lukta i glaset hur länge som helst.