Barbaresco ”Serraboella” 2005 (Cigliuti) vs Barolo 2005 (Cesare)

Cigliutis Serraboella är verkligen ett favoritvin och den här flaskan är precis så bra som väntat. Väldigt aromatisk och fruktdriven för en nebbiolo, blommor, örter, balanserade fattoner som låter frukten skina igenom. Extremt bra.

Cesares Barolo vid sidan om framstår mest som grovt överekat och endimensionellt. Det är svårt att hitta några nebbitoner över huvudtaget. Mest rostade och träiga drag, fullkomligt överkörd av Barbarescon trots att priset är ungefär detsamma.

Kommer inte köpa fler Cesare men köper snarast fler Cigliuti.

Barolo 2001 (Batasiolo) och Barbaresco ”Serraboella” 2005 (Cigliuti)

Får denna upphällt blint. Hmm, stor aromatisk doft, riktigt bra. Mynta, blommor, tydliga fattoner, huvudsakligen röd frukt, lite kärnbittra toner. Jag är helt inne på Brunello vilket det inte är, mycket bra i en fatig men balanserad stil.

Med erfarenhet av tidigare felgissningar i exakt samma stil då jag tog Cicala 2001 för en Brunello så gissar jag på något motsvarande vilket stämmer. Den här producenten har jag aldrig hört talas om men gillar man Aldo Conternos stil så bör man gilla det här.

Det blev en ofrivillig men intressant jämförelse då jag öppnade en Serraboella 2005. Den var precis lika anmärkningsvärt bra som tidigare. Enastående komplex nebbikänsla med stort djup och personlighet. Fantastiskt vin och ett klart snäpp bättre än Barolon. Drickbar nu men med ett långt liv framför sig.

Barbaresco ”Serraboella” 2005 (Cigliuti)

Cigliutis Serraboella har jag sprungit på några gånger tidigare men inte kommit mig för att testa närmare. Det här är anmärkningsvärt bra, inte lika traditionell som den ypperliga Rinaldin tidigare i vintras men nästan lika bra. Massivt fruktig vilket känns oväntat för en Barbaresco från 2005. Djup fin komplexitet med mängder av röd frukt, tjära, menthol, lite fat, citrustoner, rosor och nyponblommor. Enormt bra doft och helt tillgänglig.

Smaken är givetvis rätt krävande ännu men jag har inga som helst problem att dricka det här redan nu. Lång och tät med stort djup av röd frukt, menthol, finfina syror och alldeles lagom modernt anslag med balanserade fattoner. Storartad Barbaresco.

Visst kostar det en del men jag tycker ändå att det här är ett kap, det här är billigt för en så pass högt presterande Nebbi. Stark rekommendation.

Barbaresco ”Pajé” 2003 och Chateau du Tertre 2003

Barbaresco ”Pajé” 2003
Kändes som ett bra läge att testa om Pajé och se hur den ter sig. Förra flaskan var väl stum och hård, inte riktigt vad jag väntade mig.

Den här flaskan är så bra som den ska vara. Arketypisk Nebbiolo efter ett par timmars luftning. Lera, rosenblad, röd sirlig frukt och inga fläskiga fattoner eller annat inställsamt. Fast iof så är den här stilen inställsam för mig, men det är en annan sak. Väldigt bra och för mig klart intressantare än den Tertre som dricks bredvid.

Stram och klassisk smak som förundransvärt helt saknar den normalt svulstiga känslan från 2003. Mineralig, stenig, röd frukt, fin parfymerad blommighet, lera, teblad. Inga fattoner, bara frukt, enormt bra vin som jag fortfarande ser som ett grymt bra köp för 399 kr, tror det finns flaskor kvar.

Chateau du Tertre 2003
2003 är ett knepigt år i Bordeuax. Många viner tog skada av värmen och upplevs ostrukturerade. En tes är att de som kommer från lerjordar som kan binda upp vatten har klarat sig bättre än de som växer på grus. Tertre växer på grus som de flesta andra i Margaux. I varje fall är det läge att se hur mina 2003 Tertre har utvecklats, det var tre år sedan jag provade en flaska.

Den här känns märkt av årgången med en väldigt rostad, nästan lite bränd känsla. Mycket kaffe och mörk choklad. Lite övertydliga fattoner, tät frukt och lätta stalltoner. Lite av den blommiga Margauxkänslan finns. Bra djup med tät komplex frukt, lite flabbigt bara.

Gott men lite grovhugget för vad jag vill ha i en Margaux. Lite svulstigt och sämre än den 99'a som en gång i tiden gav ett väldigt gott intryck. Helt ok då jag snappade upp dessa för en överkomlig peng men ingen favoritårgång. Börjar bli rätt drickfärdig men tjänar nog på några års lagring.

Barolo ”Sorì Ginestra” 2006 (Conterno Fantino) och Barbaresco ”Pajé” 2003 (Roagna)

Vi är fyra stycken som ställer två erkänt bra Nebbioloviner mot varandra. Jag har ingen direkt erfarenhet av Fantinos viner och är nyfiken på hur bra den kommer vara. Vinerna luftas några timmar.

Sori Ginestra är ett klart barnarov eller till och med värre än så, det är som att dricka fostervatten som P brukar säga. Stenhårt med ungt bångstyriga fattoner, knuten frukt och kärvt bittra druvaromer. När man försöker att se igenom alla fattoner, syra och tanniner så kan det skönjas en hel del komplex frukt och stor potential men det är svårtolkat just nu. Med viss osäkerhet så tror jag ändå att det kan bli väldigt bra och jag köper några flaskor i linje med mitt projekt att bygga ett bättre lager av toppnebbiolo. Man bör vänta till 2016, minst, innan man ska tänka på att dricka det här.

Pajé behöver också luft men är mjukt och snällt i jämförelse. Viss utveckling, tydliga minttoner, gräs, röd spänstigt frukt, tjärpastiller, nypon och blommor. Det här är väldigt gott men kanske inte den bästa flaska jag druckit. Nu börjar den bli mer tillgänglig men har ändå långt kvar till sin topp. Väldigt traditionell stil.

Vinbloggarkväll

Efter att att ha druckit vin med en annan vinbloggare för några veckor sedan går det snabbt. Nu dricker jag vin med ett helt gäng vinbloggare. M ställer fram vinvänlig dundergod anka efter ungefär hälften av vinerna. Alla viner dricks blint utan att vi ens vet vem som har haft med sig flaskan. Givetvis var jag helt fel ute några gånger men det är halva nöjet. Tempot är högt och det blir mest snabba anteckningar i strikt provarstil. Det här är nog inget kul att läsa annat än för mig själv.

Vin 1
Ett glas välkomstvin sticks i handen.
Återhållen rätt neutral doft med vegatativa aromer, jäst, örter, grön frukt.
Smaken har lite krämighet vilket balanserar de gröna tonerna. Ok bra men inte stort på nåt sätt.

Jag är inne på Grüner Veltliner 2009 men hittar inga tydliga vitpeppartoner vilket gör att jag har Albarino som andrahandsval. 

Facit: Albarino 2009 i ful blå flaska. Minns inte namnet.

Vin 2
Min flaska Ossian 2008.
Tät muskulös doft med exklusiva rostade fat, rökiga mineraltoner och musselskal, gräs, salmiak, gul lite exotisk frukt.
Intensiv mycket god smak i fet men torr stil, djup tät frukt och fina mineraltoner på ett sätt som imiterar en toppmeursault av modernt snitt.

De andra gissar på bättre vit Bourgogne (Meursault 1:er Cru till Corton-Charlemagne) vilket är en bra gissning, hade någon gissat på Verdejo hade jag blivit stum av förundran.

Facit: Ossian 2008.
120 år gamla Verdejostockar från Rueda. 100% fat. Ca 260 kr, enormt prisvärt.

Vin 3:
Komplex sötfruktig doft, chokladig i inställsam stil, aningens utveckling; 2005 eller 2006, smultronbärig och en hel del fat i form av lakrits etc.
Rätt mjuk smak med unga fatiga aromer som känns lite spretiga, hög syra, gott i modern stil.

Svårgissat, södra Frankrike?

Facit: Flor de Pingus 2007.
Peter Sissecks andravin. Kul men inte värt slantarna.

Vin 4:
Stor fatig doft med komplex nebbidoft, lera, plommon, kaffe, gräs.
Tät i oväntat mjuk stil, mognad, mint, nypon, hallon, apelsinskal, en obalanserad ekbeska stör en del men riktigt gott.

Måste vara en något överekad Nebbiolo av hög kvalitet.

Facit: Barolo "Bric del Fiasc" 2003.
Mycket bättre än jag minns Bric del Fiasc, trots året, eken stör mig dock även här.

Vin 5:
Megastor aromatisk doft, vulkanstenig känsla, salmiak, dov mörk frukt, cederträ, myntan och den mogna gula paprikan tar mig till Napa av dyrt slag.
Tät och fatig djup smak, mycket komplext och gott, choklad, utvecklad men ännu en bit kvar till full mognad.

Facit: Dunn ”Howell Mountain Cabernet Sauvignon” 1994


Här går gissningarna mellan traditionell Napa och modern Bourdeaux. Efter tag mot Pessac, jag kan Pape Clement vilket bäst passar in och det är det absolut inte. Min grundgissning var rätt. Förmodligen kvällens godaste vin.

Vin 6:
Tydlig mognad med svamptoner, viol, örter, bränt tegel, lite syrlig röd frukt och citrusskal, arrak. Det här påminner mig om mogen Brunello av hög klass.
Mjuk och väldigt fruktig med en blandning av röda och mörka bär, viol, apelsinskal, lång mycket komplex smak, tobak. Dundergott.

Jag är inne på Brunello. Ingen vill kännas vid vinet trots påstötningar varvid jag börjar undra om det kan vara mitt vin. Efter att ha planterat den iden i skallen är jag låst vilket är helkorkat. Det känns som Toscana men Guado är ju helt annorlunda.
Den känner jag senare igen efter en tiondels sekund. De andra har luftat och smakat på sina viner innan, det ska jag också göra nästa gång för att minska risken att göra bort mig.

Facit Barolo "Cicala" 2001.
Här visar sig för första men inte sista gången min oerfarenhet av mogen toppnebbiolo. Mycket bra läxa, jag ska försöka köpa gammal Nebbiolo.

Vin 7:
Choklad och lite mint, läder, tobak, blandad röd och mörk frukt, stall, lite blommor.
Mjuk smak med blandad frukt, te, örter, lakrits, rätt stumt, ok bra men inte mer.

Inget tydligt ursprung, södra Frankrike? Lite som Sarda-Malet från Roussillon fast sämre.


Bild ovan!
Facit: Valdicava Brunello di Montalcino 1999.
Jag har provat en Valdicava med annorlunda etikett som var mycket bättre (2002'a kanske). Konstig.

Vin 8:
Nästan överdrivna salmiaktoner, sönderkokt sylt i typisk senskördad stil, tegel, vanilj i mängder.
Löjligt extraherad smak, fat och sylt i en ohelig allians, alkoholen slår igenom. Varför görs detta?

Något av mina hatobjekt från förmodligen Australien, Shirazdominerat, som dock känns rätt dyrt.

Facit: Savitar 2004 (Mitolo)
Det står faktiskt ”Late Harvest” på baksidan. Hade de inte jäst ut det hade det kanske varit gott med ett litet glas till en chokladdessert.

Vin 9:
Köttigt med röd frukt, Syrah?, gräs, svart te, rejält fatigt, ungt och stumt i svårbedömd stil.
Röd frukt i stum sluten stil, ekbeska som stör, lakrits, rätt trist just nu men det kommer nog hända en del, obalanserad alkohol förstärker den grovhuggna känslan.

Det här är också obalanserat men är inte alls lika syltsliskigt som vinet ovan. Modern och överextraherad Syrah, jag tänker på en del kompakta Kaliforniska Syrahviner jag provat? När G säger att det är hans vet jag direkt vad det är.


Bild ovan!
Facit: La Peira 2008.
Syrah från södra Frankrike. Bättre än de jag provat innan men fortfarande långt från min vinsmak.

Vin 10:
Karaktärsfull finstämd mogen doft, blommor, lera, röd frukt, svamp, lite mint.
Läskande och fräscht men saknar lite djup, lera, blommor, mjukt med söt röd frukt.

Här känner jag bara att jag inte känner igen det, när de andra gissar på Nebbiolo med drygt 30 års ålder förstår jag varför. Jag drar mest paralleller med gammal Brunello igen men har lärt mig att det nog innebär gammal Nebbiolo. Är mer på runt 1990.

Facit: Barbaresco ”Gallina di Neive” 1998 (Bruno Giacosa)
Mycket gott men inte stort. Bra lektion i gammal Nebbi. Och varför dessa mognadstoner?

Vin 11:
Mitt vin alldeles säkert. Stjälkigare än tidigare, mogen gul paprika som påminner mycket om Napa, cederträ och gräs, blyertspenna, tjära, balanserat och läskande med fin hallonfrukt men lite grön.
Mogen paprika, dov komplex frukt, kaffe, choklad och gräs.

Kan inte vara något annat än min Guado al Tasso 1997.

Facit: Guado al Tasso 1997. Cabernet Sauvignon, Merlot och Syrah från Bolgheri.


Vin 12:
Örtigt och lite stjälkigt, kött, röd frukt, slånbärsris, läder, brända örter, rejält sötfruktigt-hallon.
Smakrikt med viss fräschör, ok bra syra, röd frukt, mjukt i ok bra men lite slätstruken stil.

Grenache/Syrah från södra Frankrike, Pape?

Facit: Hermitage "La Chapelle" 2003
Ha! Ingen som helst känsla av norra Rhonedalen och jag trodde aldrig att det kunde vara ren Syrah. Här vill jag påstå att det är vinet som är atypiskt, inte jag som är helt fel ute. Dock betydligt bättre än de La Chapelle jag provat senast.

Vin 13:
Intensivt fruktigt med mycket blommor, viol och blyerts, kött, läder, fin komplex frukt.
Intensiv och djupt komplex, ungt druvig, fat, smultron, inställsam men bra och intressant i annorlunda stil.

Så pass sötfruktig och blommig att jag är inne på någon udda Syrah/Cab-blandning med sina blyertstoner men inget passar riktigt in. Gott är det.

Facit: Kopar Villanyi Cuvée 2006 (Gere)
Cabernet Franc-baserat vin från Ungern med mycket Merlot, inte min normala domän. Dålig gissning men imponerande bra vin. Villanyi är visst ett bergsområdet nära Kroatien väl lämpat för vin. Kopar är en specifik vingård i söderläge inom Villanyi, vad skulle man göra utan internet.

Vin 14:
En sista slurk vin som varit öppet en dag. Extremt typisk Nebbi så som jag känner igen det. Stramt med hög syra, nypon och rosor.

Facit: Barbaresco Asili 2004 (Produttori del Barbaresco)
Ett kap för 26€. Jobbigt ungt nu men med stor potential.

Det här var en kul provning med många nya bekantskaper, både ur vin- och personaspekter. Jag provade ungefär lika många mogna toppnebbiolo som jag dittills provat innan. Och Dunnflaskan var väldigt minnesvärd. Min Ossian visade var skåpet ska stå när det gäller Verdejo, viket var väntat. Tack allesammans. Var det bara jag som kände mig något matt efter 14 viner?

Barbaresco 2004 (Baricchi)

Ett tvåpack med Barbaresco från 2004 för 280 kr! Man tror instinktivt att det kommer vara nåt lurt med vinet men det måste ju provas. Bra år och ett sök på CT ger iof en enda not men den är positiv, när vinerna väl kommer fram har två smaknoteringar till kommit upp, jag tror det är andra svenskar som reagerat på liknande sätt.

En viss volatilitet och väl vassa syror försvinner efter en kort stunds luftning. Bra klassisk Nebbiolofrukt utan alltför modernt söta fattoner. Tegel, rönnbär, valnöt, bittermandel, blyertspenna, apelsinskal, menthol, lite mogna svamptoner. Imponerande bra för det rekordlåga Barbarescopriset. Det är busenkelt att hitta Barbarescos för två-tre gånger priset som inte ger en lika bra upplevelse.

Smaken är frisk med bra täthet, komplext och gott utan att vara uppseendeväckande på något sätt. Druvtypiskt och lagom matkrävande syror. Jag går i minnet igenom andra tänkbara konkurrenter runt samma pris, det finns ju inte så många, La Tense dock. Det här är bättre, mer kraft och struktur men har kanske inte samma fina blommiga toner.

Jag tycker det är helt klart värt att köpa på mig ett gäng flaskor för att ha billig bruksnebbi närmsta tiden. Klart bättre än de Langheviner som finns i vanliga sortimentet. Ett kap för 140 kr, det är ju vad en Dolcetto brukar kosta av andra producenter. Dock tog de slut i ett nafs, får se om det kommer fler.

Barbaresco Pajé 2003 (Roagna)

Pajé! Efter allt tjat och hyllningar om det här vinet (här, här, här, här och här) har jag nästan ramlat tillbaka i trotsåldern och motsträvigt undvikit det här vinet. Men det håller ju inte i längden så nu är det dags.

Direkt ur flaskan är det stumt och intetsägande, jahapp, helt ok, ännu en välgjord Nebbi, fan vad elakt vin. What's the hype? Luft...
Det händer mycket efter någon halvtimme och det känns nu riktigt bra, mer druvtypiskt med nyponblommor, lera och tjära. Efter ett litet mellanspel av Barbaresco Montersino 2001 av Abrigo inser vi att Pajé är bättre än vad man först tänker, Abrigos Barbaresco känns mest ekig och flabbig, Pajé är fräsh och bra.

Och sen kommer den! Efter ca två timmar transformeras vinet till ett av de bättre Nebbioloviner jag druckit med en rent överjävlig komplex och djup doft. Fantastiskt bra vin och än mer imponerande med tanke på årgången. Långt och syrligt med en underbar druvtypicitet, blommor, tegel, teblad, lakrits, menthol, tjära, rönnbär etc. Det är inte snällt, inte alls snällt, men fan så bra. Det sitter ihop så otroligt bra. Ett vin som absolut måste luftas, minst två timmar. Direkt ur flaskan känns det som årets bluff. Mer flaskor beställda, hoppas, hoppas att Gabriel har fler på lagret och jag ska aldrig mer gå in i trotsåldern.

Barbaresco Vigna Montersino 2001 (Orlando Abrigo)

Dels är det för modernt och fatigt, att det dessutom dricks bredvid Pajé 2003 gör inte saken bättre. Övertydlig mentholton, tjärpastill, mjölkchoklad, smörkola och rätt enkel frukt av rönnbär och tranbär. Nebbiolo och nya ekfat är inte min grej. Vinet lämnades till sist och dracks sen upp i brist på annat, inte ok för ett vin som kostar 349 kr. Bättre än Voerzio men inte bra. Andra tyckte bättre om det, här och här.

Att som i AoV's genomgång av, ett selekterat urval, beställningssortimentet ge det här ”Bästa köp” gränsar till tjänstefel. Gabriel/Bristly Wines, och många andra, ville uppenbarligen inte ge dem flaskor gratis så hans Piemonteviner (läs Roagna) är inte ens omnämnda (nu behöver han inte det då han har en egen fanclub här på nätet men iaf). Blir inte deras bild av BS lite skev då?

Barbaresco ”Bric Balin” 2000 (Moccagatta)

Moccagatta drivs av två böder, Sergio och Franco Minuto. De gör tre vingårdsbetecknade Barbaresco varav Bric Balin anses som den bästa.

Det här är en väldigt bra Barbaresco. Den har en del modernt fatiga nyanser men har nog med frukt och nebbiolotypiska kvaliteter för att hålla allt på plats. Den går helt klart under kategorin ”modern” men inte alls på samma sätt som den grovt obalanserade Barolon av Gianni Voerzio. Tät färg för en Barbresco.

Stor doft med aromatiskt blommiga toner, nypon, kaffe, örter, citrusskal, bitter mörk choklad och smörkola. Väldigt komplext och bra i en kraftig stil.

Tät smak med tät kryddig nebbiolofrukt, lakrits, nypon, faten känns men tar inte överhanden. Intakta syror som ger en lång fin smak, mogen och drickvänlig men klarar säkert lagring några år till även om jag inte tror den kommer tjäna på det.

Barbaresco 2003 (Voghera)

Jag kom på när jag stod på SB att jag dricker alldeles för lite Barbaresco och undrade varför jag inte köper det här vinet oftare som levererar riktigt bra Barbrescokvalitet för pengen (trots en trist prishöjning på 20%). Öppnade samma kväll till passande mat.

Doften visar på typiska nebbinyanser men de omgärdas dessvärre av en subtil korkdefekt. En ny flaska öppnas som är helt korrekt. Bra lite köttig doft med balsamiska nyanser, ved, en näve nypon där kvistar och jord blandats med, tobak, läder och tranbär. Jag saknar den fina parfymerade tonen man brukar hitta i bra nebbiviner men annars är det fruktigt och väl sammansatt.

Syranivån och stramheten är precis som den ska, alltså hög, vilket var precis vad jag kände för. Frukten drar åt syrliga bär, läder, tobak, teblad och citrus. En bra och välgjord Barbaresco för priset som jag borde dricka oftare.