Gevrey-Chambertin 1:er Cru ”Lavaux-Saint-Jaques” 1986 (Tortochot)

Blint luktar den som en gammal Rioja. En hel del fat med laktisk nästan dillig känsla, lite uttorkad frukt, smörkola, gammalt trä, röd frukt.

Syran i smaken är klart högre än en Rioja vilket är förbryllande, annars lite trött smak utan djup. Röd frukt även här, gräs och smörkola.

Luktar gammal Rioja även efter vi sett flaskan, var är pinotdragen? Tortochot är inget säkert kort.

Gevrey-Chambertin 1:er Cru Clos Saint-Jacques x 2

En kompis tog med sig två flaskor som hälldes blint för oss andra, att det var bourgogne var uppenbart men i övrigt var det lite svårgissat. Goda viner.

GC Clos Saint-Jacques 2001 av Jadot är ett gott vin men lite stumt och så att säga Jadottypiskt. Rätt utvecklad doft med lite svamp och mulljordstoner, samtidigt är fruktaromerna rätt pigga vilket gör upplevelsen något tvetydig. Gott men som sagt något opersonligt och slätstruket, som Jadot brukar vara.

GC Clos Saint-Jacques Vieille Vigne 2006 (Fourrier)

Den andra flaskan är betydligt bättre med lyxigt aromatisk blommig känsla. Så pass att jag är mer inne på Chambolle än Gevrey. Väldigt komplex och tät frukt som känns semi-modern, vissa modernt svulstiga drag men inte alls så de dominerar. Blommor, choklad, och ytterst bra vin. Imponerande att det är en 2006'a, jag gissade på 2007, 2006 dras ofta med lite vek frukt och ett lätt vegetativt inslag som denna inte alls har. Min erfarenhet av Fourrier är begränsad så det var en kul och lärorik flaska. Fourrier köper jag gärna efter det här.

Gevrey-Chambertin Vieilles Vignes 2003 (Girardin)

Den här flaskan är lite stum och aningens murrig i början vilket släpper med en del luft. Kanske är årgången som har tagit bort den där silkiga Gevrey-känslan och tillfört en något grovhuggen ton.

En rätt djup tät doft av en blandning av sötsyrliga röda bär, lera, jord och citrus. Lyfter lite med luft med känns aningens forcerad och saknar lite personlighet, helt ok för priset dock. Kanske kan det hända saker med betydligt längre lagring. Känns som den ligger i en mellanfas.

Gevrey-Chambertin 1:er Cru ”Clos du Fonteny” 2005 (Bruno Clair)

Jag har glömt att ta upp det här vinet men det är helt klart värt att kommentera. När jag skriver det här ska man veta att jag har ytterst svårt för Bruno Clair som producent, ett ypperligt exempel på en biodynamisk producent som inte är kapabel att göra bra viner. Kvalitet har att göra med bra råmaterial och skickliga vinmakare, inte planeters och månens rörelser.

Fick det blint. Lätt klassisk doft med mer jordiga, mineraliga inslag än komplex frukt. Helt klart en traditionell producent av stram Bourgogne, Montille kan vara så här ung men brukar ha mer kött på benen. Inte Montille alltså, svårgissat. Helt ok för bättre villagenivå från svalt år.

Sen får vi höra att det är 1:er Cru, dyr sådan, då är det helt klart inte ok, från bra varmt år!!! Ännu mindre ok, ingen kan tänka tanken att det är 2005. Det är alla överens om, inklusive den som har med sig vinet. Det tar P nån minuts betänketid att istället sälja vidare sina flaskor, det finns alltid nån lättlurad typ som går mer på rykte än verklig kvalitet. Så här medioker brukar inte ens Bruno Clair vara, från varma bra år, vilket skämt.

Gevrey-Chambertin ”Les Evocelles” 2007 (Domaine de la Vougerai)

Med Mondovino i åtanke får jag lätt en lite tveksam attityd till firman Boisset som med sin negociantverksamhet är Bourgognes enskilt största, i den dokumentären får man bilden att det mest handlar om pengar. Nu är Vougerai den egenägda juvelen vars viner ska visa upp bra viner de kan göra, om de bara vill. Och de flesta gånger jag provat viner från den här adressen har de levererat över förväntan. Framförallt i mellanprisklass, alltså på village- och 1:er crunivå. På grandcrunivå tycker jag de inte riktigt lyckas nå de riktiga höjderna man bör vänta sig. Givetvis är ett villagevin av en toppfirma som tex Domaine Dujac alltid mer intressant än deras, men då kostar de också en del mer.

Mina förväntningar på det här vinet införlivas med råge. Doften är imponerande bra med finaste tänkbara Pinotnos. Fylld med vildhallon, skogsbär, lite svamp, mängder av parfymerade blommiga nyanser och sandelträ som tilltalar mig väldigt mycket. Alldeles strålande. Förvånansvärt utvecklad med sina jord/tryffel/svamptoner. Även färgen har ett första drag av mognad.
Välavvägda fat, de använder större fat än normalt för att minska direktkontakten och har en väldigt låg rostningsgrad, 60% nya fat.

Läskande och lagom stram smak med ett balanserat syrabett. Djupt fruktig smak med bra längd och underbar komplexitet för en rimlig peng. Visst, Hubert Montille skulle säkert knorra över tillgängligheten vid så pass ung ålder men jag tycker bara att det är väldigt gott. Strålande bra och bland det bästa Bourgogneköpet under 300 kr på mycket länge. Kanske inte den mest långlivade Gevreyn men det är inte heller något egensyfte.

Det här är ett vin som delar bloggosfären i två läger, se kommentarerna på detta inlägg. Jag står helt klart på den positiva sidan.

Gevrey-Chambertin 1:er Cru 1985 (Maison Leroy)

Enligt P var den förra flaskan rätt trött och inget vidare men den här har frukt kvar.
Skön klassisk stil med syrlig röd frukt och mängder av mognadstoner som tryffel och mulljord. Orientaliska kryddor, blommor och stort eget anslag. En doft som är svår att sätta fingret på, fascinerande.

Syrlig och rätt krävande smak, absolut inget självklart lättgillat vin utan det som gör det bra är den stora personligheten och de fina mognadsnyanserna. Finstämd syrlig röd frukt, kryddor, jord, svamp, soja och choklad. Enormt kul och minnesvärt vin men inte stort på något sätt. Det gör sig väldigt bra till maten med sina markerade fina syror.

Jag fick höra av en tidigare vinmakare hos Madame Leroy några dagar senare att deras negociantviner köps in färdiga. De sätter endast på sina egna etiketter på flaskor av färdigt vin, de har alltså aldrig haft ett finger med i vinet. Det känns rätt tveksamt och förklarar varför maisonvinerna aldrig är i närheten av deras domainebuteljeringar. Man lär sig nåt nytt hela tiden. Ska man dricka Leroy ska man köpa deras egenproducerade viner, helst d'Auvenay.

Gevrey-Chambertin 1:er Cru ”Clos Saint-Jacques” 2001 (Jadot) och Gevrey-Chambertin ”La Justice” 2005 (Guyon)

Det släpptes några mogna röda Bourgogner av Jadot i veckan som orsakade ett väldans spring bland vinintresserade svenskar. Själv har jag aldrig varit någon större beundrare av Jadots viner, alltid korrekta och ok bra men aldrig riktigt minnesvärda. Verkar något vara för bra för att vara sant så är det oftast så. Under 400 för en mogen Clos Saint-Jacques är ett sånt läge.
P köpte iaf på sig några av denna och tog med en första testflaska.

Doftar moget och utvecklat i en slimmad traditionell stil med mossa, bark, kalk, blåbärsris, röd frukt och en del aromatiska inslag, efter en stund kommer det fram en del fina tryffeltoner. Bra och gott men inte i nivå med vad Clos Saint-Jacques ska prestera. Det saknas djup och tyngd för område och ålder, men visst är det bra.

Smaken är slank och fräsch med lite gräsig frukt, gott, men jag saknar även här frukt och djup. Det är helt korrekt men rätt ointressant även om det inte smakar illa på något sätt. Doften är bättre än smaken. Man får väl se det som ett ok Bourgogneköp för under 400 men jag kommer inte försöka få fatt på några flaskor.

Jag öppnar parallellt en flaska av ett favoritvin när det gäller prisvärd röd Bourgogne. Förra flaskan var korkdefekt men den här är på riktigt bra humör. Fruktdrivet på ett inställsamt lite slampigt sätt som är svårt att inte tycka om. Doften blir ännu bättre efter lite luft som är aningens reduktiv i början. Tät sötaktig Pinotdoft som börjar få lite mogna drag. Komplext och flashigt i en stil som handlar mer om frukt än område, att det är från Gevrey-Chambertin är inte uppenbart. Det här är det godare vinet helt klart, trots en hundring billigare i inköp och lägre klassificering. Man kan utan problem dricka det här nu men den kommer utvecklas vidare i flera år.

(Jag glömde skriva att Guyons vin var från 2005, nu är det med.)

Vosne-Romanée 1996 (Jadot) och Gevrey-Chambertin ” Les Jeunes Rois” 2002 (Geantet-Pansiot)

Vosne-Romanée 1996 (Jadot)
Det här är en bourgogne i klassisk stil med syrliga röda bär, lite gräs, rätt mycket mineralkänsla som drar mot kalk. Jag har inte druckit det här vin tidigare men tror att det nog skulle upplevts rätt obalanserat om det dracks tidigare. Nu har mognaden gjort det trevligt mjukt med fina lädertoner, kaffe, torkade sviskon och lite svamp. Komplex och friskt med bra komplexitet även om det inte lyfter till de riktiga höjderna. Det känns som om vi plockade det vid precis rätt tidpunkt.

Smaken är frisk med mycket citrustoner, gräs, syrliga röda bär, bitter choklad, lite som att tugga på en krita blandat med rönnbär och hallonkärnor. Lagom med ved. Bra och kul men tyvärr så måste man ju upp en bra bit högre för att få riktig toppkvalitet på röd Bourgogne.


Gevrey-Chambertin ” Les Jeunes Rois” 2002 (Geantet-Pansiot)
Efter Marsannay-vinet av Geantet-Pansiot som visade sig så bra öppnar jag en Gevrey-Chambertin av samma producent till ankbröst. Det här vinet har även det en rätt modern touch med söta röda bär, mjölkchoklad, läder, pomerans, utvecklade nyanser av svamp, mossa och kryddor.

Smaken är sötfruktig utan att bli kladdig, mängder av söta röda bär, mjölkchoklad, syran är högre än i Marsannayvinet men har börjat lägga sig en del, det här vinet kommer tjäna på ytterligare några års lagring även om tanninerna redan milda. Ännu ett mycket bra vin men med tanke på att det här vinet faktiskt kostar en del så känns det inte alls lika prisvärt som Marsannayvinet var. De 25-30 liter svamp jag hittade på några timmar skymtar i bakgrunden.

Gevrey-Chambertin "La Justice" 2005 (Guyon)

Gevrey-Chambertin "La Justice" 2005 av Guyon inhandlades förra året då jag tyckte den var en ovanligt bra och prisvärd röd Bourgogne.
Doften är mycket stor och direkt för att vara en Gevrey-Chambertin, det finns mängder av söta röda bär som jordgubbar och vildhallon. Annat som dyker upp är mjölkchoklad, soja, bakelit och citrusskal. Smaken är mjuk och tillgänglig med komplex tät frukt, för sitt ursprung är det här vinet rätt atypiskt med förhållandevis låg syra. Det finns en rätt forcerad, designad känsla i det här vinet, lite som Tollot-Beaut's viner men bättre än så. Bortser man från det atypiska är det här vinet kanongott och ett mycket bra Pinot-Noirköp.