Furmint Prestige Selection 2011 (Tokajicum Darazskö)

Det här borde ju vara ett självklart bloggvin eller har furmintvinden redan dragit förbi? En torr furmint för under hundringen, det hör inte till vanligheten. Jag vet ingenting om det här vinet när jag öppnar flaskan.

Jämfört med andra furminter jag provat är det här mer framåt med en fetare lätt svulstig känsla, tydliga fattoner. Jag får associationer till fatlagrad sydafrikansk chenin blanc. Vad som lyfter det från det normala är en väldigt fin aromatisk blommighet, sen finns det även drag av gul mogen frukt, honung och örter.

Vinet ger en bra krämig känsla i munnen och levererar riktigt bra för priset, om än i en klart modernt orienterad stil med aningens låg syra och lite avsaknad av mineralitet. Riktigt bra vin i sin stil om inte på samma nivå som Szepsy eller Zoltan, men det kostar också en spottstyver i jämförelse (99 kr).

Kakas 2007 (Zoltan)

Det här är urtypen av ett sånt vin som jag gärna snöar in mig på, jag vart klart impad första gången jag provade det för ett par år sedan. Efter att endast ha provat det som hastigast dricker jag nu det här över två dagar för att få en, ännu, klarare bild av det här vinet som anses vara ett av Ungerns bästa torra vita viner. En ren Furmint.

Annorlunda och mycket komplex doft med en kryddig tät känsla, mycket bra mineraldrag med lite skiffertoner a la Riesling, grönt te, apelsinskal, fänkål, ingefära, en lätt ton av övermogna äpplen som antyder osunt lågt svavelanvändande eller nåt annat lurt men det stör inte så mycket. Det är första gången jag dricker det i lugn och ro och det är trevligt att dricka det här seriöst då det dyker upp lite nya intryck då och då medan vinet utvecklas med luft. Bland annat en känsla av nougat även om jag inte känner av några direkta fattoner. Efter lite eftersökningar visar det sig att endast gamla ungerska fat används, ungerska fat är stenhårda och ger lite karaktär, rostningen är även ytterst lätt.

Mycket gott i en frisk stil med tät mineralstinn frukt, torkad tropisk frukt, kamomill, det känns nästan som det har lite tanniner med sin aningens krävande känsla. Svinbra egensinnigt vin som gör sig bäst till mat.

Om jag skulle mig på en jämförelse vore det som en extremt mineraltät, syrarik tät Riesling (typ Österrike) uppblandat med 10-15% Pinot Gris av toppkvalitet. Men det är förminskande att jämföra det här med något, det här är något helt eget som är värt sina egna smakepitet. FV's jämförelse med vit Bourgogne är jag för övrigt inte riktigt med på men kvaliteten är vi överens om. Även andra har provat.

La Mondotte 1997, Furmint Dry 2006 (Szepsy), Schnebly Redland’s Dry Avocado Wine och Casa Sala Gran Reserva 2004 (Freixenet)

Samlar ihop lite noteringar från förrförra helgen då det vart vin och mat i överflöd. Blandningen av viner/drycker var minst sagt annorlunda.

La Mondotte 1997
Ett uppskrivet garagevin från den underskattade årgången 1997. Det här består av ca 75 % Merlot och 25 % Cabernet Franc, extremt lågt uttag, jäst på sin fällning, lagrad på endast nya ekfat i 12-18 månader, hela paketet alltså.

Doften är förförisk med en parfymerad ton i stil med en nyklippt bukett vårblommor, choklad, blyertspenna, cederträ, rost, örter, tät frukt med både vildhallon och mörkare frukt som plommon och slånbär. Åldern och den lätta årgången märks med en lätt ljusning i kanten av glaset och utvecklad karaktär. Mycket komplext och gott vin.

Mycket bra men årgång 1999 som jag har lyckats prova tidigare var ett snäpp bättre och tätare. Den nedre delen av Parkers poäng (93-95) känns mest rimlig. Hittades för runt halva SB’s pris och jag var tvungen att köpa några. Oftast ser man det här vinet skrivas ut med Chateau i början vilket är fel, Comte Stephan von Neippberg tog bort det då dess ”Chateau” är en liten enkel byggnad i ena änden av vingården. Konstigt att BBR, 1855, systembolaget med flera inte har fattat det.

Vad som är lite förvånande är hur cabbig den känns, till och med S som har en mycket stor erfarenhet av Bordeaux (bland annat…) är inne på vänstra stranden, velar mellan Saint Julien eller Pauillac. Vi kommer än en gång in på årgång 1997 i Bordeaux och det visar sig att han nyligen provat Pichon-Lalande 1997 några dagar tidigare och var liksom jag helt lyrisk.

I Allt om Vin höstsammanställning för några år sedan minns jag att de kallade det här vinet för buljongtärning, ett starkt argument för att de skall börja prova vinerna blint. Ingen som provar det här blint skulle sabla ner det och kalla det buljongtärning.

Furmint Dry 2006 (Szepsy)
Mineralig och stenig doft som följs åt av mogen gul frukt, bakelit, gråpäron, bra men inte på den nivå jag väntade mig.

Szepzy är en extremt välrenommerad producent som tillverkar underbara moderna söta tokajerviner men det här håller bara precis måttet. Medeltät smak med citrus, bokna äpplen, bakelit och citrus. Bra men inte mer vilket inte kändes ok med tanke på priset, dock mycket lärorikt. Han söta viner håller däremot världsklass.


Schnebly Redland’s Dry Avocado Wine
Det här är en dryck från Floridas träskområden gjord av avokado. Hur gör man egentligen en dryck på avokado, jäser man själva fruktköttet? Finns det tillräckligt med socker i avokados att jäsa det till ett vin?

Det här måste vara en av de mest udda drycker jag provat. Trots mina skeptiska farhågor verkar det faktiskt vara en kommersiell produkt. Det här motsvarar mycket oväntat rent kvalitetsmässigt ett ok vin i 75-80 kronorsklassen, inte bra men ändå imponerande. Citrusbetonad smak med gul frukt, gräs och lite päronsplit, helt ok, smakar inte alls avokado.

Casa Sala Gran Reserva 2004 (Freixenet)
Den här Cavan är Freixenets bästa produkt vilken görs helt separerat från deras övriga massproduktion av enklare bubbel. Allt görs för hand av frukt från en separat vinodling med optimalt läge, gamla vinstockar etcetera, vinet får sedan ligga på sin jästfälling tills flaskorna ska skickas ut till försäljning.

Tät doft med tydliga inslag av lång lagring på sin jästfällning med mycket brödtoner. Ovanligt kraftig i ren stil för en Cava, lite dova jordiga nyanser finns det dock, mogen frukt, citrus och lite rostade nötter. Smaken är ovanligt tät med bra fruktintensitet och en fin mineralkänsla, nougat, citrus och rostat bröd kommer fram även här. Det här kan nog vara den bästa Cava jag druckit men då kostar den också som en medelbra Champagne vars finess den inte når upp till. Kul vinupplevelse.

Det kom även fram ett tetrapack av jäst stomjölk från Mongoliet vilket var ännu äckligare än det låter, rekommenderas inte annat än för kuriosavärdet.
En del andra viner passerade mer obemärkta men några fler noteringar kanske kommer längre fram.