Vigneto Bucerchiale (Selvapiana) 2006 och Barolo ”Vigna Giaschini” 2006 (Corino)

Selvapiana blev plötsligt en bloggfavorit för nåt år sedan, här, här och här. Jag hittade och gillade det här vinet i och med årgång 2003 som var en sällsynt bra variant av det varma året och givetvis fyllde jag på med 2006'or.

Bucerchiale 2006 är betydligt stramare, mindre öppet och fruktigt än 2003. Så långt ifrån en flaska Fonterutoli man kan komma. I början ger det inte så mycket, mest lera, syrlig röd frukt, citrus, svart te. Med luft lyfter det en hel del och får lite mer fruktiga aromer men känns hela tiden rätt återhållet.

Ett utpräglat matvin med en läskande syrastruktur som en traditionell nebbi. Stram och krävande smak av gräs, röd frukt och lite trä. Bra till maten men jag hade väntat mig lite mer tillgänglighet. Det här behöver flera års ytterligare lagring.

Barolon är betydligt mer öppen och nyanserad. Här känns även en markerad men välbalanserad dos nya fat. Koncentrerat mycket komplext vin med mängder av nebbikaraktär, rost, tegel, nypon, kaffe, röd frukt. Stort djup och väldigt bra.

Även om det har ett långt liv kvar går det här att dricka nu, frukten är tillräckligt intensiv för att balansera upp det ungt kärva draget. Faten har inte riktigt satt sig men är inte allt för stökiga. Jag gillar verkligen Corinos viner men ska vänta minst tre år innan nästa tas upp.

Bucerchiale 2003

Det här är riktigt, riktigt bra! Ett vin som jag ville prova efter att ha sett ett inslag från den mest egensinniga vinrösten i vinvärlden, Gary Vaynerchuk, han brukar ha bra koll.
En mycket mintig doft slår emot en som skiljer sig en del från det man är van vid att uppleva från en traditionell Chianti. Mycket fruktig utan att vara överextraherad eller sönderekad, den är inte så körsbärskärnig som en typisk chianti utan har mer av mörk frukt, plus den tydliga minttonen. Blint hade jag nog gissat på Brunello, det är verkligen mycket Brunellolikt. Det är en riserva så visst finns en hel del vediga nyanser och en hel del rostat kaffe men det finns en underbar balans mellan frukt och vedighet. Järn, mineraler, mörk choklad och blommor sticker även fram.
Smaken övertygar helt, mycket tät och fruktig för en chianti, återigen mycket brunnellolik. Syrorna finns med och biter ifrån fint, här kommer en mer klassisk bittermandelton fram, kaffe och mörk bitter choklad, gräs, plommon och lite kryddor (kanel). En mycket bra Chianti för priset, kommer med säkerhet att växa med lagring, nu är det ännu rätt matkrävande.Yummy! Det här vinet dricks över några dagar och det är framförallt dag två eller så som jag blir riktigt exalterad över det, det är så personligt och italienskt. Visst tycker jag om Castello di Brolio och Castello di Fonterutoli men de är moderna i en väldigt Bordeauxlik stil, detta känns mer genuint och personligt. Det här kommer det att läggas ned några flaskor av

Under helgen tog jag med en flaska Taberner till ett gäng bekanta, nu upplevde jag den väl modernt ekad, rätt obalanserad. Lite söt sa en, portvin sa en annan. Den är ganska överdriven men tycker man om nya världen Shiraz så är man på rätt spår. Copertino visade än en gång sanslöst mycket kvalitet för det löjligt låga priset på 66 kr. Farnese's Colline Teramane höll måttet, lite atypiskt för Italien men i övrigt mycket bra.