Finca Dofí 2001 och Gran Clos 2004

Först öppnar jag Finca Dofí 2001. Den här typen av vin blir alltmer ointressant för mig, jag vet iof att det finns bättre Prioratviner än det här.

Det luktar starkvin, portvin i trist stum fas skulle jag säga. Mest torkad mörk frukt, russin, eldig känsla, stumt och rätt trist i största allmänhet. Det här är ett vin som bara kan bli omtyckt av de som vet vad det är och vad det kostar. Usel pris/kvalitetsleverans, 499 kr, jo men tjena! Nu betalade jag runt 200 vilket är helt ok men mer än så borde den här typen av vin inte kosta.

Kompakt och eldig smak, russin och kryddor, rätt ointressant och utan fräschör.

Förra gången jag drack det här hade jag inga förväntningar alls och drack det bredvid ett av årets mest negativa vinupplevelser, Tenuta Belguardo 2003. Då tyckte jag det var bättre än väntat men nu finns det inga förmildrande omständigheter.

Lånad/snodd bild...

Som jämförelse testar jag Gran Clos 2004 parallellt. Det är givetvis också kompakt och eldigt, minst lika eldigt, men det finns nåt mer som lyfter det här och gör det klart mer intressant. En örtig/gräsig ton som går mot slånbär blandat med en balsamisk känsla och en liten ruffighet som får det att kravla sig ur det massiva alkoholträsket.

Kanske inte heller ett favoritvin men klart bättre och mer givande än Finca Dofí, det här är faktiskt riktigt gott. För mindre än hälften av Finca Dofis pris har jag inga problem med det här. Smaken har den vanliga kombon av julkryddor, teblad, dov mörk frukt etc men med den ovan nämnda balsamiska känslan.

Ur mitt perspektiv är Priorat tillsammans med den moderna vinstilen från södra Rhonedalen med omnejd den mest uppblåsta bubblan bland exklusiva viner just nu. Jag kan inte fatta varför de hyllas som de gör, och de har likheter sinsemellan. Sen finns det givetvis ett och annat vin därifrån som är bra.

Les Terrasses 2002 och Lhosa 2002

Terrasses är Alvario Palacios enklaste Prioratvin, mest Carinena, en del Garnacha och lite Cabernet.
Mörk dov doft med mycket rostade örter och tobak. Gräs, mörk frukt och en del fat. Det är inte dåligt men känns så otroligt ointressant att jag inte kan med att dricka det utan öppnar en Lhosa istället.

Lhosan behöver en kort stunds luftning för att öppna upp sig. Djup fin Cabernetdoft med viol, blyerts, gräs, järn, blommor och en omisskännlig Italiensk ton av lite surkörsbär och ett kärnigt drag. Gott och balanserat med fint parfymerad bärig frukt gräs, viol, lakrits och en lätt kärnighet. Det är mer Bordeaux än Italien över det även om det finns ett Italienskt drag. Väldigt gott vin.

Terrassesen blir roligare efter ett par dagar i flaska då den känns lite ruffigare med ett lätt stick av balsamvinäger, inte lika slimmad och snygg men betydligt mer intressant.

Ruinart 2002, Finca Dofí 2001 och Tenuta Belguardo 2003.

Ruinart 2002 var ett vin jag reagerade på för några veckor sedan då jag provade en blandad kompott av bubbel. Jag köpte genast några flaskor och nu är det dags att se om intrycket står kvar.

Toppkvalitet på doften med superfina lätt jästiga mineraltoner, bröd, tät mogen gul frukt som är alldeles lagom insmickrande med mycket nougat och nötter. Förra gången tyckte jag att det hade Ruinarts udda drag av rågummi, det känner jag inte den här gången. Nu känns det mer ”normalt”.

Smaken är krämigt tät utan att kännas tillrättalagd. Superfin komplex frukt med kaffe, choklad, blommor och lagom rostade toner. Bra syror och långt mineraligt avslut. Det är förvånansvärt moget och tillgängligt för ålder och årgång men det kommer nog bli ännu bättre i flera år.

Att det här kostar lika mycket (349 kr) som andra stora kvalitetsproducenters standardbuteljeringar verkar helt koko men det är bara att tacka och köpa ännu fler flaskor innan det rättas till. Bästa champagneköpet i vanliga sortimentet just nu enligt mig.

Finca Dofí har jag haft en del onda aningar om, jag var inte så nöjd förra gången jag provade det. Det är sällan det känns som dyr Priorat motiverar sitt pris, det blir ofta mest kompakt och lite ointressant.

Nu överraskar den och är oväntat snygg med bra balans och väldigt komplex frukt med en del tobak, rost, vildhallon, nötter, rostade örter och fat. Det verkar faktiskt som det här viner tjänar på längre lagring.
Gott och bra till maten. Att den dricks bredvid vinet nedan hjälper säkert, allt känns fräscht och balanserat bredvid Tenuta Belguardo 2003. Kamerabatterierna dog lagom tills det var dennas tur så bilden är ”lånad”.

Att försöka dricka Tenuta Belguardo 2003 är som att dricka ett avkok av bränt trä, helt rubbat vin utan tillstymmelse av balans eller djup. Det finns ingen som helst ”stuffing” i det här som kan stå upp mot den brända träkänslan. Ett av de sämsta spontanköp jag gjort. Tycker man extremt hårt rostade ekfat är det godaste som finns kan man ju köpa på sig några av flaskorna 2007 som släpps imorgon, jag kommer inte göra det.

Coma Alta 2007

Coma Alta görs av Mas d'Engil i Priorat, består av ungefär hälften vit Grenache och hälften Maccabeu. Finns inte på SB just nu men däremot finns deras röda Coma Vella.

Mycket egen och rolig doft. Som nybakt mörkt bröd blandat med kokos, blommor, örter och smörkola. Det finns drag som påminner en del om mogen väldigt nougatig Champagne. Kraftfullt och komplext med väldigt annorlunda doftpalett.

Smaken är extremt kraftig. Fatig och med hög alkohol. Stenfrukt, brioche, örter, arrak, fatiga vaniljtoner, nougat. Det är välgjort och väldigt underhållande men det blir nästan lite väl mycket för att man ska kunna dricka större mängder, och 15 % EtOH är inte min grej. Ypperligt provningsvin, extremt och kul på många sätt men inte riktigt ett vin för mig. Mindre fat och lägre alkohol hade gjort det bättre.

Chateau Musar 1975 och Scala Dei Cartoixa 1975

Chateau Musar 1975
Chateau Musar är ett välkänt vin så det behövs inte sägas särskilt mycket om det. Vinet blev känt med Michael Broadbents hjälp på en vinmässa 1979. Det mest kontroversiella med Chateau Musar är dess mycket speciella volatila stil. Sticker man in en flaska bland andra i en blindprovning så brukar den tas för defekt. Den volatila känslan varierar mycket med årgångar och försvinner delvis med luftning men finns alltid där.

Den här flaskan har lagrats lite tveksamt och korken åker in i flaskan bara man blåser på den, att använda en ”waiters saver” är inte att tänka på. Den slås snabbt upp i en karaff och har en blek lite rödbrun nyans.

Doften är klart över förväntan med intakt fin kryddig fruktighet. Subtil bärighet blandas med citrusskal, apelsinchoklad, arrak, svamp och sandelträ. Det har knappt några volatila drag. Att vänta tills Musar blir 35 år gammalt verkar vara tricket.

Smaken inte oväntat väldigt mogen med kryddor, svamp, röd fin bärighet, mossa och gamla trätoner. Otroligt att den är så pass fräsch, det här är en av de bästa Musar jag har druckit. Imponerande och mycket kul upplevelse.

Scala Dei Cartoixa 1975

Priorats tid som vinområde inleddes av Scala Dei året 1975. Det var det år då Priorat inrättades som vinområde i Spanien och Scala Dei var pionjärerna. Det här vinet är alltså det första Prioratvinet som gjorts. Den historiska betydelsen var helt klart anledningen till att jag hostade upp alldeles för många € i min favoritvinbutik i Barcelona för ett vin som med stor risk är vinäger.

Även det här vinets doft är oväntat intakt med en del frukt även om den är på gränsen till övermogen. Svamp, läder, salmiak och muscovadosocker. Lite unken men har även en del frukt.

Smaken är mjuk och aningens eldig med lätt lite kort smak. Örter, teblad och röd frukt. Det är riktigt gott med tanke på dess ålder.
Den växer med luft och hoppar upp ett par snäpp i intensitet och komplexitet, unkenheten försvinner. Så ett bra tips är att faktiskt lufta sina 35 år gamla Prioratviner någon halvtimme.

Les Terrrasses 2002

Les Terrasses är instegsvinet av Alvaro Palacios viner från Priorat. Vinet innehåller både druvor från hans egna vingårdar samt inköpta druvor, kravet är att druvorna skall vara från sluttningar skötta på ett sätt som ger låg avkastning men av hög kvalitet.
Vinet består av Garnacha, Carinena samt Cabernet Sauvignon. Doften är tät med lite steniga nyanser och komplex mörk frukt. Brända örter, lite röda bär, tobak och kaffe. Tät smak med bra frukt och fin komplexitet. Den här flaskan var en mycket positiv upplevelse, den var klart bättre än en dyrare Bordeaux som dracks bredvid. Drickfärdig men kommer hålla flera år till.

Abellars 2004

Abellars 2004 är ett uppskrivet vin som klockar in på 96 (!) poäng i WA. Receptet är i sedvanlig Prioratstil med urgamla stockar växandes på svårtillgängliga bergsluttningar, druvmixen är 50% Garnacha, 25% Cariñena, 15% Cabernet Sauvignon och 10% Syrah.

Mycket tät fruktig doft med modern touch, rejält likörlik som känns väldigt typisk för Priorat, det finns massor av kraft och komplexitet i det här. Den där extrema doften av vildhallon och brända örter slår igenom, rätt mycket ek levererar smörkola och kaffetoner. Jag går igång på det här! Det växer med luftning och doften blir helt underbar, kryddor som nejlika och kanel, örter, jordgubbssylt, fänkål, rostat bröd precis på det sätt som en utvecklad Champagne brukar dofta, gräs, smörkolan kommer fram igen, mycket fin doft.
Tät smak som är lite ungt druvig med ekfat och lakrits. Kompakt lite likörlik smak där vildhallonen går igen, kaffe, lite gräs, markerad syra som ger bra balans, lakrits igen, russin, plommon. Ska man negga lite så kan russintonerna ta lite överhand men det är nåt som ligger i områdets stil, i övrigt väldans bra (inte 96 poäng dock) och bättre än Puig. Den är fortfarande ung, lite vass och sluten i smaken. I nuläget är doften bättre än smaken, något som tiden kommer räta ut.

Finca el Puig 2002

Finca el Puig 2002 är väldigt Priorattypisk med en essens av vildhallon och solbrända örter, tät, kärv och komplex, ett vin som växer ju längre ned i flaskan man kommer, djup och väldigt intressant karaktärsfullt vin med mycket mineralkänsla, syran och tanninerna har så smått börjat lugna ned sig men detta kommer utvecklas lång tid framåt. Prioratviner lyckas nästan alltid leverera hög kvalitet, och för ett Prioratvin med en human prissättning under 200 kr är dettta ett väldigt bra köp. Bör luftas minst fyra-fem timmar, Alvaro Palacios tycker de flesta Prioratviner bör luftas en hel dag innnan konsumtion och det skulle nog göra gott även för denna även om den inte är lika hård som hans nästan lite otäcka Finca Dofi.
03'an lanseras snart och borde vara minst lika bra.