Keyneton Estate Euphonium 2004

Henschke är en favorit bland Australiensiska producenter. Sett från deras synvinkel är det här ett av deras enklare viner. En blandning av shiraz, cabernet och merlot.

I början känns det väl köttigt och örtigt i dominerande shirazstil, minns den som mer cabbig senast. Med luft lyfter den och upplevs mer strukturerad med tät men inte jolmig frukt, väldigt komplext och bra. En hel del fat så klart, kaffe, röd och mörk frukt, gräs. Bra men inte så bra som jag minns den.

Bonnes-Mares 1978 (Drouhin), Romanée-Saint-Vivant 1995 (Drouhin), Pavillon Rouge du Chateau Margaux 2000, Chateau Grand-Puy-Lacoste 1999, Grange 1991

Röda vinerna på midsommardagen var bra bortsett från några underpresterare. Som vanligt blev det fransk övervikt.

Romanée-Saint-Vivant 1995 följer min tidigare åsikt om Drouhin som producent, stabil men slätstruken. En bourgogne som inte håller grand cru-nivå, bra finstämd frukt med trätoner, viss mineralkänsla men stumt. Peter tror att den är i en tunnel, kan en Pinot ligga i en tunnel vid 17 års ålder, vad vet jag.

Sen kommer vinet som helt motsäger min bild av Drouhin. Bonnes-Mares 1978 är helt enastående. Fantastisk doft av tryffel, mulljord, orientalisk kryddor, röd sirlig frukt, citrusskal, svårbeskrivet vin.

Finlemmad smak med enormt djup av gammalt trä, kryddor, röd fin frukt, blommor. Stort på alla sätt.

Så ok, på toppnivå när allt sitter så kan Drouhin göra verkligt stora viner, det var kul att få uppleva.

Pavillon Rouge 2000 underpresterar tyvärr. Förra gången var det massivt men med stort djup. Nu känns det som vinet ligger i en lite jobbig mellanfas, vinet saknar klassiska drag och är väl plufsigt och ostrukturerat. Visst är det komplext med mängder av frukt, givetvis väldigt gott men det saknar udden och stringensen för sin nivå. Det kan kanske plana ut till något väldigt bra, det är fortfarande ungt men jag är inte säker. En besvikelse idag så jag hämtar en annan bordeaux som motvikt. En annan dag med annat motstånd hade det här dock framstått som ett väldigt bra vin.

Istället öppnar jag ett vin som hittills alltid överpresterat i en klassisk stil, Grand-Puy-Lacoste. Sista flaskan av 1999 och den här håller måttet. Bredvid Pavillon så upplevs det här som ett klart bättre vin trots att priset är en knapp tredjedel numera, Pavillon har ju dragit iväg rejält.

Mycket välstrukturerat och klassiskt vin med cederträ, viol, finstämd frukt, bra utvecklat men kan lagras flera år till. Mycket, mycket bra vin. Ett av få bordeauxviner som fortfarande kostar som det smakar.

Sen kommer ett vin som går på knock direkt. Vilken explosion av nyanser, vilket djup och vilket vin. Grange med ålder är svårslaget.

Också ett vin som är svårbeskrivet med djup, karaktär och komplexitet på en sällsynt nivå. Helt enastående bra med tät frukt utan att vara det minsta svulstigt, blommor, kryddor och balanserade fat. Smaken klingar kvar i minuter, fantastiskt.

Det är utvecklat med sina 21 år och har lagrats något varmt så det är nog mer färdigt än det annars hade varit men det här är ett vin som kan lagras minst lika länge till.

RWT Shiraz 1997

Stor maffig doft med dov utvecklad frukt som växer med luftning. Helhetsintrycket är lyxigt med avvägd modern känsla, att det är en Australiensiskt vin av väldigt hög nivå känns rätt tydligt. Örter, fat, mint, blommor, lera och stål. Även denna Shiraz har en del gräsiga, cederträliknande drag som får mig att tro att det finns Cab med i den. Mer Shiraztypiska drag kommer fram mer med luft.

Massiv smak som dock inte känns det minsta svulstig eller överextraherad. Enormt bra med krämig djup känsla och imponerande nivå av karaktär. Stort vin som vann över alla (D.d Chevalier 96 etc), i nivå med bättre 2:ra crunivå enligt samstämmiga röster, om man nu skall göra jämförelser. Penfolds lyckas än en gång leverera bäst under kvällen. Penfolds bättre viner är nästan provocerande bra för en frankofil som jag, eoner från Ben Glaetzers senskördade monsterviner.

Strax efter vi drack denna kom de nya årgångarna av Penfolds på SB, vilka kostar en hel del, men sett till kvaliteten dessa viner håller så är priserna faktiskt helt ok. Man borde se dem i samma kategori som en bättre Bordeaux/Cote Rotie, då är priserna helt ok. Inte för de vita dock, de är alltför banala. Och vilket detta vin visade, de behöver lagras.

Semillon Reserve 1999 (Peter Lehmann), El Rocallis 2007

Semillon Reserve 1999 (Peter Lehmann)

Den här typen av vin tål lagring som få andra viner. Visst har det en viss utveckling men det känns inte trött på nåt sätt. Gul frukt, lime, citrongräs, lanolin och bivax.

Smakupplevelsen påminner mycket om en stram Riesling med grape, lime, ingefära, bivax, honung. Gott i stram syrabetonad stil. 139 kr för det här, som det kostade, är enormt bra leverans.

El Rocallis 2007

Det här är ett obskyrt vitt vin från Penedes av den Italienska druvan Incroccio Manzoni. Så givetvis har jag druckit det runt 3-4 gånger innan, ett vin helt i min stil.

Väldigt fruktigt och komplext med en del fattoner. Doft av gula plommon och honung i fet stil men även med ett uppfriskande mineralstråk.

Smakrikt vin med bra längd, komplext och annorlunda. Ett av Spaniens mest intressanta vita viner i linje med Ossian och andra.

Deras vin av Chenin Blanc, La Calma, är ändå min favorit.

Keyneton Estate Euphonium 2004 (Henshcke)

Det här är ett av Henschkes viner i mellanprisklass, eller lägre prisklass om man ser till Henschkes övriga viner. En blandning av Shiraz, Cabernet Sauvignon, Merlot och Cabernet Franc under skruvkapsyl. Henschke är en av mina favoritproducenter i Australien.

Tät och djupt fruktig doft med rejält drag, dock ingen överdriven senskördad stil eller överkokt sylt som modernister ofta dras med, alltså inte som ett Ben Glaetzer-vin. Salmiak och en blandning av röd och mörk frukt blandas med ett lite bacon och svart te. En hel del fatiga vaniljtoner och kaffe. Väldigt stort och insmickrande på ett ändå fräscht sätt. Det är lite reduktivt och tjänar rejält på luft.

Smakrikt med väldigt fyllig känsla, te, cederträ, söt röd och mörk frukt, fattoner och salmiak. Väldigt gott med endast ett aningens störande drag av alkohol (14,5%) och lite för kompakt för min personliga smak, de andra har dock inga problem med det. Väldigt gott nu men den kommer nog balansera ut sig med ytterligare tid på rygg och bli fräschare med mer tertiära drag om runt fyra år. Bland det bättre man kan få från Australien i den här prisklassen (309 kr våren 2008) och utan problem värt sitt pris. Inte på nivå med den fabulösa Mount Edelstone i höstas men det var inte heller väntat.

Tilly’s Vineyard 2005

Det här vinet har en särpräglad och speciell doft i linje med Australiensisk Semillon. Vinet består till 55 % av Semillon men har även 25% Chardonnay och 20% Sauvignon Blanc i sig vilket dels ger vinet en fetma samt en gräsighet man normalt inte hittar i ren Semillon.
Det doftar av honung, halm, våta lovikavantar, rågummi, persikor, musselspad och grönt te. Fina citronskal och en del andra exotiska citrustoner kommer också fram, mycket bra doft som verkligen intresserar med sin egensinniga stil.


Smaken är huvudsakligen frisk och fräsch med citrus, utvecklad frukt, gummi, gräs, gula äpplen och grönt te. Ingen ekfatskaraktär, endast en del av Chardonnaydruvorna ska ha legat på fat men det märks inte. Tätt, komplext, friskt, superrent och fräscht. Mycket bra vin.

Det finns ingen motsvarighet av den här sortens vin utanför Australien och än en gång kommer jag på mig att tycka att Australiensisk Semillon (dock inte ren denna gång) är en personlig favorit.

Handpicked Shiraz/Viognier 2005 (Yalumba)

Handpicked Shiraz/Viognier 2005 (Yalumba) kommer från deras Handpicked Series, förutom denna görs även en Mourvedre/Grenache/Shiraz och Tempranillo/Grenache/Viognier men det här är min favorit. De använder sampigmentering vilket anses stabilisera färgen och ge Viognierdruvans del bättre integrering.


Mycket tät doft med fortfarande druvig karaktär, rönnbärsgelé, hallon och andra komplexa fruktaromer. Lite tjärpastiller, kolaremmar, mörk choklad och salmiak. De 5% Viognier tillför en kanonfin läskande fräschör som avspeglas med persika och blodgrapefrukt samt en hel blommor. Ekfatshanteringen är balanserad och tillför mest en fin kryddighet. En ovanligt balanserad och bra australiensisk Shiraz. Om jag ska dra lite siffror så har vinet fått 90 av WA och 94 av WS, jag själv skulle om jag var tvungen att dra till med en poäng ligga någonstans däremellan.