lördag, december 24, 2011

Galpin Peak Pinot Noir 2006


Ännu ett lite udda experimentellt lagringsprojekt, den förra Pinoten från SA, Hamilton Russel, var bland det värsta jag druckit på länge, får se hur denna ter sig.

Kvalitetsskillnaden är extremt tydlig, det här är klart bra. Sötfruktig Pinotfrukt med bra djup, fat och gräs. Inte alls samma brända känsla som Hamilton Russel. Klassisk och inställsamt fruktig men samtidigt rätt finstämd, den här behöver inte skämmas för sig i jämförelse med mången amerikansk Pinot.

Mjuk fyllig smak med tät frukt av söta bär, en hel del vanilj, kaffe och choklad. Alkoholen är balanserad, riktigt gott. Oväntat bra, okomplicerat men gott. Marginell men helt överkomlig rökig SA-känsla. Deras toppinot ska bli kul att prova med tanke på hur pass bra den här visade sig vara.

Nu har jag semester så det kommer vara väldigt sporadiskt med inlägg, några sådana här som ovan har jag på lager men i övrigt ligger jag lågt. Kanske hittar jag kul vin på vägen som är värda att ta upp. Jag kommer fira jul med ett exklusivt Brasilianskt rött vin...God Jul!

måndag, december 05, 2011

Gevrey-Chambertin 1:er Cru ”Clos du Fonteny” 2005 (Bruno Clair)


Jag har glömt att ta upp det här vinet men det är helt klart värt att kommentera. När jag skriver det här ska man veta att jag har ytterst svårt för Bruno Clair som producent, ett ypperligt exempel på en biodynamisk producent som inte är kapabel att göra bra viner. Kvalitet har att göra med bra råmaterial och skickliga vinmakare, inte planeters och månens rörelser.

Fick det blint. Lätt klassisk doft med mer jordiga, mineraliga inslag än komplex frukt. Helt klart en traditionell producent av stram Bourgogne, Montille kan vara så här ung men brukar ha mer kött på benen. Inte Montille alltså, svårgissat. Helt ok för bättre villagenivå från svalt år.

Sen får vi höra att det är 1:er Cru, dyr sådan, då är det helt klart inte ok, från bra varmt år!!! Ännu mindre ok, ingen kan tänka tanken att det är 2005. Det är alla överens om, inklusive den som har med sig vinet. Det tar P nån minuts betänketid att istället sälja vidare sina flaskor, det finns alltid nån lättlurad typ som går mer på rykte än verklig kvalitet. Så här medioker brukar inte ens Bruno Clair vara, från varma bra år, vilket skämt.

torsdag, december 01, 2011

RWT Shiraz 1997


Stor maffig doft med dov utvecklad frukt som växer med luftning. Helhetsintrycket är lyxigt med avvägd modern känsla, att det är en Australiensiskt vin av väldigt hög nivå känns rätt tydligt. Örter, fat, mint, blommor, lera och stål. Även denna Shiraz har en del gräsiga, cederträliknande drag som får mig att tro att det finns Cab med i den. Mer Shiraztypiska drag kommer fram mer med luft.

Massiv smak som dock inte känns det minsta svulstig eller överextraherad. Enormt bra med krämig djup känsla och imponerande nivå av karaktär. Stort vin som vann över alla (D.d Chevalier 96 etc), i nivå med bättre 2:ra crunivå enligt samstämmiga röster, om man nu skall göra jämförelser. Penfolds lyckas än en gång leverera bäst under kvällen. Penfolds bättre viner är nästan provocerande bra för en frankofil som jag, eoner från Ben Glaetzers senskördade monsterviner.

Strax efter vi drack denna kom de nya årgångarna av Penfolds på SB, vilka kostar en hel del, men sett till kvaliteten dessa viner håller så är priserna faktiskt helt ok. Man borde se dem i samma kategori som en bättre Bordeaux/Cote Rotie, då är priserna helt ok. Inte för de vita dock, de är alltför banala. Och vilket detta vin visade, de behöver lagras.