Radici Taurasi Riserva 1999 (Mastroberardino)

Den här flaskan är ännu bättre än den förra med helt intakt frukt. Den örtiga och lite vediga plommonfrukten blandas fint med mer tertiära aromer som läder, stall, tegel och jord, det finns även balsamvinäger, teblad, nejlika och andra kryddor.

Smaken är av typiskt snitt med frisk syra, körsbär, bittermandel, bra fruktighet av plommon, slånbär och kaffe. Den förra flaskan hade aningens uttorkade drag medans den här är helt intakt med perfekt mognad och en fin komplex mjuk fruktighet. Riktigt, riktigt bra.

Radici Taurasi Riserva 1999 (Mastroberardino)

Taurasi är Kampaniens främsta vinområde, vinet består av 100% Aglianico. Influerad av en nyligen öppnad flaska som också bestod av Aglianico öppnar jag den här som har legat och väntat på ett bra tillfälle ett tag.

Doften visar upp en fin mognad med läder, vägdamm, cederträ, lite svamp, rostade örter, rostat kaffe, lite syrliga röda bär som tranbär och klarbär, nypon och lite blommor. Om det inte vore för de annorlunda fruktaromerna påminner det här om en riktigt mogen bordeaux i den gamla skolan. Med bara lite luftning utvecklas fina kryddiga aromer som sandelträ, kardemumma, nejlika, lakrits, vanilj och kolaböna. De sista kommer från ekfatslagringen.
Smaken är tät med frisk syra, bra fruktintensitet, balanserade tanniner i en typisk Italiensk stil. Det här vinet har spenderat en ansenlig tid på ekfat vilket märks. Vediga balsamiska nyanser kommer fram med mer luft.
I smaken består frukten också mestadels av röda bär som körsbär, rönnbär, smultron men även lite plommonkomott. En frisk citruskänsla och bittermandel kommer fram i eftersmaken. I början är doften bättre än smaken som är rätt krävande på egen hand, det här är ett vin som gör sig bäst till mat.

Det blir bättre hela tiden, efter någon timme har frukten lyft och balansen är bättre även om den fortfarande är rätt matkrävande. Mycket bra vin och i jämförelse med närliggande årgångar som 1997, 1998 och 2000 är det här min favorit. 1997 och 1998 har mer uttorkad frukt och inte samma djup, 2000 är helt enkelt inte på samma nivå. 1999 känns som en årgång i Italien som har sprungit ikapp och gått om 1997 i många avseenden (vilket kom upp i kommentarerna hos Finare Vinare nyligen). På topp nu även om den kommer att hålla ihop ett antal år till.

P.S. Taurasi måste vara ett av vinvärldens coolaste vinområdesnamn.

Gran Claustro 2001, Ornato Barolo 2001, Radici Taurasi Riserva 1997

Gran Claustro 2001, Ornato Barolo 2001 och Radici Taurasi Riserva 1997 fick ackompanjera en Osso Bucco som fick ligga och puttra i ugnen ett par timmar. Temat var alltså Italien även om det då bröts med Gran Claustro 2001 som ju kommer ifrån Ampurdan- Costa-Brava i norra Katalonien alldeles uppe vid franska gränsen.

Några provningsanteckningar togs inte så det blir en rätt summarisk genomgång, dock en uppställning väl värd att skriva om.

Gran Claustro 2001 minns jag som ruggigt hård och stum för ett par år sedan så mitt intryck som var ett rejält fruktigt och ganska öppet vin var lite överraskande. Mycket tät och komplex, tydligt cabbig med en områdestypisk örtighet som känns någonstans mellan Katalonien á la Priorat och södra Frankrike. Fin mineralig känsla och lite utvecklade lädertoner, dov mörk frukt och mogen gul paprika. Mycket bra.

Ornato 2001 dominerade enligt mig. Underbar Barolo med begynnande mognad, blommor, lite bränd lera och perfekta syror. Mycket komplex med tät frukt för en Barolo med plommon, kaffe och mörk bitter choklad. Möjligtvis är smaken lite kort men i min bok slår det här Bric dël Fiasc som provats tidigare. Helt strålande Barolo och ett av de bättre röda viner jag provat på ett tag.

Radici Taurasi Riserva 1997 provade jag för inte så länge sedan och jag upplever den även denna gång som lite uttorkad. Syran är i början obalanserat hög men lägger sig efter nån dryg timme. Mest mogna nyanser av teblad, örter, citrus, läder och lite bränt kaffe. Mer intressant än bra. 1999'an av det här vinet är betydligt bättre med mycket fin intakt fruktighet.