Traditionell vindekadens på midsommardagen

Liksom föregående år samlades vi ett gäng och öppnade några flaskor av bland det bättre/intressantare vi har på midsommardagen. Som en julafton för vuxna.

Vilmart "Coeur de Cuvée" 1999
Jag började sedvanligt med ett bubbel. Med tanke på den svaga årgången men hur bra rosén av Vilmart var för två år sedan så verkade det här passande, synd att lagra sönder den.

Det är bra men inte så massivt och bra som jag väntat mig. Frukten känns mer återhållen än jag brukar uppleva dem. Ändå väldigt bra bubbel med ytterst bra munkänla, fylligt med gul mogen frukt, lite tropiska toner. Som en vit Bourgogne med bubblor. Att det är 100% nya fat märks inte alls, vilket ger en indikation på grundmaterialkvaliteten. Riktigt bra men ändå inte upp till förväntningarna.

Chablis 1:er Cru ”Montée de Tonnerre” 2005 (Raveneau)
Den här däremot levererade på topp. Raveneau behöver mycket tid men med tanke på det varma året och att jag inte provat någon flaska av dessa tidigare så drog jag en.

Alldeles enormt bra djup doft men mängder av mineral och finess. Faten känns mer än väntat, förmodligen spelar det varma året in i intrycket. En täthet, kvalitet och ”värme” som drar tankarna åt en högkvalitativ Puligny eller liknande. Drickfärdig men kan nog utvecklas positivt i ytterligare några år. Fantastiskt vin, kvällens vin efter Chateau Margaux enligt mig.


Riesling Pechstein 2004 (Bürklin-Wolf)
Som en intressant jämförelse så öppnade jag denna parallellt. Väldigt Bürklintypisk med stram stenig återhållen doft. Inga som helst drag av petroleum, precis som Bürklin vill ha det. Vet man som jag att det är en riesling så är det uppenbart men inte annars visade det sig. Röda äpplen, stenfrukt och blodgrape, mycket mineral. Väldigt bra vin som kan utvecklas vidare och bästa rieslingen på väldigt länge för mig.


Chateau Leoville-Barton 1953
Sen gick vi över till rött. Den första flaskan behövde inte täckas över då etiketten helt försvunnit under åren. Man kunde dock se årtalet 195?.

Rejält mogen, en smakpreferens om den var övermogen men den balanserade åtminstone nära. Ålderssyrlig smak men inte oxiderad, drag av gammalt trä, svamp, tryffel, kaffe och gräs. Kändes cabbaserat. Jag tycker det är svårt att känna tydligt ursprung när viner blir så här gamla, de olika karaktärerna smälter liksom ihop men denna gång var vi väldigt rätt ute.


Chateau Margaux 1999
Nästa vin var, givetvis, betydligt yngre vid första anblick. Ytterst bra och komplext, mycket blommor, lera, finstämd frukt med tobak, viol och cederträ. Enastående känsla i munnen, ”dyr” smak.

Jag var inne på sent 90-tal och kanske Pichon-Lalande men fick då hinten att det var högre klassat = första cru. Trodde då Lafitte pga den ”eleganta” stilen. Drickfärdig men kommer leva länge.
 

Chateau Pichon-Baron 1999
Jag hade passande nog dragit en annan bra 99'a. Denna upplevdes yngre än Margaux'n, ståligare, stramare men inte lika komplex. Mer fattoner, grus, dov frukt, cigarrlåda och allmänt väldigt Pauillactypisk, kanske lite mjuk i hullet. Visade sig vara rätt lättgissat. Denna behöver mer tid, dagen efter var ett sista glas klart bättre.


Clos de l'Oratoire 2000
Uppenbart ännu en Bordeaux men nu i klart mer modern stil och även högra stranden. Supertät aromatisk doft med imponerande djup. Choklad, blommor, orientaliska kryddor som kanel och sandelträ. En del ek i maffig stil men väldigt bra. Kände igen den sedan tidigare.  

Brunello di Montalcino Riserva 2004 (Fuligni)
Då det blev tjatigt med all bordeaux som alla hade tagit med sig ovetandes om varandras viner så öppnade jag denna. Väldigt bra i stram stil, rödsyrlig frukt, en del fat, tobak, citrus och lera. Väldigt bra men behöver fortfarande mer tid och hade tufft motstånd mot vinerna bredvid.

Chateau Montus Cuvée Prestige 1995
Denna provade jag för några veckor sedan. Då var den väldigt mogen med bonniga drag, lätt brettig, ålderstigen men intressant.

Den här flaskan är helt annorlunda, kände inte alls igen den. Här är intrycket väldigt ungt, ståligt och utan bonnig känsla. Däremot extremt bordeauxlik, jag gissade på Chasse-Spleen från typ 98. En väldigt bra Madiran men den stod sig slätt denna kväll. Det är taskigt när detta vin ter sig som sämst i klassen, för det är bra.


Coraïl 1998
Jag öppnade denna som ett mellanspel efter maten för att få lite variation i smakbilden som blev löjligt enahanda (men bra). Var helt säker på att ingen hade provat vinet innan och tror jag lovade bort min vinsamling till den som plockade det blint, ingen risk.

Coraïl består av en udda druvmix av chardonnay, savagnin, trosseau, pinot noir och poulsard. Som en mycket lättviktigt och mogen röd Bourgogne, fast ändå inte. Svårbeskrivet vin som har drag av citrusskal, krita, lera, mulljord, hallon, gräs. Inte stort men sällsynt eget och gott, fenomenalt för priset. Det går inte att placera det här vinet i normala vinkategorier som vitt, rött eller rosé men det ligger någonstans mellan en rosé och ett rött vin.

Chateua Rieussec 1999
Denna var perfekt mogen (halvflaska). Supertät tropisk frukt med mängder av botrytis i sötlimmig stil men ändå fräsch. Svingott.

Väldigt bra vinkväll men chockerande att vi inte drack någon röd Bourgogne.

Chateau Barréjat "Cuvée des Vieux Ceps" 2002

De här flaskorna slutar aldrig att överträffa sig själva. För 129 kr (ca 7 år sedan) får man ett löjligt bordeauxlikt vin som skulle kunna slå motsvarande viner i 400-kronorsklassen. Delvis pre-phylloxerastockar som är runt 200 år gamla. Den här flaskan var ovanligt bra, den förra lite brettig.

Klassiskt skolad frukt med drag av cederträ, tobak, mörk frukt, järnmalm. Det som möjligtvis avslöjar ursprunget är ett tydligt drag av nötter och en aningens ruffigare känsla.

Tät men läskande smak. Väldigt komplext och imponerande bra för sitt pris, lera och rost, mörk frukt, väldigt Saint Julien-liknande med en fin blommighet. Klantigt nog missade jag att köpa nya årgången.

Domaine Capmartin ”Cuvée du Couvent” 2001 och Chateau Barréjat ”Cuvée des Vieux Ceps” 2002

Domaine Capmartin ”Cuvée du Couvent” 2001
Guy Capmartin drog sig ur familjeegendomen och startade Domaine Capmartin 1987. 100% Tannat från gamla stockar.

Doften är väldigt Italiensk med körbärskärnighet och bittermandel. Finns även teblad, tobak och en tydlig ton av örter. En hel del kritiga mineraltoner ger en fräsch känsla.

Smaken är rödbärssyrlig och rätt kärv med teblad, örter och lätt kärnig bitterhet. Blint hade jag nog hoppat mellan olika Italienska regioner utan att riktigt veta vart jag skulle sätt ner foten Mycket bra vin i en syrlig matkrävande stil som jag uppskattar väldigt mycket. Långt och gott vin som börjar närma sig sin mognadsplatå men som kommer vidareutvecklas i flera år. Inga tendenser till trötthet.

Chateau Barréjat ”Cuvée des Vieux Ceps” 2002
Då den nya årgången, 2007, av det här vinet lanseras på SB i maj kändes det som en bra idé att öppna 2002'an och se var den är någonstans. En del av druvorna är 200 år gamla pre-phylloxerastockar, 80% Tannat och resten Cabernet. Det här vinet görs av den andra brodern Capmartin, Denis.

Doften är stor och komplex med ett aningens brettigt inslag, Mycket cederträ, blyertspenna, läder, rostade pinjenötter, sötlakrits och rost. En intensiv och djup doft som imiterar en bra Bordeaux. Jag går riktigt igång på den fina mineralkänslan även här.

Smaken är torr och stram med vediga toner, väldigt Bordeauxlik som sagt men med mer ettrig röd frukt i lite italiensk stil. Med luft kommer ännu mer rönnbär fram, komplext och mycket bra vin. Löjligt bra vin för 129 kr, dagens pris på 149 kr är också ett kap. Den brettiga känslan indikerar att det börjar bli läge att dricka upp kvarstående flaskor men bortsett från det finns det inget som ligger det här vinet till last.

Montus för mer pengar är inte i närheten kvalitetsmässigt, ska man dricka Madiran är någon av Capmartins viner ett klart bättre val. Vilket man väljer har mest att göra med vilken stil man känner för men jag börjar luta alltmer mot Domaine Capmartins stramare mer krävande stil, för 3-4 år sedan föredrog jag Chateau Barréjat som är mer tillgänglig ung.

Cuvée des Vieux Ceps 2002 (Chateau Barrejat)

Det här är den andra av bröderna Capmartins (Denis) toppcuvée gjord av druvor som har en ålder mellan 80 till 200 år, anmärkningsvärd ålder. Flaskan dricks bredvid hans brors vin Cuvée de Couvent 2001.

Doften är mörkare, dovare och har ett inslag av brett som Cuvée de Couvent inte har. Mer Bordeauxlik med cederträ och nyvässad blyertspenna. Den brända leran finns även här samt plommonfrukt, tobak, lite krut, kaffe, choklad, ett uns luft tar fram tydligt nötiga nyanser. Det finns även en fin blommig ton som påminner om Nebbiolo vilket lyfter vinet rejält. Extremt Bordeauxlik, Saint Julien kanske.

Det här ett riktigt kraftpaket som lyckas kännas balanserat och fräscht trots dess becksvarta karaktär. Det tar runt en timmes luftning innan det vaknar.
Smaken är klart mjukare än jag minns den senast men har fortfarande en markerad kärvhet. Friska syror och väldigt Bordeauxlik på många sätt, hallon, plommon, kaffe och mörk choklad, viol och gräs. Föredömlig balans och uppfriskande personligt vin. Prisvärdheten är enormt hög även för detta vin, 129 kr för fyra år sedan. Kvaliteten ligger i nivå med ett medelbra Bordeauxvin med betydligt högre pris.

Tidigare föredrog jag detta vin före brodern Guys vin, nu har Cuvée de Couvent utvecklats mycket och ligger mycket närmre Denis kvalitet men om jag måste välja så väljer jag denna flaska även idag. Om ett par år kanske det blir det omvända om Cuvée de Couvent fortsätter på den inslagna vägen. Båda dessa viner spöar Montus vilken dag som helst trots att de ligger en bra bit lägre i pris, varför tar inte SB in dessa istället?

Cuvée de Couvent 2001 (Domaine Capmartin)

Det här är en av bröderna Capmartins (Guy) toppcuvée som består av ren Tannat.
Medelstor intressant doft som påminner en del om ett Prioratvin med en del Bordeauxinslag. Brända örter, hallonessens, mörk bitter choklad, kaffe, plommon, läder. Mycket bra, senaste gången jag provade en flaska var den fortfarande väldigt primär med mest druviga aromer vilka nu har lämna plats åt mer utvecklade, dovare nyanser. Även en känsla av kalk och järnmalm finns i bakgrunden samt lite brända/rökiga nyanser som påminner om torv.
Vinet luftas i någon timme.

Smaken är mjukare än senast även om den inte på något sätt är inställsam eller mjäkig, rejält med tanniner. Tät mättad smak av mörk dov frukt, kaffe, mörk bitter choklad, smakrikt samtidigt som den är lång och läskande med syranivåer av klassiskt snitt. Ytterst bra vin som har utvecklats precis så bra som jag trodde och hoppades vid inköp för ca 4 år sedan.

Prisvärdheten är enormt hög, kvaliteten är betydligt högre än priset på 127 kr (om jag minns rätt). Den här flaskan dracks parallellt med hans brors vin ovan.

Chateau Barréjat "Cuvée des Vieux Ceps" 2002

"Cuvée des Vieux Ceps" 2002 av Chateau Barrejat ägs av Denis Capmartin. Den andra brodern Capmartin, Guy, äger och driver Domaine Capmartin. Jag håller Barrejat ett snäpp högre. Druvorna till detta Madiranvin kommer från rankor med en ålder av 80 ända upp till 200 år! Att ett vin som kommer från så gamla vinstockar fortfarande bara kostar 129 kronor är ju bara att tacka för. 2005 lanserades i våras men tyvärr missade jag det släppet. Druvsammansättningen är 80% Tannat och 20% Cabernet.

Luftades några timmar. Mycket tät doft med stenig röd frukt, utpräglad tobaksdoft och mycket garrigue, kaffe, slånbär och vildhallon, lite fina parfymerade nyanser finns även i bakgrunden samt en balanserad läderkänsla. Även efter rejält med luftning är vinet mycket stramt och med en nästan italiensk syrastruktur, vinet har en sällsynt täthet utan några som helst svaga punkter i smaken, samtidigt känns det inte som det kommer sig av sen skörd eller mängder av ek utan ren druvkoncentration som nog kommer sig av de gamla stockarna. Enormt bra och intressant vin som lyckas vara enormt kompakt utan att bli parodiskt, växer ytterligare för varje halvtimme. Skulle man dra till med en liknelse så är det som en blandning mellan ett Margauxvin och ett vin från Carmignano i klassisk stil. Och oj, oj, oj vad det här spöar Montus och Bouscasses vanliga buteljeringar vilka i jmf mest smakar ved, Bouscasses Vielles Vignes från en bra och balanserad årgång liknar det här vinet men kostar då dubbelt upp.