The Square revisited

Kul att komma tillbaka till ett av Londons säkraste kort på denna nivå. The Square levererar klassisk lyxig mat utan att vara varken konstlat eller tråkigt, lättförståelig och lättgillad mat. Genomgående väldigt bra med några riktiga toppar som tartar på kalv men framförallt deras piggvar. Om något så var inte desserterna lika bra denna gång. Även denna gång var jag nästan jobbigt mätt efter.

(Alla rätter är inte med på bild)

Här drack vi Londonresans bästa viner. Meursault ”Tesson-Clos de Mon Plaisir” 2005 av Roulot och Meursault 1999 av Coche-Dury. Roulots vin var helt öppet och väldigt bra med tät frukt. Coche-Duryn öppnade dovt och lite knutet men växte hela tiden och var efter runt 45 minuter helt överlägset, stort vin på alla sätt, en av de bättre vita bourgognerna jag druckit med enorm mineralkänsla.

En Nuits-Saint-George 1:er Cru ”Clos de Porrets” 2007 av Gouges var lite stum, nötig och inte så märkvärdig, precis som deras viner brukar vara.

Riesling Brauneberger Juffer-Sonnenuhr Auslese 1995 av Fritz Haag var mindre söt än väntat men utvecklad och god, bra prissatt.

The Square är med rätta erkända för sin vinlista som är dels massiv dels har sällsynt bra priser på många bättre viner.

Då vi hade en del vitt vin kvar efter piggvaren så beställde vi en extra fiskrätt, köket fick välja. En bra havsabborre som i och för sig inte låg i nivå med piggvaren. Först när vi satt i taxin insåg vi att de hade bjudit på extrarätten, väldigt generöst.

Salad of beetroots, celeirac and dried pear with goats cheese curd and Ice Wine vinaigrette

Tartar of English Veal with Violet Artichokes, Black Radish and autumn Truffles

Saute of Scottish Lobster with Parmesan Gnocchi and emulsion of potatoe and Truffle

Roast Foie Gras with a Tart Fine of Endive and Figs

Fillet of Turbot with Rosemary Butter and Farfalle. (Bästa rätten)

Breast of Yorkshire Grouse with a Crustillant of the leg, baked Celeriac and Blackberry

PS Jag har haft problem med Blogger. Mina "knappar" för redigering, inlägg etc syns/finns inte, nu har jag hittat en omväg till dem. Är det nån som har upplevt detsamma?

Tre bra luncher i London

Den årliga matresan blev ett återbesök till London. Därför lägger jag upp ett inlägg om tre bra till väldigt bra luncher. Ska försöka få upp de andra också.

Apsleys

Apsleys ligger i ett exklusivt hotell vilket har satt sin prägel på restaurangen. Pampig inredning i lyxig stil ackompanjeras av en hord av personal.

Bakom matinriktningen står Heinz som driver trestjärniga La Pergola i Rom. Inriktningen är alltså italiensk.

Här tog vi blandat mellan deras lunchmeny och a la carte. Sommelieren var kunnig och gav oss mycket uppmärksamhet när han förstod att vi var intresserade. Valet föll på ett vin jag inte visste fanns, en malvasia 2011 av Miani. Hade helt missat att han gjorde rena malvasiaviner.

Rätterna, rakt igenom, låg på en anmärkningsvärt hög nivå. Jag åt en soppa på gröna ärtor som slogs över perfekta pastakuddar med lamm i, finstämt och mycket välgjort.

En annan förrätt, pork belly, var en av de bästa rätterna vi smakade under hela den här matresan. Kombinationen av köttkvalitet som jag sällan mött och perfekt tillagad med en underbar krispig ovansida lyfte den till stor höjd. Enormt bra.

Min varmrätt på långbakat lamm var även det mycket bra, mer på tvåstjärnig än enstjärnig nivå. ”Pork bellyn” var dock bäst och hade inte skämts för sig på vilken trestjärnig restaurang som helt.

Till det ett bra Nerellobaserat vin i modern stil jag inte kände till.

Desserten var mer normal bra men väldigt god och fräsch.

Vi drack även ett par glas port, Warres 1970 och 1963. 63'an var klart mer komplett då den uppnått full mognad till skillnad från 70'an som skulle tjäna på ytterligare lagring.

Stark rekommendation och borde höjas upp till två stjärnor baserat på vårt besök.

Dinner by Heston Blumenthal

Dinner har gjort sig mycket uppmärksamhet med sin mat inspirerad av recept från uråldriga brittiska kokböcker. Alla rätter har ett årtal efter sig vilket visar från vilken tid den kommer från. Att det är Blumenthal som står bakom gör nog även sitt till uppmärksamheten.

Här tog vi rätter från den vanliga menyn för att få en mer fullödig bild av deras mat. Två förrätter, en varmrätt och en dessert per person. Då fick vi möjlighet att testa igenom ett rätt stort antal rätter.

Maten var genomgående bra men stod inte ut på något sätt, råvarukvaliteten märkte inte heller ut sig som på Apsleys. Vi satt och diskuterade huruvida den var värd en stjärna, nivån låg på låg till mellannivå av en stjärna. Av de ställen vi var på med stjärnor var det här klart sämst. Dagen efter upptäckte vi att de hade fått en andra stjärna några dagar tidigare vilket framstår som helt fel, men det förklarar varför det var så mycket folk på en tisdag lunch. Det här stället kan man hoppa över sett till kvaliteten. 

Desserterna var dock extremt bra.

Vinet blev en Vosne-Romanée av Bichots buteljeringar från Clos Frantin, riktigt bra för sin nivå och helt öppen och tillgänglig efter lite luft.

Meat Fruit. Mandarin, chicken liver and foie gras parfait, grilled bread..

Earl Grey Tea cured Salmon. Lemon salad, gentleman's relish, wood sorrel & smoked roe..

Salamugundy. Chicken oysters, salsify, marrow bone, & horseradish cream.

Black foot Pork Chop. Spelt, ham hock, turnip & Robert sauce.

Brown Bread Ice Cream. Salted butter caramel, pear & malted pear syrup.

HKK

HKK har startats av gruppen bakom Hakkasan vilken har en stjärna sedan länge. Satsningen på HKK är att det ska vara deras flaggskepp på en klart högre nivå. Andy Hayler ger dem betyg på en motsvarande tvåstjärnig nivå.

De serverar en 15-rätters meny som visar på en väldig bredd inom olika delar av det kinesiska köket. Det finns givetvis toppar och dalar på en så pass stor meny men mittensegmentet var extremt bra med pekingankan och deras tre dumplings som största utropstecken.

De två rätterna vidgade verkligen mitt perspektiv när det gäller dessa rätter, alldeles strålande.

HKK fick sin första stjärna några dagar innan och det skulle inte förvåna mig om de får en till.

Sällsynt givande och lärorik restaurangupplevelse. Rekommenderas starkt.

Dryckespaketet till passade bra ihop även om det inte var några stora dryckesupplevelser. Allt från vitt och rött vin till sake och te

Poulet de Bresse puff.

Cherry wood roasted Peking duck

Dim sum trilogy.

Lobster in egg white with organic natural yogurt.

Sugar snap, maitake mushroom and lily bulb in XO sauce.

Australian green abalone in royal sauce.

Några matintryck från sydostasien

Jag hade vägarna förbi Singapore för ett tag sedan och kände att jag var tvungen att passa på att gå på Iggy's som är den restaurang i Singapore som ligger högst på Pellegrinos lista över världens bästa restauranger. Nu brukar jag inte lite på den listan i någon större utsträckning men när jag ändå var där så... den har ju ändå röstats fram som bästa restaurang i Asien nåt år tidigare.

Jag fick för övrigt värdefulla tips och hjälp av den förra Singaporebon Vinovis, tack för det.

Exklusivt och avskalat i lyxig västerländsk hotellmiljö. Uppmärksam service. Jag valde deras fyrarätters lunchmeny vilket blev fem serveringar med ammis.

Lite som att äta på en rätt bra klassisk europeisk restaurang med lätta asiatiska inslag. Fyra rätter var huvudsakligen ”västerländska” medan en var asiatisk. Allt var rätt bra men inget stod direkt ut som anmärkningsvärt, som en av stockholms bättre ställen men inte topp. Det borde finnas betydligt bättre än så här i Singapore.

Dåligt tillagad anklever.

Helt ok ankbröst.

Goda nudlar med räkor.

En restaurang att testa i Singapore är annars Lolla, väldigt coolt men också väldigt bra. Som en perfekt blandning mellan Rolfs Kök och Matbaren. Och givetvis Din Tai Fung, en kedja med grymma dumplings.

Lolla's i Singapore

Mer nyligen åt jag på den restaurang i Thailand som rankas högst, Nahm. Lite beroende på vem man lyssnar på givetvis men det är den enda som är med på Pellegrinos top 50-lista.

Nahm, mycket men medioker mat.

Om Iggy's var bra på ett lite slätstruket sätt utan att nå några höjder så var det här mest konstigt. Efter en ammis av ananas toppad med bland annat rostade jordnötter och chili, gott, kom sen fem olika ”förrätter”. Efter det serverades alla övriga rätter samtidigt vilket gör att maten var kall efter runt 15 minuter. Och det är rubbade mängder mat som ställs fram. Man fick välja en rätt från de olika kategorierna som sallad, picklat, chili, soppa etc. Inget smakade illa men inget var särskilt minnesvärt, om jag jämför chilin med många andra jag ätit så var det här inte nån av de bättre, det är inget bra betyg.

Helt ok thailändsk Viognier.

Helt meningslös restaurang, under resan hittade jag andra ställen med regionala kök som höjde sig betydligt över Nahm. Om nån till exempel har vägarna förbi Hoi An så bör minst ett par besök på Morning Glory betas av, nog det bästa jag åt under resan.

Så här ska en vårrulle se ut, Vietnam.

Restaurant Sant Pau Revisited

Foodscout hade inte varit på Sant Pau som ligger nån timme norr om Barca i lilla San Pol de Mar. Så det vart till att ta pendeln dit för lunch, fantastiskt väder med strålande solsken och 22 grader varmt samtidigt som vinterns första snö föll här hemma.

Schysst oktoberväder i San Pol de Mar.

Förväntningarna var av förklarliga skäl rätt uppskruvade, men med tanke på deras tre stjärnor och mitt förra besök så kan det inte vara annat.

Varför sydamerikanska och framförallt Peruanska smaker har slagit igenom som det har bland Barcelonas bättre restauranger tål att funderas över. Det här var andra gången och det dök upp även dagen efter.

Ammissar med Peruanska smaker.

Ammissarna var olika varianter på traditionell peruansk mat från olika delar. Jag håller helt med om att Peru har den mest intressanta matkulturen i Sydamerika, Astrid y Gaston i Lima är väldigt bra och klart bättre än de övervärderade ställena i Sau Paulo (DOM etc). 41 Grados varianter var dock bättre, bra men inte stort på nåt sätt.

Ceviche, Astrid y Gaston gör det bättre.

Första rätten var kanske den enskilt bästa på hela veckan. En enkelt tillagad havskräfta med bönor och grön tomat. Råvarukvalitet man bara kan drömma om att hitta här hemma, fenomenalt gott.

Avskalat och enkelt men enormt bra, havskräfta med grönsaker.

Sedan gick det åt fel håll med en ny variant av deras brandade. Istället för den mondrianinspirerade rätt som stod på hemsidan och som jag ätit tidigare så fick vi brandade med tre olika tillbehör som smakade bra men inte var så värst upplyftande, blodkorv, grön paprika etc. Det här var mycket sämre än den brandaderätt jag åt förra gången.

Medioker rätt på brandade.

Sen fattade vi ingenting då det kom en rätt med gambas. Gambas, pureade bruna bönor, skaldjursgelé i gurka och avkok från bönkoket. Hur gott kan bruna bönor bli? Inte så värst gott, och att sedan servera det med avkok från bönavkoket! Fullkomligt värdelös rätt som jag aldrig trodde att Sant Pau skulle få för sig att servera. Här försvann deras tredje stjärna enligt oss, obegripligt.

Gambas med bruna bönor, uselt.

Det vart bättre efter det men jag saknade de höjder som första rätten hade och som i princip alla rätter hade förra gången.

God bläckis men inte nödvändigtvis bättre än den på Alkimia.

Svåräten men god bläckisrätt.

Den huvudsakliga fiskrätten på marulk var väldigt bra, snyggt, strålande råvarukvalitet och lättgillat.

Mycket god rätt på marulk. Vi var de första som blivit serverade denna.

Kötträtten var bra men stack inte ut så mycket, godkänd men inte alls trestjärnig.

God speciell styckningsdel av gris.

Som helhet var det alltför många dippar den här gången för att motivera deras tre stjärnor vilket var en rejäl besvikelse jämfört med min förra måltid. Då menyn inte var samma som fanns på hemsidan fram till dagen innan så frågade vi om det och det visade sig att ett flertal rätter var helt nya. Vi var de första som åt vissa rätter. Man undrar om de helt enkelt inte är ”färdiga” med dem, kanske kommer de ändras eller tas bort. Men på ett sånt här ställe känns det väl chansartat att servera mat man inte kan stå för.

Vi drack en flaska NUN 2010 till, samma vin av annan årgång jag drack här förra gången. Som alltid väldigt bra.

Desserterna var bra men lite slätstrukna, de är tekniskt ambitiösa men funkar inte hela vägen. Så var det förra gången också.

Jag kommer nog ändå gå tillbaka om jag får chansen, för att se hur de utvecklas. Det är fortfarande väldigt bra, när det är bra, och intressant.

41 Grados

Bröderna Ferran, Adria och Albert, som tidigare drev El Bulli startade efter El Bulli tapasbaren Tickets och en coctailbar vägg i vägg inne i Barcelona. Sedan nåt år tillbaka serverar de en fast avsmakningsmeny i coctailbaren för totalt 16 gäster. Som namnet antyder är det 41 serveringar som gäller till ett fast pris. Då ingår det även några drinkar.

Då Adria är ute och reser mest hela tiden är det huvudsakligen Albert som är där, även bland personalen har de flesta av dem jobbat på El Bulli tidigare. Jag hade ingen aning vad jag skulle vänta mig, vi lyckades aldrig få bord på El Bulli så jag har inget att jämföra med men vissa av rätterna är visst därifrån. Det hade rykte om sig att vara väl flippat där experimentslustan ibland tog överhanden på bekostnad av smakerna.

Vid förfrågan så sa de att de här vill ha ett mer nedtonat ställe där smaken är det viktigaste. Personalen är klädd i jeans och gympaskor. Man sitter vid enkla låga läderinfattade coctailbord där det huvudsakliga besticket är, förutom händerna, en specialdesignad pincett. Kniv förekom aldrig, ibland las en liten sked fram och nån enstaka gång en liten gaffel.

Att beskriva rätterna blir svårt, och tröttsamt. Då det inte finns nån tydlig början, mitten eller slut på en 41 rättersservering så går det inte riktigt att jänföra med en vanlig måltid med förrätter, huvudrätter och dessert. Kvalitetsmässigt så var det på en helt enastående nivå, av alla rätter var det kanske två jag inte gillade. Det mesta var väldigt bra till helt otroligt bra.

Efter några inledande plockbitar så startar en matresa runt jordklotet med inspiration från Spanien, Ryssland, Danmark (hyllning till Noma), Mexiko, Peru, Japan etc. De flesta länder representerades av två-tre rätter vardera.

Som helhetsupplevelse är det nog det häftigaste jag varit med om i matväg. Uppläggen är spektakulära samtidigt som munsbitarna är till synes enkla men man inser att det måste ligga en enorm mängd arbete bakom. Drinkarna var väldigt karaktärsfulla och satans goda, perfekt anpassade till rätterna de serverades till. Från en alkoholfri av mandarin och ingefära till en uppkryddad sakevariant.

Jag tog foton på många men inte alla rätter. Lägger upp dem med en kommentar till, det blir nog bästa sättet.

Delvis ätbara saker. Ett "löv", en "jordnöt" etc. Ok start.

El Bulli-sfär av kalamataoliver. God.

Fetaost med torkade tomater. Enkelt men gott.

Alger med quinoa, majs med tentakler? Krunchy, helt ok.

"Pärla" med smak av nöt och sesam. God.

Isgel av rödbeta och päron. Lite trist.

Krispig rulle med parmesankräm. Mycket gott.

Kronärtsskockor med ansjoviskräm och parmesansmulor. Enormt gott och bra.

Kaviar med hasselnötsgrej. Funkade inte riktigt men god kaviar.

Tema Ryssland, ovan och nedan. Här fick vi vodka med hasselnötsolja till.

Ostron med kaviar och rödbetsjuice. Fräscht och gott.

Hyllning till Noma, Danmark.

Morot med pepparrot, gott. Smörrebröd med tunt kött, syrad grädde och syltad lök, enormt bra.

Tema Mexiko.

Svåräten agavesfär. Som en tequilshot av mycket hög kvalitet.

Majssfär med krunchy majskorn. Gott.

"Nachos" med salsa på grön tomat, avokado, syrad grädde. Underbart gott.

Tema Peru. Här fick vi en variant av Pisco till.

Peruansk potatiskräm med abalone. Inte riktigt min grej.

Kyckling med mycket speciell sås av peruansk ört.

Tema Japan, min favorit. Här fick vi en variant på sake till.

Strut med tonfisk, poppad quino, sesam, flygfiskrom. Otroligt bra, stort.

Snäckskal med knivmussla, misosås, fermenterad vitlök, sojakulor, alger. Bästa rätten, svårbeskrivet underbart gott.

Musslor med yuzusmörsås. Tveksamma musslor, gillade inte.

Tema Europa.

Kantareller med pinjenötssås. Lite vek, för lättstekt svamp.

El Bullivariant av Stek frites med bea. Barnsligt gott.

Typ "vita bönor" med blodkorv. Ok men väl påtaglig inälvssmak för mig.

Ostfondue med tryffel. För vek tryffelsmak men annars gott.

Glasstrut på salt karamell med krunch. Godaste glassen någonsin.

Yogurtglass med svartvinbärsmaräng. Mycket bra.

Kaffegodis. Mycket bra.

Det är svårt att dricka vin till det här, drinkarna passade bäst. Vi drack en Albarino "Seleccion de Anada" 2005 av Pazo Senoran som började kännas lite trött men annars var god.

Med alla asiatiska och peruanska smaker så hade en halvtorr tysk riesling varit bättre men det fanns inte. Clos d'Agon hade kanske varit ett bättre alternativ.

Jämfört med våra andra besök framstod det här som jämnast och bäst men det var helhetsintrycket som gjorde det. Lägstanivån var anmärkningsvärd hög, att hålla det på 41 rätter är än mer imponerande.
Otroligt bra trevlig service. Vi frågade om de trodde att de skulle få nån stjärna när nästa guide kommer ut. De ville uttryckligen inte ha nån stjärna, de vill bort från allt sånt. Tyvärr blir det nog svårt att komma ifrån. De skulle mycket väl kunna gå från noll till två direkt, eller tre.

Min vapendragare på dessa matresor bloggar också numera. Han har en betydligt bättre kamera än jag och brukar vara mer grundlig så där kommer det om ett tag mer info och bilder, länk.