Le Ciste 2007

Le Ciste var ett vin som verkligen imponerade när jag sprang på det för ett par år sedan. Det är fortfarande bra men har åldrats betänkligt. Den fina steniga känslan finns men har tonats ner en del, fetman har även den dämpats. Fortfarande ett personligt och bra vin men den var nog som bäst för nåt år sedan.

Vinet har karaktär av gul stenfrukt som plommon, en fin flintastenighet och lite fattoner. Anmärkningsvärt bra syra för ett vin av druvor som roussanne och marsanne.

Le Ciste 2007

Domaine Laguerre gör det här vita vinet i Roussillon av 30% vardera av Roussanne, Marsanne och Rolle samt 10% Macabeu.

Det går inte i text få fram hur karaktärsfullt och välgjort det här vinet är, det träffar enormt rätt i min personliga vinsmak. En underbar kombination av frukt, imponerande mineralitet och en väl avvägd dos fat ger ett vin som är väldigt matvänligt med sin friska syra men även är så pass fylligt och karaktärsfullt att det är svingott att bara sitta och sippa på.

Medeltät smak med mängder av karaktär. Stenfrukt, grape, kritig på ett sätt som gör det väldigt läskande i stil med en bättre Chablis, örter, fänkål, balanserade lätta fattoner, lemoncurd. Det känns fortfarande lite ungt bångstyrigt och kommer nog utvecklas positivt i några år till men är redan färdigt att dricka. Imponerande bra vin.
Det påminner en hel del om Tissots Arbois Chardonnay 2006. Precis som med den och de flesta andra biodynamiska viner dras det här med ett lätt oxidativt inslag som skönt nog inte tar över.

La Devèze 2007

Det här vinet fångade mitt intresse när jag såg att det stod Olivier Bernstein på etiketten. Med tanke på kvaliteten på hans röda Bourgogner kändes det värt ett test.

Väldigt bra doft med väntade drag av tobak, kött, läder, svarta teblad och örter. Den är snygg och finlemmad med parfymerade röda bär, nästan lite Burgundisk, riktigt bra.

Smaken har en rätt lyxigt krämig känsla. Tät fin sötbärig frukt, lång fet smak med mycket tobak,bra syra och det lyckas hålla balansen med sina 14,5 %.
Betydligt mer balanserat än Jadis och jag dricker hellre det här. Kan tänka mig att köpa igen.

Domaine Sarda-Malet ”Terroir Mailloles” 2000

Det här vinet har utvecklats enormt bra sen jag provade det senast, jag såg det nästan som ett dåligt köp som aldrig skulle bli särskilt kul men nu har det lyft rejält. Det är lite som en CdP med mer Mourvedre- och Syrahkaraktär än vanligt. Krämigt gräddiga toner, jordgubbssylt, blommor, plommon, kött och en tydlig tobakston. Mognaden har även tagit fram en del svamp och läder som tillför komplexitet. Det är nästan att jag har svårt att sätta fingret på vad som gör att jag tycker om det så mycket. Den förra flaskan var väldigt stram och knuten. Det finns lite avslagna julmusttoner som påminner om en del italienska viner som tex en lätt övermogen Castello di Fonterutoli men de slår inte över.

Smaken är mjuk med numera låg syra, lite övertydliga tobakstoner, cederträ, viol, läder och örter. Det här har en mycket fin mjuk känsla med röd frukt, mjukt smöriga toner och örter. Otvetydigt sydfranskt. Det är så här jag vill ha mina CdP vilket det liknar på många sätt, strukturerat och med ok balanserad alkoholhalt.

Saturne 2006

Olivier Pithon är en vinmakare helt rätt i tiden. Han är Domaine Gauby’s adept och lyckades med hans hjälp hitta förstaklassig vinmark i Calce nere i Roussillon. Druvorna är Grenache, Carignan och Syrah från 60-åriga stockar. Importören Wine Trade är en relativt ny aktör på markanden som vänder sig främst till restauranger som söker den här typen av nytänkande viner. Liksom Gauby är han inte bara ekologisk utan följer även biodynamiska läror. Resultatet är mycket bra men jag hade föredragit att han svavlade vinerna innan buteljering, det skulle göra vinerna lite renare och de skulle även tåla lagring vilket är tveksamt om det här kommer att göra (se bara på Barrals viner vilka är i samma stil). Han är för övrigt bror till Jo Pithon, duktig vinmakare i Loire.
Mycket fruktigt vin med både moderna och bonniga drag. En kärnig fruktighet som drar åt hallonkärnor blandas med stall, läder och lite balsamiska nyanser. Det finns även en sötfruktig känsla som ger vinet en lite modern touch. Kött, örter och gummi visar sig också.

Mycket personligt och karaktärsfullt i en stil som borde tilltala vindrickare som tycker om Barrals viner. Det här känns dock lite renare och inte riktigt lika extremt. På grund av att Olivier Pithon liksom Barral följer biodynamikens vidskepliga läror så är det nog som sagt inte någon idé att spara ett sånt här vin mer än ett par år då de kan falla ihop oväntat snabbt. Mycket kul och välgjort vin.