Grüner Veltliner Wachstum Bodenstein 2009 (Prager)

Prager är en av de främsta i Wachau. Det här läget är ett område inom Achleiten som ligger extra högt upp och avigt till. Tyckte den var värd att prova när de prissänktes nyligen. Har jag förstått det rätt anses denna vara hans främsta GV.

Rejält tät kryddig doft med aromatiska drag av gelekulor, örter, anis, gul mogen frukt. Ett visst drag av mineralitet men inte så pass mycket som jag väntat mig. En typiskt fet GV som går på kraft, känns som sent skördad med hög mognad.

Smaken är rejält kraftig för en Grüner med ett anings alkoholstick. Oljigt och rätt maffigt, komplext och bra men jag saknar lite fräschör och mineralkänsla. Jag har haft nån bild av Prager som seriöst bra så jag är lite besviken på den höga alkoholen och låga syran vilket är ett återkommande problem med Österrike för mig. Börja skörda tidigare, ska det vara så svårt. Pichler är fortfarande bäst enligt mig.

Tveksamt pris även efter prissänkning, men visst är det en av de bästa Grüner jag druckit.

Keyneton Estate Euphonium 2004

Henschke är en favorit bland Australiensiska producenter. Sett från deras synvinkel är det här ett av deras enklare viner. En blandning av shiraz, cabernet och merlot.

I början känns det väl köttigt och örtigt i dominerande shirazstil, minns den som mer cabbig senast. Med luft lyfter den och upplevs mer strukturerad med tät men inte jolmig frukt, väldigt komplext och bra. En hel del fat så klart, kaffe, röd och mörk frukt, gräs. Bra men inte så bra som jag minns den.

Nuits-Saint-George 1:er Cru ”Les Roncières” 2007 (Chevillon)

Chevillons 2007'or var väldigt lyckade. Överhuvudtaget börjar 2007 framstå som ett bättre år i Bourgogne än första intrycken, i en något snabbmognande stil.

Det här vinet har börjat få en första tendens till mognad med en känsla av mulljord och tryffel. Röd sirlig frukt i typisk dov lite nötig NSG-stil. Trä, citrusskal, balanserade fat, mycket bra men kommer nog vinna på ytterligare lagring.

Medelfyllig smak med numera lite nedtonade syror, men fortfarande rätt ungt intryck. Aromatiken har dock kommit fram rejält jämfört med tidigare och är riktigt bra. Väldigt bra men jag ska vänta ytterligare flera år på resterande flaskor.

Havens Bourriquot 2004

Havens konkade för några år sedan i finanskrisens efterdyningar. Det här är deras toppvin inspirerat av Cheval Blanc, alltså huvudsakligen Cabernet Franc med en del Merlot. En liten favorit i sin prisklass. Jag hade lite svårt för deras Syrah och Merlot som jag tyckte var lite flabbiga men den här gillar jag skarpt.

Rejält fruktigt och komplext vin med bra djup. Gräs, choklad, dov fin frukt, mogen paprika och basilika. Väldigt bra med tydlig mognad, inte alls alltför svulstigt och de gröna CF-tonerna är rejält neddämpade.

Mjuk fyllig smak som följer doften. Mjuka sammetslena tanniner och rätt låg syra. Ett okomplicerat gott vin som är lagom moget med mycket och inställsam frukt utan att slå över.

Saint-Aubin 1:er Cru ”Les Frionnes” 2007 (Lamy)

Lamy är en favorit här hemma, just 2007'orna är extra bra. Det är synd att det är så svårt att få tag i hans bättre viner här i Sverige.

Trots att det här är hans ”enklaste” 1:er Cru så är det här väldans bra med rejält av dova, fina mineraltoner som drar mot ostronskal och hav. Medeltät frukt, gråpäron och lite mer mogen gul frukt, citrus och ett uns gräs, lätta fattoner. Inte stort men riktigt bra.

Frisk kritig smak med djup, läskande och gott, balanserad frukt i ännu något ung Pulignylik stil. En Bourgogne för mineralfantaster som jag även om det är ett klart snäpp under hans bättre viner. Bra potential.

Kung Fu Girl Riesling 2011

Det här vinet har lyckats kvalat in på SB's sortiment, folk gillar uppenbarligen det här.

En rätt enkel ung rieslingdoft som mest domineras av päronsplit och sockervadd. Aningens kryddighet och mjuka citrustoner, lite jästtoner. Inte så värst upplyftande.

Enkel rättfram smak utan sting, en hel del restsötma, halvtorrt. Päronsplittig smak. Nä, det här duger inte för mig, det finns klart bättre viner för mindre pengar. Jag hade betydligt högre förväntningar än så här, det här är anmärkningsvärt enkelt för sitt pris. Det här är ett plonkvin som borde kosta ca 75 kr.

Nambrot 2003

Nambrot består av mest merlot, en del cabernet och lite sangiovese, 70/20/10. Modern stil med en hel del rostade nya fat. Tenuta di Ghizzano drivs av en kvinnlig vinmakerska vilket känns ovanligt i den här delen av världen.

Även om det är modernt så känns kvaliteten rakt igenom. Stor fet doft med djup tät plommonfrukt, kaffe, lera, choklad, viol och kryddor. Väldigt komplext om än något massivt i nya världenstil, men balansen som skiljer ett blajvin från ett bra finns där.

Maffig smak som ändå lyckas kännas fräsch med tät frukt. Chokladigt, viol, rostat kaffe, tät mörk frukt. Väldigt bra på ett lyckat modernt sätt. Ännu bättre än senaste flaskan.

Chablis Grand Cru ”Les Clos” 2004 (Drouhin)

Förra flaskan var konstig och på gränsen till övermogen så jag öppnade min sista rätt snart efter.

Den här är helt perfekt. En del mognad är helt uppenbart men inte alls som förra gången. Här finns väldigt fin kritighet, gråpäron, grape, en del fat, ett uns honung. Väldigt djup din doft med mängder av mineral och karaktär.

Smaken är rejält fyllig för en Chablis, mer som en klassisk Bourgogne. Faten spelar också in. Djup tät smak och sällsynt bra vin. Kul men dags att dricka upp, det här kommer inte bli bättre.

När Drouhins Les Clos är så här bra är det ett av deras bästa vita viner, nu får jag vänta några år på 2007, den behöver nog mer tid än 2004. 

Mas la Plana 1999

Doften känns oväntat utvecklad med mindre Cabernetkaraktär och mer russinfrukt än jag väntat mig. En hel del fat, kaffe, trä, gräs, russin, inte så värst upplyftande. Rätt endimensionell.

Smaken är som doften med lite trött intryck av russin och lätt murken känsla. Inget djup och inte så kul, en besvikelse. Konstig flaska, Gran Coronas 1992 för ett tag sedan var klart bättre.

Obac 2005

Ett obskyrt vin från Mallorca som jag fick med mig därifrån för några år sedan. Gjort av de lokala druvorna Callet och Mantonegro med lite Syrah och Merlot. Kostade runt 120-130 har jag för mig.

Oväntat bra med örtig finstämd frukt och en känsla av lera, röd frukt, gräs, rost. Callet ger viner som är rätt lätta i färgen, lite som en blandning mellan nebbiolo och mascalese, fast kraftigare struktur.

Frisk bra smak med örtig rätt stram röd frukt, bra djup och karaktär. Bättre än väntat och klart värt sitt pris. Ovanlig stil för ett spanskt rött vin, gott.

Classique Rouge 2009 (Domaine d'Angles)

Det här är det enklare röda vinet av Eric Fabré, drack deras bättre vita rätt nyligen. Det är framförallt i deras röda viner man kan få en känsla av kopplingen till bordeaux. Syrahbaserat vin med lite Grenache och Mourvedre.

Känslan är en balanserad blandning mellan södra Frankrike och klassisk Bordeaux. En hel del cederträ och grafit blandas med röd lite köttig doft från Syrah och lite mer mulliga dova drag. Örter, citrus, lätta fattoner, slankt och snyggt.

Tät men fräsch smak i samma spår som doften. Även om det finns en klar sydfransk känsla med rostade örter, röd frukt och en del alkohol så är helhetsintrycket slankt och balanserat med mineral, tobak och cederträ. Extremt välgjort vin som nog kommer utvecklas en hel del.

Mitt nya husvin, 125 kr på BS, ytterst bra köp.

Charles Heidsieck Mis en Cave 2003

Charles Heidsieck ”vanliga” cuvée är lite speciell då de anger vilket år de har lagt ned dem i källaren, sedan anges även degorgeringsår. I det här fallet 2006. Numera verkar de ha ändrat det lite så nu anges endast degorgeringsår. Vet inte om det har lett till någon försämring.

För en del år sedan så provade jag deras Mis en Cave 1996 vilket fanns på BS för 249 kr, ett enormt bra bubbel för det priset. Den här köpte jag på Gardemoen för knappa 300.

Väldigt fruktig doft i inställsam nougatig stil, mycket choklad, kaffe, söta citrustoner och brödighet. Mycket bra.

Mjuk fyllig smak med rätt låg syra för att vara Champagne. Söt citrusfrukt, nougat, rostat bröd, kaffe och mjölkchoklad. Mycket gott bubbel som är helt drickfärdigt med kanske något hög dosage.

Efter att ha varit bort från Sverige har den återlanserats av Edrington, föredetta Maxximum, för det för höga priset 459 kr, synd.

Grand Vin Blanc 2008 (Domaine d'Angles)

Eric Fabre var i nåt decennium ansvarig för Lafite-Rotschild, ser bra ut i CV't. Numera har han en egendom i Languedoc, La Clape, där han gör viner av lokala druvor med lite Bordeauxtänk. Jämför man med vinerna från grannen La Negly så är det här väldigt nedtonat, fräscht och enligt mig betydligt bättre. Deras viner har blivit lite av en favorit här hemma. För mig som har svårt för många sydfranska superextraherade viner, La Peira etc, så är det här imponerande bra.

Det här vinet baseras på gamla stockar av Bourboulenc, har nog aldrig druckit ett Bourboulencdominerat vin tidigare. Andra druvor är grenache blanc och roussanne.

Tät maffig doft med mängder av karaktär. En blandning av vaniljdrömmar, honung, vita blommor, gul stenfrukt, även ett drag av kritiga ostronskal eller liknande. Annorlunda och fascinerande. Påminner en del om en vit Pape fast bättre än många av dem.

Fet lite oljig smak med bred palett. Följer doften med gul mogen frukt, aningens alkoholstinn, grönt te, anisfrön, tobak och örter. En del fattoner men inte så det tar över, smaken är fet mest av frukt.

Något hög alkohol för min smak men i övrigt är det ett imponerande storstilat vin. De här vinerna av Fabre är bland de mest intressanta jag hittat från sydfrankrike på länge.

Cautivo Blanco 2009

Luktar man på det här vinet så är det huvudsakligen rödvinsaromer man känner som choklad, lingon, blåbär, gräs och kaffe från faten. Väldigt gammeldags vinstil och extremt Viuratypiskt.

Inte stort på nåt sätt men speciellt och karaktärsfullt. Doftar mer som ett rött vin vin än ett vitt vin. Jag har ingen aning om druvsammansättningen på det här vinet men det måste vara Viurabaserat.

Extremt smakrikt med mycket kraft. Smak som följer doften med mycket chokladtoner, kaffe, vanilj, tobak etc. Mer vitvinslik i smaken än i doften. Kul vin som blir väl påträngande i längden, ett glas är lagom. Men jag gillar verkligen att den här typen av vin får en plats i fasta sortimentet på SB.

Blandade goda viner med minst lika god mat.

Rolig kväll med matgänget. Extremt bra mat med goda viner, väldigt lyckat. Efter påtryckningar lägger jag upp lite mer information om maten. 

Fem vaktlar fick sätta livet till.

Lyxigt snacks i form av rostat bröd med topping från Bon Llockokboken fick ackompanjera bubblet som även fungerade som matlagningsvin, alltså till oss, inte i maten.

Serrano, Monte Negro och sardell.

Chardonnay Vieilles Vignes 1998 (Legras)

Detta som var så bra förra gången känns rätt trött den här gången. Lite fadd frukt och lätt oxidativt drag. Helt ok men har sackat ihop en del. Visst är det gott men det saknar stuns och frukt för att vara riktigt intressant.

Cuvée Orphale 1998 (Saint-Gall)

Betydligt mer fruktig och komplext än det andra bubblet. Väldigt fruktigt i en rätt inställsam stil. Mycket nougat, kex, röd och gul mogen frukt.

Mjuka syror, söta citrustoner, fruktigt med bra djup, mognad och komplexitet. Väldigt bra bubbel, om än något snällt och inställsamt, för sitt pris.

Riesling Nonneberg 2004 (Breuer)

Breuer brukar alltid vara bra men flera gånger har de dragits med ett lite trött intryck och en beska som stört. Den här flaskan har inte alls de problemen utan sitter ihop perfekt med lagom långt gången mognad.

Väldigt tydlig Rieslingdoft med stort djup av grapefrukt och andra citrustoner, petroleum och andra väntade rieslingdrag. Väldans bra doft.

Lång och tät, fet smak med lagom syror och drag av lime och grapefrukt, ingen som helst beska i eftersmaken. En del tropisk frukt. 2004 upplevs som en ovanligt lyckad årgång för Nonneberg.

Extremt bra mat, bästa vi har lagat hittills på våra middagar. Rätterna var gamla favoriter från ställen som Oaxen, F/L, Bon Lloc etc.

Grymt bra odlad kaviar

Halstrad gös med kaviarsås.

Riesling Schartzhofberger Spätlese 2007 (Egon Müller)

Återigen en supertydlig rieslingdoft, att det är Mosel är även det helt uppenbart. Den känns sent skördad och rätt utvecklad. Förvånansvärt utvecklad med tanke på sin modesta ålder.

Doft av sent skördad frukt med djup och komplexitet. Redan nu en hel del petroleum, tropisk frukt. Yummy.

Supertät smak, långt och gott. Väldigt bra och häftigt, men prismässigt, nja, väl saftigt.

Här kokade vi en fond på havskräfta som vart, tillslut, enormt bra vilken smörades lätt och serverades med primörer och varsin svans kokt i 30 sekunder. Den här var givetvis före fiskrätten ovan med kaviarsåsen.

Pinfärsk havskräfta med loco god sås.

Chardonnay Les Noisetiers 2008 (Kistler)

Det här är stort och fläskigt, första tanken är en dunderfet Meursault men det är väl svulstigt och kompakt för det. Intrycket är varmare, är inne på Yattarna eller liknande. Kokos, kaffe, fat, något sen skörd, varm mogen frukt.

Smaken får mig in på Kistlerspåret. Rätt låg syra, väldigt smakrikt och komplext men definitivt inte bourgogne. Lättgillat och lättdrucket, lite mer syra och mineralitet hade uppskattats på den här prisnivån men annars är det grymt bra.

Côte-Rôtie 2003 (Jamet)

Det här var mitt vin. Tänkte det skulle var kul för mina borgognefantaster till vänner att prova det här om det det tedde sig som förra gången, vilket det gör.

Det första intrycket är väldigt burgundiskt med mängder av söta röda bär, blommor, parfym, lätta fattoner, mineral. Med luft blir det mer syrahlikt med mer kött/chark med sina lätt rökiga drag, extremt bra och karaktärsfullt.

Medelfyllig fräsch smak med röd frukt, mineral, charktoner, jord, blommor, orientaliska kryddor. Stort vin som förmodligen toppar om ytterligare några år. Skönt med en Jamet på nivå som jag förväntar mig efter en heltrist 2005'a i vintras som behövde betydlig fler år.

En dålig dag för en vaktel.

Vaktel med primörer och smörad skysås.

Barolo Rocche 2000 (Vietti)

En typisk Nebbiolo med örter, rödsyrlig frukt, tegel, nypon, teblad, rätt tydliga fattoner. Inte modern som säg Spinetta men ligger ändå en del åt det moderna hållet. Känns som den har första drag av utveckling men är fortfarande rätt ung. Mycket förvånande att den var från 2000, känns yngre.

Läskande och god i aningens modern stil, tät lite extraherad frukt men förvånansvärt ungt stum för sin ålder. En utpräglad lagringskrävande Barolo. Bra.

Avslutade med en dessert av "kräm" smaksatt med maskmydra, färska bär och tomatsorbet. Mycket jobb men god mat.

Uselt foto av dessert.

 

Gran Coronas Cabernet Sauvignon Reserva 1992

Gran Coronas kan ses som andravin till Mas la Plana. En ren Cabernet Sauvignon i bordeuaxlik stil vilken tål lagring som få andra viner i sin prisklass.

Finstämd ren utvecklad doft med typisk Cabernetkänsla. Viol, läder, gräs, blommor, komplex mörk frukt. Riktigt bra doft som växer med luft och blir mer fruktig med ännu mer blommiga nyanser.

Läskande medelfyllig smak med mycket frukt kvar trots sin ålder. Väldigt fräscht med en hel del tertiära aromer. Ingen svulstighet utan väldigt klassiskt och balanserat.

En ny årgång, 2008, kostar 99 i Sverige. Butiken i Spanien tog 7 €! Otroligt bra pris, det smakar mer som ett vin för 200-250 kr.

Bonnes-Mares 1978 (Drouhin), Romanée-Saint-Vivant 1995 (Drouhin), Pavillon Rouge du Chateau Margaux 2000, Chateau Grand-Puy-Lacoste 1999, Grange 1991

Röda vinerna på midsommardagen var bra bortsett från några underpresterare. Som vanligt blev det fransk övervikt.

Romanée-Saint-Vivant 1995 följer min tidigare åsikt om Drouhin som producent, stabil men slätstruken. En bourgogne som inte håller grand cru-nivå, bra finstämd frukt med trätoner, viss mineralkänsla men stumt. Peter tror att den är i en tunnel, kan en Pinot ligga i en tunnel vid 17 års ålder, vad vet jag.

Sen kommer vinet som helt motsäger min bild av Drouhin. Bonnes-Mares 1978 är helt enastående. Fantastisk doft av tryffel, mulljord, orientalisk kryddor, röd sirlig frukt, citrusskal, svårbeskrivet vin.

Finlemmad smak med enormt djup av gammalt trä, kryddor, röd fin frukt, blommor. Stort på alla sätt.

Så ok, på toppnivå när allt sitter så kan Drouhin göra verkligt stora viner, det var kul att få uppleva.

Pavillon Rouge 2000 underpresterar tyvärr. Förra gången var det massivt men med stort djup. Nu känns det som vinet ligger i en lite jobbig mellanfas, vinet saknar klassiska drag och är väl plufsigt och ostrukturerat. Visst är det komplext med mängder av frukt, givetvis väldigt gott men det saknar udden och stringensen för sin nivå. Det kan kanske plana ut till något väldigt bra, det är fortfarande ungt men jag är inte säker. En besvikelse idag så jag hämtar en annan bordeaux som motvikt. En annan dag med annat motstånd hade det här dock framstått som ett väldigt bra vin.

Istället öppnar jag ett vin som hittills alltid överpresterat i en klassisk stil, Grand-Puy-Lacoste. Sista flaskan av 1999 och den här håller måttet. Bredvid Pavillon så upplevs det här som ett klart bättre vin trots att priset är en knapp tredjedel numera, Pavillon har ju dragit iväg rejält.

Mycket välstrukturerat och klassiskt vin med cederträ, viol, finstämd frukt, bra utvecklat men kan lagras flera år till. Mycket, mycket bra vin. Ett av få bordeauxviner som fortfarande kostar som det smakar.

Sen kommer ett vin som går på knock direkt. Vilken explosion av nyanser, vilket djup och vilket vin. Grange med ålder är svårslaget.

Också ett vin som är svårbeskrivet med djup, karaktär och komplexitet på en sällsynt nivå. Helt enastående bra med tät frukt utan att vara det minsta svulstigt, blommor, kryddor och balanserade fat. Smaken klingar kvar i minuter, fantastiskt.

Det är utvecklat med sina 21 år och har lagrats något varmt så det är nog mer färdigt än det annars hade varit men det här är ett vin som kan lagras minst lika länge till.