Friulano 2009 (Ronco dei Tasso)

Lagom till att jag tänker prova den här Friulanon får den ett svagt mottagande av ”Billiga viner”, men, men, det går inte att backa nu. Han tog sig tid och ork att skriva mer fakta om vinet.

Citrusfrisk doft med en del dova druvtypiska drag av yllevantar och gummi. Örter, fänkål och en känsla av yogurt med honung i. Druvtypiciteten går inte att klaga på men det saknar ett riktigt klipp i intressefaktorn.

Rätt mjuk smak med lite krämig känsla, en anings fadd på något konstigt sätt då det ändå finns en del syra som spretar lite. Det är inte oväntat långt ifrån Miani, rätt långt från Keber också, helt ok men ingen Friulano att springa benen av sig för. Kostar lite mer än det smakar, bättre att satsa lite mer på Kebers välgjorda version.

Friulano 2007 (Keber)

Keber verkar prenumerera på tre glas i Gambero Rosso, något som enligt mig inte säger så mycket med deras inflation av utmärkelser. Men det är ett vin klart värt att prova.

Det är karaktärsfullt och annorlunda vilket är väntat med tanke på druvan. Komplext och fascinerande med en unken doft som drar mot vått ylle, kittost, plastmatta, gula plommon, grönt te och lätt gröna toner. Mycket eget, intressant och bra.

Seriöst konstigt vin, på ett positivt sätt. Gott med bra fet/tät känsla, gul mogen frukt, bivax, kamomill, lite honung. Långt och bra utan att vara stort på något sätt men priset borde justeras ner något, 140-150 kr hade känts mer verklighetsorienterat och i paritet med innehållet än 199 kr.

Samtidigt är intressefaktorn tillräckligt hög för att testa det en gång. Så vitt jag har förstått har Keber numera slutat göra endruvsviner och kommer i fortsättningen bara göra ett enda vitt vin, en blandning av Friulano, Ribolla och Malvasia.