The Square revisited

Kul att komma tillbaka till ett av Londons säkraste kort på denna nivå. The Square levererar klassisk lyxig mat utan att vara varken konstlat eller tråkigt, lättförståelig och lättgillad mat. Genomgående väldigt bra med några riktiga toppar som tartar på kalv men framförallt deras piggvar. Om något så var inte desserterna lika bra denna gång. Även denna gång var jag nästan jobbigt mätt efter.

(Alla rätter är inte med på bild)

Här drack vi Londonresans bästa viner. Meursault ”Tesson-Clos de Mon Plaisir” 2005 av Roulot och Meursault 1999 av Coche-Dury. Roulots vin var helt öppet och väldigt bra med tät frukt. Coche-Duryn öppnade dovt och lite knutet men växte hela tiden och var efter runt 45 minuter helt överlägset, stort vin på alla sätt, en av de bättre vita bourgognerna jag druckit med enorm mineralkänsla.

En Nuits-Saint-George 1:er Cru ”Clos de Porrets” 2007 av Gouges var lite stum, nötig och inte så märkvärdig, precis som deras viner brukar vara.

Riesling Brauneberger Juffer-Sonnenuhr Auslese 1995 av Fritz Haag var mindre söt än väntat men utvecklad och god, bra prissatt.

The Square är med rätta erkända för sin vinlista som är dels massiv dels har sällsynt bra priser på många bättre viner.

Då vi hade en del vitt vin kvar efter piggvaren så beställde vi en extra fiskrätt, köket fick välja. En bra havsabborre som i och för sig inte låg i nivå med piggvaren. Först när vi satt i taxin insåg vi att de hade bjudit på extrarätten, väldigt generöst.

Salad of beetroots, celeirac and dried pear with goats cheese curd and Ice Wine vinaigrette

Tartar of English Veal with Violet Artichokes, Black Radish and autumn Truffles

Saute of Scottish Lobster with Parmesan Gnocchi and emulsion of potatoe and Truffle

Roast Foie Gras with a Tart Fine of Endive and Figs

Fillet of Turbot with Rosemary Butter and Farfalle. (Bästa rätten)

Breast of Yorkshire Grouse with a Crustillant of the leg, baked Celeriac and Blackberry

PS Jag har haft problem med Blogger. Mina "knappar" för redigering, inlägg etc syns/finns inte, nu har jag hittat en omväg till dem. Är det nån som har upplevt detsamma?

Sieferer Sussenberg Riesling Beerenauslese 1976 (Freiherr von Schorlemer), Puligny-Montrachet ”En la Richarde” 2001 (Domaine d'Auvenay)

Fortsätter lägga upp viner från förra helgen med de två huvudnumrena av de vita vinerna. Pulignyn blev, inte oväntat, kvällens vin.


Sieferer Sussenberg Riesling Beerenauslese 1976 (Freiherr von Schorlemer)
Djup mörk färg tyder på rejält med ålder.
Extremt moget, karamelliserade nötter, blodapelsin, nougat, kryddor, kamomill, oljig skifferton men inte alltför bensinig. Väldigt gammal Riesling känns som en säker gissning.

Väldigt komplext med långt gången mognad. Väldigt låg syra som gör att jag undrar om det är en ren Riesling, finns Österrikare i den här stilen med olika druvor, men doften indikerar ren Riesling. Mandelmassa, kanderade apelsinskal, grönt te. Väldigt gott men konstigt mogen för en 76'a.

Puligny-Montrachet ”En la Richarde” 2001 (Domaine d'Auvenay)
Att dricka d'Auvenay är alltid en högtidsstund, den här visste jag vad det var. En la Richarde är en liten lott inklämd mellan Folatieres och Chevalier, på pappret alltså en villagebuteljering men i realiteten håller denna Grand Cru-nivå. Anses av en del d'Auvenaykännare vara hennes främsta vita vin.

Öppnar lite slutet men strax vaknar det till liv och visar hur bra ett vin kan vara. Enorm, verkligen helt enorm komplex doft med en exotisk kryddighet som drar mot sandelträ, djup oljig mineralkänsla. Jodiga ostronskal, blommor och så mycket djup att det inte riktigt går att sätta ord på upplevelsen. Det går inte på knock utan allt handlar om finstämt djup och balans.

Smaken är fyllig med en längd och ett djup jag inte har upplevt sedan den förra En la Richarde. Den här är minst lika bra men inte lika utvecklad. Oljigt krämig med underbar mineralig fräschör som balanserar upp all frukt och snygga fat. Vitt vin blir inte bättre än så här, bara annorlunda.