Corton ”Clos du Roi” 2001 (Girardin), Échézeaux 2001 (DRC), Pinot Noir CWG Auction Reserve 2005 (Bouchard-Finlayson)

På en vinkväll nyligen blev en oplanerad röd tråd inledningsvis en trio i pinot med vitt skilda uttryck. Mycket bra och kul viner.

Corton ”Clos du Roi” 2001 (Girardin)
Doften är väldigt fin med tät söt frukt, lite gräs och järnmalm. Finstämd aromatisk blommighet men som vanligt inte på verklig Grand Cru-nivå, nu kostade den som ett villagevin så det gör inte så mycket.

Smaken ger ett lite annat intryck än doften med lite oväntat lätt och aningens syrlig smak, den sötfruktiga känslan som doften indikerar visar sig inte riktigt i smaken. Fortfarande är det ett gott och bra vin med fin järnig mineralkänsla. Dessvärre stod det sig inte så bra i jämförelse med vinet som kom efter men det kan man inte begära.

Échézeaux 2001 (DRC)
Enastående bra doft med en del mognad om än inte alls övermoget. Jord, lera, mineral, blommigt jordig doft med distinkta drag av vinifiering med stjälkar. En positivt träig känsla. Mossa och ett underbart drag av svamp och tryffel, sötbärig frukt. Ytterst bra.

Smaken följer doften bra men är inte riktigt så intensiv som jag väntat mig, fräscht och relativt lätt men med stort djup, trätonerna från stjälkarna kommer igenom även här (vilket jag gillar). Mycket subtilt och gott.

Det kändes som grand cru-nivå från ett något svalt år. Att det var en bourgogne var självklart, vi gissade Vosne. 2000 var däremot fel, det var 2001. Ytterst chantilt att dra med sig en DRC. Världsklass även om den inte når upp till den La Tache jag provade för nåt år sedan.

Pinot Noir CWG Auction Reserve 2005 (Bouchard-Finlayson)
Som en helt annan jämförelse inom kategorin Pinot Noir kom denna som jag köpt nere i Kapstaden för ett antal år sedan. Bouchard-Finlayson gör en toppcuvée av pinot som heter Tête de Cuvée, vissa år, som detta, väljs ett par av de bästa faten av denna ut och buteljeras som en CWG-buteljering. Denna blev utsedd av Platter som den bästa Sydafrikanska pinot någonsin gjord. Tyckte det var kul att köpa med mig en hem. Deras vanliga pinot från 2006 var helt öppen och mogen för knappa två år sedan så jag trodde denna skulle vara ”färdig”, vilket den inte var.

Mycket oväntat stram och lite ungt stum doft med nötiga drag som påminner om en, typ, Nuits-Saint-Georges av bra kvalitet. Vilket också vart var gissningarna hamnade, i sig ett mycket bra betyg till en SA-pinot. Finstämt och kompakt utan svulstiga eller överekade drag men något monolitisk känsla.

Kompakt tuff smak med bångstyriga strama tanniner och återigen nötiga dova drag kombinerat med dels bäriga pinotdrag men även mer träiga mörka drag som drar åt kött och brända örter. Häftigt och imponerande bra i sin kategori men alldeles för ungt tyvärr.

Corton ”Clos du Roi” 2001 (Girardin)

Mina flaskor av Girardins vanliga Corton 2000 har varit väldigt bra de sista gångerna. Nu, när de är slut är det dags att börja beta av hans Clos du Roi 2001 som även de dök upp för under 300 kr vilket är ett extremt bra pris.

Girardin ser jag som underskattad, rätt många gånger levererar de över förväntan.

Den här är inte lika utvecklad som Corton 2000 och mer stenig. Rätt stram kalkig stil med lätt örtig röd frukt som fortfarande har ett markerat syrabett och en del tanniner. Samtidigt hålls det upp av finstämd tät Pinotfrukt som gör det komplett. Väldans gott men inte lika insmickrande krämigt som Corton 2000. De tertiära dragen förstärks med lite luft och får fina drag av svamp och lätt murket trä, gott men lite tuffare än väntat.

Om den förra Cortonen hade börjat sin väg nerför så har den här nog ett par år kvar innan den når sin utvecklingskulmen. Man dricker för lite röd Bourgogne, oavsett hur mycket man dricker.

Corton-Pougets 1999 (Jadot)

Mycket fin men lite sluten doft vid öppnandet, efter ett par timmar har det lyft en del och fått lite mer exotisk karaktär.

Doften har en väldigt traditionell känsla med jord, sandelträ, blommor och fint parfymerad pinotbärig frukt utan modern fläskighet. Rent och ärligt.

Slank fräsch smak med förvånansvärt intakt känsla för sin ålder, lagom hög syra och bra längd. Tät fin bärighet med lätt kalkig känsla. Lite trevliga mogna svamptoner kommer fram, komplext och gott, fyllighetskänslan håller bra Grand Cru-nivån. Det finns inga fel, tätheten är bra men den fascinerar inte riktigt som den borde för sin nivå, alltså precis så som Jadots viner brukar vara.

Corton Vieilles Vignes 2000 (Vincent Girardin)

Nu har det här vinet hamnat i en väldigt trevlig mognadsfas med en hel del tertiära aromer av svamp, mossa, sandelträ och tryffel. Väldigt komplext och bra vin. Det är fräscht med en känsla av kalk och klassiska Pinotaromer av söta röda bär, apelsinskal och choklad men det är de finstämda komplexa tertiära aromerna som verkligen lyfter det. En doft som man kan sitta och njuta av hur länge som helst.

Smaken är lätt kryddig, mjuk med en liten mineralkänsla, svamp, vildhallon, citrusskal och cederträ. Komplext och moget vin med tät fin fruktighet. Det här är klart bättre än jag minns förra flaskan, bättre frukt och större djup, numera är den närmre Grand Cru-klass än tidigare och med tanke på att den kostade under 300 kr så får man vara mer än nöjd.

Corton Vieilles Vignes 2000 (Girardin)

Det här är en mycket bra och druvtypisk Bourgogne. Exotiskt utvecklade aromer av tryffel, jord, svamp, övermogna jordgubbar och läder slår emot i första sniffen från glaset.
Doften är riktigt komplex med ett oväntat djup. Mängder av röda bär som smultron, rönnbär etc med lite balsamiska nyanser, trä och citrusskal.
Tät smak med ännu ung frisk syra, ingen direkt strävhet utan det är mest syran som står för strukturen. Smaken är som doften med röda bär, både söta som smultron och jordgubbar samt mer syrliga som rönnbär och lingon. Även en del gräs, citrus och choklad kommer fram.

Doften imponerar i början men smaken känns inte lika bra, den saknar lite tyngd (även för en Pinot). Vinet luftas i ett par timmar och blir allt bättre med mer frukt. Den är riktigt bra för priset och slår nog den Corton ”Clos de Roi” av Girardin jag drack för ett tag trots att det här är billigare och ska vara enklare. Bra för priset som sagt men precis som med Girardins andra Corton inte riktigt på Grand Cru-nivå.

Corton Clos du Roi 2001 (Vincent Girardin)

Jord, mossa och mosade jordgubbar är mina första intryck. Girardins viner är alltid mer eller mindre bra men alltför ofta lite opersonliga och därmed slätstrukna. Nu är inte det här en av hans vanliga Chambolle-Musigny eller Pommard som har funnits i flera årgångar på SB utan en Grand Cru-buteljering och det här är klart bra trots lite svagare årgång.

Frukten är ok tät och komplex med Pinot-typiska nyanser och en subtil kryddighet som lindar in frukten och gör den intressant. Smaken har en del utveckling och är numera rätt mjuk och tillgänglig, bra längd. Med luft kommer mer nyanser fram som sandelträ, blommor och choklad, även vissa kritiga/kalkiga drag visar sig. Inga direkta ekfatstoner. Den vinner nog på några ytterligare års lagring.

Den lite stum och opersonlig för sin klassificering, en bra och välgjord Bourgogne men inte uppe på Grand Cru-nivå. 279 kr som den reades ut för måste ändå ses som ett solklart fynd rent prismässigt.

Corton ”Clos de Maréchaudes” 2004 samt Volnay 1:er Cru ”Les Chevrets” 2002 (Jean Boillot)

Corton ”Clos de Maréchaudes” Domaine Pavillon 2004 (Albert Bichot) är en separat vingård som ägs helt av Bichot, i och med det har de monopol på denna del inom Corton.
Mycket intressant doft jämfört med Volnayvinet som dricks bredvid. Pinot-frukten överskuggas av jordmånskaraktär, mängder av kalk och våta stenar, örter, nyslaget gräs och nejlika, en cederträton som jag inte brukar uppleva så här tydligt i en Pinot. Viss bärighet finns men inte alls de vanliga söta utan mer tranbär. Efter en liten stund känns dock de mer traditionella vildhallonen, samt lite smultron. Lite luft lyfter även fram en del mycket fina blommiga nyanser och lakrits. Imponerande bra i en egen och mycket karaktärsfull stil.
Mycket komplex i dov återhållen stil.
Syran är ännu rätt ung och påtaglig. Medeltät smak helt utan Volnayvinet insmickrande chokladighet och ekfatstoner. Även efter någon timmes luftning är jordmånskaraktären det dominerande, syran har dock lagts sig en del och vinet upplevs mer balanserat. Mycket bra och personligt vin.

Volnay 1:er Cru ”Les Chevrets” 2002 av Jean Boillot dricks bredvid Cortonvinet, båda ackompanjerande en kraftigt reducerad Coq au vin, fast med majskyckling istället för tupp.
Mycket Pinot-typisk doft som domineras av söta röda bär, mjölkchoklad, apelsinskal och blodgrapefrukt. Tät och rund smak utan vassa kanter, syran är relativt låg för en klassisk Bourgogne. Ett mycket komplext och gott vin gjort i en hedonistisk stil som gjort för att hälla i sig utan att analysera för mycket. Vinet ändras inte nämnvärt med luftning, mycket komplex frukt och lättgillat, möjligtvis lite väl strömlinjeformat och opersonligt.