Vat 1 Semillon 1997

Semillon från Hunter Valley ligger mig varmt om hjärtat. Tyrrell's är de som anses göra den främsta i och med sin Vat 1. De här vinerna har ett eget vinliv som inte liknar något annat. Kalla ”dåliga” årgångar med regn och allmänt usla förhållanden är de som Tyrrell's anser brukar ge de bästa vinerna. Druvorna skördas väldigt tidigt, på gränsen till undermogna, vilket ger syradrivna viner med låg alkohol, 10,5 %. Livslängden på vinerna extremt lång i nivå med en bra Riesling. Det är inte bara lagringskapaciteten som påminner om Riesling utan även vinets karaktär med sin limeiga höga syra, lite bittra grapetoner och mineralkänslan. Tidigare kallades vinerna helt enkelt för Hunter Valley Riesling trots att de innehöll Semillon.

Den här flaskan känns ännu ung och väldigt stram. Jag saknar Semillonkänslan som brukar vara mycket tydligare. Med luft växer den till sig och får fram mer bivax, linoleummatta, honung och lite mer fruktaromer men håller sig hela tiden på den lite anemiska syradrivna sidan. Bra men inte alls så bra som jag minns den.

En knapp vecka senare efter att den halvfulla flaskan stått i skafferiet skyddad med inert gas har det hänt enormt mycket. Nu har det kommit fram en fetma som balanserar upp den höga syran och det finns mer tropisk frukt, lite petroleum, rökig flinta och en fin smörighet. Mycket komplext och bra i udda stil. Nu är den så bra som den ska vara. Ska man dricka den här ska man lufta den flera timmar. Den kommer nog nå sin mognadsplatå om runt fem år, 20 år verkar vara en lagom ålder för det här vinet.

Semillon 2002 (Tamburlaine)

Ett av mina favoritviner har fortfarande de där speciella Semillonnyanserna av linoleummatta och vått ylle kombinerat med bivax, limeskal och grönt te. Men den har fått en anings bokna äppeltoner som tyder på att den är på väg att tippa över. Det är en utveckling som har gått fort.

Smaken visar samma tendens med mjukare syror än tidigare, inte riktigt samma klipp helt enkelt. Den limeigt krispiga frukten skiner igenom men har inte alls samma fräschör.
Dags att dricka upp.

Tamburlaine Semillon 2002

Inspirerad av förra vinet såg jag till att få fram en riktig Hunter Valley Semillon från källaren. Ska jag hugga till med en siffra så är det här kanske flaska nummer 15 eller liknande av det här vinet jag dricker. Det här är min typ av vin.


Doften är som vanligt frisk med mycket citrus, honung, vax, ylle, linoleummatta, kamomill och grönt te. Möjligtvis finns det en lite boken ton som indikerar på mognad, resterande flaskor kommer nog drickas upp inom ett par år. Semillon tål lagring som få andra druvor (inte som Riesling dock) men jag föredrar dem lite så där lagom gamla, innan de luktar alltför mycket övermogna äpplen. Den här kommer nog överleva sin tjugoårsdag men jag kommer inte vänta för att uppleva det.

Smaken är frisk och citrusbetonad. Gula äpplen, citron, gummi och grönt te. Hur skönt omodernt är det inte med ett vin som är helt oekat, skördat så tidigt att alkoholhalten inte är mer än 11 %, ingen malolaktisk jäsning etcetera. Det här saknar nog allt som många vinmakare skulle se som ett framgångsrecept för att kränga ett vin på den internationella marknaden. Alltid en favorit med sin udda och friska bakelitkänsla, grymt vin även om den är på väg att nå pensionsålder.

Organiskt odlad för övrigt med ett påtagligt ekologiskt tänkande genom hela kedjan, men utan biodynamiskt svammel.

Tamburlaine Semillon 2002

Underbar tät och kryddig doft, mycket rökig och karaktärsfull, honung, ingefära, linoleummatta, bivax, gråpäron och citrusskal.
Lång frisk mak som har en fantastisk precision och längd. Jag är en sucker för Hunter Valley Semillon och det är precis lika bra som det alltid har varit, kanske ännu bättre. Sedan prissänkningen till 149 kr för snart två år sedan har jag nog druckit 15-20 flaskor av det här och det blir bara bättre och bättre.
Den friska grapeiga känslan, mineraltonerna som inte ligger långt efter en bra Champagne och karaktärsfullheten slås inte av många andra viner. Samtidigt tror jag att många oerfarna konsumenter starkt skulle ifrågasätta det här vinets mycket personliga stil: ingen ek, låg alkohol, snustorrt, hög syra, mer dova stennyanser än normala fruktnyanser etc. Det finns mycket i den här typen av vin som går igen hos åldrade semillonbaserade vita bordeauxviner (förutom eken) vilket är en annan personlig favorit. Mitt lager är tyvärr på upphällningen.