Tiglat Chardonnay 2001

Jag har numera en oplockad gås med Francois Mikulski. Mitt välkylda söndagsvin, lagrad i flera år med stor förväntan fick vaskas på grund korkskada. Det är f-n inte ok.

Istället fläskchardo från Österrike, tja, varför inte. Jag köper med ojämna mellanrum ett par flaskor av viner som bryter av från mina vanliga inköp för att förkovra mig i utvecklingen av viner jag inte dricker så ofta. De kategoriseras in under utbildningskontot. Det här ett exempel på ett sådant vin. Kostar som en maffig mellanexklusiv amerikansk Chardonnay och verkar sikta dit även i karaktär.

Extremt maxad doft med mängder av tropisk frukt, hasselnötter, brynt smör, kalk, honung, nåt som liknar viol och lite salmiak. Det är rätt imponerande i sin något svulstiga stil men inte direkt subtilt.

Smaken sitter tyvärr inte ihop lika bra som doften. Tät frukt och väldigt nyansrik smak men alkoholen stör en del (13,5%) och det finns en ekbeska i eftersmaken som drar ner betyget. Det är som ett exklusivt kraftpaket från USA (typ Ridge). Gott vin i sin stil och jag var på humör på det här så jag drack den med nöje men det är nog ingen typ av vin jag kommer börja samla på mig.

Pinot Noir Beerenauslese 2005 (Willi Opitz)

Välskriven information om Willy Opitz finns här, http://www.thewinedoctor.com/austria/opitz.shtml.

Rätt lätt vin med fin bärig frukt, inte jättesöt utan mer ett vin till desserter baserade på bär med lite syrlighet, eller på fri hand. Komplext och helt eget, jag kan inte påminna mig att jag har druckit något liknande vin. Det är som ett lätt, friskt Pinot Noirvin med sötma, vilket är precis var det är. Frisk syra, jordgubbar, jord, gräs och citrustoner.
Den dracks utan att ta anteckningar, efter en del andra viner, så mer specifikt än så blir det inte, men gott var det.