torsdag, juli 31, 2014

Leoville -Las-Cases 1994 och Mas la Plana 2002


11 flaskan LLC-94 från en låda. Tyvärr är denna en av de som inte är så värst kul. Saknar frukt och djup men har väldiga klassiska drag av stål, cigarrlåda, en känsla av rost/borstat stål i Pauillacliknande stil. Blir lite bättre med luft och är ett klart gott vin men inte så som de kan vara. Dags att dricka upp.


Mas la Planan är fruktintensiv i varm stil med märkbara drag av fat, kaffe, mörk lite likörlik fruk, ännu rätt påtagliga tanniner. Lättgillat och välgjort trots ett, på pappret, dåligt år. Priset på Mas la Plana har dragit iväg över min smärtgräns sett till dess kvalitet men denna var god. Kan lagras i minst 3-5 år till.

måndag, juli 28, 2014

Trebbiano och Montepulciano d'Abruzzo 2009 av Emidio Pepe

Emidio Pepe har gjort vin i många år, alltid utan bekämpningsmedel och minimalt med svavel. Utan att ens försökt ligger han numera helt rätt i tiden då hans viner nog kan klassas som "naturvin". Köpte de två som finns i Sverige för en närmare koll.

Trebbiano d'Abruzzo 2009 (Emidio Pepe)

Mörk färg för en trebbiano. Lite stum doft med lätta drag av musselskal i Chablisstil. Lyfter ovanligt mycket med luft och får fram drag av gul frukt, honungspastiller, lite vaxighet. Ett bra vin med viss karaktär utan några direkta orenheter trots sin minimala dos svavel.
Priset står dock inte alls i paritet med kvaliteten, hälften vore mer korrekt. Kul att prova men köper inte igen.

Montepulciano d'Abruzzo 2009 (Emidio Pepe)

Klart intressantare och högre nivå än dess vita motsvarighet. Lite ettrig, örtig röd aromatisk frukt i typiskt italiensk stil. Här finns lätt orena drag av framförallt brett, även ett uns volatilitet av nagellack men nivån ligger inom min gräns för vad som är ok. Frisk markerad syra, detta gillas mer eller mindre av alla.

Klart intressant och riktigt bra vin, förmodligen den bästa montepulciano jag druckit men priset känns även här lite väl högt för vad man får i glaset.

måndag, juli 14, 2014

Sedvanligt vintabberas på midsommardagen

Fût de Chene 2000 (Henri Giraud)
Giraud håller till i Aÿ och gör således Pinot-dominerat bubbel. Denna tappning har efter denna årgång inlemmats i deras nya prestigecuvée Argonne och finns alltså inte längre.

Doften är dovt maffig med tydliga fattoner, finstämt mogna drag av svamp och lite bokna äpplen, smör och nötter. En ovanligt kraftig tung smak med mjuka syror och brödiga drag ger en upplevelse som är som en högklassig Chassagne med bubblor, ungefär. Väldigt bra och gott som passar bättre till mat än som fördrink.

Meursault ”La Sève du Clos” 2008 (Ente)
La Sève du Clos kommer från Entes äldsta stockar, + 100 år.

En i viss mån Meursaulttypisk doft med snygga fattoner, krossad sten, grillad citron och rostad mandel. Saknar lite expressvitet och meursaulttyngd i början och upplevs alldeles för ung, ett barnarov. Dagen efter är detta det vin som förbättrats mest.

Smaken är stram och snygg med en stålighet som påminner mer om Puligny. Väldigt bra vin som smakar ”dyrt” men som behöver flera år till innan den kommer öppna upp sig.

Pinot Gris ”?” 1995 (Zind-Humbrecht)
Till en tartar smaksatt med lätt asiatiska inslag passade denna bäst.

Fet och kryddig med lätt jordiga och flintiga drag. Komplex och utvecklad.
Mjuk mild känsla från syrorna och mycket tertiära drag. Här gissade jag fel och var mer inne på en än äldre chenin. Flaskan försvann och minns inte vilket gård den kom ifrån.

Dominus 1997
Slank och mogen doft i en komplex stram skrud. Cigarrlåda, rost och blyerts får allas tankar åt Bordeuax och närmare bestämt Pauillac vilket inte är det minsta konstigt. Om man inte som jag vet vad det är så gissar man fel.

Tät och god på hög nivå i klassiskt torr slank stil. Om något så saknar jag lite aromatik. Andra flaskor har varit ett snäpp vassare men man kan inte klaga.

Chateau Palmer 1989
Denna har den aromatik jag saknade lite i Dominusflaskan. Alldeles strålande bra med bordeauxlika drag av rost, cigarrlåda och viol.

Den blommiga känslan under alla mörka bär leder mig till att gissa Margaux, området, och jag hugger till med Palmer som hus. Bingo! Missar dock året. För mig kvällens vin, sjukt bra.

Chambolle-Musigny ”Le Clos de L'Orme” 2005 (Sylvain Cathiard)
För en Bourgogne upplevs denna väldigt tät, både till utseende och doft. Dovare känsla än normalt med lite jordiga drag, nötter och ett besynnerligt drag av spearmint. Kompakt och komplext, på tok för ungt vin som förmodligen kommer utvecklas strålande.

Vega Sicilia 1960
En mycket åldrad flaska utan etikett, ”mystery bottle”,vi leker detektiver med korken som kommer upp nästan hel. Förmodligen en Unico, de gjorde inte så många olika viner då.

Örtig och slank med rödsyrlig frukt, den saknar dock djup för att vara riktigt bra. Väldigt karaktärsfull och intressant dock med klara kvaliteter. Förmodligen inte optimalt lagrad.

Spätburgunder ”Sankt Paul” 2009 (Becker)
Väldigt fruktig och aromatisk pinotdoft. Känsla som en modernt vinifierad Bourgogne av hög klass, ska jag vara petig, och det ska jag, så kunde gärna faten varit mindre framträdande. Söta röda bär, lera, citrusskal och mjölkchoklad är nyanser jag krafsat ner.

Graham's Vintage Port 1970
Klart mogen men med positiv utveckling kvar, vilket jag väntade mig. Djupt och komplext med återhållen sötma, tobak, torkad frukt och citrus. Mycket gott till goda ostar. Nog näst bäst under kvällen men jag tror Taylor's 70'a slår denna med en noslängd.

Sketch 2010
Sketch är rätt omskrivet för att Raul Perez lagrar flaskorna under havsytan. Produktionen är liten från endast ett fat på 700 liter.

Doften är anmärkningsvärt komplex för en albarino med en havslik mineralitet. Krämig djup smak med fräschör, bra syror och drag av stenfrukt. Bästa alban som finns men väl dyr för dess absoluta kvalitet.

Goliardo 2010
Goliardo är en fatlagrad albarino från samma vingård som Sketch men som lagras på fat, på land. I övrigt ska det vara samma råmaterial.

Tät lite fet doft och smak med diskreta fattoner. Rätt kraftig för en albarino med örtig frisk smak med längd och djup. Bra för en albarino, bättre än det mesta men ett steg under Sketch.

torsdag, juli 03, 2014

Chateau d'Angles Blanc Grand Vin 2008

Huvudsakligen Bourboulenc påfyllt med grenache blanc och roussanne. Fet tung doft och smak med vaxiga drag, tropisk frukt, honung, snygga fattoner och en del rostade hasselnötter. Intressant och komplext på ett fascinerande sätt. Köper gärna igen.

Såg en rad om detta vin av AoV ”expertpanel” där de avfärdade det som oxiderat och för gammalt, de kan ha haft en dålig flaska, min var inte alls oxad, men jag vet att det är gambling med sydfranska vita viner. Jag har druckit vita viner av Chapoutier för en tiofaldig prislapp som varit betydligt mer oxiderade.

onsdag, juli 02, 2014

Chateau Cantelys Blanc 2004

Jag har en klar fäbless för vit Bordeaux. Det här vinet har jag köpt ett flertal årgångar av och brukar se det som ett kap sett till kvalitet/pris-kvot jämfört med många kändare grannar. 2002'orna var irriterande nog väldigt ojämna vilket denna också har börjat bli, den senaste var en lätt oxiderad flopp inte värd att minnas.

Denna ligger lite år det hållet, jag saknar en del av den rena fräscha fruktigheten med sina feta dova semillondrag uppblandat med friskhet från Sauvignondruvorna även om det finns nånstans lite i bakgrunden. Lite oväntat så lyfter den med luft väldigt mycket vilket jag inte brukar uppleva med detta vin. Blir nästan så pass bra som jag vill ha dem med gummi, vax, gräs, citrusskal etc.

En klar förbättring efter nån dryg timme men fortfarande inte en av de bästa flaskor jag druckit. Men kommer det en ny årgång så kommer jag nog köpa några flaskor av dem också.