tisdag, april 30, 2013

Chablis 1:er Cru ”Montmains” 2002 (Brocard)

2002 är välkänt som en toppårgång för vit Bourgogne och det märks i den här flaskan. Doften har uppnått en väldigt finstämd djup mognad med drag av honung och smör. Mineraliteten i form av ostronspad och krita är väldigt dominerande blandat med komplex frukt som drar åt mogen gröngul frukt, grönt te och halm. Inga som helst oxidativa inslag.

Sällsynt bra balans i smaken mellan fräschör av citrus, krita och smörig frukt. Den här ligger på en perfekt mognadsplatå för tillfället och är nog ett av mina mest lyckade lagringsprojekt av Brocards viner. Den dominerande kritigheten och avsaknad av fat ger vinet ett stramt något asketiskt intryck, men på ett positivt sätt. Väldigt Montmainstypisk Chablis.

söndag, april 28, 2013

Hatt et Söner, viner att undvika...

Hatt et Söner är en relativt nybildat champagneproducent som gör sina bubbel från druvor köpta av ett kooperativ. Det är ett svenskt projekt med säte i centrala Stockholm men de har visst kopplingar till Champagne sedan tidigare. De har fått en hel del pisk inom vinkretsar för att vara i stort sätt ett affärsmässigt skojeri som vinmässigt är en bluff. Nu hade inte jag provat dem tills nyligen men ser det som ett så pass intressant fenomen att jag tar upp dem trots att det inte var hemmavid jag provade dem (brukar ha det som krav annars). Hade möjlighet att testa tre viner bredvid varandra.

Första vinet är Premier Cru Blanc de Blanc NV, 349 kr. Det är varken bra eller dåligt, mest alldagligt och menlöst men jag kan inte här se varför det skulle få mer stryk än en del andra alternativ, jämför med Moët tex. Bra är det dock inte och det finns betydligt bättre köp än så här i samma prisklass. Men i sin friska men något opersonliga stil så går det ner.

Premier Cru Blanc de Blanc Extra Brut NV, 379 kr, däremot saknar helt stoppning för att få det att funka med så låg dosage som här. Här finns det inget som håller ihop delarna i vinet och en kartig grovt obalanserad skalbeska är jobbigt påträngande, helt avsaknad av frukt eller djup. Verkligen ett bottennapp, allt annat än bra.

Sista vinet är deras prestigecuvée ”Le Grand-Père” 2005 Blanc de Blanc, 899 kr. På den här prisnivån förväntar man sig ett vin på toppnivå som den Bollinger Grand Année jag provade nån dag innan. Så är dock inte fallet, frukten är stum och opersonlig, djupet obefintligt. Att köpa en årgångs-BdB av valfri välkänd producent skulle ge betydligt bättre leverans, som tex Pol Roger. Det här är ett skämt för priset, precis så illa som jag har hört ryktas om.

Deras rosé var visst defekt (flera flaskor i rad), den togs av banan innan matchen började.

Vad som är anmärkningsvärt här är att alla dessa viner inklusive den defekta rosén har kvalificerat sig från BS till fasta sortimentet nyligen. Är det någon som på fullt allvar tror att det finns så pass många inkompetenta vindrickare i Sverige som skulle stödja dessa viner. Inte bara nåt av dem, som det första som ändå var rätt ok, utan alla i den grad att de skulle passera den tröskeln? Högst tveksamt. Det här sannolikt är ett medvetet stödköp från deras egna sida enbart med syftet att få in dem i det fasta sortimentet.

Anledningen är väl att de tror att vin är som vilken annan produkt som helst, skit i produktens kvalitet utan lägg allt krut på marknadsföring etc så löser sig resten. Jag hoppas och tror att de har fel. Om man hade haft seriösa ambitioner med detta så hade man låtit projektet ta tid, lärt sig hantverket och hållit nere priserna, då hade det inte varit så provocerande som det tyvärr är nu.

söndag, april 14, 2013

Larrivet Haut-Brion Rouge 2005

För ett par år sedan fick det här vinet en svår match bredvid några andra viner och kändes småtrist i sällskapet. Nu har det dels blivit bättre och tappat lite av sina smörkoladominerade drag samt slipper tävla med betydligt tyngre namn.

Det är rätt kompakt och massivt vilket följer husstilen och året med chokladtoner, kaffe, lite rostkänsla och lera. Komplext, bra och blir lite subtilare och mer parfymerat blommigt med luft. Gott men inte stort vin som kan lagras vidare i flera år. Sett till priset en gång i tiden så är det bra leverans.

fredag, april 05, 2013

Chateau Conseillant 2003

Min sista flaska av det här drack jag upp för nån vecka sedan. Jämfört med den som jag drack för runt 18 månader sedan så känns den lite mer märkt av året än då. Det är väldigt bra och komplext men har en anings murrigt och ”varmt” intryck jag inte minns från tidigare.

Det gör inte alls ont att dricka, det brukar inte göra det att dricka Conseillante. Det har mycket frukt, är sammetslent med drag av plommon, choklad, blommor och ett imponerande djup. Alla andra närvarande tycker det är fantastiskt. Men som sagt så var den nog på topp hösten 2011, väldigt, väldigt bra vin men inte så anmärkningsvärt bra som den var då.