Selvapiana
blev plötsligt en bloggfavorit för nåt år sedan, här, här och
här. Jag hittade och gillade det här vinet i och med årgång 2003
som var en sällsynt bra variant av det varma året och givetvis fyllde jag på med 2006'or.
Bucerchiale 2006
är betydligt stramare, mindre öppet och fruktigt än 2003. Så
långt ifrån en flaska Fonterutoli man kan komma. I början ger det
inte så mycket, mest lera, syrlig röd frukt, citrus, svart te. Med
luft lyfter det en hel del och får lite mer fruktiga aromer men
känns hela tiden rätt återhållet.
Ett
utpräglat matvin med en läskande syrastruktur som en traditionell
nebbi. Stram och krävande smak av gräs, röd frukt och lite trä.
Bra till maten men jag hade väntat mig lite mer tillgänglighet. Det
här behöver flera års ytterligare lagring.
Barolon
är betydligt mer öppen och nyanserad. Här känns även en markerad
men välbalanserad dos nya fat. Koncentrerat mycket komplext vin
med mängder av nebbikaraktär, rost, tegel, nypon, kaffe, röd
frukt. Stort djup och väldigt bra.
Även
om det har ett långt liv kvar går det här att dricka nu, frukten
är tillräckligt intensiv för att balansera upp det ungt kärva
draget. Faten har inte riktigt satt sig men är inte allt för
stökiga. Jag gillar verkligen Corinos viner men ska vänta minst tre
år innan nästa tas upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar