Smith Haut Lafitte Blanc 1995
Smith Hauts
Lafittes rykte har inte alltid varit det bästa, när de skärpte
till sig verkar det finnas olika åsikter om. Deras röda 1998 är
grym så det borde ha varit innan dess. Från 1991 slutade de använda
pesticider vilket kanske kan ses som en tidsmarkering. Denna var iaf
billig jämfört med hur priserna ser ut nu för tiden.
Öppnar jag en 16 år gammal vit
Bordeaux så förväntar mig den typiska känslan av bokna äpplen de
brukar dras med. Den här har inte alls något sådant. Djupt
imponerande doft som är helt intakt, fruktintensivt och perfekt
moget. Lanolin finns men inte så mycket (det är
Sauvignondominerat), snygga balanserade fattoner, honung, kamomill,
örter, lätt petroleumton. Ruggigt bra nästan i nivå med
Pape-Clements vita som är en favorit, fast annorlunda, klart bättre
än den Domaine de Chevalier Blanc 1992 jag drack för inte så länge
sedan.
Tät fet smak, utvecklad mogen smak men
inte trött på något sätt. Vax, gul mogen frukt, ett lätt drag av
brynt smör, honung, fin känsla av mineralitet som inte många vita
Bordeauxer brukar lyckas få fram. Imponerande och oväntat!
Kraften och måttet av karaktär i det
här vinet behöver smakrik mat för att komma till sin rätt,
bortsett från att det är ett häftigt provningsvin.
Pape-Clement Rouge 1989
Om den vita Bordeauxen överraskade
positivt så hade jag redan innan höga förväntningar på det här.
Allt annat än extremt bra hade varit en besvikelse.
Vid öppnandet känns vinet lite
instängt med en del skeppsvrak och krutrök men det lättar med
luftning och frukten kommer fram alltmer. Finstämd klassisk
Bordeauxdoft med cederträ och finaste piptobak blandas med dov mörk
frukt, fina rostade toner, viol, gräs och örter.
Smakrik med inte massiv utan väldigt
klassisk med väl mogen känsla, dock inte trött på något sätt.
Läskande och fräscht med djup smak och sirlig mognadskänsla,
frukten kommer fram alltmer med luft. Ytterst bra vin på topp just
nu, tror inte det kommer bli bättre.
Första gången jag har köpt vin
utomsocknes, det var väldigt kul och kan lätt bli en dyr ovana. Den
största positiva skillnaden för mig är att det går att få tag i
mogna klassiska viner av den här typen.
1 kommentar:
Visst, det kan lätt bli vanebildande och kostsamt, framför allt att så många av distriktets viner passar till mat, nåt som gjorde att jag kom att intressera mig för Bordeaux och Graves/Pessac-Leognan i synnerhet.
Skicka en kommentar