Snabbnoteringar av de viner som följde de vita förra söndagen.
The Coppermine Cabernet Sauvignon
1997
Det här var
oväntat. Ett svårplacerat vin med drag av röd lite rökig frukt
som får mig att tro att det finns Syrah iblandat i det. Australien
känns mer tydligt på nåt sätt. Med tid får det mer Cabbiga drag
av cederträ, gräs, blyertspenna och mint.
Fruktigt och
komplext i smakrik mogen stil men det finns ingen övermogen muggig
känsla. Slatten av det här stod sig hur bra som helst till kvällen
efter. Gott. Jag borde köpa mer aussieviner och lagra, den klassiska
stilen som den här blir ju väldans bra med ålder. Wynn's är ett
annat säkert kort.
Charmes-Chambertin 2005 (Patrice
Rion)
Hmm. Mängder av
sötfruktig pafymerad pinotfrukt. Det saknar lite burgundisk
smutsighet, jord, skepssvrak och annan ”terroir” eller vad man nu
ska kalla det. Det är så pass strömlinjeformat att jag efter ha
vimlat runt Volnay börjar tro att det är någon topp-Nya
Zeeländare, Block X eller nåt. Gott är det iaf och alla är med på
att det är hög klass... men inte högsta klass, vilket det visade
sig vara.
Smaken är som
doften. Gott och sötfruktigt med strömlinjeformad frukt, rätt låg
syra (det är egentligen här jag börjar gå mot NZ). Inga vassa
kanter någonstans. Nyttig läxa.
Larrivet-Haut-Brion 2005
Det här känns
rätt forcerat och modernt utan att ha på fötterna att gå den
vägen. Chokladigt och lite banalt även om det är gott och
välgjort.
Fruktigt och rätt
massivt i årstypisk stil men håller givetvis inte nivå med bättre
slott. Gott men jämfört med Conseillant nedan framstod det som
väldigt enkelt.
Chasse-Spleen 1998
Bra vin med toner
av lera, kaffe, mörk fin frukt. Jag tror det är en Pessac men
känner ingen specifik husstil. Svårgissat men bra.
Tät smak i
klassisk Bordeauxstil som känns Cabernetdominerad med gräs, mörk
frukt, cederträ, kokos. Lite strömlinjeformat men bra.
Chateau Conseillant 2003
Det är intressant
att testa 2003'or från Bordeaux. Efter Tertre som var sådär
provade jag några andra för ett tag sedan som också var tydligt
märkta av året, även tunga namn som Trotanoy, Talbot etc, ingen
höll måttet. Nu har jag kommit till den jag tror mest på. Vilket
också är anledningen till att jag faktiskt köpte några flaskor
för några år sedan
Ytterst komplex
och snygg doft i tung plommonstil. Choklad, kaffe, örter, blommor
och parfym. Det känns att det här är ett stort vin på alla sätt,
bästa vinet under kvällen. Det är framförallt imponerande att det
inte dras med någon 2003'ig flabbighet. Grym doft!
Ruggigt gott och
bra, djup fin frukt i chokladig plommonstil, fin blommighet.
Pomerolltypiskt och fantastiskt gott. Bästa bordeaux från 2003 jag
druckit. Intressant jämförelse mot de 2003'or jag
provat nyligen som
alla var skadade av det varma året, Trotanoy 2003 har inte en chans
mot det här
Vaio Armaron Amarone 2001 (Masi)
Det här vinet
lurade upp de andra på läktaren. Själv vart jag glatt överraskad
då den inte alls hade samma jobbiga överextraherade känsla av
russinkompott som den 1997'a jag drack för nåt år sedan.
Bra struktur med
lätt vediga drag, örter och gräs. Korint och torkad frukt. Oväntat
bra och inte alls så mycket jobbig Amaronekänsla, vissa årgångar
av den här typen av vin, svalare år, blir helt ok med ålder. Dock
var det inte någon som tyckte att kvaliteten var i närheten av
priset, nu 385 kr.
Cuvée de Vatican Reserve Sixtine 2007
Ok, att jag inte
tyckte om det här är som att slå in en öppen dörr. Visst känns
det som ett välgjort vin men den för mig överextraherade frukten
och stickiga alkoholen funkar inte. Söt kompakt portlik frukt,
kirsch, ved, sylt och russin, den blommiga tonen är trevlig. Var
inne på någon sötfruktig modern Priorat, nähä, en Pape alltså.
Det är
framförallt i smaken det tar emot. För hög alkohol och för söt
jolmig känsla. Bortsett från de dragen som får mig att se rött så
är det ett välgjort gott vin. Jag fortsätter att hålla mig till
traditionalister som Vieux Donjon.
Barolo 2004 (Prunotto)
Kompakt och ungt
med ettriga syror. Röd örtig frukt och citrustoner. Väldigt
Italienskt men saknar lite av den blommiga nyponkänslan som jag
väntar mig från Nebbiolo.
Gott i ung
krävande stil. Ännu känns det oförlöst med bångstyriga syror
och lite stum frukt men det har bra potential.
Sagrantino di Montefalco
”Collepiano” 2001
Modern massiv
frukt med mycket fat. Kaffe, choklad och mycket minttoner får en del
att gissa Australien vilket inte är så konstigt som det låter. Det
här är en modernt stylad Sagrantino.
Nu, 10 år gammal, har den
släppt det mesta av sin massiva tanninstruktur som den har som ung.
Gott och för det nya priset på 249 kr (år 2006) är det helt ok
(kostade 399 tidigare).
Chateau Lafaurie-Peyraguey 2003
Mörk färg
indikerar rejäl mognad. Doft och smak visar också på hög mognad,
komplext och gott men saknar lite fräschör och sting. Tungt och
limmigt med saffran och tropisk frukt.
Chockerande att
det är från 2003, trodde det var runt 10 år äldre. Är det så
här 2003'orna från Sauternes beter sig måste jag snart dricka
mina.
1 kommentar:
Avseende Grand Cru i Bourgogne så är dom inte alla skapade lika just Charmes kan tillsammans med en handfull andra sägas tillhöra B-laget i den mån det är tillämpligt på klassningen. Med det sagt så parafraserar jag Konjären och konstaterar att Rions Charmes har framtiden för sig.
/P
Skicka en kommentar