Chablis Grand Cru Vaudesir 2003 (Jean-Paul & Benoit Droin)

Jag har en del problem med år 2003 hos viner som bygger på fräschör, Chablis är ett av dessa viner. Den här samt ett par av deras andra Grand Cru’er hittade jag för högst överkomliga 215 kr på plats för ett par år sedan, då får det ses som ok.

Glömde ta foto så jag återanvänder en gammal bild, man får tänka sig att det står Vaudesir istället för Valmur.

Vinet är utvecklat med mer smör och honungstoner än vad man väntar sig från en sex år gammal Chablis, helt i linje med årgången. Deras Vaudesir har lyckats behålla en del av Chabliskaraktären med fina toner av hav och jodiga ostronskal. Det finns även en hel del mogen gul frukt, halm, gråpäron och krita.

Chablisproducenterna brukar själva säga att det är de bästa områdena, Grand Cru, som är enklast att ta hand om. De sköter sig själva med rötter som sträcker sig långt ner i jorden, är bättre dränerade etc och påverkas därmed mindre av väder och vind jämfört med stockar på mer känsliga områden. Det är ett påstående som mycket väl kan stämma, det låter rimligt. Man ska dock komma ihåg att vinproducenter har en stor förkärlek att komma med romantiserade klichéartade teorier som stämmer överens med deras egna tycken och agendor, det betyder inte att de är korrekta.

Se till exempel på den bisarra vurm för biodynamiska idéer som går genom, i synnerhet, den franska vinvärlden. Undrar hur de vinproducenterna ställer sig till Rudolf Steiners rasbiologiinfluerade texter, köper de även dem utan ifrågasättande?

Smaken är mjuk för att vara en Chablis med rätt smöriga toner, det finns dock en liten kritighet som intresserar men den kommer inte i närheten av Drouhins Chablis förra helgen. Det här är många steg ner, den håller inte måttet för sin appellation och är på väg utför. Mer likt ett moget vin från Macondalen.