Det här är löjligt typisk Syrah från norra Rhonedalen. En enormt stor aromatisk doft av gummi, tjärpastiller, korv, lagerblad, peppar, röda bär och citrusskal slår emot en. Jag tänkte att den här kanske hade börjat sluta ihop sig och gå in i en tunnel men den känns ännu öppen och tillgänglig. I jämförelse minns jag mina 1996’or som slöt sig som musslor efter några år och först nu börjar bli tillgängliga igen, en sådan måste korkas upp snart för ny utvärdering.
Smaken är inte lika rolig som doften, den känns rätt syrlig utan någon fet känsla. Luftning gör en hel del men den känns lite anemisk vilket får mig att tro att den har börjat röra sig mot sin komafas. Jag kommer nog försöka glömma resterande flaskor och vänta tills de blir 14 år gamla. Sitter de som de ska så utvecklas de till verkliga vinstlotter runt år 2020, lång väntan. Kontentan blir att dricka snarast för en chockeffekt av Syrah från norra Rhone eller vänta tills jag börjar få gråa hårstrån, svårt val. Det finns ju dock en del annat att dricka under tiden.
Om jag hypotetiskt skulle hålla en kurs om vin skulle det här vara det självklara valet för att visa hur ett vin från norra Rhonedalen av Syrah doftar och smakar, skolboksexempel. Syrligt, ettrigt och örtigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Undrar om du hunnit prova Domaine Des Entrefaux (Crozes) ännu, nyhet i Oktober?
Är bara lite nyfiken vad du tyckte, den får ju fynd överralt.
Skicka en kommentar