Vosne-Romanée 2005 (Sylvain Cathiard) och Échezeaux 2007 (Daniel Rion)

Vosne av Cathiard är, givetvis, väldigt bra. Tät Vosnetypisk doft av nötter, blommor, örter, röd aningen träig frukt och annat i en rätt stram lagringskrävande stil som är väldigt bra men lite krävande.

Tät smak som följer doften med röd frukt, örter, lakrits, citrus, tätt men silkigt. Riktigt bra men fortfarande lite lagringskrävande stumt.

Efter denna dricker vi en Grand Cru av den ena av bröderna Rion, de är enligt hörsägen djupa ovänner. Helt enligt klassificeringen så spöar det här klart det tidigare vinet trots svag årgång mot bra. Stor och enormt aromatisk doft i ungt bärig och blommig burgundisk stil. Exotiska kryddor och citrusskal, stort på alla sätt bortsett från att det ännu är helt primärt.

Det är framförallt i smaken dess ungdom visar sig med en markerad ung syra som lägger sig en del med luftning men det är redan väldigt gott och komplett. Tät parfymerad smak med stort djup, väl ungt men med stor potential. Wow, det här kommer bli fantastiskt om några år, bästa Pinoten på länge.

Daniel Rion har hamnat lite under bourgogneradarn vilket uppskattas då priserna är modesta, framförallt för högre klassificeringar.

Colección Rubini Malbec Crianza 2006 (Ocucaje)

Peru är ett fantastiskt land att resa i med sevärdheter som Colca Canyon, Cuzco, Macchu Picchu och Sydamerikas bästa restaurang.

Men när det gäller vin, gör om, gör rätt. Kokta rotsaker och bränt gummi är inte bra i ett vin, uselt och inte tillnärmelsevis värt sina ca 140 kr (vilket är rätt mycket pengar i Peru). Det här ska vara bland det bättre som Peru har att erbjuda i vinväg, hoppas det inte stämmer.

Perus huvudsakliga vinområde är Ica vilket ligger vid kusten i södra delen av landet, söder om Lima, rätt nära Chile.

Chateau Destieux 2001

Destieux drivs av familjen Dauriac som även äger Le Clemence i Pomerol. Vinerna är Rollandifierade då de visst är goda vänner.

Jag minns denna som väldigt bra i något modern Italieninspirerad stil. Nu upplever jag den som hårt fatad och extremt modern, men ändå bra. Bitarna sitter ännu inte riktigt ihop ännu men det här kan bli något väldigt bra.

Fat som sagt, tät mörk frukt, kaffetoner, stort och svulstigt. Andra gissar på Bolgheri, inte helt fel ute stilmässigt. Bra och ett jäkligt snyggt bygge men lite för modernt för mig numera. Det är lite Pavie-light över det, kan bli enastående om allt sätter sig och om man gillar stilen. Ett väldigt bra vin för modesta 300+ men lite väl fläskigt. Jag hoppas att det sätter sig och väntar minst fem år.

Chateau Cantelys 2004

Det är alltid lite gambling med vita bordeauxer, den senaste av de här var oxiderad. Att få en fräsch vit bordeaux med lite ålder verkar vara som att singla slant. Trevligt nog är den här helt korrekt

Örtig/gräsig doft med både Semillon och Sauvignon Blancinslag. Vax, honung, krusbär, rågummi, lite fat och citrongräs. Väldigt bra med fin mognad och fascinerande personlighet som vit bordeaux har.

Medeltät smak med karaktär. Friska citrustoner och gräs blandas med gråpäron och annan stenfrukt, lite krämiga fattoner och honung. Gott och inget bråttom att dricka upp om alla flaskor är så här.

Matassa Blanc 2008

Matassa håller till i den lilla byn Calce i området Côte de Catalanes. Som namnet antyder är marken väldigt kalkrik här vilket märks i vinerna. Det här är enligt mig bland det mest intressanta och bästa området för vin i södra Frankrike, framförallt för vita viner. Matassa Blanc görs av 75% Grenache Blanc och 25% Maccabeu från gamla stockar och lagras på använda ekfat.

Doften har initialt ett klart biodynamiskt oxiderat stick vilket är synd då det döljer vinets övriga kvaliteter. Det intrycket försvinner en del med luftning och bortsett från det är doften väldigt komplex med gul stenfrukt, tropisk frukt, imponerande lite rökig och kritig mineralitet och

en lätt fin smörighet.

Väldigt trevlig smak med mängder av mineralitet och frukt i stil med doften. Kraften i frukten och en udd fattoner balanseras föredömligt upp av markerade syror. Mycket gott och framförallt personligt vin.

Det här vinet blev helt sågat av AoV liksom alla andra viner från samma vinimportör, Wine Trade. Vore man konspiratoriskt lagd skulle man kunna tro att det är för att de inte drar jämt, skickar inte in varuprover till deras genomgång av BS och liknande. Jag har svårt att förstå att man kan sänka det här vinet så pass som de gör.

Men, att inte skydda vinet från oxidering på grund av vidskepliga biodynamiska metoder är givetvis idioti. Och det förtar tyvärr en del av upplevelsen.

Catena Alta Malbec 2002

Altaserien är Catenas näst högsta nivå för deras exportviner. I Argentina finns inte denna nivå utan motsvarande vinserie heter Angélica Zapata. Undrar varför de gör så och om det endast är design och namn som är annorlunda eller om även vinerna är annorlunda? Deras viner kostar lika mycket där som här.

Vinet då. Jo, det är som man kan vänta sig. Väldigt kompakt med portvinslik frukt med mängder av kryddor, teblad, korinter och fat. Det finns ett visst mått av komplexitet men den här vinstilen känns rätt oinspirerande och mest kloggigt massiv.

Smaken är precis som doften med tung lite alkoholig känsla och mängder av lite stum men enormt tät frukt. Torkad frukt, russin, överdrivna fat. Det är ett bra vin men inte min stil, jag köper inte sånt här längre, det här var sista flaskan.

Ruinart 2002

Ruinarts 2002'a har jag gillat sedan den kom, ett favoritköp då den kostade facila 349 kr en längre tid. Numera är det sämre årgång och högre pris som gäller.

Den har fått fin utveckling med rejält brödig karaktär, mjuk gul frukt, nougat och mjölkchoklad. Väldigt fruktig i lite inställsam stil.

Tät mjuk smak i typisk storhusstil, söta fina citrustoner, blodgrape, kexchoklad och allmänt vanliga champagnedrag, kanongott och fenomenalt bra för priset. Fortfarande en favorit som konstigt nog helt förbisågs då det begav sig av vinbetygsbjässarna i branschen.

Chateau Grand Mayne 1998

Förra flaskan i höstas var det något lurt med men då jag snart betat mig igenom en hel låda så var jag förvissad om att det var tillfälligt.

Nuförtiden har den fått lätt ålderstigna mumifierade drag vid öppnandet vilka lossnar efter runt 45 minuter i karaff. Efter det vaknar den och får väldigt trevliga typiska Saint Emiliondrag av choklad, blyerts, sötfruktig plommonfrukt, fin blommighet, lera etc.

Det har av förklarliga skäl blivit tröttsamt många svulstiga unga fruktbomber senaste månaderna så det var underbart att komma tillbaka till en sån här, jämförelsevis, klassisk fräschör.

Fräsch medeltät smak med klassiska attribut. Grand-Mayne ses som en rätt modern producent men det är inget som tar överhanden. Lite sötfruktigt inställsamt och något ekigt men väldigt bra, 98 var en väldigt lyckad årgång för dem men det börjar bli dags att dricka upp.

Pinot Noir Reserve 2005 (Fort Ross)

Dags att komma igång med vinbloggandet igen efter ett långt uppehåll.

När det här släpptes var det ett litet under av hedonistisk Pinotfrukt i amerikansk stil (för pris etc). Nu har det lagt sig en hel del och fått lite rödsyrlig karaktär av tranbär, lite utanpåliggande fat, bitter choklad, mycket rostat kaffe. Komplext och gott med jag undrar om det inte var godare för nåt år sedan, känns lite själlöst och endimensionellt mot vad jag minns.

Fyllig mjuk smak men det den krämigaste känslan har försvunnit, lite mer uttorkad, lite mer syrlig frukt. Verkar inte vara ett vin för nån vidare långlagring. Gott men har varit bättre. Denna ska drickas ungt/yngre än det här.

Vill man lagra amerikansk kvalitetspinot rekommenderas istället Domaine Serene Evenstad Reserve 2006 som fortfarande finns att köpa. Den är i motsats lite svår att fullt uppskatta vid ung ålder men åldras desto bättre, den får nog bli nästa amerikanska pinot.

Barbaresco ”Serraboella” 2005 (Cigliuti)

Cigliutis Serraboella har jag sprungit på några gånger tidigare men inte kommit mig för att testa närmare. Det här är anmärkningsvärt bra, inte lika traditionell som den ypperliga Rinaldin tidigare i vintras men nästan lika bra. Massivt fruktig vilket känns oväntat för en Barbaresco från 2005. Djup fin komplexitet med mängder av röd frukt, tjära, menthol, lite fat, citrustoner, rosor och nyponblommor. Enormt bra doft och helt tillgänglig.

Smaken är givetvis rätt krävande ännu men jag har inga som helst problem att dricka det här redan nu. Lång och tät med stort djup av röd frukt, menthol, finfina syror och alldeles lagom modernt anslag med balanserade fattoner. Storartad Barbaresco.

Visst kostar det en del men jag tycker ändå att det här är ett kap, det här är billigt för en så pass högt presterande Nebbi. Stark rekommendation.