Förra
veckan blev jag inbjuden till en liten historisk vinstudie av
framförallt röd Bourgogne. Otroligt fascinerande och lärorikt för
mig som inte har druckit så här pass gamla bordsviner tidigare.
De
här vinvännerna har sedan många år köpt upp rejält gamla viner
som ligger och samlar damm i deras källare. Kollar man tex
”vinmannens” noteringar så inser man att så här gamla viner
inte är nåt nytt under solen i hans vinvardag. 49'an är det numera äldsta vanliga
bordsvin jag druckit.
Chateau Cheval Blanc
1962
Det
första intrycket är mer mot madeira än mot Saint Emilion vilket
säger en del om det här vinets mognad. Extremt ålderstigen med
lätt aggressiva oxiderade toner av rancio, brända nötter,
citrusskal. Bakom detta skönjs ett rätt vackert vin med en del gräs
och järn, men det är mer intressant än genuint gott.
Markerad
syra och lite brända oxiderade drag, nötter, rost, jord,
fascinerande och eget men väl åldersstiget. Känslan av gammal
mulljord var ett drag som återkom flera gånger.
Nuits-Saint-George 1949
(Pierre Ponnelle)
Även
det här är väldigt gammalt men av annan karaktär. Inga
madeiratoner utan mer silkig lite utmattad frukt med drag av
skeppsvrak, jord, svamp.
Mjuk
sirlig smak med liknande drag som doften, jord, gammalt trä, jod.
Fascinerande och väldigt lärorikt.
Saint-Romain Rouge 1955
(Roland Thevenin et Fils)
Om
den förra hade tappat sin Pinotfrukt så är den här rejält mogen
men har ett underbart djup av frukt kvar. Enastående finstämd och
komplex med lätt drag av krut, viol, blommor, söta röda bär,
jord, tryffel. Fantastisk doft.
Mjuk
silkig smak med mycket mognad, trä, tryffel, svamp och vildhallon.
Kanske inte täthet som en Grand Cru, nivån av appellation avslöjar
sig lite grann men det här var en enastående vinupplevelse.
Svårbeskrivet, efter ett par timmar börjar den tappa en del. Hur en
”enkel” Saint-Romain från 1955 kan vara så här bra är över
mitt förstånd.
Nuits-Saint-George 1966
(Maison Leroy)
Ett
annat anslag i mer klassisk mineralig stram stil, gräs, återhållen
röd frukt, orientaliska kryddor, citrus. Väldigt bra och otroligt
nog känns det som den kan utvecklas ytterligare.
Smaken
sitter ihop otroligt bra utan glapp någonstans i syrabetonad
klassisk stil. Rent kvalitetsmässigt så är det här ett snäpp
bättre än Saint-Romainvinet men är lite mer krävande, på ett
positivt sätt, och lite mindre hedonistiskt. Kanonbra vin och bästa
Maisonbuteljering jag druckit.
Vosne-Romanée 2009
(Meo-Camuzet)
I
början känns det här något reduktivt och slutet men med bra
potential. Mycket koncentrerat med finstämd frukt, lera, citrus,
fat, örter.
Stram
smak i ung tät stil. Mycket bra potential och med luft växer det en
hel del. Koncentrationen och helhetskänslan tyder på att det här,
framförallt sett till det modesta priset, kan komma att leverera
enormt bra.
Volnay 1:er Cru ”Les
Taillepieds” 1997 (Domaine Montille)
Montilles
viner är kända/ökända för att kräva mycket lagring vilket även
det här vinet indikerar.
Det
finns inget som helst insmickrande med här vinet. Det handlar mest
om stram örtig röd frukt, citrus, fat, lera, jord, svart te,
blommor. Känns mer som en supertraditionell outvecklad nebbiolo.
Rejält
hög syra i kombination med lite vek stram örtig röd frukt gör att
det inte upplevs som helt balanserat i nuläget. Intressant och
komplext, gott till maten men det skulle behöva 20-30 år till på
rygg. Längden går inte att klaga på, det smakar dock mer Montille
än Volnay.
Morey-Saint-Denis 1:er
Cru 1990 (Domaine Lambrays)
Rejält
tät i muskulös stil, en hel del fat, dovt nötig, jord, kaffe,
mycket bra. Klart bättre än de förra flaskorna vi druckit.
Tät
frukt och mycket snyggt med drag av sandelträ, kaffe, svart te,
finstämd röd frukt. Betydligt fruktigare och komplexare än
tidigare flaskor som har upplevts lite träigare och stummare.
Cabernet Sauvignon 1994
(Leeuwin Estate)
Och
sen till sist något helt annat. Mycket tät cabernetdoft med grafit,
piptobak, cederträ, gräs, paprika, basilika, ett litet störande
grönt vegetativt drag. Rätt massivt och fruktdrivet men utan att
vara alltför svulstigt. Jag gissade på USA.
Lång
och god, helt klart hög kvalitet men det gröna draget stör
helhetsupplevelsen, mörk tät frukt, kaffe, mogen paprika, fat,
viol. Mycket bra men kanske något finesslös.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar