Finca Dofí 2001 och Gran Clos 2004

Först öppnar jag Finca Dofí 2001. Den här typen av vin blir alltmer ointressant för mig, jag vet iof att det finns bättre Prioratviner än det här.

Det luktar starkvin, portvin i trist stum fas skulle jag säga. Mest torkad mörk frukt, russin, eldig känsla, stumt och rätt trist i största allmänhet. Det här är ett vin som bara kan bli omtyckt av de som vet vad det är och vad det kostar. Usel pris/kvalitetsleverans, 499 kr, jo men tjena! Nu betalade jag runt 200 vilket är helt ok men mer än så borde den här typen av vin inte kosta.

Kompakt och eldig smak, russin och kryddor, rätt ointressant och utan fräschör.

Förra gången jag drack det här hade jag inga förväntningar alls och drack det bredvid ett av årets mest negativa vinupplevelser, Tenuta Belguardo 2003. Då tyckte jag det var bättre än väntat men nu finns det inga förmildrande omständigheter.

Lånad/snodd bild...

Som jämförelse testar jag Gran Clos 2004 parallellt. Det är givetvis också kompakt och eldigt, minst lika eldigt, men det finns nåt mer som lyfter det här och gör det klart mer intressant. En örtig/gräsig ton som går mot slånbär blandat med en balsamisk känsla och en liten ruffighet som får det att kravla sig ur det massiva alkoholträsket.

Kanske inte heller ett favoritvin men klart bättre och mer givande än Finca Dofí, det här är faktiskt riktigt gott. För mindre än hälften av Finca Dofis pris har jag inga problem med det här. Smaken har den vanliga kombon av julkryddor, teblad, dov mörk frukt etc men med den ovan nämnda balsamiska känslan.

Ur mitt perspektiv är Priorat tillsammans med den moderna vinstilen från södra Rhonedalen med omnejd den mest uppblåsta bubblan bland exklusiva viner just nu. Jag kan inte fatta varför de hyllas som de gör, och de har likheter sinsemellan. Sen finns det givetvis ett och annat vin därifrån som är bra.