Barolo Albe 2007 (Vajra)

Nu har jag provat och druckit det här vinet i lite olika sammanhang. Framförallt på senare tid har det verkligen ”satt” sig på ett sätt det inte riktigt hade för några månader sedan.

Doften visar på en balanserat modern/traditionell stil med tät frukt utan att dras med störande dominans av fat. Väldigt finstämt och bra med klassiska nebbiattribut som blommor, nypon, teblad och surkörsbär.

Slank och fräsch men ändå med mängder av karaktär, imponerande bra. Mycket gott vin som verkligen smakar Barolo och är förvånansvärt tillgängligt med tanke på sin ringa ålder.

Att få en sån här leverans av Barolo för under 200 är sällsynt. Fontanafreddas variant för ett par tjugor mer är inte i närheten. Det här kommer det inhandlas betydligt mer av.

Några matintryck från sydostasien

Jag hade vägarna förbi Singapore för ett tag sedan och kände att jag var tvungen att passa på att gå på Iggy's som är den restaurang i Singapore som ligger högst på Pellegrinos lista över världens bästa restauranger. Nu brukar jag inte lite på den listan i någon större utsträckning men när jag ändå var där så... den har ju ändå röstats fram som bästa restaurang i Asien nåt år tidigare.

Jag fick för övrigt värdefulla tips och hjälp av den förra Singaporebon Vinovis, tack för det.

Exklusivt och avskalat i lyxig västerländsk hotellmiljö. Uppmärksam service. Jag valde deras fyrarätters lunchmeny vilket blev fem serveringar med ammis.

Lite som att äta på en rätt bra klassisk europeisk restaurang med lätta asiatiska inslag. Fyra rätter var huvudsakligen ”västerländska” medan en var asiatisk. Allt var rätt bra men inget stod direkt ut som anmärkningsvärt, som en av stockholms bättre ställen men inte topp. Det borde finnas betydligt bättre än så här i Singapore.

Dåligt tillagad anklever.

Helt ok ankbröst.

Goda nudlar med räkor.

En restaurang att testa i Singapore är annars Lolla, väldigt coolt men också väldigt bra. Som en perfekt blandning mellan Rolfs Kök och Matbaren. Och givetvis Din Tai Fung, en kedja med grymma dumplings.

Lolla's i Singapore

Mer nyligen åt jag på den restaurang i Thailand som rankas högst, Nahm. Lite beroende på vem man lyssnar på givetvis men det är den enda som är med på Pellegrinos top 50-lista.

Nahm, mycket men medioker mat.

Om Iggy's var bra på ett lite slätstruket sätt utan att nå några höjder så var det här mest konstigt. Efter en ammis av ananas toppad med bland annat rostade jordnötter och chili, gott, kom sen fem olika ”förrätter”. Efter det serverades alla övriga rätter samtidigt vilket gör att maten var kall efter runt 15 minuter. Och det är rubbade mängder mat som ställs fram. Man fick välja en rätt från de olika kategorierna som sallad, picklat, chili, soppa etc. Inget smakade illa men inget var särskilt minnesvärt, om jag jämför chilin med många andra jag ätit så var det här inte nån av de bättre, det är inget bra betyg.

Helt ok thailändsk Viognier.

Helt meningslös restaurang, under resan hittade jag andra ställen med regionala kök som höjde sig betydligt över Nahm. Om nån till exempel har vägarna förbi Hoi An så bör minst ett par besök på Morning Glory betas av, nog det bästa jag åt under resan.

Så här ska en vårrulle se ut, Vietnam.

Côte-Rôtie "Brune et Blonde" 2004 (Guigal)

Det har inte blivit några inlägg på länge då jag har semester och inte haft nåt att skriva om. Men häromdagen så sprang jag på Guigals Côte-Rôtie 2004 för under SB's pris, 60$ på restaurang, mer än rimligt.

Mina förväntningar var väl inte skyhöga men det borde ändå vara ett bra vin. Doften var lite stum till en början med mest örter och jord. Med luft kom det fram mer blommiga nyanser och ett tydligt drag av blyertspenna i bordeuaxstil.
Örtig och läskande smak med finstämd lätt bärig frukt. Bortsett från den något veka frukten var det riktigt bra, framförallt då jag inte har druckit kvalitetsvin på länge. Ligger nog delvis i den ökända Syrahtunneln just nu och kan nog utvecklas med lagring.

Det här var helt väsensskilt mot den 2003'a jag drack i vintras som var ett supermodernt monster. Går inte att fatta att det bara är ett års skillnad som skiljer dessa viner åt, konstigt.

CH by Chocapalha 2008

Chocapalha gör en mängd olika viner, vita och röda. Det här sprang jag på i höstas och fastnade för, det stod klart ut kvalitetsmässigt över alla andra portugiser. 100 % touriga nacional lagrat 22 månader på franska fat, nya eller gamla vet jag inte.

Doften är väldigt direkt och imponerande djup. Blommig och fruktig på ett lite burgundiskt sätt, lera, mineral, läder och balanserade fattoner. Väldigt bra doft om än något primär.

Även om det är ett kraftigt vin med tät smak så har det en fräschör och mineralkänsla som lyfter det här vinet markant utöver det vanliga. Även nu några månader efter provat det första gången så tycker jag det är ett av de bästa röda portugisiska viner jag druckit, det här kommer jag komma tillbaka till.

Bosquet des Papes 2007

Det här är en av få CdP'er jag tycker om. Gjort i traditionell stil utan alltför hög alkohol och jolmig känsla som modernisterna har.

Ört och rödfruktsdominerad doft med drag av hallonlikör, lakrits (nästan salmiak), pomerans och tobak. Riktigt bra doft som precis börjat få lite utveckling.

Gott och läskande rätt tät smak. Ingen påträngande alkohol eller svulstighet, fräsch röd frukt med mycket tobaksdrag. Bra matvin som säkert kan lagras längre men som är gott redan nu. Bosquet kan man lita på.

Sketch 2010

Sketch är förmodligen det mest omtalade vita vinet i Spanien just nu, att hitta en flaska har dock visat sig vara anmärkningsvärt svårt.

Ett vin gjort av Raul Perez från gamla Albarinostockar i Rias Baixas. Produktionen är ett sju år gammalt franskt ekfat på 750 liter, flaskorna lagras sedan på havsbotten en tid. Just det verkar mest vara en PR-grej som iof verkar funka. Det har blivit väldigt omskrivet, att det också är det vita spanska vin som har fått högst betyg av WA någonsin har nog även hjälpt till.

Jag hade tänkt vänta längre med en första test men kunde inte hålla fingrarna borta, det fick bli min julklapp till mig själv. Doften är väldigt snygg på ett rätt återhållsamt sätt med mineraltoner, havskänsla, mycket örter, honung, grönt te, mogen gul stenfrukt, fattonerna är knappt kännbara. Väldigt bra, inte alls fläskigt eller tungt.

Smaken är det som imponerar mest i början med lyxig krämig känsla. Bra fräschör och tydliga mineraler. Imponerande lång och komplex smak utan att vara övergjort. Med säkerhet den bästa Albarino jag druckit, på ett mer subtilt sätt än Gran Veigadares var.

Saint-Aubin 1:er Cru ”En Remilly” 2007 (Lamy)

Bättre Saint-Aubinviner av Lamy har det blivit några det senaste året. Bland hans 1:er Cruer är Derriere Chez Edouard 2007 kanske den bästa jag provat men på pappret är det ”En Remilly” och ”Murgers Dents de Chien” som ska vara de bästa.

De två lotterna ligger på sluttningen av det oansenliga men välkända ”berget” Rachet. På andra sidan sluttningen ett stenkast därifrån ligger Chevalier-Montrachet och strax nedan Le Montrachet, så jordmån och andra förutsättningar är exemplariska men givetvis är prisbilden minst sagt annorlunda. Som man ser på bilden så går en bit av En Remilly in på Chassagne-Montrachets område i direkt anslutning till Chevalier, så det görs även En Remilly från Chassagne. Grenar av släkten Colin verkar äga det mesta.

Vinet då. Precis som Lamys andra viner från 2007 är det som dominerar en imponerande mineralitet. Krossade musselskal, krita och havsstrand blandas med en balanserad dos fat, finstämd frukt åt stenfruktshållet. Mycket bra.

Läskande ännu rätt stram smak med markerad syra i linje med året. Frukten hade kunnat vara lite tätare men det är väldigt bra och komplext i som sagt mineraldriven stil. Jag gillar stilen från 2007 men har sett att vissa resencenter föredrar vinerna från varmare år som ger lite mer kött på benen. Ett vin jag gärna dricker igen.

Gevrey-Chambertin 1:er Cru Clos Saint-Jacques x 2

En kompis tog med sig två flaskor som hälldes blint för oss andra, att det var bourgogne var uppenbart men i övrigt var det lite svårgissat. Goda viner.

GC Clos Saint-Jacques 2001 av Jadot är ett gott vin men lite stumt och så att säga Jadottypiskt. Rätt utvecklad doft med lite svamp och mulljordstoner, samtidigt är fruktaromerna rätt pigga vilket gör upplevelsen något tvetydig. Gott men som sagt något opersonligt och slätstruket, som Jadot brukar vara.

GC Clos Saint-Jacques Vieille Vigne 2006 (Fourrier)

Den andra flaskan är betydligt bättre med lyxigt aromatisk blommig känsla. Så pass att jag är mer inne på Chambolle än Gevrey. Väldigt komplex och tät frukt som känns semi-modern, vissa modernt svulstiga drag men inte alls så de dominerar. Blommor, choklad, och ytterst bra vin. Imponerande att det är en 2006'a, jag gissade på 2007, 2006 dras ofta med lite vek frukt och ett lätt vegetativt inslag som denna inte alls har. Min erfarenhet av Fourrier är begränsad så det var en kul och lärorik flaska. Fourrier köper jag gärna efter det här.

Två väldigt olika vita viner

Bourgogne Blanc 2007 (Roulot)

En ynka flaska av denna fick jag med mig för ett par år sedan från södra Frankrike. Roulot är ju bra i en mineraldriven stram stil, tänkte att den borde vara hyggligt tillgänglig nu och funka till stekt pilis med jordärtkockskräm.

Nja, det är den inte riktigt. Fortfarande stram och lite knuten. Mer Pulignyig eller Chablis Grand Cruig i stilen än Meursault som är Roulots hemvist. Stenfrukt, krita, lite lätta fattoner, väldigt bra men lite ungt knuten. Luftar vinet vilket hjälper en del men den skulle tjäna på runt 3-5 års ytterligare lagring.

Dock imponerande bra för en bourgogne blanc, den jabbar klart över sin viktklass. Det är nog bara Arnaud Ente som kan matcha denna (fast i helt annan stil).

Vinha Formal 2008 (Luis Pato)

Det bästa vita vin från Portugal jag hittat är helt klart Maritavora, varför tas det inte in igen? Den här sprang jag på för ett tag sedan och gillade. Alltid kul att vidga sina vyer. Kommer från Beiras och är ett sällsynt endruvsvin av den lokala druvan Bical.

Klart egensinnig doft med örtiga drag, anisfrön, honung, kamomill, bivax, en del fat och ett lätt oxidativt drag som påminner om en del bioviner. Kul och riktigt bra.

Fyllig mogen smak. Även här en anings oxidativ men inte så det stör, honung, kolaremmar från fat, mjuk krämig gul fruktighet, örter. Riktigt bra om än inte på Maritavoras nivå, lite för dyr tyvärr jämfört med hur den levererar. 160-170 hade känts mer rimligt än 248 kr men väl värt att prova.

Geyserville 2001

Efter många långa år har det här vinet nått in i en fas som är förvånansvärt bra. Inte alls lika svulstigt och plufsigt som jag brukar tycka det är, och då är ändå Geyserville ett av de Zinfandelviner jag tycker allra mest om. En kompott av likörlika drag av vildhallon och björnbär, en del trä, balsamiska drag, korinter och allmänt tät frukt.

Rejält fruktig smak men åldern har taggat ner de mest svulstiga dragen och nu känns den riktigt balanserad med bra syra, tät frukt, kryddor som nejlika. Riktigt gott.

Det är ändå inte riktigt min typ av vin så jag har inte köpt några flaskor av senare årgångar.