Här
i veckan var vi sex vinroade människor som träffades och drack
några goda viner, bland annat en annan vinbloggare, konjären.
Reglerna var ett vin per person som hälldes blint för de andra. Tre
viner per omgång. Alltid en kul gissningslek.
Echezeaux 2007 (Daniel
Rion)
Det
här vinet har jag druckit förr och visste vilket det var. Ytterst
fin doft med drag av mossa, vildhallon, citrusskal, tät lite
sötaktig frukt med stort djup.
Med
luftning blir smaken rätt mjuk med mycket tät komplex frukt, en
välgjord och tillgänglig Echezeaux trots sin unga ålder. En kaskad
av söta röda bär, citrusskal och blommor. Mycket bra. Flera var
inne på någon nya-världenpinot vilket jag inte var helt med på,
det låter mer i linje med brodern Patrices viner.
Spätburgunder 1999
(Meyer-Näkel)
Klart
udda lite murken doft med långt gången mognad. Gammalt trä,
lakrits, krut, ett uns arrak och söta fruktaromer.
Mjuk
sötaktig silkig frukt åt det röda hållet, rejält åldersstigen,
citrusskal, salmiak.
Mycket
svårgissat, jag var inne på någon rejält gammal grenache av
klassiskt och bra snitt. Klar överraskning och betydligt yngre än
vad alla trodde.
Côte-Rôtie 2000
(Jamet)
Mitt
vin. Som vanligt väldigt aromatisk med mängder av blommor och röd
frukt, lätt rökiga animaliska drag och rejält med lavendel och
andra rostade örter.
Efter
lite virrande kom de andra fram rätt bra till vad det var. Bra men
inte alls på samma nivå som 98'an.
Opus One 1986
Här
var det enkelt, trodde vi.
Rejält
mogen underbart djup doft, cederträ, viol, mogen finstämd frukt,
tydlig ton av lera och järnmalm, blyertspenna. Strålande!
Mjuk
mogen smak av klassiskt snitt. Imponerande komplext och bästa vinet
under kvällen. Underbart gott vin.
Att
det var bordeaux kändes självklart. Efter lite diskussion lutade vi
åt Pessac och då isådanafall ett av de bättre slotten. Kvällens
mest tappade hakor när flaskan avtäcktes och förmodligen det bästa
amerikanska vin jag druckit.
Mas de Daumas Gassac
1982
Även
denna var väldigt finstämd i klassisk stil med tydliga drag av
cederträ, malen sten, dov mörk frukt, viol och mint.
Trots
en del utveckling så känns den ännu lite ung med rejält av
tanniner, lera, pinjenöt. Först arketypisk Bordeaux för att sen
stänga ner sig lite och få lite andra drag. Definitivt
Cabernetbaserat.
Om vi
drog oss söderut på förra vinet kändes Medoc rimligast här. När
det inte var Bordeaux så var vi rätt lost. Imponerande bra och
galet ungt för ett 30 år gammalt vin, det kommer hålla i 30 till
(det står på baksidan att vinet bör lagras mellan 5-50 år). Ca
75% cabernet sauvignon, resten merlot, malbec, cabernet franc och
sydfranska druvor. Sällsynt informativ baksidestext.
Côte-Rôtie Brune et
Blonde 2003 (Guigal)
Om de
två tidigare var klassiska så var det här väldigt modernt. Yvig
och extemt hårt fatad doft som inte visar någon direkt
druvkaraktär. Örter, röd och mörk frukt, rostat kaffe,
plommonkompott.
Massivt
och rätt komplext, rätt gott trots sina svulstiga drag men i en
lite svår fas.
Cote-Rotie
kändes ingenstans, jag var mer inne på ett monstervin från
Toskana. Kan kanske bli nåt om många fler år, årgången spelar
nog stor roll för stilen.
Summa
sumarum: Två pinot, två Cabernet och två syrah. Men ändå så
olika, väldigt kul och lärorikt. Alla slank ner lätt med helstekt
rådjurssadel och tillbehör.
Bortsett
från någon enstaka annan sysselsättning är det här nog det
roligaste jag vet. Tänk, vin är ett av få ämnen man kan vara oense om
och ändå komma helt överens.
1 kommentar:
En sällsynt lyckad provning, med spännande viner... Riktigt trevligt på alla sätt! Mogen Cab visar sig än en gång vara min favorit alla kategorier!
Skicka en kommentar