Restaurant Sant Pau Revisited

Foodscout hade inte varit på Sant Pau som ligger nån timme norr om Barca i lilla San Pol de Mar. Så det vart till att ta pendeln dit för lunch, fantastiskt väder med strålande solsken och 22 grader varmt samtidigt som vinterns första snö föll här hemma.

Schysst oktoberväder i San Pol de Mar.

Förväntningarna var av förklarliga skäl rätt uppskruvade, men med tanke på deras tre stjärnor och mitt förra besök så kan det inte vara annat.

Varför sydamerikanska och framförallt Peruanska smaker har slagit igenom som det har bland Barcelonas bättre restauranger tål att funderas över. Det här var andra gången och det dök upp även dagen efter.

Ammissar med Peruanska smaker.

Ammissarna var olika varianter på traditionell peruansk mat från olika delar. Jag håller helt med om att Peru har den mest intressanta matkulturen i Sydamerika, Astrid y Gaston i Lima är väldigt bra och klart bättre än de övervärderade ställena i Sau Paulo (DOM etc). 41 Grados varianter var dock bättre, bra men inte stort på nåt sätt.

Ceviche, Astrid y Gaston gör det bättre.

Första rätten var kanske den enskilt bästa på hela veckan. En enkelt tillagad havskräfta med bönor och grön tomat. Råvarukvalitet man bara kan drömma om att hitta här hemma, fenomenalt gott.

Avskalat och enkelt men enormt bra, havskräfta med grönsaker.

Sedan gick det åt fel håll med en ny variant av deras brandade. Istället för den mondrianinspirerade rätt som stod på hemsidan och som jag ätit tidigare så fick vi brandade med tre olika tillbehör som smakade bra men inte var så värst upplyftande, blodkorv, grön paprika etc. Det här var mycket sämre än den brandaderätt jag åt förra gången.

Medioker rätt på brandade.

Sen fattade vi ingenting då det kom en rätt med gambas. Gambas, pureade bruna bönor, skaldjursgelé i gurka och avkok från bönkoket. Hur gott kan bruna bönor bli? Inte så värst gott, och att sedan servera det med avkok från bönavkoket! Fullkomligt värdelös rätt som jag aldrig trodde att Sant Pau skulle få för sig att servera. Här försvann deras tredje stjärna enligt oss, obegripligt.

Gambas med bruna bönor, uselt.

Det vart bättre efter det men jag saknade de höjder som första rätten hade och som i princip alla rätter hade förra gången.

God bläckis men inte nödvändigtvis bättre än den på Alkimia.

Svåräten men god bläckisrätt.

Den huvudsakliga fiskrätten på marulk var väldigt bra, snyggt, strålande råvarukvalitet och lättgillat.

Mycket god rätt på marulk. Vi var de första som blivit serverade denna.

Kötträtten var bra men stack inte ut så mycket, godkänd men inte alls trestjärnig.

God speciell styckningsdel av gris.

Som helhet var det alltför många dippar den här gången för att motivera deras tre stjärnor vilket var en rejäl besvikelse jämfört med min förra måltid. Då menyn inte var samma som fanns på hemsidan fram till dagen innan så frågade vi om det och det visade sig att ett flertal rätter var helt nya. Vi var de första som åt vissa rätter. Man undrar om de helt enkelt inte är ”färdiga” med dem, kanske kommer de ändras eller tas bort. Men på ett sånt här ställe känns det väl chansartat att servera mat man inte kan stå för.

Vi drack en flaska NUN 2010 till, samma vin av annan årgång jag drack här förra gången. Som alltid väldigt bra.

Desserterna var bra men lite slätstrukna, de är tekniskt ambitiösa men funkar inte hela vägen. Så var det förra gången också.

Jag kommer nog ändå gå tillbaka om jag får chansen, för att se hur de utvecklas. Det är fortfarande väldigt bra, när det är bra, och intressant.