Vaio Armaron 1997

Extemt alkoholigt med starkvinstoner som slår över helt. Det går inte att dricka till mat men till lite ost efter maten fungerar det fint. Komplext och bra i sin stil men inte särskilt balanserat och inte alls min typ av vin.

Kan inte fatta att människor är beredda att betala rätt mycket pengar för det här, själv fick jag den i present för ett antal år sedan. När bekanta som inte är insatta i vin vill ge mig ett riktigt bra vin blir det deprimerande ofta en dyr Amarone varvid jag spar dem i studiesyfte...

Domaine Sarda-Malet ”Terroir Mailloles” 2000

Det här vinet har utvecklats enormt bra sen jag provade det senast, jag såg det nästan som ett dåligt köp som aldrig skulle bli särskilt kul men nu har det lyft rejält. Det är lite som en CdP med mer Mourvedre- och Syrahkaraktär än vanligt. Krämigt gräddiga toner, jordgubbssylt, blommor, plommon, kött och en tydlig tobakston. Mognaden har även tagit fram en del svamp och läder som tillför komplexitet. Det är nästan att jag har svårt att sätta fingret på vad som gör att jag tycker om det så mycket. Den förra flaskan var väldigt stram och knuten. Det finns lite avslagna julmusttoner som påminner om en del italienska viner som tex en lätt övermogen Castello di Fonterutoli men de slår inte över.

Smaken är mjuk med numera låg syra, lite övertydliga tobakstoner, cederträ, viol, läder och örter. Det här har en mycket fin mjuk känsla med röd frukt, mjukt smöriga toner och örter. Otvetydigt sydfranskt. Det är så här jag vill ha mina CdP vilket det liknar på många sätt, strukturerat och med ok balanserad alkoholhalt.

Castello di Brolio 2006

Det här är som en klassisk Chianti i Ferrarri-skal. Lyxigt, kaxigt men ändå med en otvetydig Italiensk känsla. Lite som jag upplever Prada ibland.

Smaken är ännu ung med syrliga Italienska bär. Allt finns här som körsbär, tranbär, bittermandel och kaffetoner men samtidigt är det gudomligt snyggt med feta fattoner, kokos, och choklad. Det känns väldigt primärt och behöver helt klart ett par års lagring..

Smaken är enormt komplext i sin ungdom som just nu bara visar var det kommer nå. Kokos, mjölkchoklad, lakrits, fat, gräs, syrliga röda bär och örter. Kompakt och ännu rätt krävande men mycket lovande och ett mycket bra vin. Nästa flaska öppnas inte förrän tidigast 2015. Bästa Castello di Brolio jag provat och mycket bättre och mer balanserat än Fonterutolis motsvarighet.

Chablis Premier Cru ”Les Vaillons Vieilles Vignes ” 2000

Det här vinet släpptes på majsläppet för ett bra pris, Vaillons är min favorit av Laroches olika premier cru-områden. Klart bättre än den Beauroy som släpptes samtidigt.

Doften visar på en alldeles lagom fin mognad med lite honungstoner och smör. Klassiska Chablistoner av mineral, musselskal, grape, gråpäron och halm. Mycket bra och aptitretande.

Smaken är fyllig för en Chablis med en finstämd smörig krämighet, citrus och krita. Den sitter ihop kanonbra med lång mineralstinn eftersmak och är ett solklart köp för sina 239 kr. Alldeles lagom mogen utan tendens till övermogna nyanser. Funkade bra till en god getost.

Pinot Noir ”Evenstad Reserve” 2006 (Domaine Serene)

Domaine Serene gör huvudsakligen Pinot Noir från sina vingårdar i Wiliamette Valley, Oregon, men även en del Chardonnay och Syrah.

Amerikansk Pinot av bättre snitt har sin typiska stil med insmickrande sötbärig frukt blandat med smörkola och vanilj, sen kan den känslan vara av mer eller mindre komplex art men upplägget är i princip detsamma.
Evenstad Reserve lyckas ta det hela ett litet steg längre. Doften är mer subtilt skuren med ett mer återhållet, stramare anslag. En hel del tranbär, nejlika och korinter istället för den vanliga smultron/hallonkänslan. Den har inte heller den där övertydliga smörkolatonen som många dras med utan är betydligt mer djupare och komplext även om det fortfarande är lite ungt och slutet. Det behöver nog en par år till för att öppna upp sig. Det kickar igång ännu ett snäpp med någon timmes luftning och tar upp än mer lera, rosor, mint och kanel.

Smaken har givetvis de vanliga Pinotattributen av smultron och lite fatiga vaniljtoner men även en hel del mer av kryddor, tegel, cederträ och blommor. Mycket karaktärsfull och läcker smak och bland det bättre jag druckit av amerikansk Pinot.

Gala 3 2006 (Luigi Bosca)

Luigi Bosca är mest känd för sina röda viner av Malbec, den här hittade jag i en vinbutik i Mendoza. Druvblandningen är minst sagt ovanlig med Viognier, Chardonnay och Riesling.

Det doftar som nygräddade ljusa kakor med vanlj i, kamomill, liljor och tropisk frukt. Ett fruktigt vin med lite nya världen känsla och en krämig fatkänsla.

Smaken är fyllig med lite alkoholhetta, krämig och rätt fatig känsla. Ingefära, citrongräs, söta citrustoner och sötfruktiga aromer av exotiska frukter. Gott och koncentrerat i en ambitiös stil. Ett bra vin i balanserad nya världenstil men kanske inte riktigt min typ av vin, ikväll passade det iof sig väldigt bra. Flaskan har en väldigt ovanlig metallring som skydd över korken, vad är tanken med det?

Ghiaie della Furba 2004

Ghiaie della Furba är Capezzanas variant av ett bordeauxvin med 70% Cabernet Sauvignon, 20% Merlot och 10% Syrah.

Vinet har ett modernt anslag. Fat, tät djup frukt, mogen paprika, gräs, chokladig och inställsam doft med stort komplext djup. Det är lite som en ung Guado al Tasso, eken känns kanske lite mer påtaglig.

Det här är ett lättgillat vin, så lömskt lättdrucket att man lätt dricker mer än vad man hade tänkt. Det är kompakt fruktigt med fina toner av mogen gul paprika som påminner om en amerikansk välgjord cab men med en del italiensk mer syrliga röda bär, stramare och högre syra. Även en del örter, mörk bitter choklad, svart te och espressokaffe.

Hur det här utvecklas med ålder har jag lite svårt att sia om, den ekiga känslan kan slå över för min smak och göra det lite jolmigt men just nu är det en ren njutning. Väldigt bra men lite mer grovhugget och inte lika snyggt som Guado al Tasso med i princip samma druvsammansättning.

Nambrot 2003

Nambrot görs av Tenuta di Ghizzano, en liten by uppe på en bergsknalle i nordvästra Toscana. Egendomen drivs av en driftig och sympatisk kvinna i medelåldern, Nambrot är hennes mest moderna vin av (mest) Merlot och mycket nya fat.

Doften är superaromatisk och djupt komplex. Anslaget är inte så värst Italienskt, mer Australien kanske, årgången hjälper nog till. Mycket chokladtoner samsas med plommon, kanel, läder, lakrits, smultron, blommor, vaniljiga fattoner och balsamvinäger. Det här är ett vin som inte passerar obemärkt, extremt maxad doft.

En intensiv smak av smultron och mörka bär, choklad, kaffe, vanilj och en djup kryddig ton. Det här är ett kompakt vin med mängder av karaktär, rätt mjukt och lättdrucket. Frukten är kompakt på ett nya världen sätt men smaken är torr som ett mer klassiskt vin. Väldigt bra i en modern stil som går på kraft och intensitet. De tillfällen jag är sugen på ett Australiensiskt vin öppnar jag det här, väldigt gott ”in your face” vin.

Corton Vieilles Vignes 2000 (Vincent Girardin)

Nu har det här vinet hamnat i en väldigt trevlig mognadsfas med en hel del tertiära aromer av svamp, mossa, sandelträ och tryffel. Väldigt komplext och bra vin. Det är fräscht med en känsla av kalk och klassiska Pinotaromer av söta röda bär, apelsinskal och choklad men det är de finstämda komplexa tertiära aromerna som verkligen lyfter det. En doft som man kan sitta och njuta av hur länge som helst.

Smaken är lätt kryddig, mjuk med en liten mineralkänsla, svamp, vildhallon, citrusskal och cederträ. Komplext och moget vin med tät fin fruktighet. Det här är klart bättre än jag minns förra flaskan, bättre frukt och större djup, numera är den närmre Grand Cru-klass än tidigare och med tanke på att den kostade under 300 kr så får man vara mer än nöjd.

Domaine Capmartin ”Cuvée du Couvent” 2001 och Chateau Barréjat ”Cuvée des Vieux Ceps” 2002

Domaine Capmartin ”Cuvée du Couvent” 2001
Guy Capmartin drog sig ur familjeegendomen och startade Domaine Capmartin 1987. 100% Tannat från gamla stockar.

Doften är väldigt Italiensk med körbärskärnighet och bittermandel. Finns även teblad, tobak och en tydlig ton av örter. En hel del kritiga mineraltoner ger en fräsch känsla.

Smaken är rödbärssyrlig och rätt kärv med teblad, örter och lätt kärnig bitterhet. Blint hade jag nog hoppat mellan olika Italienska regioner utan att riktigt veta vart jag skulle sätt ner foten Mycket bra vin i en syrlig matkrävande stil som jag uppskattar väldigt mycket. Långt och gott vin som börjar närma sig sin mognadsplatå men som kommer vidareutvecklas i flera år. Inga tendenser till trötthet.

Chateau Barréjat ”Cuvée des Vieux Ceps” 2002
Då den nya årgången, 2007, av det här vinet lanseras på SB i maj kändes det som en bra idé att öppna 2002'an och se var den är någonstans. En del av druvorna är 200 år gamla pre-phylloxerastockar, 80% Tannat och resten Cabernet. Det här vinet görs av den andra brodern Capmartin, Denis.

Doften är stor och komplex med ett aningens brettigt inslag, Mycket cederträ, blyertspenna, läder, rostade pinjenötter, sötlakrits och rost. En intensiv och djup doft som imiterar en bra Bordeaux. Jag går riktigt igång på den fina mineralkänslan även här.

Smaken är torr och stram med vediga toner, väldigt Bordeauxlik som sagt men med mer ettrig röd frukt i lite italiensk stil. Med luft kommer ännu mer rönnbär fram, komplext och mycket bra vin. Löjligt bra vin för 129 kr, dagens pris på 149 kr är också ett kap. Den brettiga känslan indikerar att det börjar bli läge att dricka upp kvarstående flaskor men bortsett från det finns det inget som ligger det här vinet till last.

Montus för mer pengar är inte i närheten kvalitetsmässigt, ska man dricka Madiran är någon av Capmartins viner ett klart bättre val. Vilket man väljer har mest att göra med vilken stil man känner för men jag börjar luta alltmer mot Domaine Capmartins stramare mer krävande stil, för 3-4 år sedan föredrog jag Chateau Barréjat som är mer tillgänglig ung.

Chateau Cantelys 2002

Cantelys ägs av familjen Cathiard vilka även äger det mer kända Smith-Haut-Lafitte. Druvblandningen är 50/50 Semillon/Sauvignon Blanc. Jag har varit enormt förtjust i det här vinet och druckit ett antal flaskor.

Undrar om det är några månader i en varm garderob som har gjort det eller om det är en enstaka svag flaska men det här är definitivt övermoget.
Det finns kvar en del av den fina lätt fatade blandningen mellan Semillon och Sauvignon Blanc, aromatiska grästoner som blandas med gummi, ylle och lite balanserade krämiga fattoner men en irriterande ton av äppelskrutt stör helhetsintrycket. Trist.
Sista flaskan ska drickas snart, hoppas den har hållit ihop bättre.

Cuvée Laïs 2008

Det här vinet av Olivier Pithon kommer från byn Calce i dalgången Agly i Roussillon. Han är vän med Gauby och gör viner i en kanske lite mer Burgundisk stil än dem men av liknande lokala druvor som Grenache Blanc och Maccabeu.

Mycket fin och komplex doft med mycket karaktär, flinta, krita, bivax, musselskal, örter som salvia och liknande, honung, fina fattoner, blommor och lite brödiga aromer som drar mot brioche. Det här är ett vin som verkligen sticker ut med sin mineraliga och brödiga karaktär, väldigt bra.

Smaken är medeltät med mycket steniga nyanser, balanserade fat, apelsinblommor, örter och rostat bröd. Komplext, gott och framförallt intressant i en stil som påminner mycket om en mineralig bra vit bourgogne fast med mer örtighet, mjukare syror och mer udda karaktär. Olivier Pithon gör enligt mig bättre vita viner än sin mentor Gauby, dock inte röda.
Vinet är i sig väldigt bra men framförallt så tilltalar det min personliga smak med sin egensinniga stil. En skitsnygg örfil mot alla trötta och överprissatta vita Bourgogner (med en del undantag, Dom. Leflaive etc).