Dom Pérignon 1996

Tja vad säger man, det är inte varje dag jag dricker Dom Pérignon. Jag har nog lyckats prova de flesta årgångar sedan 1993 men det är en helt annan sak att dricka ett vin i lugn och ro i bra glas under längre tid.

Väldigt stum i början, inte alls dålig men lite småtrist trots en känsla av kvalitet. Den indikerar dock klass med en tät krämig känsla i munnen. Doft av brioche, vaniljkakor samt sedvanlig Champagnekaraktär av krita, grapefrukt, gråpäron och rött äpple. Det är dock mest avsaknaden av fel som indikerar att det är ett bra vin.
Jag får det blint och börjar mest med att utesluta andra producenter som Krug, Henriot, Bollinger etc, den känns yngre än 1996, mer som en 98’a. Är inne på Winston Churchill eller liknande, inte helt oävet. Kaffetonen borde ha satt mig på rätt spår... Och än en gång (sagt till mig själv), håll dig till den första känslan och gissningen. Men jag kunde inte riktigt tro att det kunde vara en Dompa. Blindprovningar är alltid givande.

Efter en del luft kommer mer typiska nyanser fram som nougat, kaffe, kokos och tät komplex frukt. Ännu ett exempel på att även Champagne bör luftas, vi hade fått ut så mycket mer av det här om vi hade luftat vinet i förväg.

Känslan i munnen är toppklass med tät fyllig känsla helt utan den lätt anemiska känslan som till exempel Pierre Peters 1999 hade, perfekt balanserad syrastruktur men det riktiga djupet kommer aldrig. Det här är ljusår från den Comte de Champagne jag drack i höstas. Den utvecklas väldigt bra och är helt klart ett mycket bra vin men jag måste nog tillstå att min bild av Dom Perignon försämrades lite, jag hade trott mer av en så pass bra årgång av Dompan.