Gigondas Cuvée Tradition 2004 (Domaine Santa Duc)

Gigondas ligger i södra Rhonedalen, vinet består av 70% grenache, 20% syrah, 7% mourvèdre och 3% cinsault enligt systembolagets hemsida.

Tät Grenachetypisk fruktighet och 15% alkohol (säkert mer i verkligheten) ger vinet en fyllig sötfruktig känsla. Frukten är främst bärig; smultron och jordgubbar, te, mjölkchoklad, piptobak och lite garrigue dyker också upp. Väldigt mjukt och lättdrucket vin utan att vara jolmigt. Det här var överraskande bra och gör mig sugen på att lägga ner några flaskor, tyvärr är det redan årgång 2006 som finns i butikerna, 2005 hade varit roligare. Tack till E och D för den här flaskan, de verkade också positivt överraskade.

Bem bi Bre 2004

Bem bi Bre kommer från Bierzo i nordvästra Spanien och består av 100% Mencia. Jag har alltid tyckt mycket bra om det här vinet och när magnumflaskorna reades ut köpte jag de som fanns kvar på Passagen, det här är en av dem.
Anslaget är balanserat modernt men har en skönt lite bonnig känsla som får mig att tänka på Faugeres eller liknande. En touch av nya ekfat balanseras upp av en tät komplex fruktighet.
Mörk frukt i en aningens bränd stil, krossade mörka bär, svart te, tobak, viol, halm och kaffe. Det är fylligt med en mycket fin komplexitet som hänger kvar länge. Stilmässigt känns det som en teoretisk blandning mellan Côte-Rôtie och Bordeaux, med bonnkeps. Lagom stramt, smakrikt, lagom mycket ekfatskaraktär, upplyftande egensinnigt och karaktärsfullt. Faan så bra vin och ett av förra årets bästa köp då magnumflaskorna sänktes till 386 kronor. Dracks till årets första grill med grönsallad, grekiskinspirerad sallad, tzatziki och bröd, perfekt kombo.

Dominus 2001

Dominus är Christian Moueixs projekt i Yountville, Napa Valley, där Dominus är gårdens förstavin. Första årgången var 1983, årgång 2001 består av 81% Cabernet Sauvignon, 10% Cabernet Franc, 5% Petit Verdot, 4% Merlot. 40% av vinet lagrades i nya franska ekfat, resten gamla fat.Första sniffen ger ett intryck någonstans mellan USA och Bordeaux, det är absolut ingen fruktbomb utan strukturerat med dammiga inslag men det finns något i frukten som ger en indikation på att druvorna har växt bortom Moueix’s vanliga domäner. Doften är mer primär med mer drag av röda bär än den dova mörkfruktiga doft jag hade väntat mig. Först är intrycket en liten besvikelse men jag häller upp lite mer och efter en kort stund känns kvaliteten helt klart. Intressanta kryddiga nyanser som muskot och nejlika svävar över en tät doft av plommon, mörk bitter choklad, hallon, lakrits och cederträ. Smaken är tät med en bra lite krämig känsla, vinet bär upp sina 14% alkohol utan problem.
Det är svårt att inte börja jämföra det här med Bordeauxviner, viner som ploppar upp som är lite i samma stil är tex Clos Fourtet,. Det känns konstigt mycket högra stranden trots att det huvudsakligen är Cabernet Sauvignon.
Ett mycket bra vin men inte i paritet med sitt pris, jag betalade runt hälften mot nuvarande marknadspris men även för den pengen finns det Bordeauxviner som levererar bättre. Det lyfter rejält med luftning så några års lagring skulle förmodligen göra mycket för det här vinet.

Leoville Las Cases 1994

Då jag tidigare druckit det här vinet har det haft vek frukt och ett stumt småtrist intryck med tanke på vilket vin det är. Samtidigt har Parker givet det 93 poäng och smaknoteringarna från cellartracker ligger på samma nivå så jag har alltid funderat över vad är för fel på mina flaskor. Nu har ännu en flaska tagits upp för den årliga kollen. Las Cases är sånt vin jag normalt skulle öppna med likasinnade vänner men då jag inte har stort hopp öppnas den till en pizza framför TV’n.
Druvorna till förstavinet tas från den huvudsakliga vingården Grand Clos vilken ligger granne med Chateau Latour. Vingården består av 65% Cabernet Sauvignon, 19% Merlot, 13% Cabernet Franc och 3% Petit Verdot.
Så snart korken dragits ur inser jag att den här flaskan är något helt annat än de tidigare. Doften är underbart komplex med tät frukt och mycket stenig karaktär. Packad med nyanser av krutrök, lakrits, rost, lera, mineral, och cederträ. Lång och komplex med mycket bra balans. Med lite luft får den ännu bättre balans och ger en härligt krämig känsla. Superklassisk och ingen modern fathantering, det här vinet lyckas vara imponerande intensivt och samtidigt ha en underbar fräschör. Den är lite märkt av den svaga årgången med mindre intensitet än vad andra årgångar brukar ha men det är överlägset det bästa Bordeauxvin från 1994 jag har druckit. Om jag rent hypotetiskt köper en låda Las Cases i framtiden (vilket inte kommer att hända med tanke på dagens priser) ska jag vänta 15 år innan första flaskan dras upp. Ribban för ett pizzavin höjdes drastiskt...

Hamilton Russell Pinot Noir 2004

Hamilton Russell har specialiserat sig på Chardonnay och Pinot Noir. Vingården ligger vid den svalare kusten, i Walker Bay, som anses ge just bra Pinotfrukt. All druvmust lagras på ekfat varav 24 % var nya.
Vinet har lite dovare och mörkare fruktnyanser än vad man väntar sig av en Pinot. En touch av den Sydafrikanska rökigheten finns givetvis men är hanterbar. Bra koncentration och djup med en del ekfatsnyanser. Jämfört med andra Pinoter från SA är det här vinet inte lika direkt sötfruktigt och har också betydligt mer tanninstruktur än normalt. Det är intressant och bra, lättdrucket och gott samt passar fint till det grillade ankbröstet.

Les Terrrasses 2002

Les Terrasses är instegsvinet av Alvaro Palacios viner från Priorat. Vinet innehåller både druvor från hans egna vingårdar samt inköpta druvor, kravet är att druvorna skall vara från sluttningar skötta på ett sätt som ger låg avkastning men av hög kvalitet.
Vinet består av Garnacha, Carinena samt Cabernet Sauvignon. Doften är tät med lite steniga nyanser och komplex mörk frukt. Brända örter, lite röda bär, tobak och kaffe. Tät smak med bra frukt och fin komplexitet. Den här flaskan var en mycket positiv upplevelse, den var klart bättre än en dyrare Bordeaux som dracks bredvid. Drickfärdig men kommer hålla flera år till.

Pernand-Vergelesses 1:er Cru 2002 (Laleure-Piot)

Det här är en enormt bra vit Bourgogne. Pernand-Vergelesses är ett AOC granne med Corton-Charlemagne i de norra delarna av Côte de Beaune och har stora likheter med sin kända Grand Cru-granne. Bra frukt med utvecklad nötig karaktär kombinerat med den mycket speciella och extremt steniga karaktären som vit Corton också har, en säregen mineralig doft av flinta/våt slipsten/tändsticksplån/krita. Annat som dyker upp är gråpäron, citrus, halm, kola och mogen gul frukt. Mycket bra täthet med en fin krämig känsla från ekfat, smaken sitter ihop mycket bra med ett lång fin eftersmak, så här ska en vit Bourgogne vara. Eken är markerad till en början men balanseras helt upp av vinets fyllighet, karaktär och komplexitet. Förmodligen det bästa köp av vit Bourgogne jag hittills gjort.