Sällan har jag gått så fel på två viner som dessa nedan.
Min första tanke när jag får det här blint framför mig är att det är ett chilenskt vin. Dels den utanpåliggande fathanteringen men framförallt den där rätt otäcka grönt kartiga pyrizinkänslan som de flesta chilenska viner dras med. Att det är ett seriöst vin känns på sin täta komplexa frukt men i nuläget känns eken smörkoladominerad och ointegrerad. Inte kul alls faktiskt, eken kan lösa sig med tiden men den där gröna tonen är oroväckande.
Facit: Chateau Talbot 2009
Yiack, ska det verkligen vara så här? Samma intryck dag två, vänta minst 10 år.
Detta är däremot ruggigt bra och snyggt, känns som en fruktdriven mogen bordeaux från västra stranden med hög andel merlot = Saint Estephe. Varför inte en Cos med en del ålder, det är på den nivån. Tobak, plommon, gräs, cederträ, blommor och en fint krämig lyxig känsla. Storartat.
Facit: Hermitage ”Monier de la Sizeranne” 1989
Jag öppnade en medioker 94'a för nästan 4 år sedan och skrev att den hade varit svår att plocka som en Hermitage om den druckits blint och noterade en krämighet, plommon, gräs etc. Den var kanske bara för ung jmf med denna som var nio år äldre (och från ett mycket bättre år), men var är känslan av Hermitage?
Min första tanke när jag får det här blint framför mig är att det är ett chilenskt vin. Dels den utanpåliggande fathanteringen men framförallt den där rätt otäcka grönt kartiga pyrizinkänslan som de flesta chilenska viner dras med. Att det är ett seriöst vin känns på sin täta komplexa frukt men i nuläget känns eken smörkoladominerad och ointegrerad. Inte kul alls faktiskt, eken kan lösa sig med tiden men den där gröna tonen är oroväckande.
Facit: Chateau Talbot 2009
Yiack, ska det verkligen vara så här? Samma intryck dag två, vänta minst 10 år.
Detta är däremot ruggigt bra och snyggt, känns som en fruktdriven mogen bordeaux från västra stranden med hög andel merlot = Saint Estephe. Varför inte en Cos med en del ålder, det är på den nivån. Tobak, plommon, gräs, cederträ, blommor och en fint krämig lyxig känsla. Storartat.
Facit: Hermitage ”Monier de la Sizeranne” 1989
Jag öppnade en medioker 94'a för nästan 4 år sedan och skrev att den hade varit svår att plocka som en Hermitage om den druckits blint och noterade en krämighet, plommon, gräs etc. Den var kanske bara för ung jmf med denna som var nio år äldre (och från ett mycket bättre år), men var är känslan av Hermitage?
2 kommentarer:
1994 kommer inte gå till historien som den främsta av Monier de la Sizeranne. Däremot, om du drack den för fyra år sedan så skulle du nog bli paff om du provade den idag! Jag korkade upp en för blott tre veckor sedan och den fullkomligen skrek Hermitage! Svarta oliver, den där järniga känslan, kryddor, vilda djur...stöpt i en mer elegant stil dock. För ca två år sedan var den dock i ett tvärt läge än men nu börjar den visa upp sina bättre sidor.
Om vi träffas på någon sittning i framtiden igen så hojta till; jag tar med glädje med en '94!
MVH
Niklas
Fan,jag visste det. Har iof sig aldrig tyckt nån av dem varit Hermitagetypiska men tänkte att de mest behövde mer tid. Delas enklare 96'or har ju börjat överleverera rejält numera, med luft. Den där 14+ regeln verkar ha blivit en 20+ regel.
Tack, vi hörs/ses.
Skicka en kommentar