Bredvid
varandra drack jag/vi, bland annat, en trio bordeuaxviner. Eller,
tja, det sista var mest en väldigt välgjord kopia. I ensam majestät
hade de alla förmodligen varit riktiga toppviner, egentligen synd
att de tvingas jämföras, men kul.
När jag tänker tillbaka på det
så är det lite skrämmande på hur snäva de här söndagskvällarna
blir, begreppet vinautism ligger nära till hands, men det är
väldigt kul och lärande. En icke vinintresserad hade förmodligen hoppat ut genom fönstret efter en timme.
Chateau Pape Clement
1989
Andra
gången jag dricker det här och det är minst lika bra. 23 år är
inget problem för det här. Den här flaskan luftades inte utan fick
utvecklas i glasen.
Ytterst
finstämd klassisk doft med drag av jord, grus, blommor, cederträ,
fin piptobak etc. Otroligt djup och komplex doft med intakt frukt i
en fräsch stil.
Läskande
smak med mogna fruktaromer, inga moderna drag, otroligt gott vin med
tät frukt, rost och animaliska toner. Så här ska en bordeaux
smaka.
Roc de Cambes 1998
I
jämförelse med PC 89 ovan så är det här betydligt mer modernt
med en hel del drag av rostat kaffe, choklad och mjukare
plommonfrukt. Väldigt bra men helt annan stil. Mer sötfruktigt och
utan samma mineralkänsla.
Väldigt
gott vin i en direkt och rätt utvecklad lättgillad stil med tät
mjuk frukt. Plommon, lakrits, choklad och balanserade drag av rostat
kaffe. Att det är modernt är uppenbart men det slår inte över.
Dock kommer det inte upp i Pape Clements klass. Det är en klar
kvalitetsskillnad även om jag nog tror att en del fruktfanatiker nog
föredragit detta, men för mig saknar den ett mått av personlighet
och känns lite tillrättalagd.
Cabernet Sauvignon
Merlot 2000 (Cullen)
Det
här var rätt lätt att hitta rätt till, alla som fick det blint
var ense om att det var från Australien. Däremot var Margaret River
inte självklart, jag gissade Coonawarra, borde ha reagerat på att
den där järnmalmstonen inte fanns där.
Utvecklat
och komplext med finstämd gräsig cabernetfrukt som känns att komma
från ett relativt svalt klimat med markerad ton av eukalyptus. Viol
och cigarrlåda blandas med gräs och sötaktig mörk frukt.
Smaken
är helt i linje med doften. Slankt och fräscht, gräsig mörk
frukt, choklad och viol. Väldigt bra i en balanserad stil. Man köper
för lite viner från Australien. Vi satt och diskuterade en stund
varför Australien har hamnat i skuggan när det gäller
kvalitetsviner, man får enligt mig betydligt mer kvalitet därifrån
för säg 250-300 sek än från USA.
2 kommentarer:
Intressanta reflektioner. När jag själv testar de två första stilarna vill jag ofta (efter en stund) hälla ut nr. 2 i vasken och fortsätta med 1:an resten av kvällen. Kalla mig "gammelmodig" men stil nr. 1 från Pessac-Leognan var den vintyp som fick mig att på allvar intressera mig för viner och börja samla, lagra och dricka och som jag fortfarande alltid "går igång" på.
Ja, när det är bra så är det riktigt bra. Då framstår den moderna stilen som lite själlös.
Skicka en kommentar