Selosse behöver ingen närmare beskrivning, en allmänt hyllad biotomte som gör bourgognelikt bubbel som lagras på ekfat (använda fat från Dom Leflaive om jag minns rätt). Numera gör han betydligt fler blandningar än han gjorde på den här tiden. De är även betydligt dyrare numera. Det här var vårt inledande vin på vår årliga extravaganta midsommardagsfest.
Vätskenivån
i den här flaskan är något oroande och det simmar runt partiklar i
flaskan.
Doften
är något nedtonad med rejäl utveckling av bokna äpplen, mineral,
fat, krita, blodgrapefrukt. Den är skönt nog inte direkt oxiderad
men var nog bättre för ca fem år sen, den har tappat en hel del frukt. Lyfter med luft och blir som
en åldrad Puligny med sina fattoner och minimala mousse.
Gott
men inte alls som den ska vara, smaken följer doften. Bra syra men smaken har en väl åldrad känsla med lite trött äppelfrukt. Sparad för
länge, synd på så bra vin, hade han inte varit en biotomte hade
ett vin av den kvaliteten inte haft nåt som helst problem med den
här åldern. Stor flaskvariation.
4 kommentarer:
Kul flaska, men hur länge ska viner kunna sparas egentligen? Vi brukar nypa våra Selosse cirka tre år efter inköpet.
Å andra sidan: hur kul är ett översvavlat vin som aldrig vill mogna - exempelvis en Dr Loosen 85a med stelopererat stomatolleende? Är denna så kallade "ungdomlighet" ett kvalitetstecken?
På vilket sätt påverkar biodynamiska odlingsmetoder lagringsbarheten? Många biodynamiker gillar ju det "naturliga" svavlet ;-)
Visst gillar en del svavel men jag antar utifrån erfarenhet av flaskvariation och bla denna flaskas tillstånd att Selosse lågsvavlar vilket ligger i linje med hans vinfilosofi.
En lika gammal flaska av tex Salon, Krug, Clos de Goisses etc visar inte samma övermognad men känns inte på något sätt stelopererade.
Den var dock fantastisk för runt fem år sedan.
Sant, en bra vintage 1990 borde inte vara passé än.
Och visst, Selosse svavlar nog inte särskilt mycket, men man kan inte dra generella slutsatser om svavelnivåer utifrån att odlaren kör biodynamiskt. Till exempel ligger Montirius på relativt konventionella svavelnivåer. Burklin-Wolf likaså, samt Wittmann och Christmann för att nämna några fler.
De mogna tyskar som känns outvecklade och stelopererade lär däremot ha använt riktigt höga doser.
Jobb eller semester för tillfället?
Ja, en del svavlar lite mer. Allt är en fråga om avvägning och balans. Hade i det specifika fallet gärna sett lite mer svavel.
Har aldrig haft problem med äldre Burklin eller Christmann.
Mest jobb, lite semester. Brukar ju vara borta rätt länge på vinterhalvåret.
Skicka en kommentar