Det här är
imponerande bra. Alla människor som intresserar sig och tycker om
vin vet att många viner har ett visst mått av tunnelbeteende, Syrah
från Rhonedalen har det i ännu större mån. Cirka 14 år verkar
vara en tumregel som det anses ta för en Syrah att nå ut från sin
stumma trista fas, det här är något som jag personligen har haft
lite svårt att belägga men börjat få en viss konsoliderad
känsla av. Efter att ha följt detta vins utveckling stämmer det
bra, samtidigt verkar vissa årgångar av Jamet inte följa det här
beteendet.
Från att ha varit
surt och ogint i flera år har det här vinet nu exploderat med frukt
och parfymerade toner som är väldigt insmickrande. Visst håller
det inte nivå som Jamets Côte-Rôtie, men det är väldigt bra.
Fint parfymerat med lätta drag av rökt kött, sten, rostade örter,
kaffe och röda bär. Riktigt bra doft av mogen Syrah.
Gott och läskande,
kött, lera, röd frukt, långt och bra. Syran finns där men är
betydligt mer nedtonad med bättre balans av frukt än tidigare. Som
det här vinet levererar nu är alla flaskor jag druckit tidigare
bortkastade, en nyttig läxa. Och jag tror det kommer bli ännu bättre.
4 kommentarer:
Kul att höra, jag har alltför ofta tyckt att '96-syrorna är lite väl besvärande. Både Jamet & Graillot har varit ansträngande under några år nu, en vändning är efterlängtad med tanke på att en del flaskor ligger och trycker i förrådet.
De var nästintill odrickbara i flera år så jag är väldigt nöjd med utvecklingen.
Kul post och alltid kul med så här förhållandevis enkla viner som har så mycket potential. 96:an kan väl inte ha kostat mycket över hundralappen när den kom.
Kostade 130 om jag minns rätt. Bra köp på sikt.
Skicka en kommentar