Echezeaux 1969 (Maison Leroy)
Ljus tegelfärg indikerar rejäl mognad.
Sirlig och finlemmad doft med fina parfymerade nyanser. Väldigt mogen med tydliga tegelnyanser, örter, citrus, jord och cederträ. Komplex på ett traditionellt sätt och otvetydigt en högklassig Bourgogne.
Sirlig smak med markerad syra, väldigt klassisk med snustorr känsla. Lera, gräs och finstämd röd frukt som backas upp av violiga/blommiga drag. Väldigt komplext och bra men saknar det riktiga djupet och intensiteten i frukten för att vara stort.
Morey-Saint-Denis 1:er Cru 1990 (Domaine des Lambrays)
Även denna känns klassiskt skolad med röd frukt, gräs, mynta, brända örter, mulljord och svamp.
Stram något krävande smak med en italiensk kärnig bitterhet, läskande med tegel och citrusskal. Riktigt bra men inte på samma nivå Echezeauxvinet. Det här hamnar lite i skymundan bredvid de andra vinerna.
Miani Rosso 2007
Årgång 2007 ansåg Enzo inte dög för att buteljera några vingårdsbetecknade röda viner utan allt buteljerades som Miani Rosso, minns jag rätt är det 90% Merlot och resten Refosco. Det här gör att man får ett högklassigt rött Mianivin för ett "spottstyver" mot normalt då Enzos uppfattning av medioker kvalitet inte är som andras. De flesta andra producenter i området, ja i hela Italien, hade nog varit extremt nöjda med det här.
Vid öppnandet känns det som ett fatprov med extremt primära drag där eken ligger helt utanpå. Ett par timmars luftning gör väldigt mycket och är helt avgörande för upplevelsen av det här vinet.
Fortfarande primär doft med grillkol, fat, dov mörk frukt, fet plommonfrukt, djupt komplex och imponerande men ännu ungt stum.
Dov smak med mörk fin plommonfrukt, extremt kraftfullt och massivt. Bläckiga drag (refoscon som visar sig?), långt och gott med enorm potential. Exotiskt och häftigt.
Väldigt gott redan nu men det är bortkastat att dricka det här så pass ungt, lite som att dricka någon massiv modern Saint Emilion vid samma ålder. Jag kommer vänta minst fem år innan nästa öppnas.
Chateau Pichon-Lalande 1998
Helt fantastisk doft i en klassisk men fruktdriven stil som inte kan komma någon annanstans än från Bordeaux. Stall, läder, blommig och parfymerad med burgundiska drag, tobaksblomma, blyertspenna. Underbar doft! Jag tänker på en lättare årgång av Gruaud Larose, känns väldigt Saint Julien.
Sirlig och djupt komplex med tät frukt, tobak, väldigt violig, finlemmad med en blandning av röda och mörka bär.
Vi som inte vet vad det är tror benhårt på Saint Julien men när det visar sig vara fel landar vi hos Pichon-Lalande med sin högre andel Merlot som inte har samma ståliga Pauillackänsla. Än en gång visar en mogen mellanårgång av det här vinet hur gott Bordeaux kan vara. Denna har lagrats varmt och är säkerligen mer mogen än en normallagrad flaska, jag trodde den var från runt 93-94. Kvällens röda vin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar