Colledilà är Brolios nya vin av ren Sangiovese. Jag tyckte om det när det kom för ett tag sedan men har på nåt sätt lyckats undvika det tills jag fick möjlighet att prova det igen och reagerade på hur bra jag tyckte att det var. Betydligt mer intressant än Casalferro som numera är en ren Merlot.
Det är ett helt annat anslag än i Castello di Brolio, det här känns mer ”riktiga” Italien jämfört med Castello som är mer Bordeauxinfluerad. Måste säga att jag är positivt överraskad över hur bra det är. Väldigt fint utmejslad känsla av Sangiovese med ett genuint personligt anslag. Syrlig röd frukt som rönnbär och hallon, fina steniga nyanser, bränt tegel, citrusskal, gräs, bitter choklad, körsbär, bittermandel och lite grafit. Det finns något svårplacerat som verkligen lyfter det ovan mången Chianti. Väldigt komplext utan att vara för inställsamt, det finns en del fattoner men de slår inte över, de tillför en exotisk känsla av kokos och vanilj men faten känns inte för hårt rostade som i tex Mazzeis viner.
Det är rätt stramt och syrligt vasst när man dricker det direkt från flaskan men nån timmes luftning gör mycket. Till italiensk inspirerad plockmat med mycket fett fungerar det perfekt, nu har ju inte jag några större problem med strama viner men det känns helt klart tänkt som ett lagringsvin, 4-5 år behövs. Om jag ska köpa något Broliovion så blir det helt klart det här.
Det är ett helt annat anslag än i Castello di Brolio, det här känns mer ”riktiga” Italien jämfört med Castello som är mer Bordeauxinfluerad. Måste säga att jag är positivt överraskad över hur bra det är. Väldigt fint utmejslad känsla av Sangiovese med ett genuint personligt anslag. Syrlig röd frukt som rönnbär och hallon, fina steniga nyanser, bränt tegel, citrusskal, gräs, bitter choklad, körsbär, bittermandel och lite grafit. Det finns något svårplacerat som verkligen lyfter det ovan mången Chianti. Väldigt komplext utan att vara för inställsamt, det finns en del fattoner men de slår inte över, de tillför en exotisk känsla av kokos och vanilj men faten känns inte för hårt rostade som i tex Mazzeis viner.
Det är rätt stramt och syrligt vasst när man dricker det direkt från flaskan men nån timmes luftning gör mycket. Till italiensk inspirerad plockmat med mycket fett fungerar det perfekt, nu har ju inte jag några större problem med strama viner men det känns helt klart tänkt som ett lagringsvin, 4-5 år behövs. Om jag ska köpa något Broliovion så blir det helt klart det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar