Senast jag drack en Pavillon Rouge var i Spanien, årgång 1996, med B. Den var inte något vidare så det här är ett försök att försöka släta över den småtrista flaskan jag övertygade honom att ta in. Det här är första flaskan jag öppnar efter att ha köpt dem som primörer.
Vinet får en kort luftning men är tillgängligt redan vid öppnandet. Doften är djup och mångfacetterad med en fin blandning av klassiska Bordeauxtoner och mer exotiska toner. Nyanser av läder, grafit, blommor, vildhallon, kokos och mörk choklad. Extremt bra och tät fin doft.
Smaken sitter ihop otroligt bra med djup, tyngd o fräschör. Sällsynt bra Bordeaux. Viol, lakrits, nejlika, choklad, mineral, kokos och mycket mer, den växer allt mer med ytterligare luftning.
Riktigt kul när ett vin är precis så bra som beryktat, det här var mycket imponerande och tveklöst den bästa årgången av Pavillon Rouge jag druckit. Hur bra måste då inte förstavinet vara?
2 kommentarer:
Låter verkligt lovande... jag har två flaskor på rygg i förrådet. Låter som de är drickfärdiga idag, hur bedömer du framtidsutsikterna?
Hej.
Den var helt klart tillgänglig, öppen och mycket fruktig med en del tertiära aromer.
Samtidigt har den strukturen för att lagras i flera år till. Har du två flaskor skulle jag prova en inom två år för att själv bilda dig en uppfattning. 96'an i höstas var helt klart trött, vilket var oväntat.
Skicka en kommentar